Mufflonfår del 3

Intresset för mufflonfår väcktes redan i tidig ålder eftersom jag är uppvuxen på en gård med ett vilthägn med mufflonfår. Jag har spenderat timtal med att både jaga dem, sköta om dem samt att dokumentera dem. Årligen säljer vi djur till både andra hägn samt fina trofébaggar för jakt. De två största baggarna på Jägareförbundetslista är skjutna i vårat vilthägn (Esstugans Gård, http://www.esstugan.se).

DSC_4093
Sverige 1a på 223,8 poäng fälld december år 2015. Vi har en bagge som är större poängmässigt i avel (Baggen på bilden höll 99,5 cm i snitt).

Sverige 2a på 213,9 poäng. Fälld mars år 2016. 

Europeiskt mufflonfår klassas som världens minsta vildfårsart med en levande vikt som helst inte ska överstiga 50 kg, enbart underarten cypriotisk mufflonfår som är mindre då det är en ö-variant som man bara kan hitta på Cypern, de väger runt 40 kg i levandevikt och de skiljer sig hornmässigt ifrån de europeiska mufflonfåren.

En bagge har en mankhöjd på cirka 90 cm. Mufflonfåret har till skillnad från tamfår en mycket kort svans. Svansen längd kan avslöja om det har skett en inblandning av andra får.

Mufflonfår är ett slidhornsdjur. Det betyder att de har horn som växer hela livet och utifrån hornens storlek samt årsringar som blir på hornen kan man bedöma deras ålder. I vissa besättningar och delar av världen kan även tackor ha horn, men då rör det sig om små horn oftast som små knappar i huvudet.

dsc_2088

dsc_6327

brutus

dsc_3481

MYCKET ORTSTROGNA

Mufflonbaggarna växer som snabbast hornmässigt upp till tre års ålder. Sedan trappas tillväxten ner, de fortsätter att växa men inte alls i samma takt. Efter fem till sex års ålder växer en bagge runt cirka 1-3 cm per år.

Upp till tre år i vårt hägn kan baggarna hålla ifrån 60-75 cm, allt beroende på hornanlag. Norröver i Sverige kan det ta upp till fyra år för en bagge att nå hornstorleken 60 cm. Man brukar klassa en mufflontrofé som kapital ifrån just 60 cm. Medalj brukar vara ifrån cirka 70 centimeter och uppåt.

Mufflonfåret är ett mycket ortstroget vilt. I områden som hyser mufflonfår sker spridning av djuren mycket långsamt till kring liggande områden. Största faran för mufflonfår är lodjur, varg och större jakthundar. Likt andra vilt kan mufflonfår flytta sig vid stor störning i deras hemvist område.

Ursprungsområden för mufflonfår är bergsmiljö och mer karga miljöer. De är väldigt anpassningsbara vilt och klarar sig bra runt om i Europa och Sverige. Mufflonfåret äter gärna på buskar och träd. Både löv- och barrträd. De äter de flesta grödor och växter.

3271

0414

lamm

tackaolamm

DE FÖRSTA I SVERIGE

Från Iens Illum Berg fick vi ut spännande information om mufflonfår i Sverige. Enligt Iens  kom de första mufflonfåren som senare fördes till Eriksberg till Sverige år 1919. De var en gåva till hans far ifrån det kejserliga jakthägnet- genom Hagenbäck Zoologiska trädgård i Hamburg som ligger strax utanför Lienz.

När de åtta djuren ,två baggar och sex tackor, nådde Sverige sattes de i hägnet som var omkring 100 ha i Bokenäs ( 3 mil söder om Kalmar). När hägnet vid Eriksberg stod färdigt så flyttades djuren över dit.

Sedan de kom till Sverige har de aldrig blandats med några andra mufflonfår och idag så räknas de som de mest renrasiga mufflonfåren utanför Medelhavsöarna. Jämfört med de europeiska mufflonfåren är de både mindre och lättare i kropp och horn. Största mufflontroféerna ifrån Iens Illum Bergs tid på Eriksberg var en mufflonbagge på 78,7 cm samt år 1951 sköt Iens en bagge på 76,2 cm.

Enligt Iens Illum Berg förekom det minst en annan import av mufflonfår till Sverige efter den till Eriksberg. Han kände däremot inte till var ifrån den importen kom ifrån. Den importen hamnade på öar i östkusten.

STÖRRE OCH MÖRKARE

Eskilstuna djurpark anskaffade mufflonfår från dåvarande Väst-tyskland under tidigt 1960-tal. Några år senare övertog Jan Åkerman på Molstabergs säteri dessa djur. De tyska mufflonfåren är av en annan modell än de som kom till Eriksberg. Aningen större, mörkare teckning och överlag mörkare och grövre horntyp.

Vi fick även höra rykten om “Sveriges finaste och renrasigaste mufflonfår”. Det skulle handla om en direktimport ifrån Korsika till Kolmårdens djurpark. Vi blev nyfikna och kontaktade Kolmården. De sände över alla dokument över köpta och sålda mufflonfår från den 10 års period, då man hade mufflonfår i parken. Vi hittade ingen information om någon import till djurparken. Vi kontaktade parken igen och vi frågade deras tidigare veterinär om vart importen tagit vägen. ” Det har aldrig varit någon import” var det svar som vi fick utav den gamla veterinären. Alla mufflonfår hade ursprung ifrån tre olika hägn i Sverige. Djuren såldes senare till hägn,  eftersom man inte hade plats för djuren längre.

Frilevande mufflonfår finns över stora delar av landet, både på öar och fastlandet. Nordligaste populationen finns i Umeå-trakten. Söder om Mälardalen finns den på öar både på öst- och västkusten. Största frilevande populationen finns i Södermanland och svenska rekorden på frilevande är ifrån området kring Trosa.

Om det är någon som har mer information om mufflonfår i Sverige, så tar jag tacksamt emot mer information. Mejla till esstugans@gmail.com

mufflonbaggar1

brutus

tacka

SVENSK MUFFLONVARIANT

De hägn som är byggda före år 1990 har oftast mufflonfår av Eriksbergs ursprung. Eriksberg har inte sålt livdjur sedan år 1992. År 1992 slog TBC hårt mot svenska vilthägn. Det var en import med dovhindar från England som var bärare av sjukdomen.Fram till år 2012 var det i princip sälj- och bytesstopp mellan mufflonhägn. Man har aldrig hittat TBC på mufflonfår.

Hägn byggda under den perioden har näst intill uteslutande mufflonfår ifrån Göte Andersson. Han var en av de få som hade A-hägnsstatus – alltså rätt att sälja livdjur till andra hägn.Några få andra hägn hade fått speciellt tillstånd att sälja mufflonfår.

Götes djur härstammar ifrån Nolhaga djurpark i Alingsås. Vi fick information från Nolhaga djurpark att deras mufflonfår köptes ifrån Eriksberg. Senare inköptes även baggar, en ifrån djurpark norröver samt även från mälardalen. Troligtvis någon bagge med tysktblod. Nolhagas mufflonfår är ett mellanting mellan Eriksberg och de tyska mufflonfåren. Eftersom de hade större horn, de kan få tvillinglamm samt även en del vitteckning i päls. Eriksbergs mufflonfår har mindre kropp och trofé samt får aldrig tvillingfödslar.

År 2012 kom en regeländring som öppnade upp för mufflonhägn att byta och sälja djur mellan varandra. I dagsläget säljs “Nolhaga varianten” och den “tyska varianten” blandat. På sikt bör det leda till en “svensk mufflonvariant”.  Vilket borde vara helt logiskt, eftersom alla Europas länder har sina egna varianter utav mufflonfår.

dsc_2097Mufflonbagge som vi köpt in från Göte Andersson, www.jagahjort.se

dsc_3408

dsc_1417

TRE OLIKA TYPER

De enda arkeologiska fynd av mufflonfår som har påträffats härstammar ifrån fyra öar i medelhavet, Korsika, Sardinien, Rhodos och Cypern och  de fynden är max 7000-8000 år gamla. Forskarna vet att dessa öar befolkades först under neolitisk stenålder som var under samma tidsperiod. De människor som flyttade ut tog med sig sina primitiva tamfår som då funnits i ca 3000 år. Väl på öarna bildade förrymda tamfår vilda bestånd i bergen.

Idag finns dessa mufflonfår kvar i vilt tillstånd på tre av dessa öar, utdöda på Rhodos. Då öarna erbjuder olika livsmiljöer så har de utvecklats till tre olika typer av mufflonfår.

Cypriotiskt mufflonfår – Cyperns största däggdjur, men världens minsta fårras. Max 40 kg levande vikt. Oerhört sällsynt, det fanns 1200 stycken år 1992. Idag har gjort en national park på 24 000 hektar för att bevara och skydda de sista djuren som finns kvar av arten i ursprungslandet. Det ska även finnas cypriotiskt mufflonfår i vilthägn i USA .

Hornen skiljer sig ifrån europeiskt mufflonfår, de är istället samma som asiatiskt mufflon. De är super verciala, det vill säga hornspetsarna möts bakom nacken. På samma sätt som sätt “Asiatiskt mufflonfår (Anatolian Mouflon)” som är dess anfader.

Korsika mufflonfår (ovis gmelini musimon var. corsicana) –  Den är större och tyngre än den cypriotiska, den ser ut som det typiska mufflonfåret. Enligt Rowland Ward Recordbook så är den största trofén endast 66 cm och fälld år 1895. Mufflonbesättningen på ön är unik då även tackorna har små horn. På Korsika finns det två olika bestånd på ön, men de är åtskilda och krymper sakta, norra gruppen med ca 600 djur samt den södra gruppen med 400 djur.

Jakten är förbjuden sedan år 1956, men tjuvjakt förekommer. Hundjakt efter vildsvin samt ökande befolkning gör att mufflonfåren trängs undan till sämre livsmiljö för dem. Sedan år 1989 är det förbjudet att importera mufflonfår till ön, då man vill bevara det ursprungliga blodet.

Sardiniska mufflonfår – Runt 1960-talet så var stammen av mufflonfår på Sardinien kritiskt låg, det var bara omkring 400 djur kvar på grund av okontrollerad jakt. Man tog snabbt åtgärder mot detta och införde nya lagar och regler.

Så idag finns det ca 3000 djur. De lever under konstant hot av tjuvjakt, lösspringande hundar samt uppblandning av tamfår. Mufflonfåren på Sardinien finns i områden som inte passar sig in för öns turism eller jordbruk. Rekordet trofémässigt ifrån Sardinien ligger enligt Rowland Ward på 96 cm och den baggen fälldes år 1908.

FÖRSTA UTPLANTERINGARNA

I slutet av 1700- talet flyttades de första mufflonfåren ifrån Korsika eller Sardinien till Lienz i Österrike. Under 1800-talet blev det populärt att plantera ut mufflonfår vid slott och jaktparker runt om i Europa. De olika mufflonbestånden i Europa ser olika ut.

Beroende på att de uppblandats med primitiva tamfårsraser som har funnits på lösbetesdrift i bergen. De största och tyngsta troféerna finns idag i Tjeckien och Slovenien. Flera av de allra största mufflonfåren är ifrån Tjeckien. Många ifrån stora hägn och gods. Dessa mufflonfår inplanterades år 1868 ifrån Korsika.

De tyska mufflonfåren blev uppblandade med en uråldrig domesticerad fårras som kallas “Schnuckenheide Schaf”. Det resulterade i ett litet större och mörkare mufflonfår med längre horn. De är de varianterna av mufflonfår som toppar topplistorna runt omkring i Europa. I Tjeckien fälls det nästa årligen nya rekord. Ofta baggar som mäter 100 cm samt ännu större.

dsc_5915

Alla foton är tagna av Alexandra Hellström och i vårat hägn Esstugans Gård. Text av Alexandra och Jonas Hellström.

Om du har mer information om svenska mufflonfår får du gärna kontakta oss på esstugans@gmail.com

För mer information om vår gård och våra djur besök www.esstugan.se 

Jakt efter Spansk ibex

Det finns många alternativ gällande jakt i Spanien. Det som lockar många jägare är jakt efter spansk ibex. Landet har fyra olika typer av ibex och utöver dem ett väldigt stort jaktutbud. Landskapet är verkligen speciellt med olivträds- och mandelodlingar. Bördigt men samtidigt kargt bergslandskap klätt med rosmarinsbuskar och en mer medelhavsvariant av barrträd samt  buskar. I bergen den spanska ibexen kung. På bergsturerna är också chansen stor att få se några av landets få gamar.

dsc_0148Vi var på jakt under februari månad. Normalt blommade mandelträden i mars, men de stod i fullblom när vi var på jakt. I många områden mot bergen hägnades träden in för att slippa bli ibexföda. 

dsc_0752Rosmarinbuskar var en del av basfödan för Beceite Ibex. I många av bergsområdena hade man sått små fält med vete också. En typ av viltåker för ibexen som gärna besökte fälten tidig morgon eller på eftermiddagar/kväll.

Jaktdrömmarna hade gått om Spansk ibex men förhoppningar små om att få uppleva den jakten. Men efter en del kontakt med en Fran Cortina ägaren av Corju Hunting på sociala medier skulle det plötsligt bli verklighet. Bergsjakt efter Beceite ibex. Ett nytt jaktland att besöka och en ny jaktkultur att upptäcka!

Efter drygt 4h flyg från Arlanda landa vi slutligen i Madrid. Från Madrid gick färden med bil och Fran Cortina som vår chaufför. Vi begav oss cirka 4 timmar norr om Madrid för att komma till jaktområdet för Beceite ibex. Vi hamnade till slut i den lila bergsby Castelotte med drygt 150 invånare som låg mitt i Teruelområdet.

Hyrde vapen

På väg in mot byn såg vi våra första spanska ibex för resan, två ungdjur som gick bland buskar i en bergsluttning runt 200 meter från vägen.  Förväntansfulla rulla vi in i byn tidig eftermiddag till vårat enkla men fina hotell. Där möttes vi upp av vår andra jaktguide, Jose Utrillas som har jagat spansk ibex i många år tillsammans med Fran. Det blev en snabb avcheckning på hotellet och våra rum och sedan ett snabbt ombyte till jaktkläder och kängor. Vi ville passa på att åka och provskjuta vapnet som vi skulle låna med på våra jakter. Under vår resa fick vi hyra en Tikka T3 i kaliber .270 WSM med ett Zeiss sikte som var perfekt för de ofta längre hållen i bergen av vår guide. Efter att jag och min jaktkompis på den här resan, Rickard hade testat varsitt godkänt skott på ett skjutmål på drygt 100m var det dags att ta en titt i det stora jaktområdet där vi skulle spendera de närmaste dagarna.  Än var det många timmar kvar till solnedgång under vår första dag i jaktområdet. Vi hann se upp mot ett 50 tal ibex första dagen men inget trofédjur.

dsc_0213Grupp med ibex. Först upptäckte vi endast hondjur och unga bockar. Plötsligt stod det en representativ ibex mitt i gruppen. Innan vi hann påbörja ansmygning så flydde de över bergen.

Otypiskt väder

Vi hade blivit förvarnade ett par dagar innan vår avresa ifrån Sverige att packa varma och regn- och vindtäta kläder. Vädret var otypiskt för årstiden. Där vi var och jagade brukade det normalt regna 5-10 dagar per år. Det regna flera av dagarna som vi var där. Det blåste också mer än vanligt, vilket gjorde att ibexen var svårare att hitta. De ogillar starka vindar och regn som många andra vilt. Det gjorde det till en utmaning utöver det vanliga för oss att finna dem eftersom de gärna höll sig bland täta buskar eller träd vid oväder. Deras färg på pälsen utgjorde ett utmärkt camouflage bland klipporna.

Under vår andra jaktdag spanade vi av stora områden. Andra jaktdagen såg vi enbart en bock som var i troféklass. Vi upptäckte bocken försent och han flydde med en grupp hondjur över bergen. De är otroligt snabba på klipporna. Vi försökte oss på en ansmygning över bergen som var klädda av rosmarinbuskar och mindre barrträd. Vinden snurrade och det var svårt att smyga tyst, då man ständigt fastnade i buskarna och det var som att gå i ett stenbrott. Mängder av stenkross. Man fick ta det långsamt och försiktigt eftersom regnet hade gjort marken mjukare och man kunde enklare tappa fotfäste på de större stenarna.

dsc_0172

Vinden i ryggen

På drygt 300 meter fick jag se bocken gå rakt ifrån oss över några klippblock. Han var omringad av getter och kid. Vinden hamnade i våra ryggar och mina guider, Fran Cortina och Jose Utrillas tyckte det var dags att ta oss tillbaka när vi såg dem försvinna iväg på nästa berg fortfarande springandes. Djuren var alldeles för skrämda för att låta oss komma närmare. Vi fick ta oss tillbaka för att fortsätta vårt sökande i en annan del av jaktområdet där vinden var mer till vår fördel. Dagen gav ingen mer chans på ett trofédjur, vi såg däremot mängder av hondjur och unga bockar. Vi fick mer regn och även lite snö, så vi avrunda jaktdagen tidigt. Vi avslutade dagen med en tre rätters middag på spansktvis. Tidigt i säng för att ladda upp sig inför nästa jaktdag.

dsc_0167

Ett oväder drog in under natten. Det var en rejäl storm och regnet smattrade på taket natten lång. Ingen idé att bege oss ut innan solen hade gått upp. Strax efter kl 08:00 på morgonen började vi bege oss ut i jaktområdet efter en rejäl frukost. Vi inväntade att solen skulle gå upp för att försöka få oss en glimt av solande ibex i bergen. Efter en kall och blåsig natt sa guiderna att oddsen skulle vara på vår sida. Det blåste på ganska ordentligt fortfarande men det var glest med moln på den klarblå himmeln. Det dröjde inte länge förrän vi såg det första grupperna med getter och unga bockar. De gick betandes och solandes på bergsluttningarna. Men inga större handjur med dem. Vi fortsatte vårat letande i timmar med att smyga och förflytta oss till andra områden med bil. Men bara kontakt gång på gång med hondjur. När vi kommer smygandes till en bergsida där det är lä, vänder äntligen vår otur.

 

Anar oss inte

Fran och Jose smyger före oss och kollar nedför en bergsida där vinden inte piskar. Där vinden inte når upptäcker vi en hel grupp med enbart handjur i olika åldrar. Djuren ligger och solar samt sover. De har inte märkt av vår närvaro. Vi är drygt 80 meter ovanför dem. Vi kryper långsamt fram mot kanten. Så tyst och försiktigt som möjligt. Jag är alldeles bakom Fran. Det är strax över ett tiotal bockar som njuter av solens strålar. Mitt ibland dem ligger en fin ibex i troféklass, precis en sån bock som vi har letat efter de senaste dagarna. Jag försöker lägga mig till rätta med vapnet för en bra skytteställning för att vara redo när bocken behagar att resa på sig. Han ser inte ut att ha någon brådska utan ligger lugnt och idisslar. Rosmarin buskarna gör det svårare för mig att komma i en bra position för ett skott.dsc_0277

Kommer bakom oss

När jag nästan är klar hör jag plötsligt vår andra guide Jose viska bakom ryggen. Han gestikulerar att vi ska vända oss om. Nästan bakom oss kommer plötsligt tre andra djur fram. En get med en bock efter sig samt kid. Fran visar med sitt kroppsspråk att jag ska hänga med efter honom. Jag tar vapnet och kryper efter honom. Bocken går och flemar efter geten som om hon vore i brunst, vilket vore konstigt för årstiden. De har stannat upp drygt 80 meter ifrån oss och kurs rakt ifrån oss. De verkar inte ana vår närvaro men de är på väg rakt emot en klippavsats. “Om de går över så kommer vi tappa kontakten med den gruppen” viskar Fran. Djuren börjar gå snett ifrån oss, så fort geten är i säkert avstånd ifrån bocken säger Fran åt mig att skjuta. Jag tar ett djuptandetag och jag fokuserar på att hitta en dödande vinkel. Bocken bjuder på en väldigt sned bredsida men jag hittar ett  bra läge. Geten hinner över klippan. Jag får skottchans precis efter det. Ett djuptandetag för att döda pulsen och skottet går. Jag ser bocken tumla ner över klippan. Jag får en klapp på axeln av Fran. -Bra skott min vän!!”

Gav mersmak

Min puls gör sig åter påmind. Den andra gruppen som sola på klipporna står och kollar förbryllat. De har inte riktigt fattat vad som har hänt. Vi höll lågprofil tills de drog sig undan för att inte skrämma dem i onödan. När Jose och Fran har packat på sig ryggsäckarna igen börjar vi klättra ner mot bocken.

Eftersom det regnat kraftigt under natten får vi ta det försiktigt på vår väg nedåt. När vi kommer till klippan där vi såg bocken tumla nedför ser vi han ligga drygt 10 meter nedanför. Vi smyger sakta fram men bocken är död. Efter några intensiva jaktdagar hade alla ett leende på läpparna när det är dags för foto och tillvaratagande.  Jose flådde ibexen för bogmontage på plats i bergen och köttet bars ut och hämtades upp av en man med häst och vagn senare samma dag.

Även min vän Rickard Ringeborn hade jaktlyckan med sig och lyckades fälla en ibex i bronsklass sista jaktdagen av vår resa. Jakt i Spanien och de spanska bergsmassiven gav mersmak och vi var mycket nöjda med resan i helhet. På flyget hem infann sig en längtan tillbaka till de spanska bergsområdena.

dsc_0836

dsc_1027

dsc_0318

dsc_0707Jose och Fran på spaning.

dsc_0405Fran berättar mer om de olika typer av spanskibex och förklarar hur man ser åldern på min bock. I Spanien finns det fyra stycken olika typer av ibex. Beceite Ibex och Gredos är de två största.

dsc_0395Påväg fram till min ibex. Vi upptäckte den på drygt 80-90 meters håll efter att ha haft sikte på en annan och yngre bock. dscn9088Jag och min guide Fran Cortina på Corju Hunting. Min ibex uppskattades till en ålder på 8 år.

dsc_0618

dsc_0306

dsc_0844Jose, Fran och Rickard precis innan de skulle bege sig ut i bergen. 

dsc_0983Rickard Ringeborn med sin fina ibex som höll bronsklass. 

dsc_0334

dsc_0513

dsc_0536

browning

Beceite Ibex en av fyra arter i Spanien

I Spanien hittar man fyra olika typer utav Ibex. Sierra Nevada, Ronda, Gredos och Beceite ibex. Alla finns i olika bergsmassiv i olika delar av Spanien. Beceite är en av de större arterna. Du kan jaga Beceite ibex från brunsten i november till slutet av maj.

Corju Hunting

Fran Corju och hans företag Corju Hunting erbjuder jakt i Spanien på alla ibexarter. Gredos,Sierra Nevada, Ronda och Beceite ibex. Du kan också jaga en rad andra arter klövviltsarter som till exempel rådjur,kronhjort,mufflonfår,manfår,vildsvin,gems med mera. Mycket olika typer av jaktformer allt från smyg/vakjakt till drevjakt. Han erbjuder också jakter i andra länder än Spanien. Se mer info om hans jakter på http://www.corju.com och besök gärna hans youtubekanal för att se jaktfilmer ifrån hans jakter det finns flera när han jagar just Beceite ibex med jaktgäster, du hittar filmerna och hans kanal om du söker på “Corju Hunting”.  Direktlänk till hans jaktfilm kanal på youtube https://www.youtube.com/channel/UCMlzwdDg2qt858hIQCunXAw

Jakt i Spanien

Att tänka på när man ska jaga i Spanien är att ljuddämpare inte är tillåtet. Om du ska ta med eget vapen till Spanien gäller EU-vapenpass. Många jaktarrangörer har att man kan hyra vapen på plats, vilket oftast är billigare och enklare än att ta med sig eget vapen. Jag hyrde vapen på plats. Licenser och försäkringar gällande jakten ordnas av arrangör.  Spanien är också känt för sina “Monterias”, det vill säga en klassisk och traditionell form av drevjakt som är typisk för landet. Vilt som är typiskt för “Monteria” är framförallt storviltsjakt efter vildsvin och kronhjort, men dovhjort och mufflonfår jagas också men beror lite på vart i landet. Det finns flera svenska jaktarrangörer som erbjuder jakt till Spanien.

Får gärna kontakta mig på alexandrahellstrom@live.se för referens eller frågor om jakten via Corju Hunting

dsc_0801

dsc_0680

 

Mufflonfår del 1

Mufflonfår del 1. Mitt första fakta blogginlägg om Mufflonfår.
Om du inte har läst så får du chans nu igen.

Borntohunt - Alexandra Hellström

Lite grundläggande information om mufflonfår samt tankar om mufflonfår i Sverige samt sånt vi har lärt oss under åren med vår egna mufflonfårsbesättning.

Mufflonfåret är som andra fårarter lätt att göra sin egen variant av och styra avelsmässigt. Under åren så har vi haft med många olika baggar under brunsten samt haft en större grupp med mufflonfår så vi har en bredbas med olika horntyper och vinklar, de skiljer även en del färgmässigt mellan baggarna.

Image

Image

Image

Mufflonfåren skiljer sig mycket i utseende bara på olika platser i Sverige. I vårt hägn dominerar mörkare varianter av mufflonfår med svarta och grövre horn som liknar mufflonfåren på fastlandet i Europa, t ex Tjeckien. Vi har under åren satsat på att ha ett brett avelsutbud med fina avelsbaggar samt en stor stam för att motverka inavel eller andra problem för stammen. Bra sätt också för att få fram så många olika hornvarianter som möjligt…

View original post 1,707 more words

Mufflonfår del 2- trofébedömning och trofétillvaratagande

Mufflonfår del 2
Trofébedömning

Borntohunt - Alexandra Hellström

Intresset för jakt på mufflonfår tycker jag ständigt ökar, många som frågar om jakten samt som är intresserade av att komma och jaga mufflonfår med mig. Det är stor efterfrågan på både mufflonjakt i hägn samt frilevande. Däremot så finns det inte så mycket fakta om mufflonfår på svenska sidor på nätet och inte speciellt mycket skrivet om dem i böcker. I den här delen av min serie om mufflonfår tänkte jag ta upp trofébedömning samt tillvaratagande av trofé.

Mufflonfår är ett exklusivt vilt och de har en mycket eftertraktad trofé och är en dröm för många svenska jägare. En mufflonbagge på 60 cm klassas som kapital trofé, fast håller inte medaljklass. De baggar som jag och min familj säljer för jakt håller ifrån 60 cm, då har de en vacker trofé som börjar se “färdig ut”, baggarna är då ca 2 år gamla, jämfört med vilda mufflonfår så växer…

View original post 1,302 more words

Första älgen, en obeskrivlig känsla

Den 15 oktober var det dags för den första gemensamma älgjakten. Andra hösten som jag är med och jagar i det jaktlaget. En grå men något kylig oktoberdag. Förväntan var hög.

Första såten för dagen var lugn. Jag satt i ett torn som var vid en skogsväg. Inga älgobservationer trots man gick över en stor mosse. Mycket älgspår men inga dagsfärska. Vår wachtel Assa fick gå med men hon hade bara ett eller två drev på rådjur utanför mossen. Min puls gick igång när jag hörde prassel i löven och rörelse rakt emot mitt pass. Men till min förvåning var det en ivrig mård på språng bara 5 meter ifrån mitt torn. Snabbt hoppade han upp i en liten björk. Jag testade lite lock och väckte hans uppmärksamhet. Han tittade åt mitt håll nyfiket men beslutade sig snabbt att han inte ville undersöka närmare eller stanna kvar. Så han fortsatte vidare.
Förutom mården så var det annars otroligt lugnt och stilla på mitt pass.

Vi tog ett lunchpaus och tog sedan nya tag mot eftermiddagen. Nästa såt blev i ett område där man dagarna och veckorna innan hade sett flera olika älgar. Varav en gammal älgko man under de senaste åren hade gått själv utan kalv. Eftersom det var ett vuxet hondjur kvar på tilldelningen så var det ett djur som man gärna ville komma åt. Jag fick ett pass i ett torn igen som gränsa till skog men också hade vacker överblick på en åkermark. Min pappa satt drygt 250-300 meter ifrån mig med sikt över åkern men skymd från mitt pass av ett skogsparti. Med i drevet var vår wachtel/gråhund Mini samt ett gäng drevkarlar. Det tog inte långtid ifrån att drevet gått igång som jag hörde att Mini hade hittat nåt. Det kom nästan rakt mot mitt håll. Plötsligt ser jag en älg inne i skogen drygt 200 meter ifrån mig. Men snart ser jag att det är en pinntjur som kommer rakt emot mig. Tjurkvoten var redan fylld så det var bara att lyfta på hatten. Tjuren passerade på drygt 8-10 meter ifrån mig. Fortsatte rakt ut på åkern och till pappas pass. Han lyckades locka fast tjuren flera gånger innan den fortsatte in i nästa skog. Bara några minuter senare hör jag ett skott gå. Sen ser jag en älgko som tar sina sista steg drygt 200-250 meter ifrån mig på åkern. Jag hör min pappa på radion ” Älgko skjuten och hon ligger”. En gammal och ärrad ko som matcha beskrivningen som vi hade fått tidigare på dagen. Gratulationerna gick om varandra på jaktradion. Drygt 5-8 minuter efter skott kom vår Mini ut nästan på samma plats som kon. Hon sprang fram till kon och undersökte lite i väntan på drevkedjan. Gänget samlades en stund och observera älgen innan de fortsatte in mot nästa skogsparti, samma som pinntjuren sprang mot.

Vi satt kvar på samma pass eftersom drevet skulle komma mot oss igen fast från andra hållet. Jag höll koll mot åkern samt en ungskog alldeles bakom mig. Mini smet in före alla drevkarlar och det dröjde inte länge innan skallen eka. Ett kortare drev på cirka 10 minuter innan det tystnade. Men sista minuterna tyckte jag att det gick mot mitt håll. Efter att ha granskat ungskogen bakom mig så vände jag åter blicken mot åkern. Då får jag se en älgko med kalv i släptåg komma rakt emot mitt pass. De kommer travandes.  Många tankar hinner fara igenom huvudet. Jag lägger snabbt upp min browning och försöker härma älglock så gått det går med en puls som gör mig skakis. Kon stannar upp tvärt drygt 50 meter ifrån tornet och kollar rakt på mig. Kalven stannar upp drygt en meter bakom henne. Inte perfekt bredsida men ändå ett riktigt bra läge. Jag kramar skottet och kalven tecknar tydligt. Kon står ett ögonblick och kollar på mig. Sedan kastar hon mot skogen i trav. Kalven följer efter med långsamma steg ett par meter och faller sedan ihop ute på åkern. Det blir svårt att kontrollera känslorna efteråt, det blir som en våg som sköljer över en. Sån otrolig lycka som ledde till väldigt många glädjetårar och är det verkligen på riktigt känsla.En dag som jag kommer att leva på länge och aldrig glömma!
Tyvärr dog både min och pappas mobiler efter bara ett par bilder… men några foton kan jag bjuda på!

dsc_0373-1

dsc_0376

dsc_0382