Jakt efter Red Hartebeest – Namibia 2015

DSC_9343

Namibia, något att längta efter

Sista dagarna i Namibia och på Wekebi. Jag har haft en fantastisk resa med både nya jaktminnen samt att testa på livet som jaktguide. En sak är säker. Namibia är bland det bästa som jag har upplevt. Friheten, djur och naturlivet. Så mycket ödemark och knapt några staket. Där vi befinner oss är det röd jord och berg så långt ögat kan nå.  Jag längtar allt annat än hem.

I flera dagars tid har hårda vindar stoppat våra jaktplaner. Det sista jag önskar för den här resan är att få fälla en Red Hartebeest, en antilop som jag inte har jagat tidigare. Men de har varit alldeles för varska och flyktbenägna under hård blåst, då de är nervösa över att rovdjur som leopard eller gepard ska lyckas överrumpla dem. Varje morgon och utflykt ser vi leopard eller gepardspår. Vi väntar på att vädret ska lugna sig.

DSC_9773

Min sista jaktdag är det stilla igen, blåsten är borta. När vi är ute och smyger stöter vi plötsligt på en grupp med ensamma tjurar. De har inte uppfattat oss utan de kommer travande nästan rakt emot oss. De överrumplar oss helt när vi fotograferar en fin kudutjur. De befinner sig på slätten långt ifrån de stora röda bergen. De kommer i lugnt trav emot oss. I sikte har de en dal mellan två stora kopjes (hällar av stenblock). Vi försöker hålla låg profil ibland buskar tills de försvinner utom synhåll. Vi vill inte att denna chans ska undgå oss så vi tar oss försiktigt framåt.

DSC_1695

DSC_9358-3
Tidigare under morgonen stötte vi på en riktigt stor grupp, där det var blandat med både tjurar, hondjur och kalvar. De var däremot omöjliga att smyga sig inpå då de befann sig mitt ute på en grässlätt ibland bergen. Otroligt varskt gäng som uppfatta oss på över 500 meters håll. Vi var chanslösa att smyga oss på dem. Nu vände däremot vår otur när vi lyckades få tjurarna på oss. Precis när den sista av tjurarna försvann in mellan kopjarna påbörjade vi vår ansmygning. Vi smyger oss fram till den första kopjen och spanar försiktigt över kanten för att undvika att bli sedda. Min guide Francois signalerar med kroppsspråk att de är där och vi börjar långsamt smyga oss runt för att få en bättre vy. Vi har tur att det är mycket buskar intill kopjen. Taggigt men det finns chans för oss att gömma oss för antilopernas otroliga syn. När vi lyckas smyga oss runt får vi smyga hukade och krypa om vartannat. Francois stannar upp och sätter sig ner på knä. Drygt 500 meter ifrån oss står tjurarna. En går långsamt och betar bland buskar medans de andra står på ett krön och spanar rakt mot vårat håll. De är precis att man ser halva djuren, då det är en svacka där två av tjurarna står på vakt. Som att de har på känn att det är någonting på gång.

DSC_9869

“De vet att det kan vara jägare här” säger Francois. De har tidigare under säsongen fällt en tjur på samma ställe som där vi nu befinner oss, mellan samma kopjes också den ur en herrklubb. Vi sitter still och väntar på att de ska vända blickarna åt ett annat håll. Värmen stiger betydligt när de börjar närma sig mitt på dagen. Solen riktigt steker på i våra ryggar där vi sitter mitt i solen. Vi får söka skugga i vår väntan på att djuren ska röra sig.

Det är ett sista vilt som jag önskar jaga för min resa till Namibia för den här gången. En antilop som har gäckat mig. Men som jag nu äntligen kan få chans att komma inpå. Röd koantilop. En av de snabbaste antiloperna med otroligt vass syn. En utmaning att komma nära inpå dem i det stundtals öppna landskapen. De trivs bäst i det öppna landskapet mellan bergen.

Vi konstaterar att alla tre tjurarna är mycket fina trofédjur efter en stunds kikarspaning. Den vi ska försöka oss på betar ensam runt 30 meter från de andra. Så fort de två utkiksdjuren kollar åt ett annat håll börjar vi smyga oss närmre bland stenar och taggbuskar. Francois ger klart att vi ska hålla låg profil framåt och jag får följa efter precis bakom honom. Det börjar bli svettigt. Flera gånger som vi får stanna upp och vara stilla som statyer. När vi kommer in på drygt 300 meter märker vi att de börjar ana att de inte är ensamma. De lyssnar, kollar åt vårat håll samt frustar allt mer. Francois vill försöka komma lite närmare. När vi kommer in på drygt 230 meter säger jag att jag kan testa ett längre skott, jag vill inte låta den här chansen försvinna på tjuren. Vi hör babianer som börjar gapa i bergen på håll. De flesta djur blir mer vaksamma när de hör den varningen.
Det känns riskabelt att försöka komma närmare. Vi sätter oss ned. Jag tar den trebenta primos skjutskäppen framför mig och tar stöd med armbågarna på knäna. Det känns rätt stabilt men får också ta lite stöd mot Francois. Tjuren börjar röra sig sakta bland buskar drygt 230 meter ifrån oss. Han stannar så att han precis får en stor buske mitt för bogen. Vi väntar redo på att han ska röra sig ytterligare någon meter för att bli fri mellan ett par buskar.

“Vänta tills han rör sig” viskar Francois. De andra tjurarna trampar otåligt och kollar åt vår riktning. Vår tjur börjar röra sig långsamt med bredsidan mot oss. Francois tecknar åt mig att vara beredd och gör en skarp vissling. Tjuren stannar upp mitt och vrider huvudet mot oss. Det är rent skottfällt. Pulsen gör mig små skakig att jag får släppa blicken i kikaren och ta ny fokus. Jag kramar av skottet. Får en dålig känsla när jag känner i skottögonblicket att jag råkar dra åt höger. Men jag ser på skottreaktionen att skottet tar lite för långt fram och långt ner i bogen, nästan benet, tjuren hoppar till men magkänslan säger att det inte är ett dödande skott. Jag laddar om snabbt, men tjuren försvinner in bland buskar och lunkar över krönet med de andra två tjurarna. Han rör sig långsamt. Vi tar skjutskäppen och springer efter tjuren. När vi kommer fram till krönet som tjurarna gick över ser vi tjuren drygt 250 meter ifrån oss. De två andra tjurarna har sprungit ifrån honom och han står ensam bland buskar. Jag får upp skjutskäppen framför mig. Han står aningen vinklad ifrån oss. Jag håller högt i bogvecket. Pulsen får lägga sig innan skottet går. Tjuren slår ihop på stället.

DSC_1746

DSC_1717

 

 

DSC_1790

DSC_1794

Vi båda känner en lättad över att tjuren ligger. En vacker och ärrad tjur. En intensiv och spännande jakt fick ett perfekt avslut.

Väl hemma i slakteriet är Francois i extas när vi mer noggrant studera trofén. Vi mätte den till 26 inch och den största som hade fällts på farmen.  Spännande överraskning!

Fakta – Red Hartebeest (Röd Koantilop)

Arten har ett mycket säreget utseende med avlångt huvud med märkligt krokig form på hornen, huvudformen är mycket likt en häst. Antilopen kan som snabbast springa i cirka 55 km/h. Antilopen är rödbrun i tonen med en del svarta partier på ben och huvud. Den föredrar det öppna landskapet, då den äter mer gräs än kvistar och buskar.
Antilopen lever i grupper som kan vara ifrån ett 10-20 tal upp till 100 djur. Äldre tjurar är ensamma eller bildar mindre herrklubbar. Kor och kalvar går ofta med en tjur som leder och skyddar gruppen mot andra tjurar. Båda könen har horn, men hondjuren är betydligt mindre i både kropp och horn. En tjur väger cirka 150 kg och en ko cirka 120 kg.

DSC_1711

DSC_1689

hartebeestsaRed Hartebeest fotat i Sydafrika av mig 2011 & 2013.

En mycket spännande antilop att jaga. Varska och svåra att komma nära i det öppna landskapet mellan bergen där vi jagade dem. Vi uppfattade att de hade väldigt bra syn, då de flera gånger fick se oss på avstånd över 500 meter och började fly undan oss.

DSC_9294

DSC_1663

DSC_9906

DSC_0056_1Geparden Bushman hängde gärna med i slakteriet. 

Jakten var via Zaris Safaris. Jaktområdet ligger i Hardarp Regionen, inte långt ifrån Maltahöhe. Deras jakt/turistlodge är Wekebi. För mer info besök deras hemsida – Zaris Safaris

Deras facebook – Zaris Safaris Facebook

Instagram – zaris_safaris

 

Vår resa till Sydafrika år 2017

Första resan för mig och Kim tillsammans begav vi oss till Sydafrika för jakt. Vi var i Sydafrika den 22 mars till den 30 mars. Vi var främst på jakt men en dag av resan spenderades också i Kruger National Park, något som jag verkligen kan rekommendera för alla!

Spännande att få uppleva afrikanska vilt på så nära håll samt chansen att se hela big 5. På vår resa lyckades vi få se 4 av 5 i Big Five. Leopard var det enda av Big five som vi aldrig såg. Jag har bara sett leopard i hägn på min resa till Namibia.

Nedan följer en del bilder ifrån vår resa och en del text!
DSC_2703En vacker impala som smiter in i grönskan. Bild tagen i ett område där vi inte jaga.

This slideshow requires JavaScript.

Kims första resa till Afrika och han började sin jaktdebut i Sydafrika med en vacker gammal Bläsbock, troligen en stark silver eller till och med guldmedalj. Vi lyckades även få jakten på film. 

DSC_2788

DSC_2726Sydafrikansk solnedgång. Mörkret kommer otroligt snabbt. Solen borta på mindre än 30 minuter. Sen totalt mörker. I natten hör man syrsor och gräshoppor spela. 

DSC_4774På vår Sydafrika resa använde vi Browning kläder eftersom jag är ambassadör för Browning Europe Outdoor. Savannah Ripstop kollektionen har perfekta kläder för Afrikajakt eller jakt i andra varmare länder. Bra ventilation och skön passform. På bilden har jag Savanna Ripstop byxor samt piké. Kläderna tålde de flesta taggbuskar som Sydafrika hade att erbjuda och får väl godkänt. Kim använder på bilden en Browning Featherlight Typhoon jacka. En tunn och lätt jacka med bra vind och regnskydd. Min Browning jacka på bilden är en Hells Canyon Odorsmart. En tunnare jacka med bra vindskydd och som har en speciell design och material som inte ska sprida vittring. En riktigt skön jacka med bra fickor samt god passform. Kepsarna var en perfekt ton för smygjakten i bushen, man smälte in bra med kepsen shrike dark olive samt kepsen over/under olive.

Återförsäljare i Sverige som säljer kläder och vapen ur Brownings sortiment, se denna länk – Browning i Sverige

För att se mer utav Browning Europes Kollektion av kläder, se denna länk – Browning Europe Outdoor Collection

 

This slideshow requires JavaScript.

Mitt första vilt för resan blev en Impala. Ett av mina favoritvilt att jaga i Afrika. Otroligt graciöst och fascinerande vilt. De bjuder på en spännande jakt i bushen. De är också ett av de billigare vilten att jaga och ingår ofta i jaktpaket. Tredje resan till Sydafrika och Impala nummer 4 för mig.

This slideshow requires JavaScript.

Inför resan köpte jag en filmkamera, en Sony HDR-CX900E med extra tillbehör som mikrofon med mera. Smidig och enkel kamera för att filma jakt samt djur och natur. Hyfsad zoom. Vi lyckades fånga en del jakt. Filmklipp från resan kommer att dyka upp så småningom.

Handkikare hade vi från Kite Optics som är en samarbetspartner till Browning Europe.

Kite Optics är ett belgiskt företag grundat år 1992 av Georges De Putter. Idén väcktes ur hans stora naturintresse samt hans brinnande intresse för optik. Hans föräldrar höll även de på med optik så det var där allt började. Men år 1992 valde han att stå på egna ben och det gör han än idag med sin familj. Idag har de främst kikarsikten samt handkikare och tillbehör till kikare till försäljning över hela Europa.  Du hittar också deras produkter i Sverige såklart!
Här hittar du återförsäljare i Sverige – Kite Optics Sverige

Vi hade Kite Optics Toucan i 10×42. Lätt och smidig handkikare med otroligt fint fokus och grepp. Riktigt imponerad över optiken och en perfekt handkikare att ha med sig på resa eller jakt hemma i Sverige. Jag kan varmt rekommendera kikaren. För mer specifikationer om kikaren, se denna länk- Kite Optics Toucan

This slideshow requires JavaScript.

Kims andra vilt i Sydafrika blev en Burchellszebra (stäppzebra) och en av de vanligaste zebraarterna. Arten känns igen på att den har “smutsränder” mellan de svarta och vita partierna. Riktigt vackra skinn och spännande jakt. Kim bestämde sig för att spara hela skinnet. Vilket också är mest prisvärt. Vi har också en Burchellzebra bogmonterad hemma från en av mina tidigare resor till Sydafrika.

På Kruger Park och flygplatsen i Johannesburg ligger zebraskinn i pris kring cirka 12000-18000 zar. När jag var i Sydafrika år 2013 kostade ett zebraskinn runt 20 000 zar så priserna har gått ner.

På denna jaktresa hade vi hade köpt varsitt jaktpaket innehållandes 1 impala, 1 vårtsvin, 1 Blue wildebeest (strimmig gnu) samt 1 Burchellzebra eller 3 impala icke trofé.

This slideshow requires JavaScript.

Mitt andra vilt för resan blev en Blue Wildebeest (Strimmig gnu). Min första Blue WB. En riktigt fin tjur. Story om jakten kommer vid ett senare tillfälle.

This slideshow requires JavaScript.

This slideshow requires JavaScript.

Mitt tredje vilt för resan. Jag fällde en fin zebra hingst samma dag som min Blue WB. Ett perfekt födelsedagsfirande med två spännande jakter. Zebra har blivit ett favoritvilt för mig att jaga. Ett vackert och otroligt försiktigt vilt. De bjuder på en utmaning att jaga dem. De har bra syn och är väldigt vaksamma. En del kan tycka det är fel att jaga zebra, men som hemma i Sverige så behöver viltstammar regleras och kontrolleras. Det är inga konstigheter med zebrajakt och hela zebran tas verkligen tillvara på och de har ett riktigt gott kött. Tack vare jakten som det finns så gott om vilt i Sydafrika idag.

This slideshow requires JavaScript.

Kims tredje vilt i Sydafrika blev ett vårtsvin. Vi var på jakt efter Blue WB när det plötsligt dök upp ett fint vårtsvin, precis när gnuerna hade smitit undan. Vårtsvinet bjöd på en fin skott chans på ca 70-80 meter och det blev kvar på stället. Jag hann tyvärr inte att filma skottsekvensen, det gick lite för fort. En fin sugga. Galtarna har två par vårtor på var sida av huvudet. Vårtsvin är ett riktigt roligt vilt att jaga men bjöd på en utmaning i det höga gräset. Det regna otroligt mycket i Sydafrika i februari i år, så gräset var väldigt högt och frodigt. Vi testa ett par gånger att vakta vid vattenhål på vårtsvin men gav inget resultat. Bäst gick det under smygjakten.

This slideshow requires JavaScript.

Kims sista vilt för resan och på sista jaktdagen. En fin Blue Wildebeest ko. Guiden trodde det var en tjur men visade sig vara en gammal ko. De är rätt jämlika kroppsmässigt. Den sprang ca 100 meter på lungskott men blödde knappt en droppe. Gnuer är tuffa djur och bjuder på rolig och spännande jakt. De har dålig syn men bra luktsinne. Flera gånger som vi lyckades komma tätt inpå grupper med gnuer, men precis innan skottchans på rätt djur dök upp så vände vinden och djuren drog. Gnuer är enkla att följa för man hör dem frusta mycket.  Om de anar oro är de väldigt rastlösa och frustar verkligen högljutt. Ofta ser man dem gå tillsammans med zebror.

This slideshow requires JavaScript.

Lite blandade djur och naturbilder från resan. Spåret som är på bild är av en Hyena (troligtvis fläckig hyena).

This slideshow requires JavaScript.

Mitt fjärde och sista vilt för den här resan blev ett vårtsvin. Det var precis innan solnedgång den sista jaktdagen av vår resa. Kroppsmässigt var det de största vårtsvin som jag någonsin har sett på alla mina tidigare Afrika resor. Dessutom riktigt gammal med en ålder på uppskattningsvis 15-16 år. En gammal herre med en bruten bete. En ära att få fälla ett vilt som passerat sina bästa år. Där vi jagade hade det under förra året varit extrem torka så mycket vårtsvin hade dött av vattenbrist. Så resan avslutades på bästa vis. Nu ser man framemot att få hem alla troféer och fina minnen på väggarna.

This slideshow requires JavaScript.

Mer bilder från resan kommer på min Facebooksida –Borntohunt- Alexandra Hellström samt min Instagram – Born2hunt_alexandrahellstrom

För frågor eller funderingar angående Afrikajakt kan man kontakta mig på mina sociala medier eller via mejl på alexandrahellstrom@live.se

 

Jakt efter Spansk ibex

Det finns många alternativ gällande jakt i Spanien. Det som lockar många jägare är jakt efter spansk ibex. Landet har fyra olika typer av ibex och utöver dem ett väldigt stort jaktutbud. Landskapet är verkligen speciellt med olivträds- och mandelodlingar. Bördigt men samtidigt kargt bergslandskap klätt med rosmarinsbuskar och en mer medelhavsvariant av barrträd samt  buskar. I bergen den spanska ibexen kung. På bergsturerna är också chansen stor att få se några av landets få gamar.

dsc_0148Vi var på jakt under februari månad. Normalt blommade mandelträden i mars, men de stod i fullblom när vi var på jakt. I många områden mot bergen hägnades träden in för att slippa bli ibexföda. 

dsc_0752Rosmarinbuskar var en del av basfödan för Beceite Ibex. I många av bergsområdena hade man sått små fält med vete också. En typ av viltåker för ibexen som gärna besökte fälten tidig morgon eller på eftermiddagar/kväll.

Jaktdrömmarna hade gått om Spansk ibex men förhoppningar små om att få uppleva den jakten. Men efter en del kontakt med en Fran Cortina ägaren av Corju Hunting på sociala medier skulle det plötsligt bli verklighet. Bergsjakt efter Beceite ibex. Ett nytt jaktland att besöka och en ny jaktkultur att upptäcka!

Efter drygt 4h flyg från Arlanda landa vi slutligen i Madrid. Från Madrid gick färden med bil och Fran Cortina som vår chaufför. Vi begav oss cirka 4 timmar norr om Madrid för att komma till jaktområdet för Beceite ibex. Vi hamnade till slut i den lila bergsby Castelotte med drygt 150 invånare som låg mitt i Teruelområdet.

Hyrde vapen

På väg in mot byn såg vi våra första spanska ibex för resan, två ungdjur som gick bland buskar i en bergsluttning runt 200 meter från vägen.  Förväntansfulla rulla vi in i byn tidig eftermiddag till vårat enkla men fina hotell. Där möttes vi upp av vår andra jaktguide, Jose Utrillas som har jagat spansk ibex i många år tillsammans med Fran. Det blev en snabb avcheckning på hotellet och våra rum och sedan ett snabbt ombyte till jaktkläder och kängor. Vi ville passa på att åka och provskjuta vapnet som vi skulle låna med på våra jakter. Under vår resa fick vi hyra en Tikka T3 i kaliber .270 WSM med ett Zeiss sikte som var perfekt för de ofta längre hållen i bergen av vår guide. Efter att jag och min jaktkompis på den här resan, Rickard hade testat varsitt godkänt skott på ett skjutmål på drygt 100m var det dags att ta en titt i det stora jaktområdet där vi skulle spendera de närmaste dagarna.  Än var det många timmar kvar till solnedgång under vår första dag i jaktområdet. Vi hann se upp mot ett 50 tal ibex första dagen men inget trofédjur.

dsc_0213Grupp med ibex. Först upptäckte vi endast hondjur och unga bockar. Plötsligt stod det en representativ ibex mitt i gruppen. Innan vi hann påbörja ansmygning så flydde de över bergen.

Otypiskt väder

Vi hade blivit förvarnade ett par dagar innan vår avresa ifrån Sverige att packa varma och regn- och vindtäta kläder. Vädret var otypiskt för årstiden. Där vi var och jagade brukade det normalt regna 5-10 dagar per år. Det regna flera av dagarna som vi var där. Det blåste också mer än vanligt, vilket gjorde att ibexen var svårare att hitta. De ogillar starka vindar och regn som många andra vilt. Det gjorde det till en utmaning utöver det vanliga för oss att finna dem eftersom de gärna höll sig bland täta buskar eller träd vid oväder. Deras färg på pälsen utgjorde ett utmärkt camouflage bland klipporna.

Under vår andra jaktdag spanade vi av stora områden. Andra jaktdagen såg vi enbart en bock som var i troféklass. Vi upptäckte bocken försent och han flydde med en grupp hondjur över bergen. De är otroligt snabba på klipporna. Vi försökte oss på en ansmygning över bergen som var klädda av rosmarinbuskar och mindre barrträd. Vinden snurrade och det var svårt att smyga tyst, då man ständigt fastnade i buskarna och det var som att gå i ett stenbrott. Mängder av stenkross. Man fick ta det långsamt och försiktigt eftersom regnet hade gjort marken mjukare och man kunde enklare tappa fotfäste på de större stenarna.

dsc_0172

Vinden i ryggen

På drygt 300 meter fick jag se bocken gå rakt ifrån oss över några klippblock. Han var omringad av getter och kid. Vinden hamnade i våra ryggar och mina guider, Fran Cortina och Jose Utrillas tyckte det var dags att ta oss tillbaka när vi såg dem försvinna iväg på nästa berg fortfarande springandes. Djuren var alldeles för skrämda för att låta oss komma närmare. Vi fick ta oss tillbaka för att fortsätta vårt sökande i en annan del av jaktområdet där vinden var mer till vår fördel. Dagen gav ingen mer chans på ett trofédjur, vi såg däremot mängder av hondjur och unga bockar. Vi fick mer regn och även lite snö, så vi avrunda jaktdagen tidigt. Vi avslutade dagen med en tre rätters middag på spansktvis. Tidigt i säng för att ladda upp sig inför nästa jaktdag.

dsc_0167

Ett oväder drog in under natten. Det var en rejäl storm och regnet smattrade på taket natten lång. Ingen idé att bege oss ut innan solen hade gått upp. Strax efter kl 08:00 på morgonen började vi bege oss ut i jaktområdet efter en rejäl frukost. Vi inväntade att solen skulle gå upp för att försöka få oss en glimt av solande ibex i bergen. Efter en kall och blåsig natt sa guiderna att oddsen skulle vara på vår sida. Det blåste på ganska ordentligt fortfarande men det var glest med moln på den klarblå himmeln. Det dröjde inte länge förrän vi såg det första grupperna med getter och unga bockar. De gick betandes och solandes på bergsluttningarna. Men inga större handjur med dem. Vi fortsatte vårat letande i timmar med att smyga och förflytta oss till andra områden med bil. Men bara kontakt gång på gång med hondjur. När vi kommer smygandes till en bergsida där det är lä, vänder äntligen vår otur.

 

Anar oss inte

Fran och Jose smyger före oss och kollar nedför en bergsida där vinden inte piskar. Där vinden inte når upptäcker vi en hel grupp med enbart handjur i olika åldrar. Djuren ligger och solar samt sover. De har inte märkt av vår närvaro. Vi är drygt 80 meter ovanför dem. Vi kryper långsamt fram mot kanten. Så tyst och försiktigt som möjligt. Jag är alldeles bakom Fran. Det är strax över ett tiotal bockar som njuter av solens strålar. Mitt ibland dem ligger en fin ibex i troféklass, precis en sån bock som vi har letat efter de senaste dagarna. Jag försöker lägga mig till rätta med vapnet för en bra skytteställning för att vara redo när bocken behagar att resa på sig. Han ser inte ut att ha någon brådska utan ligger lugnt och idisslar. Rosmarin buskarna gör det svårare för mig att komma i en bra position för ett skott.dsc_0277

Kommer bakom oss

När jag nästan är klar hör jag plötsligt vår andra guide Jose viska bakom ryggen. Han gestikulerar att vi ska vända oss om. Nästan bakom oss kommer plötsligt tre andra djur fram. En get med en bock efter sig samt kid. Fran visar med sitt kroppsspråk att jag ska hänga med efter honom. Jag tar vapnet och kryper efter honom. Bocken går och flemar efter geten som om hon vore i brunst, vilket vore konstigt för årstiden. De har stannat upp drygt 80 meter ifrån oss och kurs rakt ifrån oss. De verkar inte ana vår närvaro men de är på väg rakt emot en klippavsats. “Om de går över så kommer vi tappa kontakten med den gruppen” viskar Fran. Djuren börjar gå snett ifrån oss, så fort geten är i säkert avstånd ifrån bocken säger Fran åt mig att skjuta. Jag tar ett djuptandetag och jag fokuserar på att hitta en dödande vinkel. Bocken bjuder på en väldigt sned bredsida men jag hittar ett  bra läge. Geten hinner över klippan. Jag får skottchans precis efter det. Ett djuptandetag för att döda pulsen och skottet går. Jag ser bocken tumla ner över klippan. Jag får en klapp på axeln av Fran. -Bra skott min vän!!”

Gav mersmak

Min puls gör sig åter påmind. Den andra gruppen som sola på klipporna står och kollar förbryllat. De har inte riktigt fattat vad som har hänt. Vi höll lågprofil tills de drog sig undan för att inte skrämma dem i onödan. När Jose och Fran har packat på sig ryggsäckarna igen börjar vi klättra ner mot bocken.

Eftersom det regnat kraftigt under natten får vi ta det försiktigt på vår väg nedåt. När vi kommer till klippan där vi såg bocken tumla nedför ser vi han ligga drygt 10 meter nedanför. Vi smyger sakta fram men bocken är död. Efter några intensiva jaktdagar hade alla ett leende på läpparna när det är dags för foto och tillvaratagande.  Jose flådde ibexen för bogmontage på plats i bergen och köttet bars ut och hämtades upp av en man med häst och vagn senare samma dag.

Även min vän Rickard Ringeborn hade jaktlyckan med sig och lyckades fälla en ibex i bronsklass sista jaktdagen av vår resa. Jakt i Spanien och de spanska bergsmassiven gav mersmak och vi var mycket nöjda med resan i helhet. På flyget hem infann sig en längtan tillbaka till de spanska bergsområdena.

dsc_0836

dsc_1027

dsc_0318

dsc_0707Jose och Fran på spaning.

dsc_0405Fran berättar mer om de olika typer av spanskibex och förklarar hur man ser åldern på min bock. I Spanien finns det fyra stycken olika typer av ibex. Beceite Ibex och Gredos är de två största.

dsc_0395Påväg fram till min ibex. Vi upptäckte den på drygt 80-90 meters håll efter att ha haft sikte på en annan och yngre bock. dscn9088Jag och min guide Fran Cortina på Corju Hunting. Min ibex uppskattades till en ålder på 8 år.

dsc_0618

dsc_0306

dsc_0844Jose, Fran och Rickard precis innan de skulle bege sig ut i bergen. 

dsc_0983Rickard Ringeborn med sin fina ibex som höll bronsklass. 

dsc_0334

dsc_0513

dsc_0536

browning

Beceite Ibex en av fyra arter i Spanien

I Spanien hittar man fyra olika typer utav Ibex. Sierra Nevada, Ronda, Gredos och Beceite ibex. Alla finns i olika bergsmassiv i olika delar av Spanien. Beceite är en av de större arterna. Du kan jaga Beceite ibex från brunsten i november till slutet av maj.

Corju Hunting

Fran Corju och hans företag Corju Hunting erbjuder jakt i Spanien på alla ibexarter. Gredos,Sierra Nevada, Ronda och Beceite ibex. Du kan också jaga en rad andra arter klövviltsarter som till exempel rådjur,kronhjort,mufflonfår,manfår,vildsvin,gems med mera. Mycket olika typer av jaktformer allt från smyg/vakjakt till drevjakt. Han erbjuder också jakter i andra länder än Spanien. Se mer info om hans jakter på http://www.corju.com och besök gärna hans youtubekanal för att se jaktfilmer ifrån hans jakter det finns flera när han jagar just Beceite ibex med jaktgäster, du hittar filmerna och hans kanal om du söker på “Corju Hunting”.  Direktlänk till hans jaktfilm kanal på youtube https://www.youtube.com/channel/UCMlzwdDg2qt858hIQCunXAw

Jakt i Spanien

Att tänka på när man ska jaga i Spanien är att ljuddämpare inte är tillåtet. Om du ska ta med eget vapen till Spanien gäller EU-vapenpass. Många jaktarrangörer har att man kan hyra vapen på plats, vilket oftast är billigare och enklare än att ta med sig eget vapen. Jag hyrde vapen på plats. Licenser och försäkringar gällande jakten ordnas av arrangör.  Spanien är också känt för sina “Monterias”, det vill säga en klassisk och traditionell form av drevjakt som är typisk för landet. Vilt som är typiskt för “Monteria” är framförallt storviltsjakt efter vildsvin och kronhjort, men dovhjort och mufflonfår jagas också men beror lite på vart i landet. Det finns flera svenska jaktarrangörer som erbjuder jakt till Spanien.

Får gärna kontakta mig på alexandrahellstrom@live.se för referens eller frågor om jakten via Corju Hunting

dsc_0801

dsc_0680

 

Namibia -Öga mot öga med Vitsvansad gnu

Det är för första gången någonsin som jag har satt min fot i Namibia, ett land som känns som en helt annan planet jämfört med hemma. Där vi bor och jagar är det utbrett med rödsand och röda karga berg så långt ögonen kan nå. Vintern märks av på landskapet, nästan alla buskar och gräs går i en mer gulaktig ton, det är enbart vissa träd och buskar som skiftar i grönt. Svårt att förstå vad djuren lever av under den här årstiden. Inget regn på en mycket långtid och vintern har varit ovanligt kall. Jag kan inte sluta fascineras över de magnifika vyerna och Wekebi lodge som vi har som vår startpunkt känns som ett paradis mitt ibland alla berg.

Som ett sagoväsen

Vi har hunnit att jaga en rad olika arter under min tid här, men det är fortfarande ett vilt som jag verkligen önskar att få jaga innan hemgång för denna gång. Vitsvansad gnu, ett djur som lite ser ut som ett sagoväsen. Ett vilt som är inplanterat här i Namibia. I området dit vi ska och jaga dem har de gått fritt i över tjugo år.

Plötsligt ser vi en vitsvansad gnu strosa ensam på en uttorkad flodbädd mindre än fem hundra meter ifrån oss. Det är en äldre tjur och han kryssar mellan taggbuskar långsamt bort från oss. Vi har letat efter gnuer hela morgonen och det är den första som vi har sett på flera dagar. Han får inte försvinna ur sikte. Efter att ha kollat vindriktningen börjar vi smyga emot det håll där vi såg den passera ett snår. När vi har kommit ett par hundra meter känner vi att vi inte är ensamma, mindre än två hundra meter ifrån oss står en grupp med strimmiga gnuer (Blue wildebeest) och spanar åt vårat håll. De är mellan oss och den ensamma tjuren, vi måste leta en annan stig att följa för att inte råka skrämma dem och i värsta fall även skrämma tjuren som vi är förföljer.

Omringade av berg

Landskapet där vi jagar är relativt platt men omgivet utav berg på alla håll och kanter. Känslan av att vara i botten utav en stor gryta. Det finns en del buskage, men det är inte tillräckligt mycket för att kunna smyga sig fram obehindrat eller helt dold för viltet. Vi lyckas komma fram till ett krön där vi såg tjuren vandra över, vi smyger upp bakom ett par stora stenblock som vilar precis på kanten. När vi kryper upp i stenblocken som hålls delade utav ett träd ser vi att tjuren har anslutit en grupp med ett trettio tal vitsvansade gnuer som också har sällskap utav strimmiga gnuer. De är inte långt ifrån oss utan gruppen rör sig långsamt runt betandes och frustandes på mindre än hundrafemtio meter bort. Vi ser att de finns flera lovande tjurar i gruppen, en med väldigt grov bas på hornen. En riktigt vacker tjur. Det finns också flera tjurar med mindre bas på hornen, men med fina utlägg och hornspetsar som viker mer utåt. Jag fastnar för tjuren med den grövsta basen. Francois som är min guide är säker på att det rör sig om en tjur i minst silver men troligen guldklass, en trofé i toppklass. Han tycker att det är den som vi ska satsa på att komma åt i denna grupp.

dsc_9524-3

Därifrån vi sitter kan vi inte komma åt att skjuta tjuren. Vi skymtar dem. Stenblocken är för stora och trädet allt för busklikt för att kunna ta stöd emot. Taggar överallt även på minsta kvist. Han säger att vi måste lämna stenar och tyvärr hamna öppet för att få skottchans, men att jag måste snabba mig när han väl fått upp skjutstödet utanför stenarna. Då en stor del utav gruppen kollar rakt emot oss. Vi smyger upp bakom stenarna och kliver sedan över några buskar ut förbi stenarna. Han ställer ut skjutstödet på en låg men toppig sten.

Okontrollerbar gnufrossa

Jag lägger upp min browning x-bolt 30.06 och jag lägger an mot tjuren som står fri i utkanten av gruppen. Jag får en helt okontrollerbar gnufrossa, hur jag än försöker med andningen kan jag verkligen inte lugna ner pulsen. Adrenalin påslaget är på max. Korset flyger runt överallt och jag fullkomligt skakar från topp ner i kängorna. Jag känner mig alltför ur balans för att prestera ett försvarbart skott. Jag viskar till guiden att jag inte kan skjuta även läget är perfekt.  Han märker av min skyhöga puls. Vi får prova en annan skjutställning.

Vi ser att de hör eller misstänker att de är iakttagna. Alla djuren står vända åt vårat håll med högsta fokus. Hela gruppen står på tå och vi förutsätter att de ska ta till flykt, de strimmiga gnuerna börjar att springa undan och hälften av de vitsvansade gnuerna hänger med dem. Några av de vitsvansade gnuerna springer runt på stället med svansen vilt fäktande och med utdragna frustningar. De strimmiga gnuerna stannar trehundrameter ifrån övriga gruppen. Några av de vitsvansade gnuerna tvåhundra meter bort. Vinden ligger fortfarande i ansiktet på oss, alltså till vår fördel men inte till gnuernas. De har dålig syn och kan inte uppfatta oss som fara. Det är tydligt att de känner av närvaron, men de vet inte om de ska fly eller inte.

Nu när gruppen splittrades försöker vi att hitta tjuren igen, vi ser flera olika tjurar, varav några äldre och tillsynes goda troféer. Men den rätta tjuren saknas. Det är inte gott om buskar där de står, men där gruppen befann sig ursprungligen breder det ut sig en trädliknande buske som vi ser att det står flera djur bakom. Vi förstår snart att tjuren måste vara med det gänget. Grupperna med gnuer frustar ständigt till varandra med en bockande huvudrörelse.

Som att tiden står still

Minuterna känns som timmar, pulsen har mattats ner. Jag darrar inte längre som ett asplöv. Vi har suttit och observerat gruppen med djur i mer än trettiominuter nu. Vi ser att de som stått bakom busken börjar komma ut en efter en. Flera hondjur kommer fram, de har betydligt tunnare horn än tjurarna. Hjärtat slår några extra slag när vi ser en tjur sakta men säkert lämna tryggheten bakom busken. Ovetandes om oss kommer han betandes. Jag gör mig redo med skjutskäppen i högsta hugg. Francois vill göra sig säker med att det verkligen är den rätta som vi sett ut tidigare. Vinkel är svår då han går med bredsida och huvudet i profil ifrån oss. När han vänder huvudet åt vårat håll får vi det bekräftat. Det är den som vi vill komma åt. Han står med huvudet lågt och kollar mot oss. Vi sitter blickstilla.

När han vänder runt är jag redo. Jag sitter med båda benen uppe på stenen för att få det perfekta stödet, jag får till knästöd för båda armbågar. Jag får också luta mig lite lätt mot guiden. Inte en chans att jag kunde få ett stadigare stöd. Pulsen är i viloläge. Jag frågar om det är okej att jag tar skottet. Avståndet är drygt hundratjugo meter. Jag får ett tyst “ja, det är bara att du skjuter om du är redo” . Ett djupt andetag och lugnande utandning. En långsam kram på avtryckaren och tjuren hoppar till när kulan borrar sig in genom bogen. Han staplar efter den flyende flocken av fäktande vita svansar som lämnar ett rött dammoln efter sig. Tjuren orkar bara med sina sista krafter följa efter dem ett fåtal meter innan han faller ihop och slutligen hamnar på rygg. Vi hör en sista suck och sedan är allt stilla. Jag får en uppmuntrande klapp av Francois på axeln.

dsc_1265

Sakta börjar vi att gå fram mot gnun. Vi ser de andra gnuerna som har stannat upp femhundra meter bort. De kollar mot platsen där tjuren lagt sig.  Adrenalinet gör sig påmint igen när vi är på väg fram. Väl framme får jag en stor kram av min guide efter att han har lagt i ordning tjuren för foto. Troféen är imponerande. Först när jag håller handen på hornen som jag verkligen förstår storleken. Trofén är svår för mig att greppa. “Jag tror den kan klara en guldmedalj” säger Francois. Jag är nöjd oavsett då det var en mycket spännande jakt med ett lyckat avslut. Det är inte alla gånger ens hjärta får en sådan fart som med denna tjur. Det är de stunderna som aldrig faller i glömskan. Sånt som får en med ett leende att drömma sig tillbaka och längta efter nya äventyr i Namibia…

1

dsc_1086

dsc_1217

dsc_1272

dsc_1242

This slideshow requires JavaScript.

Allmänt om Vitsvansad gnu och trofémätning av antilopen

Namnet “Vitsvansad gnu” kommer ifrån antilopens vita svans. Det vita kommer igen mot borst som den har på ryggen, där de även tonar in i en svart/brunfärg. I helhet är antilopen mesta dels svart/mörkbrun. På huvudet har de som en tuppkam med svartborst ned mot nosen. Ögonfransarna är vita. De har även en fyllig svartman under hakan samt under magen har de även svart/brunt borst som hänger. Tjurarna är oftast mörkare i färgen, ungdjur och hondjur mer brunton.

Båda könen har horn, men tjurarna har betydligt grövre och större horn. En fullvuxen tjur mäter kroppsligt cirka 212-242 cm med en mankhöjd på cirka 111-121 cm.  Vikten på ett fullvuxet djur ligger mellan 100-180 kg. Kalvarna väger cirka 11-22 kg  vid födseln.

Livsmiljön är öppna grässlätter på höglandet, vilket bidrog till att den blev mycket lättjagad med moderna vapen.

För att få tillstånd att exportera en Vitsvansad gnu trofé ifrån Namibia bör trofén hålla 165 poäng, vilket hamnar alldeles under bronsklass. Medaljklasserna är 174 poäng för brons, 183 poäng för silver, 192 poäng för guld enligt NAPHA* (Namibia Professional Hunting Association)
http://www.napha-namibia.com/fileadmin/user_upload/PDF/Minimum_Measurements.pdf

dsc_0678Geparden Bushman var mycket intresserad av min vitsvansade gnu. Var sugen att ta sig ett smakprov. Gnun blev ett bogmontage som nu hänger hemma på väggen.

Vitsvansad gnu, räddad av farmägare och jägare!

Mot slutet av 1800-talet var den vitsvansad gnun på gränsen till utrotad, största bidragande orsaken var ett alltför hårt jakttryck med både laglig och olaglig jakt. Gnun fanns kvar på två olika farmer i deras ursprungsland Sydafrika. Farmare och andra grupper som var intresserade av att bevara arten, bland annat jägare började jobba för att rädda arten. Man såg ett värde att bevara arten och räddningen blev hägn och skyddade områden. År 1982 räknade man att det fanns 150 djur på två olika farmer i Sydafrika. Man började återintroducera arten till forna levnadsområden samt man planterade även in dem i  Namibia. Vilket fick populationen att öka drastiskt. År 1992 hade populationen hunnit att växa till över 7000 djur. Idag räknar man att det finns mer än 18 000 djur i både Sydafrika och Namibia. Man räknar med att ca 80 % av gnuerna finns i privata ägda hägn samt 20 % i skyddade områden. Idag klassas arten som livskraftig och inte längre hotad.

dsc_1267

Text – Alexandra Hellström Bilder – Alexandra Hellström & Francois Bergh

Mufflonfår del 1

Mufflonfår del 1. Mitt första fakta blogginlägg om Mufflonfår.
Om du inte har läst så får du chans nu igen.

Borntohunt - Alexandra Hellström

Lite grundläggande information om mufflonfår samt tankar om mufflonfår i Sverige samt sånt vi har lärt oss under åren med vår egna mufflonfårsbesättning.

Mufflonfåret är som andra fårarter lätt att göra sin egen variant av och styra avelsmässigt. Under åren så har vi haft med många olika baggar under brunsten samt haft en större grupp med mufflonfår så vi har en bredbas med olika horntyper och vinklar, de skiljer även en del färgmässigt mellan baggarna.

Image

Image

Image

Mufflonfåren skiljer sig mycket i utseende bara på olika platser i Sverige. I vårt hägn dominerar mörkare varianter av mufflonfår med svarta och grövre horn som liknar mufflonfåren på fastlandet i Europa, t ex Tjeckien. Vi har under åren satsat på att ha ett brett avelsutbud med fina avelsbaggar samt en stor stam för att motverka inavel eller andra problem för stammen. Bra sätt också för att få fram så många olika hornvarianter som möjligt…

View original post 1,707 more words

Mufflonfår del 2- trofébedömning och trofétillvaratagande

Mufflonfår del 2
Trofébedömning

Borntohunt - Alexandra Hellström

Intresset för jakt på mufflonfår tycker jag ständigt ökar, många som frågar om jakten samt som är intresserade av att komma och jaga mufflonfår med mig. Det är stor efterfrågan på både mufflonjakt i hägn samt frilevande. Däremot så finns det inte så mycket fakta om mufflonfår på svenska sidor på nätet och inte speciellt mycket skrivet om dem i böcker. I den här delen av min serie om mufflonfår tänkte jag ta upp trofébedömning samt tillvaratagande av trofé.

Mufflonfår är ett exklusivt vilt och de har en mycket eftertraktad trofé och är en dröm för många svenska jägare. En mufflonbagge på 60 cm klassas som kapital trofé, fast håller inte medaljklass. De baggar som jag och min familj säljer för jakt håller ifrån 60 cm, då har de en vacker trofé som börjar se “färdig ut”, baggarna är då ca 2 år gamla, jämfört med vilda mufflonfår så växer…

View original post 1,302 more words