Att längta tillbaka till ett land så långt bort

Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.

Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.

Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.

Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.

Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.

Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.

En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.

Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.

Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med  mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.

I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt.  Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.

Slutord om resan med de andra jägarna…

Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.

Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta  vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.

Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång.  Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!

Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.

Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!

Se, njut, dröm och längta!

DSC_8124

DSC_8237

DSC_8265

DSC_8089

DSC_8057

DSC_8655

DSC_8271

DSC_8519

DSC_8040

DSC_8171

DSC_8568

DSC_8359

DSC_8599

DSC_8378

DSC_8436

DSC_8632

DSC_9191

DSC_1070

DSC_9351

DSC_8330

 

DSC_8200

DSC_9130

DSC_9138

DSC_0246

Kronviltsseminarium på Öster-Malma

Måndagen den femtonde juni hölls det ett seminarium med temat “Kronvilt” via Sveriges Vildnad samt Svenska Jägareförbundet. Medlemmar fick chans att anmäla sig via nätet till seminarium samt middag. Jag samåkte med ett gäng vänner ifrån strax utanför Örebro. Väl på plats såg vi att just Örebro län var väl representerat i rummet med flera medlemmar ifrån länet. Dagen hölls till ära för kronviltet och dagens syfte var att skaffa sig mer kunskap och förståelse i hur man kan förvalta och bedriva jakt efter kronvilt.

Seminariet inledes av Bosse Sköld med välkomnande ord samt ett stämningsfullt filmklipp ifrån kronhjortsbrunst i Skåne. Sen var det dags för  dagens första föredragshållare Anders Jarnemo att ta plats för att berätta mer om “Kronviltets ekologi”. Ett mycket väl planerat och väl genomfört föredrag som tog upp många aspekter om kronvilt samt tips och råd för samlade om hur man kan bedriva “kronförvaltning” samt vilka jaktmetoder som man kan tänkas tillämpa just kronvilt. Samt alla hans vackra bilder till föredraget väckte verkligen mitt intresse. Om du får chans att lyssna på hans föredrag, ta den. Mycket lärorikt gällande viltvård och förvaltning. Många frågor senare under dagen riktades till just Anders.

DSC_7763

Innan lunchen var det även dags för Göran Bergqvist att hålla föredrag. Han är nationellt klövviltsansvarig på Jägareförbundet. Hans föredrag var “Så förvaltas kronvilt idag” utgjordes utav statistik utifrån bland annat kronförvaltningsplaner ifrån kronskötselområden och inskickade rapporter till bland annat länsstyrelser. Mycket fakta att ta in och mycket diagram. En aning tungt innan lunchen men mycket intressant att höra hans föredrag man fick även ta med sig ett utdrag utav föredraget.

Efter en trevlig lunchpaus var det dags att fortsätta vidare med föredragshållare. Näst på tur var Fredrik Widemo ifrån SLU. Han hade utfört tre olika attityd undersökningar gentemot kronvilt gällande skador hos jägare,skogsägare och lantbrukare. Mycket statistik och siffror även i denna presentation men man kunde sammanfatta med att man på många platser runt om i Sverige gärna ville se mer kronvilt. Intressant att se hur synen på kronvilt såg ut runt om i landet. Även denna presentation fanns så man kunde få med sig dokument hem.

DSC_7767

Efter Widemo tog dagens sista föreläsareplats. Mikael Svensson ifrån Artdatabanken. Hans föredrag handlade om hur rödlistning utav vilt fungerar samt kort om kronviltets olika underarter. Intressant, men kändes inte som ett aktuellt föredrag på en dag tillägnat kronvilt. Det hade passat bättre om det hade diskuterats stora rovdjur i Sverige.

DSC_7769

Avslutningen på dagen var däremot en av de mer spännande punkterna. Då det var dags för paneldebatt med Anders Jarnemo , Ronny Löfstrand, Sveaskog, Daniel Ligné, Svenska Jägareförbundet, Solveig Larsson, Jägarnas riksförbund och Erik Du Rietz, Sveriges jordägarförbund.

Några av frågorna som togs upp var:
– Allmän jakt på kronvilt?

–  Förslag till nya bestämmelser om skyddsjakt på årskalv av dov- och kronvilt.
– Hur man kan komma vidare med kronförvaltning, samarbete, samförvaltning?

Varenda ämne debatterades flitigt och många intressant synpunkter kom fram. Under paneldebatten fick även en del utav publiken svar på frågor som hade uppkommit till föredragshållarna under dagen.

Dagen var i helhet mycket intressant samt lärorik. Många tips på både förvaltning och viltvård utav kronvilt samt som även kan tillämpas på andra klövvilt. Jag är glad att jag tog chansen att åka till Öster Malma!

DSC_7773

DSC_7775

DSC_7776

DSC_7782
Mer om dagen kan ni läsa i denna artikel ifrån Svensk Jakt – http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2015/06/kronviltet-i-centrum/

Kom ihåg att jaga räv

För min del så är skyddsjakten på räv mycket viktig. Dels för att vi har vilthägnet med dovhjortar och mufflonfår, så vill vi inte att rävarna lär sig att det är ett smörgåsbord att gå in och ta lamm eller kalvar. Mufflonfåren lammar så tidigt på året som i februari-mars, så om man har otur då kan de bli lätta offer för räv beroende på snötäcket. Senaste vintern var det på runt 40 cm.

De normala jakttiderna på räv varierar ju i landet. Men i området som jag bor inom så är det jakt på dem ifrån den 1 augusti – 31 mars. Det finns några punkter inom skyddsjakten som man borde ha koll på när det gäller skyddsjakt på räv.

Image

Här kommer några utdrag ur årets jakttabell ifrån Svenska Jägareförbundet –

” 2 Vildsvin,räv,mårdhund,grävling,mård,iller,mink,hermelin,vessla,ekorre,vildkanin,mullvad,sorkar,(även bisam),lämlar,råttor,skogsmöss,husmus,kråka,råka,kaja,skata,tamduva (stadsduva),björktrast (snöskata),gråsparv,pilfink som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas den 1 juli-30 juni. ”

”8 Grävling som förekommer i vilthägn samt rödräv och grävling som förekommer tillfälligt på ö, holme eller skär får jagas, om det behövs med hänsyn till viltvården.”

” 10 Årsunge av rödräv får jagas om det behövs för att tillgodose viltvården den 1 juli – 30 juni.”

”18 Rödräv, grävling, hermelin, vessla, iller, mård och korp får jagas inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar, om det behövs för att förhindra skada inom anläggningarna den 1 juli- 30 juni. ”

Personligen tycker jag att det är viktigt att hålla kontroll på rävstammen. De senaste två – tre åren så har det varit mycket räv med skabb, nästan varenda räv som jag har skjutit har haft rävskabb på gång eller har haft långt gången skabb med knappt päls kvar.

Om du misstänker att en räv som du har skjutit har skabb så kan du undersöka om räven, men gör detta med engångshandskar! Skabben börjar oftast bak på svansroten eller på bakbenen, du kan antingen se små sårskorpor eller med handskarna känna små knölar. Tänk på att hålla räven ifrån dig, låt den inte nudda dina kläder eller skor.

Mer om rävskabb – http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Hund/Parasiter-hos-hund/Ravskabb—Sarcoptes/

Image

Skabbräv som Alexandra lyckades skjuta på rävåtel under vinter 2012. 

Om du har hund, tänk på din hund. Våra hundar har blivit behandlade mot rävskabb över 5 gånger de senaste 1 ½ – 2 åren. Skabbrävarna är så desperata de sista månaderna när skabben är som värst att de har svårt att få tag på mat på egen hand så de springer mycket i vilthägnet samt att de kommer in i vår trädgård eftersom den ligger inne i vilthägnet.

Eftersom rävstammen har gått ner här de senaste åren så har det blivit mycket fler rådjur samt andra småvilt. Förra året lyckades min far se sammanlagt 5 stycken rådjur på en kväll, en get med tvillingar samt en get med ett kid. Då det är mestadels skog i området där vi bor så var det roligt med en sådan viltobservation på en kväll.

Image

Tänk på viltvården. Om du vill ha bra stam av rådjur och småvilt så är skyddsjakten oerhört viktig.

/  Text Alexandra & Foto-Erik

Den så kallade “dösäsongen”

Den här tiden på året är det många jägare som inte är särskilt aktiva. Vilket är konstigt. För faktum är att det är nu under ” den lugna perioden” som man som jägare har chansen att kunna påverka förutsättningarna inför den kommande jaktsäsongen. Problemet i många jaktlag är att intresset att delta är betydligt större den första oktober än en söndag i juni.

Jag tycker att den ultimata jaktupplevelsen är när man känner helheten. Att ha varit delaktig i allt från viltvård och planering tills att köttet ligger på tallriken. Listan på lågsäsongsaktiviteter kan göras lång. Här är det som jag prioriterar främst.

  • Hundträning. Jaktsäsongen är för kort för att ha en hund som inte orkar prestera maximalt från början.
  • Skytte. Att övningsskjuta mycket och känna sig bekväm med sitt vapen.
  • Viltvård. Saltstenar ska ut. Viltåkrar ska fixas och sticklingar ska sättas. Vinterns foderplatser ska städas mm..
  • Inventering. Vår- och sommarkvällar är fina tillfällen för viltspaningsrundor, som ofta resulterar i många viltobs.
  • Planering. Passen ska ses över, torn ska flyttas eller byggas nya. För att senare, under sensommaren röjas.

Om man inte har hälsa, ork eller tid att tex bygga torn? Ja, då är det dags att få in föryngring i jaktlaget. Många ungdomar som är jaktintresserade saknar jaktmark. Dom har dessutom ofta både ivern och kroppen för att arbeta. Medans dom äldre, med sin erfarenhet, mer än gärna tar på sig rollen som arbetsfördelare.

ImageImage

Och kom ihåg – Små insatser är bättre än inga alls!

// Erik Rumler