Afrika troféerna

Det är så kul nu med alla afrika troféerna uppe på väggen. Så många fina jaktminnen och upplevelser samlade på en och samma vägg. Det känns helt underbart och nu längtar man tillbaka igen! Fast nu är det däremot lite dåligt med plats.

Nästa gång blir det Namibia och vi funderar på att åka dit nästa år! Fortsättning följer!

BildBild

Bild

Sista bilden är på pappas nya trofévägg. Zebran och de två impala troféerna är ifrån senaste resan!

Advertisements

Dagens bloggtips! Julia Jidesjö

Om ni inte har varit inne och läst min kompis Julia Jidesjös jaktblogg så är det dags nu!

Så himla kul med andra tjejer som verkligen brinner för jakten och väljer att blogga om det! Grymt tufft och stor GILLAS!

Julia är en ung kvinnlig jägare på 18 år men har hunnit med mer än de flesta när det kommer till jakten. Ett antal jaktresor till Sydafrika sedan 14 års åldern och hennes dröm är att jobba som proffesional hunter i Sydafrika. Mycket jaktbilder och spännande inlägg samt fortsättning på äventyret!

Hon finns också på facebook och du hittar hennes sida här – https://www.facebook.com/alltinomjakt

Här hittar du också ett reportage för tidningen “Min Jakt” som Julia har skrivit om just Sydafrika och hennes dröm – http://issuu.com/gyllsand/docs/mmj_8-13 (reportaget startar på sida 97)

Så in och kolla in hennes jaktblogg!

BildBild

http://alltinomjakt.forme.se/

Spännande jakt efter zebror!

Zebror är otroligt vackra djur. Första resan hade vi turen att se mycket zebror när vi var ute på jakt. Men då var inte vi intresserade av att jaga zebra för då hade vi massor av olika antiloper i tankarna. Första resan så var vi bara med på jakt när en av våra resekompisar lyckades nedlägga en gammal zebrahingst på 14 år. Hingsten var vacker men tydligt ärrad efter alla brunststrider under åren men köttet smakade mycket bra trots det var ett gammalt handjur. Man föreställer sig ofta zebror som fridfulla djur men när det kom till hingstarna så var de inte ovanligt att de hamnar i bråk med varandra.

Bild

Zebror är väldigt varska djur, speciellt inom områden där det jagas. Inte jaktguidernas favorit vilt när det gällde smygjakt på grund av deras skarpa ögon och att de är lättuppjagade, en skrämd zebra kunde springa långt innan de bestämde sig för att stanna upp igen. Om man smög på antiloper och det dök upp zebror så försvårades ofta ansmygning direkt eftersom de andra djuren gärna hängde på zebrorna om de bestämde sig för flykt.

Bild

Under andra resan hade vi innan mejlat lite fram och tillbaka med jaktfarmen som vi åter skulle besöka om vad för djur vi var intresserade av att jaga. Men det var först när vi var framme i Sydafrika som vi blev sugna på att jaga zebra, då vi under flera tillfällen ute i bushen hade kontakt med zebror bland buskar och snår. Det var först då som man upptäckte hur bra deras färger egentligen funkar med bushen. Det var flera tillfällen som zebrorna bara försvann eller var mycket svåra att upptäcka. Ett bra sätt att leta efter zebror var att följa dem via ljud. Flera gånger kunde man höra hur zebrahingstarna lyckades reta upp varandra och då gnägga frustrerat på några hundratals meter ute i bushen.

Bild

De zebrorna som vi var ute efter var Burchell zebra som har “smutsränder” mellan de tydligt svarta och vita ränderna.

Ett tillfälle lyckades vi stötta på en grupp med enbart tre hingstar ute på öppen mark. De kom i trav när de upptäckte oss ute på ett fält. De stannade aldrig upp utan bara fortsatte vidare in i bushen som var cirka 400 meter bort. Så det bjöds inte på något skott tillfälle den gången. Vi fick känna oss besegrade och fortsätta att leta vidare. Svårt att föreställa sig men zebror försvinner lätt i bushen med sin färg. Zebrorna verkade också för uppskrämda att smyga sig efter i bushen. Det här var sent på dagen och vi lyckades inte stöta på några fler zebror efter den gruppen.

Bild

Dagen där på så begav vi oss ut efter zebror tidigt på förmiddagen. Det dröjde inte många timmar innan vi hörde på håll hur det var zebror som skriade. Jaktguiden sa att det var hingstar som slogs så vi följde efter ljudet. Plötsligt är det impalor lite överallt omkring oss. En grupp med mesta dels hondjur samt en del unga handjur. Jaktguiden sa att vi skulle ta det försiktigt då zebrorna också troligen befann sig i närheten. Efter en stunds smygande ser vi något mer än impalor i bushen.Plötsligt bland den täta bushen på 80 meter så står det en grupp zebror och kollar åt vårt håll. De stannar upp och kollar på oss samtidigt som vi får se dem, det är fortfarande en hel del impalor runt omkring dem. De börjar trava iväg långsamt bortåt i bushen med impalorna, inte speciellt uppskrämda så vi hänger efter dem. Det börjar bli långt in på förmiddagen och solen riktigt steker i ryggen och temperaturen är upp mot 37 grader. Då känner man riktigt hur värmen börjar att ta ut sin rätt. Det är tät i bushen när vi följer efter dem, nu är sikten ca 50 meter med en del gluggar där man kan blicka uppemot 80 meter. Efter en stund tror vi att vi har tappat bort alla djur. Det är tyst vi hör inte längre zebrorna och ser inte heller några impala. Vi vänder tillbaka lite och får plötsligt syn på en glänta som blickar ut mot ett öppet fält. Zebrorna är på väg ut ur bushen skymtar vi ibland några akacia! Men ingen skottchans därifrån vi står! Vi snabbar på och rusar så tyst som möjligt framåt i bushen. Vi hittar en glänta med bra överblick och jaktguiden sätter sig ned framför mig. Han pekar på sin axel att jag ska lägga bössan emot den. Jag sätter mig snabbt ner bakom honom och lägger upp bössan och tar knästöd. Två zebror står ca 150 meter bort och blänger rakt emot oss. Båda står med bredsidan till och jaktguiden säger åt mig ” Take the one to the left”. Jag får in zebran i kikarsiktet men känner att korset far åt alla håll. Lite snurrig över plötslig rush i värmen. Jag tar ett djupt andetag och precis när jag börjar känna mig stadigare så fortsätter zebrorna vidare efter impala flocken och några zebror som vi hade missat. Men vi ser hur det är på väg fler zebror ut ur bushen. Det kommer ut en grupp med tre stycken zebror. Två av dem stannar upp. Den som står bäst till står nästan med fronten emot mig och jaktguiden frågar om jag vill skjuta och om jag känner mig säker på den vinkeln. Jag siktar in mig på bogveket och skottet går. Zebran faller ihop pladask på plats. “That was a great shot Alex!!” ropar jaktguiden efteråt . Glada,trötta och mycket lättade efter en lyckad jakt så går vi fram till zebran. Skottet tog i halskotpelaren och kulan fastnade även där. Det var ett mycket fint sto som jag bestämde mig för att göra ett bogmontage av den. Fördelen med det var ett sto var att det hade finare skinn oftast fria ifrån ärr, då de inte bråkar som hingstarna.

Bild

Bild

Bild

Bild

Vi la i ordning zebran snabbt för foto och en liten stund senare dök resten av jaktgänget upp för att hjälpa till med fotografering och sedan lasta zebran på pick-upen. Det krävdes både vinsch och några personer för att få upp den på flaket. Det var viktigt att fixa zebrorna så fort som möjligt efter skottet med tanke på skinn och då de har annorlunda tarmpaket än andra afrikanska vilt. Så vi körde iväg direkt till slaktplatsen där tre män väntade på att få börja jobba med den.

Bild

Bild

Bild

Bild

Zebror har rätt så grovt skinn men de flådde med största försiktighet så det tog nog ca 1h innan de var nöjda och belåtna! På kvällen firades det att vi efter två dagars jakt äntligen hade lyckats få tag i en zebra åt mig samt även min far lyckades fälla en mycket fin zebra. Slutet gott, allting gott!

På jakt efter bläsbock

Under min andra jaktresa till Sydafrika så längtade jag efter att få se bläsbockar igen. De är Sydafrika för mig. Jag har verkligen fastnat för den antilopen. Deras vackra och något kaxiga språng och hur deras skinn lyser upp så vackert brons/rött i den afrikanska solen. De är ett spännande och roligt vilt.

Båda våra resor till Sydafrika så har vi varit till samma jaktfarm och jagat, farmen ligger i Limpopo provinsen. Roligt då man under första resan lärde känna familjen där. Så det var kul att återigen få chansen att träffa dem under vår andra resa till Sydafrika. Nu hade även ett av familjens barn börjat med guidning av jägare. Deras 19 åriga son DJ. Vi blev bra vänner nu på andra resan så han fick guida mig på några av jakterna i år. Riktigt roligt att bli guidad av en nästan jämnårig jaktgalen jägare!

Sista jaktdagen innan vi skulle åka på fotosafari till Kruger National Park så blev det bestämt att jag och min polare DJ skulle hitta en bläsbock till mig. Då de är spännande att jaga samt ett billigare jaktvilt, så tänkte jag varför inte en till bläsbock trofé till på väggen. Vi åkte till en jaktfarm där det finns mängder av bläsbockar, samma ställe där jag lyckades fälla en bläsbock under vår första resan faktiskt! Nästan direkt när vi rullade in med pickupen på farmen så fick vi se en mängd av olika vilt. Vattenbockar,Red Hartebeest var bland de första antiloperna som korsade vår väg. Vi fick också se en rätt fin kudutjur i en flock med kudus, DJ försökte även fresta mig att gå på smygjakt efter kudun istället,men jag förklarar att det får bli en annan resa som det blir kudujakt. Det är en vacker men lite små kylig morgon. Så vi åker vidare i jakt efter en bläsbock. 

Bild

Bild

Rätt snabbt fick vi syn på bläsbockar på långt håll. Men då får vi också se att det går två ensamma handjur i ett buskage som ligger insprängt mellan ett par öppna gräsytor. Bläsbocken är en antilop som gillar att leva öppet, helst mitt ute på en öppen slätt. De är sällan som man stöter på dem i tätbush. Så de här två handjuren gick för sig själva i skuggan. Skönt att inte ha för många ögon att behöva tänka på när man ska ta sig in inom bra skotthåll. Så jag och DJ hoppar av och bestämmer oss att testa att smyga oss på dem.

När vi är ca 150 meter ifrån dem så börjar de fatta misstanke och spanar åt vårat håll. Vi smyger ner på huk och försöker vänta ut dem lite för att se vad som händer. DJ kollar med kikare på dem och bedömer att den ena är en fin trofé och samt en äldre bläsbock, ett bra avskjutningsdjur. Vi smyger oss närmare och ser hur de långsamt går ifrån oss. Plötsligt tycker jag mig se en svans mellan ett par träd ca 50 meter ifrån oss, men tänker inte så mycket mer på det. En stund senare rusar det ut en giraffko med kalv. De var nästan helt osynliga inne i buskaget. Vi hade inte sett dem, eller jag hade bara sett en svans. De far ut ur buskaget på en öppen gräsyta. Då får vi se bläsbocken som jag är ute efter att skjuta. Han har klivit ut utanför buskaget och står och kollar åt giraffernas håll, då med aningen snedd bredsida, fast tillräckligt bra för att få iväg ett säkert skott. Avståndet är ca 80 meter då DJ smyger upp skjutkäppen, jag lägger upp bössan försiktigt, jag tecknar diskret åt DJ att jag vill ta stöd mot hans axel. Samma sekund som bläsbocken tittar åt vårt håll så smäller det. Han hoppar till i skottet. Vi är glada över att det ser ut som ett bra skott. DJ gratulerar och vi börjar smyga fram mot skottplatsen.

Bild

När vi kommer ut på skottplatsen så hittar vi blod. Vi spanar ut åt den riktning dit bläsbocken tog sitt sista språng. Där är det gräs som är över 1 meter högt. Vi börjar gå ut i gräset för att leta, då den andra bläsbocken kommer emot oss. Han bockar med huvudet och frustar och stannar upp ca 50 meter ifrån oss. Det är en ganska ung bläsbock förklarar DJ ca 2-3 år. Frågar på skämt om jag får skjuta om han kommer ännu närmare i “självförsvar”, men då kastar bläsbocken bakåt med ett språng och drar vidare för att leta efter andra bläsbockar. Vi går ca 60 meter och hittar min bläsbock. Skottet tog lite bakom ena bogen samt mitt i den andra. Vi lägger i ordningen bläsbocken för foto och ropar på de andra på radion. När vi vänder oss om står giraffkon med kalv kvar och blänger på oss. En riktigt tyst ljuddämpare skrämmer oftast inte de andra djuren. Men girafferna är knappt utsatt för jakt på många farmer så rädslan för människor är inte speciellt hög, de är också väldigt nyfikna av sig. De står kvar tills min far samt de andra kommer med pickupen där jag har kameran så jag lyckas få med dem på bild.

Bild

Bild

Bild

Bild 

När vi står där och pratar vid min fällda bläsbock och ska börja fixa i ordning det sista inför fotografering så får vi se två girafftjurar ett par 100 meter bort som är på väg rakt emot oss. Vi fortsätter att fixa och prata, sen slutligen när det är dags för foto så är de på väg mot giraffkon och kalven. Men de stannar upp och hamnar i bakgrunden av där vi ska fotografera bläsbocken, det blir dröm tajming för fotograferingen. Dagen kunde inte ha börjat bättre!

Sydafrika 2013

Igår kom ett glatt besked! Troféerna ifrån senaste Afrika resan är färdiga hos konservatorn i Sydafrika. Så nu ska de bara slut betalas för frakt hem, mindre kul. Däremot är det tur att randen har gått ner så de blir ändå billigare än om vi hade betalat allt i våras. Det känns overkligt att de snart är på väg . Då vi fick från förra resan vänta över ett år på att få hem troféerna.

Lite bilder ifrån årets jaktresa!

Bild

Steinbuck i rekordklass. Jaktguiden helt lyrisk när vi kom fram till den, största steinbucken som hade skjutits med honom som guide. Gränsen till Rowland Ward 4,5 tum, den här höll 5,25 tum!! Bogmontage var först tänkt men tillslut föll valet på ett fullmontage.

Bild

Drömtrofén. Under första resan blev jag helt förtjust i en antilop. Nyala,jag hade aldrig sett den tidigare och den var ibland av det vackraste vilt som jag någonsin hade sett. Så när jag kom hem ifrån första resan började jakt drömmen om en Nyala växa fram. Sen när de stod klart att i skulle åka ner igen och randen var låg i jämförelse med svenska kronan så blev valet klart. Att jag fick chansen att fälla en guldmedalj känns däremot fortfarande overkligt.

BildBild

Impala är en av mina favorit antiloper och en av de mest förekommande antiloperna. Billig fällavgift samt de bjuder på rolig smygjakt i bushen. Den här resan blev det två stycken. Så två till impala kommer att pryda min vägg,men den här gången valde jag bara att ta skallar och ett skinn då jag redan har ett bogmontage.

Bild

Bild

Två andra jakter ifrån resan i år var också jakt på Zebra samt Bläsbock.  Båda bjöd på spännande jakt. Men framförallt jakten på zebra var något extra! Oerhört vaksamma djur,de blev några misslyckade försök innan jag lyckades få tag på min! Flera tillfällen då de bara försvann in i bushen.

Nu börjar väntan och längtan efter att få hem troféerna! Fortsättning följer!

Bildspecial Kruger National Park, Sydafrika 2013

De senaste dagarna har jag legat hemma däckad i feber,så det har minst sagt blivit mycket vila och tv-tittande. En hel del tv-serie och filmer om just ämnet Afrika.

Under min senaste resa så kombinerade jag och min far att både jaga samt att vi skulle åka till Kruger National Park på fotosafari. Jag saknade efter första resan att vi inte hade varit till en nationalpark. När man är ute och smyger i bushen på jakt så är det oftast inte så passande att börja vifta med en kamera..speciellt om det är djur som man är ute efter att skjuta.

Men i år fick jag min vilja igenom! Vi spenderade två nätter inne på två olika camper i Kruger Parken,så det blev många spännande fototillfällen!

ImageImageImageImageImage

Här är ett urval av bilder,jag sparar bilderna på djuren ur “the big five” till ett annat tillfälle 😉

// Alexandra Hellström