Brent Norbury – Wildlife art time-lapse

Brent Norbury har nu gjort en “time-lapse” video där man får följa hans arbete med teckningen “rådjurs brunst”. I videon nedan får du se hela processen med tecknandet! Riktigt snyggt jobbat och jag kommer nog aldrig sluta att imponeras utav hans konst.

Här är en teckning av vår största mufflonbagge i hägnet som Brent tecknade åt mig alldeles innan jul, en av de finaste julklappar man kan få! Han lyckas verkligen att få till detaljer och få ett liv i sina teckningar. För att visa hans skicklighet så lägger jag även till en bild på baggen ifrån september 2014.

bagge

mufflon

Advertisements

Filmrecension – Lokkefeber av Kristoffer Clausen

Lokkefeber av Kristoffer Clausen

clausen

Ny film om lockjakt efter råbock. I den här filmen så är större delen av materialet är inspelat under år 2013! Filmen släpptes i mars i år på Vildmarksmessen i Lilleström.

Rådjursfilmer ifrån Kristoffer Clausen är inget nytt, han har gjort flera olika filmer om rådjursjakt under åren och det märks att rådjursjakt och framförallt lockjakt är något som han verkligen brinner för att dela med sig av på film. Däremot så fastnade jag verkligen för den här filmen. Det finns även några tidigare filmer ifrån honom där han har med lockjakt på råbockar men den här filmen är snäppet vassare än de tidigare, dels för att man får följa fler jägare ute på jakt och det är mer spännande jaktsekvenser och närkontakter med rådjur samt man får se lite allmänt om rådjur i natur och han förklarar lite mer om jakten.

Det som gör att den här filmen står ut ur mängden av hans tidigare filmer är att han använder sitt egna rådjurslock i denna film, clausen roedeer call. Du ser honom själv locka råbock både i Norge och Skottland. I Norge får han även sällskap av flera andra norska jägare som provar jaktlyckan med hans lock. Flera fina råbockar lockas in och även råbockar i de högre medaljvalörerna kommer in till jägarna. Du får se riktigt uppjagade och skällande råbockar på oerhört nära håll samt också mer försiktiga bockar som försöker smyga sig in på locket. Variationen av jaktsituationerna ökar spänningen.

Man lär sig av att se hur de lockar in råbockarna och jag har även själv testat på hans rådjurlock.Min första gång med det gav verkligen resultat. Jag lyckades skjuta min första råbock på lock med clausen roedeer call samt det är även i skrivande stund min största råbock på väggen. Jag lyckades även fälla en bock under årets premiär med samma lock! Se det här blogginlägget –Årets premiärbock,vilken morgon!

attachment

bockjakt14

Översta bilden bocken ifrån 2013 och nedre bilden är årets premiärbock!

Så filmen väckte för mig fina augustiminnen  och den bygger upp spänning och förväntan inför kommande bockpremiärer! Den har en härlig höststämning och man får även se mer än bara råbockar som skjuts, vilket ger det lilla extra till den. Man får se rådjuren under flera tider på året och det är vackert fångat och trevligt filmat med snygga jaktscener och eftersnack.

Filmen är inte släppt i Svensk handel. Utan jag kollade på den via Jaktflix,där du enkelt hyrfilm för visning via deras sida. Locket “clausen roe deer call” finns i välsorterade jaktbutiker runt om i landet.

Här kan du se och hyra filmen direkt, klicka på denna länk – Lokkefeber av Kristoffer Clausen

Årets premiärbock, vilken morgon!

Bockpremiären har med åren blivit någon heligt för mig. Det är nog en stor dag för många svenska jägare, verkligen en trevlig start på jakt hösten. Att få smyga ut till skogen med locket i högsta hugg var i år något som jag verkligen hade längtat efter att få göra då. Det var så lyckat under förra årets bockjakt, men då var det dagen efter själva premiärdagen .I år låg förväntningarna på just premiären. Så när det var premiär så ringde klockan tidigt och det mesta var då redan i ordning för utgång till skogs. Jag väntade in gryningsljuset, då jag inte vill råka skrämma i väg djur i mörkret utan invänta skjutljus, onödigt att gå ut när man ändå inte kan upptäcka viltet i tid och minska risken att skrämma dem. Jag kunde på väg ut se tillbaka till fina minnen ifrån enbart några veckor tidigare.

Redan i början av augusti så hade min längtan efter bockpremiär varit stor. Jag var bara tvungen att testa ut ett lockpass hemmavid och vilket resultat det gav! Efter 15 minuter så fick jag plötsligt en knuff på axeln av min far som gjorde mig sällskap och en viskning som sa “bock” samt en hint om vilken riktning bocken kom ut ur skogen. Bocken sprang fram och tillbaka för att lokalisera varifrån locktonerna kom ifrån, verkligen upphetsad av att hitta “geten”. Lika plötsligt som han dök upp ur skogen blev han uppslukad av den igen. Inget rådjur i sikte på en stund men en skällande dovhind som försvann med sitt typiska dovhjortsprång in i skogen. Vi testar att locka igen någon minut efter bocken försvann och efter ytterligare ett par minuter så dyker bocken upp igen på en stenhöjd framför tornet på drygt 80 meter bort. Nu så hinner kameran att komma upp och på plats för bra stöd för filmning och bocken är för intresserad av locktonerna för att ge sig av så han stannar kvar under några minuter för att undersöka. Efter att bocken ännu igen drog sig tillbaka in i skogen så väcktes förhoppningar om ett nytt möte den 16e augusti. Andra gången gillt på lock med samma bock, det vore drömmen.

Så när jag väl klättrade upp i tornet som befinner sig alldeles under en kraftledningsgata så steg spänningen ytterligare.  Samma plats som jag såg bocken sist samt en plats som jag hade sett honom omkring under sommaren. Så nu var locket med återigen och det var nästintill vindstilla, det var bara någon enstaka bris. Camoset på med ansiktsmask samt lövjacka och mitt rådjurslock i högsta hugg. På väg ut hade jag stött en grupp med ca 6-8 stycken dovvilt, en blandning av hindar och kalvar men som tur var drog de sig undan i en annan riktning än åt det jag skulle bege mig. På plats i tornet så började jag kika av omgivningen innan jag började att locka. Troligen samma flock med dovvilt som jag hade stött kom ut sakta men säkert ifrån skogen för att beta på den gamla järnvägsbanvallen som sträcker sig igenom marken.

Jag börjar att locka. En serie med enkla kontaktläten i följd. Jag ser hur gruppen med dovvilt reagerar på locken, de tar en paus i betandet och lyssnar. Jag lockar efter några minuter igen och då hör jag hur något börjar röra sig bakom tornet. Något som kommer in med språng och grenar som knäcks bakom min rygg. Pulsen gick igång direkt och rusade hastigt upp till max på någon sekund. Viltradarn gick igång och jag scannar frenetiskt varje buske och in ibland lövskogen bakom tornet. Plötsligt  skymtas en skugga ibland björkarna. Sen kommer konturer fram ur skuggorna, det är ett klövdjur, men vänta lite det är en svart kropp och lite för stort för att vara ett rådjur. Fram ibland buskar och snår kliver en svart dovhind ut på 30 meter. Hon står med en perfekt bredsida med huvudet högt letandes efter platsen med locktonerna. Hon kommer ut ur skogen i det öppna ute längs med gamla banvallen med stela och bestämda steg. Lockljud på lockljud ställer hon upp sig så man önskar att en bock ska komma ut eller att det var en råbock som stod där istället. Till slut blir hon oroad och trippar in i skogen. Det var tur att vinden låg rätt så den mänskliga närvaron aldrig märktes av.

Jag var ute på pass till kl 05:00, vilket jag tyckte var lagom då det var lite gråväder och solen dröjde. Strax innan kl 06:00 så hade jag redan sett en hel del vilt. Under en serie med ångestläten så kom det en rävvalp utfarande ur skogen, men lika snabbt som jag hade fått sett den så lyckades den försvinna igen. Även en grävlingunge visade sig under morgonen, men den bjöd inte heller på någon skottchans, den var på språng och stanna aldrig inom skotthåll.

Jag var glad över upplevelsen ändå att se så mycket vilt ute och i rörelse. En råget med sina två kid kom också och gästade mig, men geten reagerade inte märkbart på locket, hon var inte ett dugg intresserad av att komma närmare utan hon stannade enbart upp för att lyssna en kortstund.  Sedan öppnade sig himlen och bjöd på ett mer än två timmar långt ösregn varvat med åska och blixtar, inte det roligaste tillfället att befinna sig alldeles under en kraftledning. Geten och kiden vände sig in mot skogen och sökte skydd ibland granarna.

Jag ville inte ge upp lockandet utan jag fortsatte trots ösregnet smattrade på tornets tak. Men med tak över huvudet så kan man inte ge upp, ingen idé att gå hem heller. Jag kände att det var klokast att vänta ut ösregnet. Åskan gav sig ändå relativt fort. Regnet dröjde däremot kvar. Jag försökte hålla humöret uppe med att testa att fortsätta locka, men med ojämna mellanrum. Längsta paus upp till 45 minuter.

När klockan var 07:50 på morgonen så började jag ledsna. Regnet började lugna ner sig och jag tänkte snart kan man börja röra sig hemåt. Precis när jag tänker detta så får jag se något rött som rör sig ibland sly enbart 50 meter ifrån tornet. Jag blir osäker på vad det är då huvudet är ibland kvistar och grenar. Jag tar upp kikare och kollar närmare. Då lyfter det som jag ser är ett rådjur upp huvudet. Pulsen rusar igång. Det är bocken som jag tidigare har sett!

2651

Jag smyger försiktig ner med kikaren. Samt börjar sträcka mig mot bössan som klumpigt nog står lutad nere i tornet då det har varit lugnt en så lång stund. När jag böjer mig ser jag att bocken står och lyssnar åt mitt håll. Ljudet av regn ekar fortfarande lite ifrån taket och jag känner att jag kanske var aningen klumpig i mina rörelser. Räddning var nog att jag ändå hade camouflage kläder på mig samt täckta händer och ansikte. Jag väntar med att ta upp bössan en stund, bocken lugnar sig en aning och börjar beta på buskar och sly igen.  Jag får upp bössan och känner att jag får bra stöd direkt. Däremot så står bocken och betar med spegeln emot mig. Inte en chans till att hitta en skottchans. Plötsligt lyfter han huvudet igen och vrider huvudet emot mitt håll. Han lyssnar och spanar av omgivningen. Jag känner hur pulsen är under kontroll men jag försöker läsa av bocken, han verkar inte vara speciellt oroad. Han börjar gå iväg genom slyet. Jag tar upp locket och låter tonen av ett kontaktläte eka ut ifrån tornet. Bocken stannar upp direkt och vrider enbart huvudet åt mitt håll. Han står och lyssnar i några sekunder och sedan börjar han beta igen i en fortfarande omöjlig skottvinkel. Jag ser däremot hur han börjar långsamt att beta mer åt höger igen och att han börjar följa med mer med resten av kroppen för att vrida sig mer med kroppen åt höger. Nu börjar bocken synas allt mer och bättre ibland buskarna. Jag ser en vinkel som leder till ett skott som i alla fall går ut igenom ena bogen. Jag ser min chans och siktar in mig på bocken. Bockfebern kickar igång på riktigt. Jag får ta ett djupt andetag för att komma ner i varv och samtidigt kramar jag av skottet. Skottet går och bocken försvinner rakt ner ibland buskarna. Knall och falleffekt. Jag laddar om snabbt och fortsätter att sikta mot skottplatsen.

drabock

Efter några sekunder ser jag hur gräset vibrerar och jag hör hur han sparkar. Jag stannar ändå kvar i tornet i någon minut tills det slutar att röra sig i gräset och det åter blir tyst. Regnet börjar lägga sig. Jag gör patron ur och samlar ihop lock och alla prylar för att klättra ner och undersöka. Även det inte är långt ifrån tornet och till skottplatsen så känns det längre, fortfarande skakis och jag kan inte riktigt fatta att det är sant. När jag väl får syn på bocken ibland buskarna så känner jag mig överväldigad. Så otroligt tacksam att få en andra chans och att han kom ut bredvid tornet efter ett par timmars lock, det tror jag inte var en slump. Han måste ha stått och lyssnat ibland träden under det värsta regnet för att sedan bege sig ut och beta alldeles i närheten av där locktonerna kom ifrån. Den långa väntan gav tillslut resultat och jag kände att det var en symbolik att dra bocken för fotografering till den plats där jag fick den på film i början av månaden. Något som väcker ett extra minne när man kollar tillbaks på bilderna. Ett fantastiskt avslut på premiärmorgonen, det kunde inte ha gått bättre trots allt!

2595

2616

Mina tips inför bock & lockjakten

Här nedan listar jag en del utav min utrustning vid årets jakt!

Lock som jag använde : Clausen roedeer call. Två bockar. En premiär bock i år och en bock förra året som kom in springandes av locket. Det levererar helt klart. Men det krävs en del övning på de olika locktonerna, övningsvideo hittar du här –

Klädsel som jag använde : Swedteam Northern mesh lövcamoset. Rörligt,bekvämt och mycket tyst.  Perfekt för både jakt eller om man vill ägna sig åt viltfotografering. Finns i höstfärg och mer grön “sommarfärg”.  Lövcamo keps av märket “Deerhunter” som även har ett tunt nät för ansiktet, jag klippte hål i nätet för ögonen då det annars i skumt ljus blir ett handikapp. Lövcamo handskar  ifrån det norska märket “Brunst”, tysta och de har tunnare material vid avtryckarfingret för bästa känsla.

Skor : Kängor ifrån Hylte Lantmän. Skinnkänga Genzo Dolomiti. Skön rörlighet och passform.

Vapen:  Browning x-bolt i kaliber .30-06 med en stalon whisper ljuddämpare.

Jag hade också med en enkel handkikare för snabb spaning runt om tornet och på väg ut till pass.

Du hittar också artikeln  i nummer 7 av Min Jakt 2014

Rådjursangrepp!

Igår så blev det jakt på kvällskvisten. Jag var ute och spanade på mitt favoritpass. Precis när jag kom till passet så ändrade sig vinden helt, den var överallt och snurrade ständigt. Typiskt kände jag men hoppades ändå på att få chans att se lite vilt i rörelse. Efter drygt 40 min så får jag se något rött komma ut ur skogen. Jag misstänker direkt att det är ett rådjur då jag inte ser någon viftande svans eller vita fläckar, jag tar upp kikaren och får det bekräftat, ett rådjur och dessutom en bock.

Bocken vandrar omkring smått oroad och när han vänder runt ser jag att han är diarré drabbad och inte i perfekt skick. Han trampar runt lite och bjuder sedan på en bredsida. Jag kramar av skottet och ser hur han hoppar upp och sen hinner han rusa i väg drygt 10 meter innan han lägger sig. Jag väntar kvar i tornet ett par minuter och håller siktet på platsen där jag såg han lägga sig. Efter några minuter känns det grönt för att gå och spana in bocken.

På plats ligger en vacker liten fyra, en ung bock. Förutom diarré så ser han rätt så sliten ut på halsen.  Han har fläckvis dåligt med päls och tunt med päls. Älgflugor kravlar runt i pälsen samt även en hel del fästingar. Han ser lite härjad ut överlag.

När vi väl är hemma i slakteriet så får jag en smärre chock vid urtagning. MASK utanför tarmarna,fritt inne i bukhålan! Tjocka som tandtråd och genomskinliga samt runt 10 cm. Varken jag eller min far som var med hade någonsin tidigare stött på detta.

När jag slog upp en bok ifrån viltundersökare kursen så får jag snabbt svaret, bukhålemask,setaria cervi. Det är en mask som är vanligast förekommande på rådjur av alla hjortdjur. Den lever fritt inne i bukhålan. Livscykeln för bukhålemask har aldrig blivit klarlagd, men man vet att smittan överförs via myggor.  Bukhålemask smittar inte till människa eller hund.

Det står också i boken “Sjukdomar hos vilda djur av Torsten Mörner” att bukhålemasken oftast i allmänhet inte orsakar några sjukdomsproblem, men att den kan ta hårt på unga rådjur som kan hittas i mycket dålig kondition.

Det var skönt att få det bekräftat att det inte var något farligt eller smittsamt! Helt klart en lättnad!

bocken

alexobock

bukhålemask

Bukhålemask (Setaria Cervi) liggandes på bockens lever.

Filmklipp där man tydligare ser maskarna i rörelse.

Äntligen uppe på väggen!

Arbetet med min första råbock är slutligen färdigt. Jag är mycket nöjd över slutresultatet. Min far hade gjort klart den i smyg utan min vetenskap och häromdagen när jag vaknade på morgonen upptäckte jag något snopet att den faktiskt hängde bredvid mina Afrika bogmontage.

Det sista arbetet med bocken var följande:

  • Plocka bort alla nålar som hade fäst skinnet på plats.
  • Borsta pälsen så det inte syns att det har suttit nålar.
  • Sminka kring mun,läppar,ögon,öron och nos med airbrush.
  • Ögonen torkades rent ifrån smuts efter färg och lera.

BildBild

Bild

Första Råbocken

Det var i september och jag minns att det var en kväll då jag egentligen inte hade tänkt gå ut och jaga. Jag hade tillbringat större delen av dagen i Norrköping på kulturnatten, där jag hade varit fotograf. Så jag var rätt trött och sliten, när jag väl kom hem sent på eftermiddagen. Fast sen kom ändå den där impulsen, jag borde gå ut idag. Jag var så sugen att jaga dovhjort, råbockarna hade jag gett upp nu då det enda rådjuret som jag hade sett varit ett smaldjur sedan bockjakten startat.  Men jag hade tidigt under året lyckats fotografera en råbock under en promenad med hundarna, så hoppet fanns ändå där.

Image

Efter en kortstunds funderande så begav jag mig ändå ut till skogen,längtan efter att få komma ut i skogen blev för stor. Så jag skiftade till jaktkläder och smög ut.Jag klättrade upp i tornet och började vänta. Jag blev lite sent ute, men det var ingen dålig vind så det kompenserade och det var en fin kväll med lite lät dis. Det dröjde inte länge fören det började komma dovhindar med kalvar fram lite överallt omkring mig. När jag sedan har suttit i ca 30 min så får jag plötsligt se något i periferin, det var något brun-rött som rörde sig misstänksamt . Jag hajade till då jag märkte att djuret haltade kraftigt och nästan inte alls stödde på ett framben. När jag får in djuret i kikaren, som jag först inte kunde se vad det var eftersom det försvann in bakom ett par unggranar så får jag se att det är en ung råbock.

Jag tar med en långsam gest och sveper bössan försiktigt åt hans håll för att undvika att bli upptäckt. Råbocken stannar upp på ca 70 meter. Jag lyckas få en skottchans och bocken faller ihop i skottet.

Image

När jag sedan går fram till bocken och inspekterar det skadade benet så får jag se att knät är svullet på vänster framben och är ungefär lika stort som min knytnäve samt att klöven på det benet är förväxt. All muskelmassa på vänster bog saknas också, bogbladet sticker ut som en vass kam.  Efter att ha diskuterat lite fram och tillbaka med min far som snällt hjälpte mig att ta hem bocken ifrån skogen, så misstänker vi att bocken hade en gammal stångskada.

Bocken hade ingen stor trofé, men det är inte alltid de största troféerna som ger de bästa jaktminnen.

/ Alexandra