Ny film om lockjakt efter råbock. I den här filmen så är större delen av materialet är inspelat under år 2013! Filmen släpptes i mars i år på Vildmarksmessen i Lilleström.
Rådjursfilmer ifrån Kristoffer Clausen är inget nytt, han har gjort flera olika filmer om rådjursjakt under åren och det märks att rådjursjakt och framförallt lockjakt är något som han verkligen brinner för att dela med sig av på film. Däremot så fastnade jag verkligen för den här filmen. Det finns även några tidigare filmer ifrån honom där han har med lockjakt på råbockar men den här filmen är snäppet vassare än de tidigare, dels för att man får följa fler jägare ute på jakt och det är mer spännande jaktsekvenser och närkontakter med rådjur samt man får se lite allmänt om rådjur i natur och han förklarar lite mer om jakten.
Det som gör att den här filmen står ut ur mängden av hans tidigare filmer är att han använder sitt egna rådjurslock i denna film, clausen roedeer call. Du ser honom själv locka råbock både i Norge och Skottland. I Norge får han även sällskap av flera andra norska jägare som provar jaktlyckan med hans lock. Flera fina råbockar lockas in och även råbockar i de högre medaljvalörerna kommer in till jägarna. Du får se riktigt uppjagade och skällande råbockar på oerhört nära håll samt också mer försiktiga bockar som försöker smyga sig in på locket. Variationen av jaktsituationerna ökar spänningen.
Man lär sig av att se hur de lockar in råbockarna och jag har även själv testat på hans rådjurlock.Min första gång med det gav verkligen resultat. Jag lyckades skjuta min första råbock på lock med clausen roedeer call samt det är även i skrivande stund min största råbock på väggen. Jag lyckades även fälla en bock under årets premiär med samma lock! Se det här blogginlägget –Årets premiärbock,vilken morgon!
Översta bilden bocken ifrån 2013 och nedre bilden är årets premiärbock!
Så filmen väckte för mig fina augustiminnen och den bygger upp spänning och förväntan inför kommande bockpremiärer! Den har en härlig höststämning och man får även se mer än bara råbockar som skjuts, vilket ger det lilla extra till den. Man får se rådjuren under flera tider på året och det är vackert fångat och trevligt filmat med snygga jaktscener och eftersnack.
Filmen är inte släppt i Svensk handel. Utan jag kollade på den via Jaktflix,där du enkelt hyrfilm för visning via deras sida. Locket “clausen roe deer call” finns i välsorterade jaktbutiker runt om i landet.
Bockpremiären har med åren blivit någon heligt för mig. Det är nog en stor dag för många svenska jägare, verkligen en trevlig start på jakt hösten. Att få smyga ut till skogen med locket i högsta hugg var i år något som jag verkligen hade längtat efter att få göra då. Det var så lyckat under förra årets bockjakt, men då var det dagen efter själva premiärdagen .I år låg förväntningarna på just premiären. Så när det var premiär så ringde klockan tidigt och det mesta var då redan i ordning för utgång till skogs. Jag väntade in gryningsljuset, då jag inte vill råka skrämma i väg djur i mörkret utan invänta skjutljus, onödigt att gå ut när man ändå inte kan upptäcka viltet i tid och minska risken att skrämma dem. Jag kunde på väg ut se tillbaka till fina minnen ifrån enbart några veckor tidigare.
Redan i början av augusti så hade min längtan efter bockpremiär varit stor. Jag var bara tvungen att testa ut ett lockpass hemmavid och vilket resultat det gav! Efter 15 minuter så fick jag plötsligt en knuff på axeln av min far som gjorde mig sällskap och en viskning som sa “bock” samt en hint om vilken riktning bocken kom ut ur skogen. Bocken sprang fram och tillbaka för att lokalisera varifrån locktonerna kom ifrån, verkligen upphetsad av att hitta “geten”. Lika plötsligt som han dök upp ur skogen blev han uppslukad av den igen. Inget rådjur i sikte på en stund men en skällande dovhind som försvann med sitt typiska dovhjortsprång in i skogen. Vi testar att locka igen någon minut efter bocken försvann och efter ytterligare ett par minuter så dyker bocken upp igen på en stenhöjd framför tornet på drygt 80 meter bort. Nu så hinner kameran att komma upp och på plats för bra stöd för filmning och bocken är för intresserad av locktonerna för att ge sig av så han stannar kvar under några minuter för att undersöka. Efter att bocken ännu igen drog sig tillbaka in i skogen så väcktes förhoppningar om ett nytt möte den 16e augusti. Andra gången gillt på lock med samma bock, det vore drömmen.
Så när jag väl klättrade upp i tornet som befinner sig alldeles under en kraftledningsgata så steg spänningen ytterligare. Samma plats som jag såg bocken sist samt en plats som jag hade sett honom omkring under sommaren. Så nu var locket med återigen och det var nästintill vindstilla, det var bara någon enstaka bris. Camoset på med ansiktsmask samt lövjacka och mitt rådjurslock i högsta hugg. På väg ut hade jag stött en grupp med ca 6-8 stycken dovvilt, en blandning av hindar och kalvar men som tur var drog de sig undan i en annan riktning än åt det jag skulle bege mig. På plats i tornet så började jag kika av omgivningen innan jag började att locka. Troligen samma flock med dovvilt som jag hade stött kom ut sakta men säkert ifrån skogen för att beta på den gamla järnvägsbanvallen som sträcker sig igenom marken.
Jag börjar att locka. En serie med enkla kontaktläten i följd. Jag ser hur gruppen med dovvilt reagerar på locken, de tar en paus i betandet och lyssnar. Jag lockar efter några minuter igen och då hör jag hur något börjar röra sig bakom tornet. Något som kommer in med språng och grenar som knäcks bakom min rygg. Pulsen gick igång direkt och rusade hastigt upp till max på någon sekund. Viltradarn gick igång och jag scannar frenetiskt varje buske och in ibland lövskogen bakom tornet. Plötsligt skymtas en skugga ibland björkarna. Sen kommer konturer fram ur skuggorna, det är ett klövdjur, men vänta lite det är en svart kropp och lite för stort för att vara ett rådjur. Fram ibland buskar och snår kliver en svart dovhind ut på 30 meter. Hon står med en perfekt bredsida med huvudet högt letandes efter platsen med locktonerna. Hon kommer ut ur skogen i det öppna ute längs med gamla banvallen med stela och bestämda steg. Lockljud på lockljud ställer hon upp sig så man önskar att en bock ska komma ut eller att det var en råbock som stod där istället. Till slut blir hon oroad och trippar in i skogen. Det var tur att vinden låg rätt så den mänskliga närvaron aldrig märktes av.
Jag var ute på pass till kl 05:00, vilket jag tyckte var lagom då det var lite gråväder och solen dröjde. Strax innan kl 06:00 så hade jag redan sett en hel del vilt. Under en serie med ångestläten så kom det en rävvalp utfarande ur skogen, men lika snabbt som jag hade fått sett den så lyckades den försvinna igen. Även en grävlingunge visade sig under morgonen, men den bjöd inte heller på någon skottchans, den var på språng och stanna aldrig inom skotthåll.
Jag var glad över upplevelsen ändå att se så mycket vilt ute och i rörelse. En råget med sina två kid kom också och gästade mig, men geten reagerade inte märkbart på locket, hon var inte ett dugg intresserad av att komma närmare utan hon stannade enbart upp för att lyssna en kortstund. Sedan öppnade sig himlen och bjöd på ett mer än två timmar långt ösregn varvat med åska och blixtar, inte det roligaste tillfället att befinna sig alldeles under en kraftledning. Geten och kiden vände sig in mot skogen och sökte skydd ibland granarna.
Jag ville inte ge upp lockandet utan jag fortsatte trots ösregnet smattrade på tornets tak. Men med tak över huvudet så kan man inte ge upp, ingen idé att gå hem heller. Jag kände att det var klokast att vänta ut ösregnet. Åskan gav sig ändå relativt fort. Regnet dröjde däremot kvar. Jag försökte hålla humöret uppe med att testa att fortsätta locka, men med ojämna mellanrum. Längsta paus upp till 45 minuter.
När klockan var 07:50 på morgonen så började jag ledsna. Regnet började lugna ner sig och jag tänkte snart kan man börja röra sig hemåt. Precis när jag tänker detta så får jag se något rött som rör sig ibland sly enbart 50 meter ifrån tornet. Jag blir osäker på vad det är då huvudet är ibland kvistar och grenar. Jag tar upp kikare och kollar närmare. Då lyfter det som jag ser är ett rådjur upp huvudet. Pulsen rusar igång. Det är bocken som jag tidigare har sett!
Jag smyger försiktig ner med kikaren. Samt börjar sträcka mig mot bössan som klumpigt nog står lutad nere i tornet då det har varit lugnt en så lång stund. När jag böjer mig ser jag att bocken står och lyssnar åt mitt håll. Ljudet av regn ekar fortfarande lite ifrån taket och jag känner att jag kanske var aningen klumpig i mina rörelser. Räddning var nog att jag ändå hade camouflage kläder på mig samt täckta händer och ansikte. Jag väntar med att ta upp bössan en stund, bocken lugnar sig en aning och börjar beta på buskar och sly igen. Jag får upp bössan och känner att jag får bra stöd direkt. Däremot så står bocken och betar med spegeln emot mig. Inte en chans till att hitta en skottchans. Plötsligt lyfter han huvudet igen och vrider huvudet emot mitt håll. Han lyssnar och spanar av omgivningen. Jag känner hur pulsen är under kontroll men jag försöker läsa av bocken, han verkar inte vara speciellt oroad. Han börjar gå iväg genom slyet. Jag tar upp locket och låter tonen av ett kontaktläte eka ut ifrån tornet. Bocken stannar upp direkt och vrider enbart huvudet åt mitt håll. Han står och lyssnar i några sekunder och sedan börjar han beta igen i en fortfarande omöjlig skottvinkel. Jag ser däremot hur han börjar långsamt att beta mer åt höger igen och att han börjar följa med mer med resten av kroppen för att vrida sig mer med kroppen åt höger. Nu börjar bocken synas allt mer och bättre ibland buskarna. Jag ser en vinkel som leder till ett skott som i alla fall går ut igenom ena bogen. Jag ser min chans och siktar in mig på bocken. Bockfebern kickar igång på riktigt. Jag får ta ett djupt andetag för att komma ner i varv och samtidigt kramar jag av skottet. Skottet går och bocken försvinner rakt ner ibland buskarna. Knall och falleffekt. Jag laddar om snabbt och fortsätter att sikta mot skottplatsen.
Efter några sekunder ser jag hur gräset vibrerar och jag hör hur han sparkar. Jag stannar ändå kvar i tornet i någon minut tills det slutar att röra sig i gräset och det åter blir tyst. Regnet börjar lägga sig. Jag gör patron ur och samlar ihop lock och alla prylar för att klättra ner och undersöka. Även det inte är långt ifrån tornet och till skottplatsen så känns det längre, fortfarande skakis och jag kan inte riktigt fatta att det är sant. När jag väl får syn på bocken ibland buskarna så känner jag mig överväldigad. Så otroligt tacksam att få en andra chans och att han kom ut bredvid tornet efter ett par timmars lock, det tror jag inte var en slump. Han måste ha stått och lyssnat ibland träden under det värsta regnet för att sedan bege sig ut och beta alldeles i närheten av där locktonerna kom ifrån. Den långa väntan gav tillslut resultat och jag kände att det var en symbolik att dra bocken för fotografering till den plats där jag fick den på film i början av månaden. Något som väcker ett extra minne när man kollar tillbaks på bilderna. Ett fantastiskt avslut på premiärmorgonen, det kunde inte ha gått bättre trots allt!
Mina tips inför bock & lockjakten
Här nedan listar jag en del utav min utrustning vid årets jakt!
Lock som jag använde : Clausen roedeer call. Två bockar. En premiär bock i år och en bock förra året som kom in springandes av locket. Det levererar helt klart. Men det krävs en del övning på de olika locktonerna, övningsvideo hittar du här –
Klädsel som jag använde : Swedteam Northern mesh lövcamoset. Rörligt,bekvämt och mycket tyst. Perfekt för både jakt eller om man vill ägna sig åt viltfotografering. Finns i höstfärg och mer grön “sommarfärg”. Lövcamo keps av märket “Deerhunter” som även har ett tunt nät för ansiktet, jag klippte hål i nätet för ögonen då det annars i skumt ljus blir ett handikapp. Lövcamo handskar ifrån det norska märket “Brunst”, tysta och de har tunnare material vid avtryckarfingret för bästa känsla.
Jag kokar alla mina troféer själv. Allt ifrån ibland rävskallar till dovhjortstroféer. Så idag tänkte jag dela med mig lite av mina tips. I framtiden kan det komma någon instruktionsvideo med,denna gång fanns det däremot inte tid. Den här gången var det bockkok som stod på schemat.
Jag tänkte spalta upp stegvis hur jag brukar göra inför kok –
1. När du har tagit bort huvudet ifrån kroppen på djuret. Så börjar du med att flå det. De flesta djur tycker jag det är enklast att börja med underifrån. Du tar till exempel din bockskalle och lägger den med pannan neråt och sedan börjar du flå upp kinderna ifrån underkäken och neråt mot pannan. Det kan vara svårt att få bort all päls och det brukar ibland bli kvar hår omkring hornen och fastna mellan rosenkransar, men det brukar lossna lätt vid kokningen sedan.
2. När du har flått av skallen så fyller du en hink,balja eller liknande med vatten som du blandar med diskmedel. Diskmedel hjälper till att lösa upp fett och dra blodet ur huvudet. Jag brukar för det mesta inte såga skallen på klövvilt, utan jag föredrar den hel. Men det är en smaksak. Jag tar alltid bort underkäken innan jag lägger skallen i blöt. Ögonen tar jag hål på med kniv eller skär bort helt. En skruvmejsel kommer också väl till användning när det gäller att avlägsna hjärnan (om man väljer helskalle). För om ögonen,hjärnan är kvar när man väl börjar koka så tar det mer tid att få skallen färdigkokt. Tänk att varje öga är som att koka ett ägg, så ju mer du får bort innan du kokar desto bättre. Skär gärna snitt i kinder och bakhuvudet i de köttigare partierna. Det underlättar under kokningen.
3. När du har tagit bort ögon,hjärna samt underkäke är det dags att lägga trofén i blöt ett par timmar. Om du kokar skallen när den är full med blod så kan skallen bli blå/svart, då blodet färgar av sig. Detta är svårt ibland att få vitt igen eller ibland nästintill omöjligt, så om du kokar en skalle som inte har fått bloda av så tar det onödigt mycket extra tid. Både diskmedel eller allrent fungerar bra att få ut blodet med. Det behöver inte ligga i vattnet i dagar och man ska gärna byta ut vattnet då och då. Ju längre huvudet ligger i vatten ju mer ofräscht det kommer bli av det. Om du lägger den i vatten på morgonen så kan du koka skallen redan på eftermiddagen.
4. Hitta en kastrull som passar storleksmässigt till skallen. I vattnet blandar du i tvättmedel, det har en blekande effekt men du behöver inte överdriva mängden, 1 dl kan räcka bra. När du kokar ska du tänka på om det är ett ungt eller gammalt djur. Ett exempel är att en gammal bockskalle är relativt hårdkokt medans en ung bock kanske bara behöver vara i halva koktiden. Du behöver hålla mer uppsikt när du kokar ett ungt djur.
5. Koktider kan variera väldigt beroende på tryck i kokplatta. Så tider det väljer jag inte att gå in på. Att testa sig fram under uppsikt är det jag tycker funkat bäst för mig. Mitt bästa knep för det är att när det börjar släppa omkring ögonhålan så börjar kokningen att bli färdig.
6. Det har släppt omkring ögonen. Nu brukar jag vanligtvis ta fram vår högtryckstvätt och låta den göra grovjobbet.
Perfekt koktid för den äldre bocken, men den yngre hade nosbenet börjat att lossna på och detta lossade under användning av högtrycktvätt. Däremot är det enkelt att limma fast igen.
7. Tips om du använder dig av högtryckstvätt. Håll munnen stängd, ha oömma kläder samt gärna ett förkläde. Keps eller kanske också rentav skyddsglasögon och var gärna utomhus! Du kommer bli lagom grisig och skitig utav det, men det är det värt i slutändan! För du slipper vansinnigt mycket tälj jobb på skallen. Den verkligen blåser bort det mesta av köttet som finns kvar.
En gammal slaktavfallsbalja är perfekt att ha till sin hjälp när man högtryckstvättar. Sen en fördel att vara utomhus.
8. Jag har använt högtrycktvätt mycket och man behöver inte vara speciellt orolig för att man ska förstöra något. Äldre skallar tål mycket stryk men de yngre ska man hantera mer varsamt. Du kan spola rent inne i skallen så hjärnrester försvinner. Det som inte lossnar inne i skallen med högtryckstvätt brukar man kunna plocka bort med en lång pincett.
9. Resultat efter högtryckstvätt användning brukar kunna vara rätt så svårslaget –
Suddigaste bilden någonsin på bloggen, men den visar ändå att högtryckstvätten spolar bort det mesta! Skönt att inte behöva arbeta så mycket med kniven.
10. Efter högtryckstvätt är det inte så mycket mer som behöver göras. Bockarna lades på torkning för att se om de eventuellt senare behöver blekas innan montering på sköld. Tvättmedel användes under kokningen och det såg ut som det hade haft en bra effekt på skallarna.
Om du känner dig osäker inför hornkok eller har frågor eller funderingar så får du gärna mejla till mig på alexandrahellstrom@live.se
Ett sista tips! Om du funderar på att lämna bort trofé för tillvaratagande är att det är billigast om en vän till dig som är duktig på trofékok gör det, då det är en helt annan prisklass hos en konservator!
Igår så blev det jakt på kvällskvisten. Jag var ute och spanade på mitt favoritpass. Precis när jag kom till passet så ändrade sig vinden helt, den var överallt och snurrade ständigt. Typiskt kände jag men hoppades ändå på att få chans att se lite vilt i rörelse. Efter drygt 40 min så får jag se något rött komma ut ur skogen. Jag misstänker direkt att det är ett rådjur då jag inte ser någon viftande svans eller vita fläckar, jag tar upp kikaren och får det bekräftat, ett rådjur och dessutom en bock.
Bocken vandrar omkring smått oroad och när han vänder runt ser jag att han är diarré drabbad och inte i perfekt skick. Han trampar runt lite och bjuder sedan på en bredsida. Jag kramar av skottet och ser hur han hoppar upp och sen hinner han rusa i väg drygt 10 meter innan han lägger sig. Jag väntar kvar i tornet ett par minuter och håller siktet på platsen där jag såg han lägga sig. Efter några minuter känns det grönt för att gå och spana in bocken.
På plats ligger en vacker liten fyra, en ung bock. Förutom diarré så ser han rätt så sliten ut på halsen. Han har fläckvis dåligt med päls och tunt med päls. Älgflugor kravlar runt i pälsen samt även en hel del fästingar. Han ser lite härjad ut överlag.
När vi väl är hemma i slakteriet så får jag en smärre chock vid urtagning. MASK utanför tarmarna,fritt inne i bukhålan! Tjocka som tandtråd och genomskinliga samt runt 10 cm. Varken jag eller min far som var med hade någonsin tidigare stött på detta.
När jag slog upp en bok ifrån viltundersökare kursen så får jag snabbt svaret, bukhålemask,setaria cervi. Det är en mask som är vanligast förekommande på rådjur av alla hjortdjur. Den lever fritt inne i bukhålan. Livscykeln för bukhålemask har aldrig blivit klarlagd, men man vet att smittan överförs via myggor. Bukhålemask smittar inte till människa eller hund.
Det står också i boken “Sjukdomar hos vilda djur av Torsten Mörner” att bukhålemasken oftast i allmänhet inte orsakar några sjukdomsproblem, men att den kan ta hårt på unga rådjur som kan hittas i mycket dålig kondition.
Det var skönt att få det bekräftat att det inte var något farligt eller smittsamt! Helt klart en lättnad!
Bukhålemask (Setaria Cervi) liggandes på bockens lever.
Filmklipp där man tydligare ser maskarna i rörelse.
Nu i juni så var jag på mitt första besök någonsin till Skottland. Jag var på besök hemma hos min gästbloggare Brent Norbury som jag lärde känna för över ett år sen genom chattande först på Instagram och sedan timtals av chattande på Facebook. Vi hade mycket gemensamt och på så sätt blev vi snabbt goda vänner.
Han hade en hel del erfarenhet av Sverige då han har varit här på både jobb samt jakt tidigare. I årskiftet av 2013 så frågade han om han fick komma och hälsa på hemma hos mig. Jag sa att det fick han gärna göra då han längtade tillbaka till Sverige. Så i mars tidigare i år så hämtade vi upp honom ifrån tågstationen i Hallsberg och han hade sedan en “weekend” hos oss. Han hade fått stanna längre än 3-4 dagar om det hade funnits tid, men jag hade fullt upp med jobbutbildning just vid den tiden. Han hann i alla fall få se en glimt av vad vi jobbar med gällande gården. Under maj månad så började vi prata om att jag skulle komma över och besöka honom i juni. Jag lyckades få en ledig lucka ifrån jobbet mellan den 14 juni till den 23 juni. Så det blev bokat med kortvarsel och vilken spänning att få besöka Skottland för första gången, dessutom helt själv. Ingen annan vän eller familjemedlem hängde med. Första resan på egenhand utomlands och vad jag såg framemot det. Ett eget äventyr.
Den 14 juni så var det dags att flyga till Skottland för att stanna där fram till den 23:e juni. Först tåg upp till Stockholm och vidare mot Arlanda. Första flyget gick till Bergen i Norge, där blev det först riktigt knapert med tid. Jag kände mig ovan med att boka flyg på egen hand och såklart så lyckades det trassla till sig. Jag lärde mig en läxa att inte lita på researrangörers reseförslag, det var verkligen för kort mellan flygen men det löste sig och jag kom i väg på flyg nummer två mot Edinburgh. Däremot kom inte min resväska fram hela vägen, frustrerande då det var lördag och de inte kunde ordna tidigare leverans än måndag.Resväskan hamnade istället i Oslo för en stund. Så jag stod där snopet med mitt handbagage som mest bara innehöll min laptop och nikonkamera samt objektiv.
Väl på flygplatsen så mötte Brent upp mig med sina föräldrar då det var två timmars bilfärd syd ifrån Edinburgh som de bodde. Vi begav oss mot Dalry, Dumfries and Galloway. Först var landskapet liknande det svenska, det var ganska platt och en hel del fält med små skogsdungar. Men plötsligt började berg och kullar växa fram allt mer. Sagolikt landskap med flera hundratals får som betade de gröna kullarna. De flesta husen har en gammaldags och lantlig charm. Inga nya eller moderna hus här, verkligen en charm i det.
När vi väl var framme så bjöds det på middag. Middagen hölls vid Strahanna Stalking där Brent jobbar som jaktguide vid hjortjakter, Strahanna Stalking ägs av Bente och Thure Holm. Det bjöds på kött av Kronhjortskalv med rostad potatis med annat smått och gott, det smakade minst lika gott som det låter! Solig och ljuvlig kväll, men knottens paradis så det blev att sitta inomhus när solen började gå i moln. Utanför huset syntes det en råget betandes med lekande tvillingkid. En sådan vacker syn efter en heldagsresande! Dagen efter var det dags för jakt under min tid här så skulle vi jaga på Brents jaktmark. Alla mina jaktkläder var i resväskan så jag fick låna jaktkläder av Brent som hade gott om jaktkläder. Jacka samt byxor passade perfekt. Det var en oerhört lättnad då det inte är så roligt med alltför stora kläder när det var mycket kullar att ta sig framöver. Vi begav oss ut för jakt på Brents mark.Första dagen så såg vi många rådjur, men det mesta var rågetter eller ungbockar. Små och nätta pinnbockar eller fyrataggare. I förstahand var vi ute efter en råbock i “mogen” ålder som gärna skulle ha sextaggar. Så de bockarna vi såg den dagen hamnade enbart på bild. En av dem kom och promenerade på så nära som 40 meter, då vi hade stannat upp i tron av att det var en större bock. Ingen jaktlycka den dagen. Men många upplevelser rikare. Verkligen ett speciellt landskap för smygjakt. Lugnkväll men verkligen fullfart med jakt större delen av dagen. Dag 3 – Vi möts vid frukost kl 04:30 på morgonen och vi lyckas komma iväg på jakt strax efter kl 05:00. En kort biltur till Brent’s jaktmark och sedan så var det att smyga sig fram så tyst och lätt som möjligt. Hans mark var omväxlande med planteringar, kullar och en hel del fältmark. Rådjuren de fanns överallt men var stundtals svåra att smyga sig in på och ett par gånger under morgonen hörde vi hur det stod en missnöjd råget och skällde inifrån en plantering. På väg ut till marken hade vi däremot sett en fin större bock som var minst fem-sextaggare. Vacker råbock men på fel område. Så vi fick bara ta några foton av bocken innan han tröttnade på oss och försvann iväg in i en granplantering. Granplanteringar fanns det gott om överallt. Bästa sättet var oftast att ta sig igenom dem då det fanns som brandgator igenom planteringarna. Då ca 5-15 meter där det var enbart gräs och ibland var det ännu större öppningar så vi spenderade mycket tid på att smyga igenom sådana för att kolla efter råbockar. Under morgon pyrshen så fick vi se 6-7 rådjur och då lyckades vi blandannat smyga oss in på en ung råbock med femtaggare på så nära som 20 meter. Plötsligt brakade det till alldeles intill oss och där kom råbocken rusandes med en granplantering i sikte. Han stannade till men det fanns inte tillräckligt med tid för att sikta in sig på bocken innan han var försvunnen till skogs. Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar. Dag 4 – Ännu en tidig morgon som den föregående. Dåligt med råbocks observationer den morgonen. Nästan enbart rågetter tills jag får syn på en råbock, en sextaggare som står och solar sig i en granplantering. Han är bländad av solen som ligger i ryggen på oss men det ser ändå ut som att han står och lyssnar efter oss. Vi försöker smyga oss närmare men han försvinner in bland träd. Vi försöker vänta ut honom men vi misstänker att han har lagt sig ner under träden. Vi smyger runt och försöker få syn på bocken men det slutar med att vi råkar skrämma ut honom ur planteringen. Han försvinner iväg i höga språng utan något tecken på att han tänker stanna igen. Vi försöker få honom att stanna upp men det är lönlöst. Vi ser hur han tar sig över dalen in i en stor plantering. Vi ger upp och börjar promenera tillbaka till bilen för att åka vidare.
Senare den dagen får vi se en sextaggare som går ute och betar på ett fält omgivet av stenmurar. Vi lyckas smyga oss in på 80 meter ifrån den råbocken. Jag tar stöd mot stenmuren och Brent sitter brevid. Bocken går och betar lugnt och stilla och rör samt vrider på sig ständigt. Efter vi har suttit i ca 10 minuter och iakttagit bocken så börjar han gå mot en skogsdunge och närmar sig en svacka där han kommer försvinna om han kommer fram. Han stannar efter 10 meter för att spana sig omkring. Jag håller bakom bogen då han står aningen snett ifrån oss .Bocken tar något steg efter skottet för att sedan falla ihop pladask,bra träff. Äntligen! Vilken lyckan och vilken härlig dag för min första skottska råbock. Det är ca 20 + och strålande solsken. Helt ljuvligt väder. Vi smyger fram och bocken ligger på plats. På eftermiddagen åker vi iväg och kollar in Galloway foresst park. Största sevärdheten där (enligt min åsikt) var ett hägn med vildgetter. Vi såg över ett 30 tal i hägnet och de hade en mycket fin inhägnad. Ett stort berg och getterna såg ut att stormtrivas. Vi såg några riktigt fina bockar där och det skulle vara kul att testa jakt på vildgetter någon gång antingen i Skottland eller Irland! På kvällen så smög vi ut med skjutkäppen igen och en 22:a för kaninjakt. Något som jag aldrig hade provat på tidigare och som visade sig vara riktigt kul! Spännande att vänta in kaninerna och sen få dem på rimligt skotthåll. Jag lyckades skjuta 4 st kaniner den kvällen men vi såg betydligt fler än så. En hel del kaninungar som var alldeles för små. Vi försökte att inte skjuta gamla kaniner, de som var medelstora och inte helt fullvuxna var lämpligast för mat och mest delikata samt de hade troligtvis inte ungar än. Dag 5 – Relativt lugn dag. Ingen morgonjakt. Vi smög runt en heldel under dagen och kvällen för att leta efter råbockar, men vi såg enbart någon råbock som var för liten för avskjutning samt rågetter som hade upptäckt oss först. Vi såg en stor hanräv men jag fick aldrig någon skottchans som kändes bra för skott så avstod. Trevligt att få se allt vilt däremot. Finns verkligen gott om rådjur men de stora råbockarna är däremot svåra att hitta vid den här tiden på året!
Dag 6 – Utflyktsdag! Tidig morgon men inte för jakt. Nu var det dags att bege sig till ön Arran för en dagsutflykt. Det sägs att hela skottlandsnatur rymms på den ön och det finns ett gott bestånd av kronhjort där. Det tog ca 1,5-2 h att ta sig till ön med bil,buss samt färja. Fantastisk utsikt redan ifrån färjan. Väl framme på ön besökte vi Brodick castle. Imponerande samling av kronhjortstroféer inne i slottet! Slottet var ett museum med fotoförbud, men det fanns mycket fint att se där. Vi hann däremot inte att se hela ön men det var ändå en trevlig dag.
Dag 7
Vi styckar och fixar i ordning råbocken samt flår och styckar kaninerna. Det tar större delen av förmiddagen så det fanns ingen tid för jakt på morgonen. Efter lunch eller “second breakfast” mitt på dagen så beger vi oss ut för att leta efter råbockar igen. Det är lugnt och stilla samt oerhört varmt mitt på dagen. Vi ser inte ett rådjur under dagen. På kvällen får vi se några rågetter med kid, men på för långt håll för fotografering.
Dag 8
Dags för tidig jaktmorgon igen. Vi smyger runt på Brents jaktmark i närheten av hans hem. Plötsligt får vi syn på en råbock! Horn över öronen och det ser ut att vara en fin bock som går och betar ute ensam på en äng. Bocken är ca 250-300 meter bort så vi börjar ansmygningen. Vi går sakta på huk och försöker dölja oss så mycket som möjligt men det är relativt öppen mark att smyga på så vi kan inte gömma oss bakom nånting utan vi går mer eller mindre helt öppet mot bocken. Vi sätter oss gång på gång och kollar in råbocken. Det är svårt att bedöma taggantal med det ser ut som en skjutbar bock. När vi är ca 50 meter ifrån den ser vi att det inte är en sextaggare utan en hög fyrataggare. Jag har bockfeber så det är något sanslöst och Brent frågar om jag vill skjuta bocken ändå och jag svarar såklart “ja”. Efter att ha byggt upp all den spänningen med ansmygningen så kände jag mig mer än redo när vi satte oss och jag tog knästöd. Men nu var det bara att vänta så bocken skulle synas lite bättre då han var bakom några buskar. Plötsligt kliver han ut med bogen och Brent säger att det är klart att skjuta. Bocken hoppar till i skottet och rusar 20 meter innan han faller ihop.
Lugnt sedan resten av dagen. Hem och ta reda på råbocken samt lägga huvudet i blött inför hornkok till kvällen.
Dag 9
Jakt på morgonen. Trött och sliten. Vi såg bara något enstaka rådjur, get och liten bock. Så var inte ute så länge. Dagen blev det att åka runt på utflykter och fotografera. Sedan försöka fixa bockhornen så mycket som möjligt innan vi packade ner dem i resväskan.
Råbocken till vänster är kokt utan tvättmedel i kastrullen och den till höger kokades med tvättmedel. Tydligare skillnad i verkligheten än på bilden. Men tvättmedlet är bra då det har blekande effekt på pannbenet.
Dag 10
23 juni.Hemgång! Idag så blev hemlängtan stor. Borta bra men hemma bäst passade verkligen in idag. Bilresa och sen flygresa gick mycket bra och sedan även tåget hemåt. Lång dag då det verkligen tillslut blev en heldag med resande. Väl hemma så var det lugnt och stilla. Lite regn först men sen klarnade det upp. Jag var hemma runt 19:00 och 20:55 så hade jag otroligt nog fällt en fin liten galt på 20 kg i slaktvikt. Bästa “välkommen hem” presenten och kul att jaga lite igen hemma i Sverige. Så det var verkligen tio dagar fulla med nya äventyr och jaktlycka.
Ett speciellt tack till Brent och hans familj för all gästfrihet och en trevlig visit till Skottland. Ni var verkligen underbara och jag kände mig “hemma” hos er. Stort tack till er!
Det var i september och jag minns att det var en kväll då jag egentligen inte hade tänkt gå ut och jaga. Jag hade tillbringat större delen av dagen i Norrköping på kulturnatten, där jag hade varit fotograf. Så jag var rätt trött och sliten, när jag väl kom hem sent på eftermiddagen. Fast sen kom ändå den där impulsen, jag borde gå ut idag. Jag var så sugen att jaga dovhjort, råbockarna hade jag gett upp nu då det enda rådjuret som jag hade sett varit ett smaldjur sedan bockjakten startat. Men jag hade tidigt under året lyckats fotografera en råbock under en promenad med hundarna, så hoppet fanns ändå där.
Efter en kortstunds funderande så begav jag mig ändå ut till skogen,längtan efter att få komma ut i skogen blev för stor. Så jag skiftade till jaktkläder och smög ut.Jag klättrade upp i tornet och började vänta. Jag blev lite sent ute, men det var ingen dålig vind så det kompenserade och det var en fin kväll med lite lät dis. Det dröjde inte länge fören det började komma dovhindar med kalvar fram lite överallt omkring mig. När jag sedan har suttit i ca 30 min så får jag plötsligt se något i periferin, det var något brun-rött som rörde sig misstänksamt . Jag hajade till då jag märkte att djuret haltade kraftigt och nästan inte alls stödde på ett framben. När jag får in djuret i kikaren, som jag först inte kunde se vad det var eftersom det försvann in bakom ett par unggranar så får jag se att det är en ung råbock.
Jag tar med en långsam gest och sveper bössan försiktigt åt hans håll för att undvika att bli upptäckt. Råbocken stannar upp på ca 70 meter. Jag lyckas få en skottchans och bocken faller ihop i skottet.
När jag sedan går fram till bocken och inspekterar det skadade benet så får jag se att knät är svullet på vänster framben och är ungefär lika stort som min knytnäve samt att klöven på det benet är förväxt. All muskelmassa på vänster bog saknas också, bogbladet sticker ut som en vass kam. Efter att ha diskuterat lite fram och tillbaka med min far som snällt hjälpte mig att ta hem bocken ifrån skogen, så misstänker vi att bocken hade en gammal stångskada.
Bocken hade ingen stor trofé, men det är inte alltid de största troféerna som ger de bästa jaktminnen.
Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar. 
Borntohunt - Alexandra Hellström 