Min Jakt efter Beceite Ibex

Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.

För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/

Nedan är några bilder ifrån resan…

DSC_0496
DSC_0304

DSC_0834DSC_0277

DSC_0495

DSC_0752DSC_0215

Advertisements

Jakt efter kronhjort i Ungern

Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus  är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.

DSC_4083

Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.

DSC_4093

På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.

DSC_4378DSC_4354DSC_4432

De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.

DSC_0010
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern. 

DSC_4060Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.

DSC_4075Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!

Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och  han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.

DSC_4620Vackra ädellövskogar där viltet frodas

ekskog
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna. 

När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.

DSC_4766En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.

Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.

DSC_4085Ett mycket gammalt torn i frodig skog. 

Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.

DSC_4098

DSC_4129Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.

Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.

DSC_4115Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern. 

DSC_4389

När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!

DSC_4265

DSC_4234“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul. 

DSC_4215
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.

DSC_4270

DSC_4280Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.

DSC_4291
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig. 

DSC_4547

DSC_4566

DSC_4380
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet. 

Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…

Fakta om min resa – “En Ungern Special”

Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.

Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår  + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).

I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.

Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“.  Samt youtube, se nedan

logo-ju-03

Att längta tillbaka till ett land så långt bort

Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.

Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.

Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.

Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.

Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.

Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.

En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.

Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.

Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med  mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.

I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt.  Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.

Slutord om resan med de andra jägarna…

Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.

Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta  vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.

Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång.  Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!

Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.

Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!

Se, njut, dröm och längta!

DSC_8124

DSC_8237

DSC_8265

DSC_8089

DSC_8057

DSC_8655

DSC_8271

DSC_8519

DSC_8040

DSC_8171

DSC_8568

DSC_8359

DSC_8599

DSC_8378

DSC_8436

DSC_8632

DSC_9191

DSC_1070

DSC_9351

DSC_8330

 

DSC_8200

DSC_9130

DSC_9138

DSC_0246

Snart dags för Elmia Game Fair!

Nu är det inte många dagar kvar innan Elmia Game Fair mässan som äger rum den 14-16 maj. Tidigare år har jag bara besökt mässan som besökare, men i år ska jag vara med och jobba på plats med Jaktmagasinet Big Game. Jag hoppas att du som följare av bloggen kommer förbi och hälsar på oss i monter B04-26!

elmiagamefair

Nu inför Elmia Game Fair så anordnas det även en instagramtävling, där vi drar en vinnare per mässdag för en goodiebag med fina priser ifrån Jaktmagasinet Big Game, P4H, Nordik Predator samt Rodriguez Hunting Film!

Se bilden ifrån Instagram här nedan…

instagram

Tryck på bilden för att komma till tävlingen. Du hittar tävlingen under taggarna #P4H #Jaktmagasinetbiggame #Nordikpredator & #Rodriguezhunting på Instagram.

Svensk/Norsk Vinterjakt – en fototävling i samarbete med Jaktflix!

Svensk/Norsk vinterjakt – en fototävling som visar jakt i vintertid!

Fototävling i samarbete med svenska filmsidan Jaktflix!

Som tävlingens namn ska bilderna spegla svensk eller norsk vinterjakt. Vad är vinterjakt och jaktstämning vintertid för dig? Vi vill se din vinterjakt genom en av dina bilder, dela med dig utav jaktglädjen och den perfekta vinterkänslan! Det behöver inte vara ett resultat utav en lyckad jakt utan det är din egen tolkning av jakt i vintertid.

Lite mer om min samarbetspartner …

Jaktflix är en hemsida för jaktfilm på nätet. Den drivs av Mikael Tham och Tobias Åberg. På deras hemsida finns det att hyra jaktfilmer ifrån deras egna produktioner Mikael Tham & Red Moose samt Jaktbloggen (Åke Gustavsson), Kristoffer Clausen, Torkel Norling, Roger Barrborn.

Vad som är hemsidans tre huvuddelar –

1. Jaktflix där det finns en del gratismaterial som du kan se hur mycket du vill!

2. Jaktflix+ är 1,5-2h nytt material varje månad som är aldrig visat tidigare, utan helt exklusivt för de som har köpt tjänsten Jaktflix+. Fast årskostnad på ca 499 kr. MEN just nu gäller ett öppningserbjudande för 99 kr, glöm inte rabattkoden “Jaktflix+” när du köper tjänsten på hemsidan!

3. Hyrfilmer som oftast är utgivna på dvd tidigare som du kan hyra för ca 49 kr per film direkt via hemsida, då kan filmen ses flera gånger under 48h .

Tävlingens priser…

De tre bästa bilderna i tävlingen väljs utav en jury som består av Born to hunt – Alexandra Hellström och Jaktflix. Bilderna kan komma att publiceras både på Jaktflix och på Born to hunt -bloggen, www.alexandrahellstrom.com

1 a pris – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix+ samt 5 valfria hyrfilmer ifrån Jaktflixs hyrfilmsutbud.
2 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix
3 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix

Tävlingen pågår till 3 mars och vinnare avslöjas den 7-8 mars.

Max 1 bild per deltagare. Bilden ska vara fotad utav dig eller så ska du ha godkänt av fotograf att använda bilden i tävlingen.

Bild skickas till alexandrahellstrom@live.se eller direkt till Facebooksidan “Borntohunt-Alexandra Hellström”.

Lycka till önskar Born to hunt – Alexandra Hellström & Jaktflix!

Dela och berätta gärna vidare så dina vänner också får chans att bidra med vinterjaktstämning!

smyga

20140110_163025

wpid-Messenger_5797231362070784649_13821676640981697.jpg

Första viltet med Mauser M12 extreme!

I början av året så var jag med i en läsaretävling i jakttidningen, Allt om Jakt & Vapen. Jag skickade in en berättelse om förra årets bockjakt, min första råbock som jag lyckades fälla på lock. Tävlingen “troféjakten” gick ut på att man skulle skicka in berättelser ifrån en lyckad troféjakt på bock,älg,hjort,björn eller vildsvin.

Jag skickade in min berättelse och hoppades ha tur med mig. I prispotten fanns det mycket fina priser, bland annat drömpriset en mauser extreme m12.

Jag skickade in mitt bidrag under februari månad. Månaderna gick och jag väntade med spänning. Vi skojade hemma om vinst, men jag vågade absolut inte ens drömma om någon av toppvinsterna, min råbock var ju inte så mycket att skryta med tänkte jag. Jag visste ändå att de vinnande berättelserna skulle publiceras i juni numret, så under maj var det extra pirrigt. Plötsligt en dag mot månadsskiftet maj/juni på jobbet så plingar det till i mobilen. När jag kollar telefonen blir jag helt stum. Jag har suttit och pratat med en kollega en stund men blir helt tyst. Jag har fått mejl men inte ifrån vem som helst utan ifrån Erik Wallin på Allt om Jakt & Vapen. Ämnet är tävlingen “troféjakten”. Jag öppnar spänt mejlet. Glädjeruset är ett faktum när jag läser följande..

“Hej!

Grattis!
Du vinner studsaren från Mauser!”

Jag fick välja mellan kalibrarna 6,5×55, .308, .30-06, 8×57 och 9,3×62. Eftersom jag har en förkärlek på jaktutomlands så blev valet en .30-06. En kaliber som jag sedan tidigare är mycket nöjd med!

Månaderna gick och tillslut så fanns alla licenser och då passade jag även på att köpa till en ljuddämpare, stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikaresikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Det blev en perfekt kombination!

Inskjutningen gick som en dröm. Mycket trevlig bössa att skjuta med, rekylen med ljuddämparen på var knappt kännbar och skotten satt inom en enkrona. 4 skott, sedan var den mer än redo för jakt!

I natt var 3:e vaknatten ute efter vildsvin så kom det en grupp årsgrisar efter ett par timmars väntan. Efter en halvtimme så var första viltet med Mausern ett faktum! Vildsvinets flykt blev kort, enbart 5 meter. En träff bakom bogarna igenom båda lungorna. Där på plats låg en fin liten “julegris”. Jaktglädjen var total!

Ett stort tack till Allt om Jakt & Vapen.En stor ära att jag vann mausern. Jag lovar att behandla den väl och det kommer bli jakt i både Sverige och utomlands!

wpid-2014-06-03-15-54-09

mauserm12

IMG_20140611_205313

ÄNTLIGEN dags för lite hjortjakt!

I helgen som var så var det äntligen dags för hjortjakt. Dels för egen del samt som jaktguide på vår gård. Två jägare var inbokade, var för sig. En vän samt en som jägare som jag aldrig hade mött tidigare. Alltid kul att träffa på nytt folk och verkligen det som jag tycker är spännande med själva guidningen.

Eftersom jag sedan den 11 augusti bor uppe i Forshaga som ligger i Värmlands skogar så hade jag inte hållit lika järnkoll på dovhjortarna i år. De två sista veckorna innan de fejar så utvecklas de ibland otroligt mycket. Skillnaden är oerhört tydlig dag för dag, vilket är intressant att följa. Men i år hade jag missat detta, men jag kände ändå att jag hade bra koll på vilka hjortar som lämpade sig för jakt.

Jag kom hem på fredag eftermiddagen och jakten skulle ske lördag samt söndag. Jag hade en del tid innan mörkret skulle lägga sig när jag rullade in på gården så jag bestämde mig för att det trotts allt skulle vara bäst att bege sig ut och spana in hjortarna innan solen gick ner. Så jag kastade snabbt om och tog med kameran ut en sväng. Spänning att smyga ut och faktiskt nu få se dem med fejade horn, vilken skillnad och vilken ståtlig grupp med herrar! Dovhjortar i sommarpäls är bland de vackraste vilt i mina ögon.

Dagen efter kände jag mig mer än redo. Men jag märkte direkt under morgonen att hjortarna var rätt så nervösa. Inte lätt att smyga sig in på hjortar, speciellt inte hägnade. Jag och min vän lyckades smyga och krypa oss in 200 meter ifrån den vilande och idisslande herrgänget. Där låg de ett bra tag innan de började sakta men säkert bege sig ut ifrån skuggan för att beta. Vädret var härligt med svag bris och sommarvärme, upp mot 23 grader varmt, vilket är mer än godkänt för att vara september månad. Hjortarna däremot var dagen i ära mästare på att klumpa ihop sig. Det märktes tydligt att kraftmätningen inför brunsten ännu inte hade påbörjats, då de fortfarande var väldigt vänskapliga. Timmarna gick och hjorten som vi var ute efter kändes omöjlig att nå. Hela tiden någon annan hjort framför eller bakom eller alldeles för nära inpå.

Plötsligt några timmar senare och när hjortarna vaksamt stod och spanade in oss efter att vi hade råkat röja oss. Så får jag se en brun/röd rörelse i ögonvrån i en annan del av hägnet. Jag såg direkt att det inte var varken ett dovvilt eller ett mufflonfår. Räv på sorkjakt! Räven trippa runt utan att ägna en tanke åt att det var människor mindre än 120 meter bort. Fokuset låg helt enkelt på att få tag i sork. Jag sa åt min vän “Skjut räven” samtidigt som jag lyfte skjutkäppen i rävens riktning. Min vän hade aldrig innan skjutit räv så han tvekade inte en sekund. Hans puls gick upp till max, alltid en oerhörd spänning med ett nytt vilt! Skottet gick och räven föll pladask på plats. En fullvuxen rävhane som hade börjat att få skabb, sårig kring nosen och knottriga öron. Välgärning och bra för viltvården! Sen att få med när någon skjuter ett nytt vilt för första gången, det är otroligt kul! Vilken jaktglädje!

10660292_841906415828247_5759994385998535080_n

Däremot hjortarna stod inte kvar efter skottet. Solen hade börjat att gå ner så vi höll på tills dimman låg tät. Sedan var det upp och påt igen morgonen därpå. Vi lyckades då komma åt hjorten och glädjen för både mig som guide samt min väns var oslagbar. Fint avslut på en spännande helg för honom!

3109

3159

Nöjd vän som begav sig hemåt sedan med ett stort leende på läpparna!

Senare på förmiddagen så var det återigen dags för jakt. Nu en hjort som var några år äldre och betydligt grövre. En hjort som jag hade hoppats mer på men som inte utvecklades som jag hade hoppats. Nu fanns det även yngre hjortar med mer potential så hans tid var ute.

Hjortens största misstag var att han som vanligt tog ledarrollen och kom ut långt före de andra hjortarna. När han skulle stanna upp och vänta in de andra som hade halkat efter så stod han perfekt, ren bredsida och fint kulfång. Jag gav klartecken för skott och det satt perfekt! Hjorten tecknade klockrent och flykten blev runt 50 meter. Härligt avslut på en fin helg!

3227