Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.
För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/
Nedan är några bilder ifrån resan…
Tag: jägare
Jakt efter kronhjort i Ungern
Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.
Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.
På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.
De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern.
Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.
Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!
Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.
Vackra ädellövskogar där viltet frodas
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna.
När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.
En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.
Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.
Ett mycket gammalt torn i frodig skog.
Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.
Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.
Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.
Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern.
När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!
“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul.
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.
Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig.
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet.
Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…
Fakta om min resa – “En Ungern Special”
Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.
Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).
I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.
Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“. Samt youtube, se nedan
Att längta tillbaka till ett land så långt bort
Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.
Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.
Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.
Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.
Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.
Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.
En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.
Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.
Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.
I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt. Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.
Slutord om resan med de andra jägarna…
Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.
Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.
Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång. Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!
Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.
Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!
Se, njut, dröm och längta!
Snart dags för Elmia Game Fair!
Nu är det inte många dagar kvar innan Elmia Game Fair mässan som äger rum den 14-16 maj. Tidigare år har jag bara besökt mässan som besökare, men i år ska jag vara med och jobba på plats med Jaktmagasinet Big Game. Jag hoppas att du som följare av bloggen kommer förbi och hälsar på oss i monter B04-26!
Nu inför Elmia Game Fair så anordnas det även en instagramtävling, där vi drar en vinnare per mässdag för en goodiebag med fina priser ifrån Jaktmagasinet Big Game, P4H, Nordik Predator samt Rodriguez Hunting Film!
Se bilden ifrån Instagram här nedan…
Tryck på bilden för att komma till tävlingen. Du hittar tävlingen under taggarna #P4H #Jaktmagasinetbiggame #Nordikpredator & #Rodriguezhunting på Instagram.
Svensk/Norsk Vinterjakt – en fototävling i samarbete med Jaktflix!
Svensk/Norsk vinterjakt – en fototävling som visar jakt i vintertid!
Fototävling i samarbete med svenska filmsidan Jaktflix!
Som tävlingens namn ska bilderna spegla svensk eller norsk vinterjakt. Vad är vinterjakt och jaktstämning vintertid för dig? Vi vill se din vinterjakt genom en av dina bilder, dela med dig utav jaktglädjen och den perfekta vinterkänslan! Det behöver inte vara ett resultat utav en lyckad jakt utan det är din egen tolkning av jakt i vintertid.
Lite mer om min samarbetspartner …
Jaktflix är en hemsida för jaktfilm på nätet. Den drivs av Mikael Tham och Tobias Åberg. På deras hemsida finns det att hyra jaktfilmer ifrån deras egna produktioner Mikael Tham & Red Moose samt Jaktbloggen (Åke Gustavsson), Kristoffer Clausen, Torkel Norling, Roger Barrborn.
Vad som är hemsidans tre huvuddelar –
1. Jaktflix där det finns en del gratismaterial som du kan se hur mycket du vill!
2. Jaktflix+ är 1,5-2h nytt material varje månad som är aldrig visat tidigare, utan helt exklusivt för de som har köpt tjänsten Jaktflix+. Fast årskostnad på ca 499 kr. MEN just nu gäller ett öppningserbjudande för 99 kr, glöm inte rabattkoden “Jaktflix+” när du köper tjänsten på hemsidan!
3. Hyrfilmer som oftast är utgivna på dvd tidigare som du kan hyra för ca 49 kr per film direkt via hemsida, då kan filmen ses flera gånger under 48h .
Tävlingens priser…
De tre bästa bilderna i tävlingen väljs utav en jury som består av Born to hunt – Alexandra Hellström och Jaktflix. Bilderna kan komma att publiceras både på Jaktflix och på Born to hunt -bloggen, www.alexandrahellstrom.com
1 a pris – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix+ samt 5 valfria hyrfilmer ifrån Jaktflixs hyrfilmsutbud.
2 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix
3 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix
Tävlingen pågår till 3 mars och vinnare avslöjas den 7-8 mars.
Max 1 bild per deltagare. Bilden ska vara fotad utav dig eller så ska du ha godkänt av fotograf att använda bilden i tävlingen.
Bild skickas till alexandrahellstrom@live.se eller direkt till Facebooksidan “Borntohunt-Alexandra Hellström”.
Lycka till önskar Born to hunt – Alexandra Hellström & Jaktflix!
Dela och berätta gärna vidare så dina vänner också får chans att bidra med vinterjaktstämning!
Första viltet med Mauser M12 extreme!
I början av året så var jag med i en läsaretävling i jakttidningen, Allt om Jakt & Vapen. Jag skickade in en berättelse om förra årets bockjakt, min första råbock som jag lyckades fälla på lock. Tävlingen “troféjakten” gick ut på att man skulle skicka in berättelser ifrån en lyckad troféjakt på bock,älg,hjort,björn eller vildsvin.
Jag skickade in min berättelse och hoppades ha tur med mig. I prispotten fanns det mycket fina priser, bland annat drömpriset en mauser extreme m12.
Jag skickade in mitt bidrag under februari månad. Månaderna gick och jag väntade med spänning. Vi skojade hemma om vinst, men jag vågade absolut inte ens drömma om någon av toppvinsterna, min råbock var ju inte så mycket att skryta med tänkte jag. Jag visste ändå att de vinnande berättelserna skulle publiceras i juni numret, så under maj var det extra pirrigt. Plötsligt en dag mot månadsskiftet maj/juni på jobbet så plingar det till i mobilen. När jag kollar telefonen blir jag helt stum. Jag har suttit och pratat med en kollega en stund men blir helt tyst. Jag har fått mejl men inte ifrån vem som helst utan ifrån Erik Wallin på Allt om Jakt & Vapen. Ämnet är tävlingen “troféjakten”. Jag öppnar spänt mejlet. Glädjeruset är ett faktum när jag läser följande..
“Hej!
Grattis!
Du vinner studsaren från Mauser!”
Jag fick välja mellan kalibrarna 6,5×55, .308, .30-06, 8×57 och 9,3×62. Eftersom jag har en förkärlek på jaktutomlands så blev valet en .30-06. En kaliber som jag sedan tidigare är mycket nöjd med!
Månaderna gick och tillslut så fanns alla licenser och då passade jag även på att köpa till en ljuddämpare, stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikaresikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Det blev en perfekt kombination!
Inskjutningen gick som en dröm. Mycket trevlig bössa att skjuta med, rekylen med ljuddämparen på var knappt kännbar och skotten satt inom en enkrona. 4 skott, sedan var den mer än redo för jakt!
I natt var 3:e vaknatten ute efter vildsvin så kom det en grupp årsgrisar efter ett par timmars väntan. Efter en halvtimme så var första viltet med Mausern ett faktum! Vildsvinets flykt blev kort, enbart 5 meter. En träff bakom bogarna igenom båda lungorna. Där på plats låg en fin liten “julegris”. Jaktglädjen var total!
Ett stort tack till Allt om Jakt & Vapen.En stor ära att jag vann mausern. Jag lovar att behandla den väl och det kommer bli jakt i både Sverige och utomlands!
ÄNTLIGEN dags för lite hjortjakt!
I helgen som var så var det äntligen dags för hjortjakt. Dels för egen del samt som jaktguide på vår gård. Två jägare var inbokade, var för sig. En vän samt en som jägare som jag aldrig hade mött tidigare. Alltid kul att träffa på nytt folk och verkligen det som jag tycker är spännande med själva guidningen.
Eftersom jag sedan den 11 augusti bor uppe i Forshaga som ligger i Värmlands skogar så hade jag inte hållit lika järnkoll på dovhjortarna i år. De två sista veckorna innan de fejar så utvecklas de ibland otroligt mycket. Skillnaden är oerhört tydlig dag för dag, vilket är intressant att följa. Men i år hade jag missat detta, men jag kände ändå att jag hade bra koll på vilka hjortar som lämpade sig för jakt.
Jag kom hem på fredag eftermiddagen och jakten skulle ske lördag samt söndag. Jag hade en del tid innan mörkret skulle lägga sig när jag rullade in på gården så jag bestämde mig för att det trotts allt skulle vara bäst att bege sig ut och spana in hjortarna innan solen gick ner. Så jag kastade snabbt om och tog med kameran ut en sväng. Spänning att smyga ut och faktiskt nu få se dem med fejade horn, vilken skillnad och vilken ståtlig grupp med herrar! Dovhjortar i sommarpäls är bland de vackraste vilt i mina ögon.
Dagen efter kände jag mig mer än redo. Men jag märkte direkt under morgonen att hjortarna var rätt så nervösa. Inte lätt att smyga sig in på hjortar, speciellt inte hägnade. Jag och min vän lyckades smyga och krypa oss in 200 meter ifrån den vilande och idisslande herrgänget. Där låg de ett bra tag innan de började sakta men säkert bege sig ut ifrån skuggan för att beta. Vädret var härligt med svag bris och sommarvärme, upp mot 23 grader varmt, vilket är mer än godkänt för att vara september månad. Hjortarna däremot var dagen i ära mästare på att klumpa ihop sig. Det märktes tydligt att kraftmätningen inför brunsten ännu inte hade påbörjats, då de fortfarande var väldigt vänskapliga. Timmarna gick och hjorten som vi var ute efter kändes omöjlig att nå. Hela tiden någon annan hjort framför eller bakom eller alldeles för nära inpå.
Plötsligt några timmar senare och när hjortarna vaksamt stod och spanade in oss efter att vi hade råkat röja oss. Så får jag se en brun/röd rörelse i ögonvrån i en annan del av hägnet. Jag såg direkt att det inte var varken ett dovvilt eller ett mufflonfår. Räv på sorkjakt! Räven trippa runt utan att ägna en tanke åt att det var människor mindre än 120 meter bort. Fokuset låg helt enkelt på att få tag i sork. Jag sa åt min vän “Skjut räven” samtidigt som jag lyfte skjutkäppen i rävens riktning. Min vän hade aldrig innan skjutit räv så han tvekade inte en sekund. Hans puls gick upp till max, alltid en oerhörd spänning med ett nytt vilt! Skottet gick och räven föll pladask på plats. En fullvuxen rävhane som hade börjat att få skabb, sårig kring nosen och knottriga öron. Välgärning och bra för viltvården! Sen att få med när någon skjuter ett nytt vilt för första gången, det är otroligt kul! Vilken jaktglädje!
Däremot hjortarna stod inte kvar efter skottet. Solen hade börjat att gå ner så vi höll på tills dimman låg tät. Sedan var det upp och påt igen morgonen därpå. Vi lyckades då komma åt hjorten och glädjen för både mig som guide samt min väns var oslagbar. Fint avslut på en spännande helg för honom!
Nöjd vän som begav sig hemåt sedan med ett stort leende på läpparna!
Senare på förmiddagen så var det återigen dags för jakt. Nu en hjort som var några år äldre och betydligt grövre. En hjort som jag hade hoppats mer på men som inte utvecklades som jag hade hoppats. Nu fanns det även yngre hjortar med mer potential så hans tid var ute.
Hjortens största misstag var att han som vanligt tog ledarrollen och kom ut långt före de andra hjortarna. När han skulle stanna upp och vänta in de andra som hade halkat efter så stod han perfekt, ren bredsida och fint kulfång. Jag gav klartecken för skott och det satt perfekt! Hjorten tecknade klockrent och flykten blev runt 50 meter. Härligt avslut på en fin helg!
Filmrecension – Världens vildsvinsjakt 1 + 2 av Mikael Tham
Jag har hunnit att kolla två jaktfilmer sedan jag kom hem ifrån Skottland. Det är två filmer ur en serie med filmer ifrån Mikael Tham. Världens vildsvinsjakt 1 & 2.
Jag fann filmer mycket intressanta samt lärorika då de fokuserade på jakt efter vildsvin i andra länder och filmer är inte bara ren jaktglädje och vildsvinsfeber utan man får lära sig mycket om jaktkulturer i de olika länderna som besöks för jakt.
Världens vildsvinsjakt 1
Den första filmen av serien “Världens vildsvinsjakt” kom ut 2013. Den filmen har helt och hållet fokus på Tyskland. Med som expertishjälp när det kommer till jakten i Tyskland så är den tyske vildsvinsprofilen Max Götzfried. Man får följa med både honom och Mikael på pass samt några andra svenska jägarprofiler, bland annat PA- Åhlén. Du får veta allt om jakten i Tyskland (även en del om annan jakt än vildsvinsjakten). Skillnader mellan jakt i Sverige samt Tyskland. Förändringar med jakten i Tyskland genom åren.
Du får minst sagt en välutförd genomgång över allt och lite till som du bör tänka på samt du behöver veta för att jaga i Tyskland.
Om du är intresserad av jakt i Tyskland eller känner att du vill lära dig mer om andra länders jakttraditioner så är det helt rätt film.
Filmen är mycket välproducerad och man ser mängder av vilt utöver vildsvin, det skjuts även annat vilt än vildsvin. Det är en stor bonus att man får se lite annan jakt med och att man får veta så mycket fakta om jakten i Tyskland. Du får betygsättning över vad som var bra med jakten och vad som är mindre bra. Du får lära dig hur tyskarnas jaktetik lyder och deras sätt att respektera viltet.
Du får verkligen se flera sidor av jakten och hur den bedrivs samt en bra överblick över hur tyskarna jagar vildsvin. Vad för hundar, vilka typer av pass som används, hur man hittar rätt jaktarrangör samt lämpliga vapen och kalibrar.
Mycket tips och mängder av bra information när det kommer till jakt i utlandet. Det är inte bara en massa jaktscener på varandra i den här filmen utan det varvas lagom med många andra scener som har med jakt och natur att göra.
Mikael är förträfflig när det gäller att förklara jakten där och skyttet är det inget fel på som vanligt. Du får se allt ifrån drevjakt situationer till smyg/vakjakt efter vildsvin och annat smått och gott rörande vildsvinsjakt.
Ta chansen att se och lär dig mer om jakt i ett av Europas största länder gällande vildsvinsjakt!
Världens vildsvinsjakt 2
Uppföljaren till Världens Vildsvinsjakt 1. Denna film släpptes våren 2014. Här är det fokus på hur man jagar vildsvin i Turkiet och Polen. Det skiljer sig oerhört ifrån Sveriges jakter och viltpopulationer gällande vildsvin. I den här filmen följer du Mikael,Thomas och Max Götzfried på jakt efter vildsvin samt även en del andra vilt.
I Polen får du se att det finns många likheter med både jakten samt naturen som kan dras till Sverige. Det finns såklart också olikheter och det blir du uppmärksammad på i filmen. Där en av skillnaderna är att i Polen så ägs allt vilt av staten. Du får se deras jaktsystem och veta hur deras viltförvaltas. Du får se en hel del jakt på vildsvin och även följa med i Mikaels tankar och slutbetyg av själva jaktupplevelsen.
I Turkiet hittar du bland annat världens näst största vildsvinsart där fullvuxna galtar kan väga runt 300 kg. Det är stadiga vildsvin som kommer in på pass. Turkiet bjuder på ett imponerande landskap för jakt men du får bedöma själv när du ser filmen vad du tycker om deras jaktkultur och hur de väljer att bedriva jakt. Det är intressant med andra jaktkulturer även om en del skiljer sig betydligt ifrån Sveriges jakt och etik. Det är det som är charmen med att besöka andra länder för jakt. Man får uppleva något nytt och spännande! Inte så ofta man får se olika vinklar av jakt i andra länder.
Den här filmen är inne på samma spår som den första i serien. Du får veta all fakta och information du behöver för att veta hur jakten bedrivs i både Turkiet och Polen. Den är lärorik och du får vägledning om du har funderingar på vildsvinsjakt i utlandet. Som tidigare nämnt får du tips om jaktarrangörer och vad du bör ha i åtanke om du planerar vildsvinsjaktresa.
Jag tycker att båda filmerna är sevärd och att de är intressant producerade med bra idéer bakom filmerna. Jag gillar lärorika jaktfilmer och där man verkligen får inblick av hur det fungerar med jakt i andra länder. Det behövs fler jaktfilmer där man får lära sig mer om jakt på andra ställen än Sverige. Om du gillar att se fartfyllda vildsvinsjakter och olika typer av jakt efter vildsvin så passar filmen i din jaktfilmssamling!
Båda filmerna finns att köpa på www.jaktwebben.com samt du kan även hyra filmerna online på http://www.jaktflix.se
Min Skottlandsresa
Nu i juni så var jag på mitt första besök någonsin till Skottland. Jag var på besök hemma hos min gästbloggare Brent Norbury som jag lärde känna för över ett år sen genom chattande först på Instagram och sedan timtals av chattande på Facebook. Vi hade mycket gemensamt och på så sätt blev vi snabbt goda vänner.
Han hade en hel del erfarenhet av Sverige då han har varit här på både jobb samt jakt tidigare. I årskiftet av 2013 så frågade han om han fick komma och hälsa på hemma hos mig. Jag sa att det fick han gärna göra då han längtade tillbaka till Sverige. Så i mars tidigare i år så hämtade vi upp honom ifrån tågstationen i Hallsberg och han hade sedan en “weekend” hos oss. Han hade fått stanna längre än 3-4 dagar om det hade funnits tid, men jag hade fullt upp med jobbutbildning just vid den tiden. Han hann i alla fall få se en glimt av vad vi jobbar med gällande gården. 
Under maj månad så började vi prata om att jag skulle komma över och besöka honom i juni. Jag lyckades få en ledig lucka ifrån jobbet mellan den 14 juni till den 23 juni. Så det blev bokat med kortvarsel och vilken spänning att få besöka Skottland för första gången, dessutom helt själv. Ingen annan vän eller familjemedlem hängde med. Första resan på egenhand utomlands och vad jag såg framemot det. Ett eget äventyr.
Den 14 juni så var det dags att flyga till Skottland för att stanna där fram till den 23:e juni. Först tåg upp till Stockholm och vidare mot Arlanda. Första flyget gick till Bergen i Norge, där blev det först riktigt knapert med tid. Jag kände mig ovan med att boka flyg på egen hand och såklart så lyckades det trassla till sig. Jag lärde mig en läxa att inte lita på researrangörers reseförslag, det var verkligen för kort mellan flygen men det löste sig och jag kom i väg på flyg nummer två mot Edinburgh. Däremot kom inte min resväska fram hela vägen, frustrerande då det var lördag och de inte kunde ordna tidigare leverans än måndag.Resväskan hamnade istället i Oslo för en stund. Så jag stod där snopet med mitt handbagage som mest bara innehöll min laptop och nikonkamera samt objektiv.
Väl på flygplatsen så mötte Brent upp mig med sina föräldrar då det var två timmars bilfärd syd ifrån Edinburgh som de bodde. Vi begav oss mot Dalry, Dumfries and Galloway. Först var landskapet liknande det svenska, det var ganska platt och en hel del fält med små skogsdungar. Men plötsligt började berg och kullar växa fram allt mer. Sagolikt landskap med flera hundratals får som betade de gröna kullarna. De flesta husen har en gammaldags och lantlig charm. Inga nya eller moderna hus här, verkligen en charm i det.
När vi väl var framme så bjöds det på middag. Middagen hölls vid Strahanna Stalking där Brent jobbar som jaktguide vid hjortjakter, Strahanna Stalking ägs av Bente och Thure Holm. Det bjöds på kött av Kronhjortskalv med rostad potatis med annat smått och gott, det smakade minst lika gott som det låter! Solig och ljuvlig kväll, men knottens paradis så det blev att sitta inomhus när solen började gå i moln. Utanför huset syntes det en råget betandes med lekande tvillingkid. En sådan vacker syn efter en heldagsresande! Dagen efter var det dags för jakt under min tid här så skulle vi jaga på Brents jaktmark. Alla mina jaktkläder var i resväskan så jag fick låna jaktkläder av Brent som hade gott om jaktkläder. Jacka samt byxor passade perfekt. Det var en oerhört lättnad då det inte är så roligt med alltför stora kläder när det var mycket kullar att ta sig framöver. Vi begav oss ut för jakt på Brents mark.Första dagen så såg vi många rådjur, men det mesta var rågetter eller ungbockar. Små och nätta pinnbockar eller fyrataggare. I förstahand var vi ute efter en råbock i “mogen” ålder som gärna skulle ha sextaggar. Så de bockarna vi såg den dagen hamnade enbart på bild. En av dem kom och promenerade på så nära som 40 meter, då vi hade stannat upp i tron av att det var en större bock. Ingen jaktlycka den dagen. Men många upplevelser rikare. Verkligen ett speciellt landskap för smygjakt. Lugnkväll men verkligen fullfart med jakt större delen av dagen. 
Dag 3 – Vi möts vid frukost kl 04:30 på morgonen och vi lyckas komma iväg på jakt strax efter kl 05:00. En kort biltur till Brent’s jaktmark och sedan så var det att smyga sig fram så tyst och lätt som möjligt. Hans mark var omväxlande med planteringar, kullar och en hel del fältmark. Rådjuren de fanns överallt men var stundtals svåra att smyga sig in på och ett par gånger under morgonen hörde vi hur det stod en missnöjd råget och skällde inifrån en plantering. På väg ut till marken hade vi däremot sett en fin större bock som var minst fem-sextaggare. Vacker råbock men på fel område. Så vi fick bara ta några foton av bocken innan han tröttnade på oss och försvann iväg in i en granplantering. Granplanteringar fanns det gott om överallt. Bästa sättet var oftast att ta sig igenom dem då det fanns som brandgator igenom planteringarna. Då ca 5-15 meter där det var enbart gräs och ibland var det ännu större öppningar så vi spenderade mycket tid på att smyga igenom sådana för att kolla efter råbockar. Under morgon pyrshen så fick vi se 6-7 rådjur och då lyckades vi blandannat smyga oss in på en ung råbock med femtaggare på så nära som 20 meter. Plötsligt brakade det till alldeles intill oss och där kom råbocken rusandes med en granplantering i sikte. Han stannade till men det fanns inte tillräckligt med tid för att sikta in sig på bocken innan han var försvunnen till skogs. 
Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar. 
Dag 4 – Ännu en tidig morgon som den föregående. Dåligt med råbocks observationer den morgonen. Nästan enbart rågetter tills jag får syn på en råbock, en sextaggare som står och solar sig i en granplantering. Han är bländad av solen som ligger i ryggen på oss men det ser ändå ut som att han står och lyssnar efter oss. Vi försöker smyga oss närmare men han försvinner in bland träd. Vi försöker vänta ut honom men vi misstänker att han har lagt sig ner under träden. Vi smyger runt och försöker få syn på bocken men det slutar med att vi råkar skrämma ut honom ur planteringen. Han försvinner iväg i höga språng utan något tecken på att han tänker stanna igen. Vi försöker få honom att stanna upp men det är lönlöst. Vi ser hur han tar sig över dalen in i en stor plantering. Vi ger upp och börjar promenera tillbaka till bilen för att åka vidare. 
Senare den dagen får vi se en sextaggare som går ute och betar på ett fält omgivet av stenmurar. Vi lyckas smyga oss in på 80 meter ifrån den råbocken. Jag tar stöd mot stenmuren och Brent sitter brevid. Bocken går och betar lugnt och stilla och rör samt vrider på sig ständigt. Efter vi har suttit i ca 10 minuter och iakttagit bocken så börjar han gå mot en skogsdunge och närmar sig en svacka där han kommer försvinna om han kommer fram. Han stannar efter 10 meter för att spana sig omkring. Jag håller bakom bogen då han står aningen snett ifrån oss .Bocken tar något steg efter skottet för att sedan falla ihop pladask,bra träff. Äntligen! Vilken lyckan och vilken härlig dag för min första skottska råbock. Det är ca 20 + och strålande solsken. Helt ljuvligt väder. Vi smyger fram och bocken ligger på plats. 
På eftermiddagen åker vi iväg och kollar in Galloway foresst park. Största sevärdheten där (enligt min åsikt) var ett hägn med vildgetter. Vi såg över ett 30 tal i hägnet och de hade en mycket fin inhägnad. Ett stort berg och getterna såg ut att stormtrivas. Vi såg några riktigt fina bockar där och det skulle vara kul att testa jakt på vildgetter någon gång antingen i Skottland eller Irland! 
På kvällen så smög vi ut med skjutkäppen igen och en 22:a för kaninjakt. Något som jag aldrig hade provat på tidigare och som visade sig vara riktigt kul! Spännande att vänta in kaninerna och sen få dem på rimligt skotthåll. Jag lyckades skjuta 4 st kaniner den kvällen men vi såg betydligt fler än så. En hel del kaninungar som var alldeles för små. Vi försökte att inte skjuta gamla kaniner, de som var medelstora och inte helt fullvuxna var lämpligast för mat och mest delikata samt de hade troligtvis inte ungar än. 
Dag 5 – Relativt lugn dag. Ingen morgonjakt. Vi smög runt en heldel under dagen och kvällen för att leta efter råbockar, men vi såg enbart någon råbock som var för liten för avskjutning samt rågetter som hade upptäckt oss först. Vi såg en stor hanräv men jag fick aldrig någon skottchans som kändes bra för skott så avstod. Trevligt att få se allt vilt däremot. Finns verkligen gott om rådjur men de stora råbockarna är däremot svåra att hitta vid den här tiden på året! 
Dag 6 – Utflyktsdag! Tidig morgon men inte för jakt. Nu var det dags att bege sig till ön Arran för en dagsutflykt. Det sägs att hela skottlandsnatur rymms på den ön och det finns ett gott bestånd av kronhjort där. Det tog ca 1,5-2 h att ta sig till ön med bil,buss samt färja. Fantastisk utsikt redan ifrån färjan. Väl framme på ön besökte vi Brodick castle. Imponerande samling av kronhjortstroféer inne i slottet! Slottet var ett museum med fotoförbud, men det fanns mycket fint att se där. Vi hann däremot inte att se hela ön men det var ändå en trevlig dag.
Dag 7
Vi styckar och fixar i ordning råbocken samt flår och styckar kaninerna. Det tar större delen av förmiddagen så det fanns ingen tid för jakt på morgonen. Efter lunch eller “second breakfast” mitt på dagen så beger vi oss ut för att leta efter råbockar igen. Det är lugnt och stilla samt oerhört varmt mitt på dagen. Vi ser inte ett rådjur under dagen. På kvällen får vi se några rågetter med kid, men på för långt håll för fotografering.
Dag 8
Dags för tidig jaktmorgon igen. Vi smyger runt på Brents jaktmark i närheten av hans hem. Plötsligt får vi syn på en råbock! Horn över öronen och det ser ut att vara en fin bock som går och betar ute ensam på en äng. Bocken är ca 250-300 meter bort så vi börjar ansmygningen. Vi går sakta på huk och försöker dölja oss så mycket som möjligt men det är relativt öppen mark att smyga på så vi kan inte gömma oss bakom nånting utan vi går mer eller mindre helt öppet mot bocken. Vi sätter oss gång på gång och kollar in råbocken. Det är svårt att bedöma taggantal med det ser ut som en skjutbar bock. När vi är ca 50 meter ifrån den ser vi att det inte är en sextaggare utan en hög fyrataggare. Jag har bockfeber så det är något sanslöst och Brent frågar om jag vill skjuta bocken ändå och jag svarar såklart “ja”. Efter att ha byggt upp all den spänningen med ansmygningen så kände jag mig mer än redo när vi satte oss och jag tog knästöd. Men nu var det bara att vänta så bocken skulle synas lite bättre då han var bakom några buskar. Plötsligt kliver han ut med bogen och Brent säger att det är klart att skjuta. Bocken hoppar till i skottet och rusar 20 meter innan han faller ihop.
Lugnt sedan resten av dagen. Hem och ta reda på råbocken samt lägga huvudet i blött inför hornkok till kvällen.
Dag 9
Jakt på morgonen. Trött och sliten. Vi såg bara något enstaka rådjur, get och liten bock. Så var inte ute så länge. Dagen blev det att åka runt på utflykter och fotografera. Sedan försöka fixa bockhornen så mycket som möjligt innan vi packade ner dem i resväskan.
Råbocken till vänster är kokt utan tvättmedel i kastrullen och den till höger kokades med tvättmedel. Tydligare skillnad i verkligheten än på bilden. Men tvättmedlet är bra då det har blekande effekt på pannbenet.
Dag 10
23 juni.Hemgång! Idag så blev hemlängtan stor. Borta bra men hemma bäst passade verkligen in idag. Bilresa och sen flygresa gick mycket bra och sedan även tåget hemåt. Lång dag då det verkligen tillslut blev en heldag med resande. Väl hemma så var det lugnt och stilla. Lite regn först men sen klarnade det upp. Jag var hemma runt 19:00 och 20:55 så hade jag otroligt nog fällt en fin liten galt på 20 kg i slaktvikt. Bästa “välkommen hem” presenten och kul att jaga lite igen hemma i Sverige. Så det var verkligen tio dagar fulla med nya äventyr och jaktlycka.
Ett speciellt tack till Brent och hans familj för all gästfrihet och en trevlig visit till Skottland. Ni var verkligen underbara och jag kände mig “hemma” hos er. Stort tack till er!
Kika gärna in Brent Norburys jaktblogg här – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/
Dagens tips! Föredrag “Vår drömresa till Nya Zeeland”
Föredrag som hålls via Jägareförbundet Örebro län. Unga jägare som berättar om sin drömresa till Nya Zeeland. Tid & plats = Folkets hus Pålsboda kl 18:30.Gratis inträde samt det bjuds på fika under föredraget.
Chans att se troféer ifrån Nya Zeeland samt fråga mer om jakt där. Jag kommer också vara på plats med en del av mina afrika troféer.
Sista anmälningsdag den 30/4. Anmälan sker till Anki Bergqvist på telefon 073-0919303 eller via mail på anki.bergqvist@vagaborjaprata.se
Passa på jägare i Örebro län!
Borntohunt - Alexandra Hellström 