Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.
För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/
Nedan är några bilder ifrån resan…
Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.
För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/
Nedan är några bilder ifrån resan…
Extreme Huntress är en tävling i Texas i Usa. Det är kvinnor från runt om i världen som tävlar inom jakt emot varandra. Vinnaren krönts till årets “Extreme huntress”. Röstning sker via tittare online samt av domarna i tävlingen. Målet med tävlingen är att lyfta fram fler kvinnliga förebilder inom jakten. Ett initiativ som jag verkligen gillar!
I årets tävling så ser vi en svensk deltagare, 24 åriga Erika Bergmark!
Tredje avsnittet finns nu online och Erika ligger hittills riktigt bra till i tävlingen, heja!
In och kolla samt rösta.
Här är info om finalisterna – http://www.extremehuntress.com/2015-finalists/
Avsnitten hittar du här – http://www.extremehuntress.com/2015-episodes/
Här är ett inlägg som jag har skrivit tidigare om Extreme huntress tävlingen,Erika Bergmark Extreme Huntress Competition
Jag önskar Erika Bergmark ett stort lycka till i tävlingen och hon har även min röst!
In och spana in avsnitten nu och se till att rösta med!
Nu i juni så var jag på mitt första besök någonsin till Skottland. Jag var på besök hemma hos min gästbloggare Brent Norbury som jag lärde känna för över ett år sen genom chattande först på Instagram och sedan timtals av chattande på Facebook. Vi hade mycket gemensamt och på så sätt blev vi snabbt goda vänner.
Han hade en hel del erfarenhet av Sverige då han har varit här på både jobb samt jakt tidigare. I årskiftet av 2013 så frågade han om han fick komma och hälsa på hemma hos mig. Jag sa att det fick han gärna göra då han längtade tillbaka till Sverige. Så i mars tidigare i år så hämtade vi upp honom ifrån tågstationen i Hallsberg och han hade sedan en “weekend” hos oss. Han hade fått stanna längre än 3-4 dagar om det hade funnits tid, men jag hade fullt upp med jobbutbildning just vid den tiden. Han hann i alla fall få se en glimt av vad vi jobbar med gällande gården. Under maj månad så började vi prata om att jag skulle komma över och besöka honom i juni. Jag lyckades få en ledig lucka ifrån jobbet mellan den 14 juni till den 23 juni. Så det blev bokat med kortvarsel och vilken spänning att få besöka Skottland för första gången, dessutom helt själv. Ingen annan vän eller familjemedlem hängde med. Första resan på egenhand utomlands och vad jag såg framemot det. Ett eget äventyr.
Den 14 juni så var det dags att flyga till Skottland för att stanna där fram till den 23:e juni. Först tåg upp till Stockholm och vidare mot Arlanda. Första flyget gick till Bergen i Norge, där blev det först riktigt knapert med tid. Jag kände mig ovan med att boka flyg på egen hand och såklart så lyckades det trassla till sig. Jag lärde mig en läxa att inte lita på researrangörers reseförslag, det var verkligen för kort mellan flygen men det löste sig och jag kom i väg på flyg nummer två mot Edinburgh. Däremot kom inte min resväska fram hela vägen, frustrerande då det var lördag och de inte kunde ordna tidigare leverans än måndag.Resväskan hamnade istället i Oslo för en stund. Så jag stod där snopet med mitt handbagage som mest bara innehöll min laptop och nikonkamera samt objektiv.
Väl på flygplatsen så mötte Brent upp mig med sina föräldrar då det var två timmars bilfärd syd ifrån Edinburgh som de bodde. Vi begav oss mot Dalry, Dumfries and Galloway. Först var landskapet liknande det svenska, det var ganska platt och en hel del fält med små skogsdungar. Men plötsligt började berg och kullar växa fram allt mer. Sagolikt landskap med flera hundratals får som betade de gröna kullarna. De flesta husen har en gammaldags och lantlig charm. Inga nya eller moderna hus här, verkligen en charm i det.
När vi väl var framme så bjöds det på middag. Middagen hölls vid Strahanna Stalking där Brent jobbar som jaktguide vid hjortjakter, Strahanna Stalking ägs av Bente och Thure Holm. Det bjöds på kött av Kronhjortskalv med rostad potatis med annat smått och gott, det smakade minst lika gott som det låter! Solig och ljuvlig kväll, men knottens paradis så det blev att sitta inomhus när solen började gå i moln. Utanför huset syntes det en råget betandes med lekande tvillingkid. En sådan vacker syn efter en heldagsresande! Dagen efter var det dags för jakt under min tid här så skulle vi jaga på Brents jaktmark. Alla mina jaktkläder var i resväskan så jag fick låna jaktkläder av Brent som hade gott om jaktkläder. Jacka samt byxor passade perfekt. Det var en oerhört lättnad då det inte är så roligt med alltför stora kläder när det var mycket kullar att ta sig framöver. Vi begav oss ut för jakt på Brents mark.Första dagen så såg vi många rådjur, men det mesta var rågetter eller ungbockar. Små och nätta pinnbockar eller fyrataggare. I förstahand var vi ute efter en råbock i “mogen” ålder som gärna skulle ha sextaggar. Så de bockarna vi såg den dagen hamnade enbart på bild. En av dem kom och promenerade på så nära som 40 meter, då vi hade stannat upp i tron av att det var en större bock. Ingen jaktlycka den dagen. Men många upplevelser rikare. Verkligen ett speciellt landskap för smygjakt. Lugnkväll men verkligen fullfart med jakt större delen av dagen.
Dag 3 – Vi möts vid frukost kl 04:30 på morgonen och vi lyckas komma iväg på jakt strax efter kl 05:00. En kort biltur till Brent’s jaktmark och sedan så var det att smyga sig fram så tyst och lätt som möjligt. Hans mark var omväxlande med planteringar, kullar och en hel del fältmark. Rådjuren de fanns överallt men var stundtals svåra att smyga sig in på och ett par gånger under morgonen hörde vi hur det stod en missnöjd råget och skällde inifrån en plantering. På väg ut till marken hade vi däremot sett en fin större bock som var minst fem-sextaggare. Vacker råbock men på fel område. Så vi fick bara ta några foton av bocken innan han tröttnade på oss och försvann iväg in i en granplantering. Granplanteringar fanns det gott om överallt. Bästa sättet var oftast att ta sig igenom dem då det fanns som brandgator igenom planteringarna. Då ca 5-15 meter där det var enbart gräs och ibland var det ännu större öppningar så vi spenderade mycket tid på att smyga igenom sådana för att kolla efter råbockar. Under morgon pyrshen så fick vi se 6-7 rådjur och då lyckades vi blandannat smyga oss in på en ung råbock med femtaggare på så nära som 20 meter. Plötsligt brakade det till alldeles intill oss och där kom råbocken rusandes med en granplantering i sikte. Han stannade till men det fanns inte tillräckligt med tid för att sikta in sig på bocken innan han var försvunnen till skogs.
Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar.
Dag 4 – Ännu en tidig morgon som den föregående. Dåligt med råbocks observationer den morgonen. Nästan enbart rågetter tills jag får syn på en råbock, en sextaggare som står och solar sig i en granplantering. Han är bländad av solen som ligger i ryggen på oss men det ser ändå ut som att han står och lyssnar efter oss. Vi försöker smyga oss närmare men han försvinner in bland träd. Vi försöker vänta ut honom men vi misstänker att han har lagt sig ner under träden. Vi smyger runt och försöker få syn på bocken men det slutar med att vi råkar skrämma ut honom ur planteringen. Han försvinner iväg i höga språng utan något tecken på att han tänker stanna igen. Vi försöker få honom att stanna upp men det är lönlöst. Vi ser hur han tar sig över dalen in i en stor plantering. Vi ger upp och börjar promenera tillbaka till bilen för att åka vidare.
Senare den dagen får vi se en sextaggare som går ute och betar på ett fält omgivet av stenmurar. Vi lyckas smyga oss in på 80 meter ifrån den råbocken. Jag tar stöd mot stenmuren och Brent sitter brevid. Bocken går och betar lugnt och stilla och rör samt vrider på sig ständigt. Efter vi har suttit i ca 10 minuter och iakttagit bocken så börjar han gå mot en skogsdunge och närmar sig en svacka där han kommer försvinna om han kommer fram. Han stannar efter 10 meter för att spana sig omkring. Jag håller bakom bogen då han står aningen snett ifrån oss .Bocken tar något steg efter skottet för att sedan falla ihop pladask,bra träff. Äntligen! Vilken lyckan och vilken härlig dag för min första skottska råbock. Det är ca 20 + och strålande solsken. Helt ljuvligt väder. Vi smyger fram och bocken ligger på plats.
På eftermiddagen åker vi iväg och kollar in Galloway foresst park. Största sevärdheten där (enligt min åsikt) var ett hägn med vildgetter. Vi såg över ett 30 tal i hägnet och de hade en mycket fin inhägnad. Ett stort berg och getterna såg ut att stormtrivas. Vi såg några riktigt fina bockar där och det skulle vara kul att testa jakt på vildgetter någon gång antingen i Skottland eller Irland!
På kvällen så smög vi ut med skjutkäppen igen och en 22:a för kaninjakt. Något som jag aldrig hade provat på tidigare och som visade sig vara riktigt kul! Spännande att vänta in kaninerna och sen få dem på rimligt skotthåll. Jag lyckades skjuta 4 st kaniner den kvällen men vi såg betydligt fler än så. En hel del kaninungar som var alldeles för små. Vi försökte att inte skjuta gamla kaniner, de som var medelstora och inte helt fullvuxna var lämpligast för mat och mest delikata samt de hade troligtvis inte ungar än.
Dag 5 – Relativt lugn dag. Ingen morgonjakt. Vi smög runt en heldel under dagen och kvällen för att leta efter råbockar, men vi såg enbart någon råbock som var för liten för avskjutning samt rågetter som hade upptäckt oss först. Vi såg en stor hanräv men jag fick aldrig någon skottchans som kändes bra för skott så avstod. Trevligt att få se allt vilt däremot. Finns verkligen gott om rådjur men de stora råbockarna är däremot svåra att hitta vid den här tiden på året!
Dag 6 – Utflyktsdag! Tidig morgon men inte för jakt. Nu var det dags att bege sig till ön Arran för en dagsutflykt. Det sägs att hela skottlandsnatur rymms på den ön och det finns ett gott bestånd av kronhjort där. Det tog ca 1,5-2 h att ta sig till ön med bil,buss samt färja. Fantastisk utsikt redan ifrån färjan. Väl framme på ön besökte vi Brodick castle. Imponerande samling av kronhjortstroféer inne i slottet! Slottet var ett museum med fotoförbud, men det fanns mycket fint att se där. Vi hann däremot inte att se hela ön men det var ändå en trevlig dag.
Dag 7
Vi styckar och fixar i ordning råbocken samt flår och styckar kaninerna. Det tar större delen av förmiddagen så det fanns ingen tid för jakt på morgonen. Efter lunch eller “second breakfast” mitt på dagen så beger vi oss ut för att leta efter råbockar igen. Det är lugnt och stilla samt oerhört varmt mitt på dagen. Vi ser inte ett rådjur under dagen. På kvällen får vi se några rågetter med kid, men på för långt håll för fotografering.
Dag 8
Dags för tidig jaktmorgon igen. Vi smyger runt på Brents jaktmark i närheten av hans hem. Plötsligt får vi syn på en råbock! Horn över öronen och det ser ut att vara en fin bock som går och betar ute ensam på en äng. Bocken är ca 250-300 meter bort så vi börjar ansmygningen. Vi går sakta på huk och försöker dölja oss så mycket som möjligt men det är relativt öppen mark att smyga på så vi kan inte gömma oss bakom nånting utan vi går mer eller mindre helt öppet mot bocken. Vi sätter oss gång på gång och kollar in råbocken. Det är svårt att bedöma taggantal med det ser ut som en skjutbar bock. När vi är ca 50 meter ifrån den ser vi att det inte är en sextaggare utan en hög fyrataggare. Jag har bockfeber så det är något sanslöst och Brent frågar om jag vill skjuta bocken ändå och jag svarar såklart “ja”. Efter att ha byggt upp all den spänningen med ansmygningen så kände jag mig mer än redo när vi satte oss och jag tog knästöd. Men nu var det bara att vänta så bocken skulle synas lite bättre då han var bakom några buskar. Plötsligt kliver han ut med bogen och Brent säger att det är klart att skjuta. Bocken hoppar till i skottet och rusar 20 meter innan han faller ihop.
Lugnt sedan resten av dagen. Hem och ta reda på råbocken samt lägga huvudet i blött inför hornkok till kvällen.
Dag 9
Jakt på morgonen. Trött och sliten. Vi såg bara något enstaka rådjur, get och liten bock. Så var inte ute så länge. Dagen blev det att åka runt på utflykter och fotografera. Sedan försöka fixa bockhornen så mycket som möjligt innan vi packade ner dem i resväskan.
Råbocken till vänster är kokt utan tvättmedel i kastrullen och den till höger kokades med tvättmedel. Tydligare skillnad i verkligheten än på bilden. Men tvättmedlet är bra då det har blekande effekt på pannbenet.
Dag 10
23 juni.Hemgång! Idag så blev hemlängtan stor. Borta bra men hemma bäst passade verkligen in idag. Bilresa och sen flygresa gick mycket bra och sedan även tåget hemåt. Lång dag då det verkligen tillslut blev en heldag med resande. Väl hemma så var det lugnt och stilla. Lite regn först men sen klarnade det upp. Jag var hemma runt 19:00 och 20:55 så hade jag otroligt nog fällt en fin liten galt på 20 kg i slaktvikt. Bästa “välkommen hem” presenten och kul att jaga lite igen hemma i Sverige. Så det var verkligen tio dagar fulla med nya äventyr och jaktlycka.
Ett speciellt tack till Brent och hans familj för all gästfrihet och en trevlig visit till Skottland. Ni var verkligen underbara och jag kände mig “hemma” hos er. Stort tack till er!
Kika gärna in Brent Norburys jaktblogg här – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/
Under min andra jaktresa till Sydafrika så längtade jag efter att få se bläsbockar igen. De är Sydafrika för mig. Jag har verkligen fastnat för den antilopen. Deras vackra och något kaxiga språng och hur deras skinn lyser upp så vackert brons/rött i den afrikanska solen. De är ett spännande och roligt vilt.
Båda våra resor till Sydafrika så har vi varit till samma jaktfarm och jagat, farmen ligger i Limpopo provinsen. Roligt då man under första resan lärde känna familjen där. Så det var kul att återigen få chansen att träffa dem under vår andra resa till Sydafrika. Nu hade även ett av familjens barn börjat med guidning av jägare. Deras 19 åriga son DJ. Vi blev bra vänner nu på andra resan så han fick guida mig på några av jakterna i år. Riktigt roligt att bli guidad av en nästan jämnårig jaktgalen jägare!
Sista jaktdagen innan vi skulle åka på fotosafari till Kruger National Park så blev det bestämt att jag och min polare DJ skulle hitta en bläsbock till mig. Då de är spännande att jaga samt ett billigare jaktvilt, så tänkte jag varför inte en till bläsbock trofé till på väggen. Vi åkte till en jaktfarm där det finns mängder av bläsbockar, samma ställe där jag lyckades fälla en bläsbock under vår första resan faktiskt! Nästan direkt när vi rullade in med pickupen på farmen så fick vi se en mängd av olika vilt. Vattenbockar,Red Hartebeest var bland de första antiloperna som korsade vår väg. Vi fick också se en rätt fin kudutjur i en flock med kudus, DJ försökte även fresta mig att gå på smygjakt efter kudun istället,men jag förklarar att det får bli en annan resa som det blir kudujakt. Det är en vacker men lite små kylig morgon. Så vi åker vidare i jakt efter en bläsbock.
Rätt snabbt fick vi syn på bläsbockar på långt håll. Men då får vi också se att det går två ensamma handjur i ett buskage som ligger insprängt mellan ett par öppna gräsytor. Bläsbocken är en antilop som gillar att leva öppet, helst mitt ute på en öppen slätt. De är sällan som man stöter på dem i tätbush. Så de här två handjuren gick för sig själva i skuggan. Skönt att inte ha för många ögon att behöva tänka på när man ska ta sig in inom bra skotthåll. Så jag och DJ hoppar av och bestämmer oss att testa att smyga oss på dem.
När vi är ca 150 meter ifrån dem så börjar de fatta misstanke och spanar åt vårat håll. Vi smyger ner på huk och försöker vänta ut dem lite för att se vad som händer. DJ kollar med kikare på dem och bedömer att den ena är en fin trofé och samt en äldre bläsbock, ett bra avskjutningsdjur. Vi smyger oss närmare och ser hur de långsamt går ifrån oss. Plötsligt tycker jag mig se en svans mellan ett par träd ca 50 meter ifrån oss, men tänker inte så mycket mer på det. En stund senare rusar det ut en giraffko med kalv. De var nästan helt osynliga inne i buskaget. Vi hade inte sett dem, eller jag hade bara sett en svans. De far ut ur buskaget på en öppen gräsyta. Då får vi se bläsbocken som jag är ute efter att skjuta. Han har klivit ut utanför buskaget och står och kollar åt giraffernas håll, då med aningen snedd bredsida, fast tillräckligt bra för att få iväg ett säkert skott. Avståndet är ca 80 meter då DJ smyger upp skjutkäppen, jag lägger upp bössan försiktigt, jag tecknar diskret åt DJ att jag vill ta stöd mot hans axel. Samma sekund som bläsbocken tittar åt vårt håll så smäller det. Han hoppar till i skottet. Vi är glada över att det ser ut som ett bra skott. DJ gratulerar och vi börjar smyga fram mot skottplatsen.
När vi kommer ut på skottplatsen så hittar vi blod. Vi spanar ut åt den riktning dit bläsbocken tog sitt sista språng. Där är det gräs som är över 1 meter högt. Vi börjar gå ut i gräset för att leta, då den andra bläsbocken kommer emot oss. Han bockar med huvudet och frustar och stannar upp ca 50 meter ifrån oss. Det är en ganska ung bläsbock förklarar DJ ca 2-3 år. Frågar på skämt om jag får skjuta om han kommer ännu närmare i “självförsvar”, men då kastar bläsbocken bakåt med ett språng och drar vidare för att leta efter andra bläsbockar. Vi går ca 60 meter och hittar min bläsbock. Skottet tog lite bakom ena bogen samt mitt i den andra. Vi lägger i ordningen bläsbocken för foto och ropar på de andra på radion. När vi vänder oss om står giraffkon med kalv kvar och blänger på oss. En riktigt tyst ljuddämpare skrämmer oftast inte de andra djuren. Men girafferna är knappt utsatt för jakt på många farmer så rädslan för människor är inte speciellt hög, de är också väldigt nyfikna av sig. De står kvar tills min far samt de andra kommer med pickupen där jag har kameran så jag lyckas få med dem på bild.
När vi står där och pratar vid min fällda bläsbock och ska börja fixa i ordning det sista inför fotografering så får vi se två girafftjurar ett par 100 meter bort som är på väg rakt emot oss. Vi fortsätter att fixa och prata, sen slutligen när det är dags för foto så är de på väg mot giraffkon och kalven. Men de stannar upp och hamnar i bakgrunden av där vi ska fotografera bläsbocken, det blir dröm tajming för fotograferingen. Dagen kunde inte ha börjat bättre!
Bloggandet har varit dåligt senaste tiden. Men jag ska försöka ändra på det från den 1/10. Då blir det mer jakt! Förhoppningsvis får jag också uppleva min första riktiga älgjakt i år?! Inte skjutit någon älg och nu börjar jag bli skapligt sugen! Inte haft någon riktig chans då där jag jagar så finns det inte så gott om älg och på ena stället där jag jagar får jag bara skjuta älgkalv,ni kan ju gissa vad jag har suttit och spanat på hagelhåll ifrån tornet? Jo för det mesta tjur och ko/fjoling utan ett spår av att ha en kalv i närheten. Det leder ju inte till någon jaktlycka. Sen är det ju såna där tillfällen när man inte har med kameran som man upplever de bästa situationerna. Fråga mig inte varför eller hur, men det är många tillfällen då det verkligen har känts så. Men det roliga är ju att bege sig ut och hoppas på fler härliga ögonblick!
Nu i veckan har det inte blivit någon jakt. En rejäl förkylning kom utan förvarning och satte stopp på det. Men förra helgen blev det jakt,men inte på frilevande utan på en av våra egna dovhjortar. En hjort med ojämna horn, fin helskovel på ena sidan och horn som man kan jämföra med klen halvskovel på den andra. Hornen har blivit så på grund av att han fått någon skada på ena hornbasen. Farligt att ha djur i hägn som inte har bra förutsättningar att göra en ”rättvis fajt” med de andra då han inte kan låsa hornen med en annan hjort på riktigt sätt. Så begav jag mig ut i hägnet för första gången på jakt efter en troféhjort. En annorlunda känsla då jag annars bara fotograferar de större handjuren eller guidat åt jaktgäster.
Så förra lördagen tog jag min browning samt skjutkäpp och begav mig ut i hägnet. Hjortarna som är otroligt varska i hägn upptäckte mig som vanligt i god tid och innan jag hann komma inom 200 meter ifrån dem så var de i trav på väg bort ifrån mig. För att sedan stanna på en plats där de vet sedan tidigare att de inte blir störda. Djur i hägn lär sig sina fredade platser och är oerhört snabba på att upptäcka saker som inte tillhör vardagen. Där på den lilla höjden som de gärna spanar ifrån vet de att de har fullständig uppsyn och kontroll.
Efter en stunds trampande och utkik så travar de vidare. Jag får då chansen att fortsätta att smyga efter dem. Jag lyckas smyga mig in på ca 150 meter. Hjortarna har full koll på mig och står i grupp. Störst i mitten och de yngre förmågorna längst ut i kanterna. Jag sätter mig med skjutkäpp och tar också stöd med hjälp av stenar för få så bra stöd som möjligt. Vi väntar ut varandra. Till slut efter ca 45 minuters väntan får en av de äldsta hjortarna nog och drar vidare med de andra tätt omkring sig. Inte ens nära på skottchans. Jag följer efter men går i vinkel ifrån dem för att försöka överlista dem då det har kommit in i en tät träddunge. Jag lyckas till slut komma in så jag är ca 100 meter ifrån dem och de står kvar då de känner sig tryggare bland träden. Hjortarna och träd går i varandra och solen ligger på i ryggen på mig. De smälter in vackert bland träden och dess höstfärger.
Hjorten jag är ute efter står tryggt bland några yngre hjortar. Sen blir det nästan ett läge då hjorten bakom flyttar på sig och en stånghjort som står framför börjar också små tröttna på att agera livvakt. Jag får sikte på hjorten, men hjorten jag är ute efter har som på känn då han strategiskt går in och ställer sig mitt i gruppen bland de andra äldre hjortarna i herrklubben. Typiskt. En av halvskovlarna blir plötsligt oroad och rusar iväg. De andra står och tänker efter i ett par sekunder innan de också hänger med. Telefonen ringer och jag ger mig för dagen för att senare gå ut och vaka på vilda dovhjortar på kvällen. Men det blev ingen jaktlycka den dagen.
Dag två, söndag. Det regnar. Inte ösregn men inte heller duggregn. Men fram mot eftermiddagen så lugnade det sig. Jag tog på stödbenen på browningen och smög åter ut. Det tog inte lång tid innan hjortarna hade märkt att jag var ute igen. Snabbt var det åter en grupp igen på över 200 meter bort. 2 h senare i samma träddunge som dagen innan ställer sig hjortarna på rad igen. Men idag mer utspridda och efter ca 30 minuter springer en del av flocken iväg och lämnar kvar ett gäng av de äldre hjortarna på ca 100 meter. När de andra har sprungit utom synhåll känner jag att jag är lite less på att åter sitta och vänta. Jag smyger runt så de inte ska springa efter de andra hjortarna för att sedan sätta mig ner i grop ca 80 meter ifrån hjortarna som känner sig trygga i träddungen. De börjar trampa lite nervöst när jag sätter mig ner med bössan och stödbenen. Men ingen vet riktigt hur de ska göra eller bete sig, en annan helskovel vevar med hornen mot hjorten som jag är ute efter. Han hoppar till för att undvika att bli stångad och ställer sig ca 2 meter ifrån de andra under en hasselbuske och kollar mot mitt håll. Bästa skottchans nu blir alldeles vid adamsäpplet. Hjorten faller knallfall i skottet. Bra slut på en jakt som blev mycket mer spännande än vad jag hade kunnat ana.
Igår kom ett glatt besked! Troféerna ifrån senaste Afrika resan är färdiga hos konservatorn i Sydafrika. Så nu ska de bara slut betalas för frakt hem, mindre kul. Däremot är det tur att randen har gått ner så de blir ändå billigare än om vi hade betalat allt i våras. Det känns overkligt att de snart är på väg . Då vi fick från förra resan vänta över ett år på att få hem troféerna.
Lite bilder ifrån årets jaktresa!
Steinbuck i rekordklass. Jaktguiden helt lyrisk när vi kom fram till den, största steinbucken som hade skjutits med honom som guide. Gränsen till Rowland Ward 4,5 tum, den här höll 5,25 tum!! Bogmontage var först tänkt men tillslut föll valet på ett fullmontage.
Drömtrofén. Under första resan blev jag helt förtjust i en antilop. Nyala,jag hade aldrig sett den tidigare och den var ibland av det vackraste vilt som jag någonsin hade sett. Så när jag kom hem ifrån första resan började jakt drömmen om en Nyala växa fram. Sen när de stod klart att i skulle åka ner igen och randen var låg i jämförelse med svenska kronan så blev valet klart. Att jag fick chansen att fälla en guldmedalj känns däremot fortfarande overkligt.
Impala är en av mina favorit antiloper och en av de mest förekommande antiloperna. Billig fällavgift samt de bjuder på rolig smygjakt i bushen. Den här resan blev det två stycken. Så två till impala kommer att pryda min vägg,men den här gången valde jag bara att ta skallar och ett skinn då jag redan har ett bogmontage.
Två andra jakter ifrån resan i år var också jakt på Zebra samt Bläsbock. Båda bjöd på spännande jakt. Men framförallt jakten på zebra var något extra! Oerhört vaksamma djur,de blev några misslyckade försök innan jag lyckades få tag på min! Flera tillfällen då de bara försvann in i bushen.
Nu börjar väntan och längtan efter att få hem troféerna! Fortsättning följer!