Min Jakt efter Beceite Ibex

Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.

För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/

Nedan är några bilder ifrån resan…

DSC_0496
DSC_0304

DSC_0834DSC_0277

DSC_0495

DSC_0752DSC_0215

Advertisements

Jakt efter kronhjort i Ungern

Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus  är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.

DSC_4083

Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.

DSC_4093

På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.

DSC_4378DSC_4354DSC_4432

De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.

DSC_0010
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern. 

DSC_4060Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.

DSC_4075Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!

Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och  han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.

DSC_4620Vackra ädellövskogar där viltet frodas

ekskog
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna. 

När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.

DSC_4766En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.

Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.

DSC_4085Ett mycket gammalt torn i frodig skog. 

Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.

DSC_4098

DSC_4129Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.

Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.

DSC_4115Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern. 

DSC_4389

När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!

DSC_4265

DSC_4234“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul. 

DSC_4215
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.

DSC_4270

DSC_4280Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.

DSC_4291
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig. 

DSC_4547

DSC_4566

DSC_4380
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet. 

Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…

Fakta om min resa – “En Ungern Special”

Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.

Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår  + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).

I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.

Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“.  Samt youtube, se nedan

logo-ju-03

Tillbakablick till Ungern resan!

Efterskott- filmklipp ifrån ett av mina bästa jaktminnen. Min första kronhjort på jakt i Ungern. Hjorten bedömdes till bronsmedalj. Drömhjort!

Hinden som uppvaktades utav hjorten återvänder efter hjorten har fallit.

Helt klart en drömresa och jag hoppas att få uppleva jakt i Ungern någon mer gång.

Vi jagade via jaktpaketet “Ungern special” och det kan jag starkt rekommendera!

En hjort fyra till sex kg samt fyra stycken honvilt. Fyra jaktdagar med guide.

Nyfiken?

Kika in “Ungern Special” på www.jaktiungern.se

Min Skottlandsresa

Nu i juni så var jag på mitt första besök någonsin till Skottland. Jag var på besök hemma hos min gästbloggare Brent Norbury som jag lärde känna för över ett år sen genom chattande först på Instagram och sedan timtals av chattande på Facebook. Vi hade mycket gemensamt och på så sätt blev vi snabbt goda vänner.

Han hade en hel del erfarenhet av Sverige då han har varit här på både jobb samt jakt tidigare. I årskiftet av 2013 så frågade han om han fick komma och hälsa på hemma hos mig. Jag sa att det fick han gärna göra då han längtade tillbaka till Sverige. Så i mars tidigare i år så hämtade vi upp honom ifrån tågstationen i Hallsberg och han hade sedan en “weekend” hos oss. Han hade fått stanna längre än 3-4 dagar om det hade funnits tid, men jag hade fullt upp med jobbutbildning just vid den tiden. Han hann i alla fall få se en glimt av vad vi jobbar med gällande gården. 0436 Under maj månad så började vi prata om att jag skulle komma över och besöka honom i juni. Jag lyckades få en ledig lucka ifrån jobbet mellan den 14 juni till den 23 juni. Så det blev bokat med kortvarsel och vilken spänning att få besöka Skottland för första gången, dessutom helt själv. Ingen annan vän eller familjemedlem hängde med. Första resan på egenhand utomlands och vad jag såg framemot det. Ett eget äventyr.

Den 14 juni så var det dags att flyga till Skottland för att stanna där fram till den 23:e juni. Först tåg upp till Stockholm och vidare mot Arlanda. Första flyget gick till Bergen i Norge, där blev det först riktigt knapert med tid. Jag kände mig ovan med att boka flyg på egen hand och såklart så lyckades det trassla till sig. Jag lärde mig en läxa att inte lita på researrangörers reseförslag, det var verkligen för kort mellan flygen men det löste sig och jag kom i väg på flyg nummer två mot Edinburgh. Däremot kom inte min resväska fram hela vägen, frustrerande då det var lördag och de inte kunde ordna tidigare leverans än måndag.Resväskan hamnade istället i Oslo för en stund. Så jag stod där snopet med mitt handbagage som mest bara innehöll min laptop och nikonkamera samt objektiv.

Väl på flygplatsen så mötte Brent upp mig med sina föräldrar då det var två timmars bilfärd syd ifrån Edinburgh som de bodde. Vi begav oss mot Dalry, Dumfries and Galloway. Först var landskapet liknande det svenska, det var ganska platt och en hel del fält med små skogsdungar. Men plötsligt började berg och kullar växa fram allt mer. Sagolikt landskap med flera hundratals får som betade de gröna kullarna. De flesta husen har en gammaldags och lantlig charm. Inga nya eller moderna hus här, verkligen en charm i det.

DSC_0603DSC_1207DSC_0271 DSC_0627 När vi väl var framme så bjöds det på middag. Middagen hölls vid Strahanna Stalking där Brent jobbar som jaktguide vid hjortjakter, Strahanna Stalking ägs av Bente och Thure Holm. Det bjöds på kött av Kronhjortskalv med rostad potatis med annat smått och gott, det smakade minst lika gott som det låter! Solig och ljuvlig kväll, men knottens paradis så det blev att sitta inomhus när solen började gå i moln. Utanför huset syntes det en råget betandes med lekande tvillingkid. En sådan vacker syn efter en heldagsresande! Dagen efter var det dags för jakt under min tid här så skulle vi jaga på Brents jaktmark. Alla mina jaktkläder var i resväskan så jag fick låna jaktkläder av Brent som hade gott om jaktkläder. Jacka samt byxor passade perfekt. Det var en oerhört lättnad då det inte är så roligt med alltför stora kläder när det var mycket kullar att ta sig framöver. Vi begav oss ut för jakt på Brents mark.Första dagen så såg vi många rådjur, men det mesta var rågetter eller ungbockar. Små och nätta pinnbockar eller fyrataggare. I förstahand var vi ute efter en råbock i “mogen” ålder som gärna skulle ha sextaggar. Så de bockarna vi såg den dagen hamnade enbart på bild. En av dem kom och promenerade på så nära som 40 meter, då vi hade stannat upp i tron av att det var en större bock. Ingen jaktlycka den dagen. Men många upplevelser rikare. Verkligen ett speciellt landskap för smygjakt. Lugnkväll men verkligen fullfart med jakt större delen av dagen. 0254 DSC_1232-2 DSC_0283 Dag 3 – Vi möts vid frukost kl 04:30 på morgonen och vi lyckas komma iväg på jakt strax efter kl 05:00. En kort biltur till Brent’s jaktmark och sedan så var det att smyga sig fram så tyst och lätt som möjligt. Hans mark var omväxlande med planteringar, kullar och en hel del fältmark. Rådjuren de fanns överallt men var stundtals svåra att smyga sig in på och ett par gånger under morgonen hörde vi hur det stod en missnöjd råget och skällde inifrån en plantering. På väg ut till marken hade vi däremot sett en fin större bock som var minst fem-sextaggare. Vacker råbock men på fel område. Så vi fick bara ta några foton av bocken innan han tröttnade på oss och försvann iväg in i en granplantering. Granplanteringar fanns det gott om överallt. Bästa sättet var oftast att ta sig igenom dem då det fanns som brandgator igenom planteringarna. Då ca 5-15 meter där det var enbart gräs och ibland var det ännu större öppningar så vi spenderade mycket tid på att smyga igenom sådana för att kolla efter råbockar. Under morgon pyrshen så fick vi se 6-7 rådjur och då lyckades vi blandannat smyga oss in på en ung råbock med femtaggare på så nära som 20 meter. Plötsligt brakade det till alldeles intill oss och där kom råbocken rusandes med en granplantering i sikte. Han stannade till men det fanns inte tillräckligt med tid för att sikta in sig på bocken innan han var försvunnen till skogs. DSC_0172 Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar. DSC_0247 DSC_1305 Dag 4 – Ännu en tidig morgon som den föregående. Dåligt med råbocks observationer den morgonen. Nästan enbart rågetter tills jag får syn på en råbock, en sextaggare som står och solar sig i en granplantering. Han är bländad av solen som ligger i ryggen på oss men det ser ändå ut som att han står och lyssnar efter oss. Vi försöker smyga oss närmare men han försvinner in bland träd. Vi försöker vänta ut honom men vi misstänker att han har lagt sig ner under träden. Vi smyger runt och försöker få syn på bocken men det slutar med att vi råkar skrämma ut honom ur planteringen. Han försvinner iväg i höga språng utan något tecken på att han tänker stanna igen. Vi försöker få honom att stanna upp men det är lönlöst. Vi ser hur han tar sig över dalen in i en stor plantering. Vi ger upp och börjar promenera tillbaka till bilen för att åka vidare. DSC_0322-2 DSC_0852

Senare den dagen får vi se en sextaggare som går ute och betar på ett fält omgivet av stenmurar. Vi lyckas smyga oss in på 80 meter ifrån den råbocken. Jag tar stöd mot stenmuren och Brent sitter brevid. Bocken går och betar lugnt och stilla och rör samt vrider på sig ständigt. Efter vi har suttit i ca 10 minuter och iakttagit bocken så börjar han gå mot en skogsdunge och närmar sig en svacka där han kommer försvinna om han kommer fram. Han stannar efter 10 meter för att spana sig omkring. Jag håller bakom bogen då han står aningen snett ifrån oss .Bocken tar något steg efter skottet för att sedan falla ihop pladask,bra träff. Äntligen! Vilken lyckan och vilken härlig dag för min första skottska råbock. Det är ca 20 + och strålande solsken. Helt ljuvligt väder. Vi smyger fram och bocken ligger på plats. DSC_0366 IMG_1303 DSC_0392 DSC_0376 På eftermiddagen åker vi iväg och kollar in Galloway foresst park. Största sevärdheten där (enligt min åsikt) var ett hägn med vildgetter. Vi såg över ett 30 tal i hägnet och de hade en mycket fin inhägnad. Ett stort berg och getterna såg ut att stormtrivas. Vi såg några riktigt fina bockar där och det skulle vara kul att testa jakt på vildgetter någon gång antingen i Skottland eller Irland! DSC_0462 DSC_0467 DSC_0478 DSC_0486 På kvällen så smög vi ut med skjutkäppen igen och en 22:a för kaninjakt. Något som jag aldrig hade provat på tidigare och som visade sig vara riktigt kul! Spännande att vänta in kaninerna och sen få dem på rimligt skotthåll. Jag lyckades skjuta 4 st kaniner den kvällen men vi såg betydligt fler än så. En hel del kaninungar som var alldeles för små. Vi försökte att inte skjuta gamla kaniner, de som var medelstora och inte helt fullvuxna var lämpligast för mat och mest delikata samt de hade troligtvis inte ungar än. DSC_0677 Dag 5 – Relativt lugn dag. Ingen morgonjakt. Vi smög runt en heldel under dagen och kvällen för att leta efter råbockar, men vi såg enbart någon råbock som var för liten för avskjutning samt rågetter som hade upptäckt oss först. Vi såg en stor hanräv men jag fick aldrig någon skottchans som kändes bra för skott så avstod. Trevligt att få se allt vilt däremot. Finns verkligen gott om rådjur men de stora råbockarna är däremot svåra att hitta vid den här tiden på året! DSC_0639DSC_0910 DSC_0900

Dag 6 – Utflyktsdag! Tidig morgon men inte för jakt. Nu var det dags att bege sig till ön Arran för en dagsutflykt. Det sägs att hela skottlandsnatur rymms på den ön och det finns ett gott bestånd av kronhjort där. Det tog ca 1,5-2 h att ta sig till ön med bil,buss samt färja. Fantastisk utsikt redan ifrån färjan. Väl framme på ön besökte vi Brodick castle. Imponerande samling av kronhjortstroféer inne i slottet! Slottet var ett museum med fotoförbud, men det fanns mycket fint att se där. Vi hann däremot inte att se hela ön men det var ändå en trevlig dag.

DSC_0688

DSC_0756

DSC_0725

Dag 7

Vi styckar och fixar i ordning råbocken samt flår och styckar kaninerna. Det tar större delen av förmiddagen så det fanns ingen tid för jakt på morgonen. Efter lunch eller “second breakfast” mitt på dagen så beger vi oss ut för att leta efter råbockar igen. Det är lugnt och stilla samt oerhört varmt mitt på dagen. Vi ser inte ett rådjur under dagen. På kvällen får vi se några rågetter med kid, men på för långt håll för fotografering.

DSC_0957DSC_0942DSC_0946DSC_0950

Dag 8

Dags för tidig jaktmorgon igen. Vi smyger runt på Brents jaktmark i närheten av hans hem. Plötsligt får vi syn på en råbock! Horn över öronen och det ser ut att vara en fin bock som går och betar ute ensam på en äng. Bocken är ca 250-300 meter bort så vi börjar ansmygningen. Vi går sakta på huk och försöker dölja oss så mycket som möjligt men det är relativt öppen mark att smyga på så vi kan inte gömma oss bakom nånting utan vi går mer eller mindre helt öppet mot bocken. Vi sätter oss gång på gång och kollar in råbocken. Det är svårt att bedöma taggantal med det ser ut som en skjutbar bock. När vi är ca 50 meter ifrån den ser vi att det inte är en sextaggare utan en hög fyrataggare. Jag har bockfeber så det är något sanslöst och Brent frågar om jag vill skjuta bocken ändå och jag svarar såklart “ja”. Efter att ha byggt upp all den spänningen med ansmygningen så kände jag mig mer än redo när vi satte oss och jag tog knästöd. Men nu var det bara att vänta så bocken skulle synas lite bättre då han var bakom några buskar. Plötsligt kliver han ut med bogen och Brent säger att det är klart att skjuta. Bocken hoppar till i skottet och rusar 20 meter innan han faller ihop.

IMG_1327DSC_1033DSC_0998

Lugnt sedan resten av dagen. Hem och ta reda på råbocken samt lägga huvudet i blött inför hornkok till kvällen.

Dag 9

Jakt på morgonen. Trött och sliten. Vi såg bara något enstaka rådjur, get och liten bock. Så var inte ute så länge. Dagen blev det att åka runt på utflykter och fotografera. Sedan försöka fixa bockhornen så mycket som möjligt innan vi packade ner dem i resväskan.DSC_1329

DSC_1155

DSC_1352

Råbocken till vänster är kokt utan tvättmedel i kastrullen och den till höger kokades med tvättmedel. Tydligare skillnad i verkligheten än på bilden. Men tvättmedlet är bra då det har blekande effekt på pannbenet.

Dag 10

23 juni.Hemgång! Idag så blev hemlängtan stor. Borta bra men hemma bäst passade verkligen in idag. Bilresa och sen flygresa gick mycket bra och sedan även tåget hemåt. Lång dag då det verkligen tillslut blev en heldag med resande. Väl hemma så var det lugnt och stilla. Lite regn först men sen klarnade det upp. Jag var hemma runt 19:00 och 20:55 så hade jag otroligt nog fällt en fin liten galt på 20 kg i slaktvikt. Bästa “välkommen hem” presenten och kul att jaga lite igen hemma i Sverige. Så det var verkligen tio dagar fulla med nya äventyr och jaktlycka.

Ett speciellt tack till Brent och hans familj för all gästfrihet och en trevlig visit till Skottland. Ni var verkligen underbara och jag kände mig “hemma” hos er. Stort tack till er!

DS1380

 

Kika gärna in Brent Norburys jaktblogg här – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/

My hobby as a wildlife artist – Brent Norbury

Hunting is my life and passion but a hobby of mine is to draw. I have never shown off my drawings before and I hadn’t thought about taking it seriously but in the last few months I have been showing drawings that I have done on my Facebook page and on Instagram. For a bit of fun I had a competition to win a drawing of a roe buck on my Facebook page which I got a lot of good feedback from and I also gained a couple commissions. After showing some of my work a lot people seem to be surprised it’s something I do and that also got a lot of attention. I then decided, maybe this is something I should carry on doing and really push myself as an artist.

IMG_0984
Roe buck portrait that was in my competition

So how did this all begin? I have been drawing for most of my life except for the last 4 years which I do regret because I was focused more on hunting. Drawing to me was always something I felt good at and always enjoyed doing. In my teenage years I was an active drawer and at that time of deciding what to do with my life I thought about being an artist but hunting was more important and I wanted to keep drawing as a hobby. I had studied art but this didn’t last for long. I was only interested in drawing wildlife and anything do with hunting but my teachers didn’t like that I stayed with the same subject and wanted me to draw/paint other things so I left. I am close friends with renowned wildlife artist Elizabeth Halstead who helped me and also she was the first person to take me out deer stalking when I was 14 years old. Elizabeth is well known for her oil paintings of deer and has worked with The British Deer Society. Drawing for me was just for fun and something to do when it was raining.

IMG_1082

A sketch I did when I was bored in class

When I moved to Scotland I stopped drawing completely as I was more focused on deer stalking but that all changed one day whilst at work last year. After a day of stalking I was sitting at the table and there was a blank piece of paper, a pencil and a shooting magazine in front of me so I started looking through the magazine and then I put pencil to paper. I draw’d sketches of deer, foxes and birds and that’s how it kicked off again. I hadn’t drawn for over 4 years and I was surprised I could still do it. It took a while for me to get back into it but I got my confidence back when I did my first original of a fox and a roe fawn.


IMG_0880-3

My first original drawing of a fox creeping up on a roe fawn

Now I have done quite a few commissions and my drawings seem to be getting more popular which is great! At the moment I have been doing mainly portraits which I really enjoy. I like to capture life in my drawings and to be eye catching to pull you in. I wouldn’t say that they are fine detailed drawings but I wanted the feeling that you know you are looking at a drawing and don’t have to wonder if it is a photograph.

roebuckportraitkevina4copyright
Fallowbuckkevincopyright

If you are interested having a commission made by myself I will do anything from wildlife/dog portraits and wildlife/hunting scenes. All the details are on my website www.brentnorburyhunting.co.uk/artwork. Here you can also buy prints of the roe buck and fallow buck (above) and a red stag.

My first moose – Gästbloggare Brent Norbury

In March, 2012  I entered a competition run by the Swedish Nordik Predator Game Calls which I saw when I was buying a new call from their website. The competition comprised of using one of the Nordik Predator calls to lure in specific game. This could be anything from Roe bucks to Moose. Then you had to take a photo of the kill with the call that was used. Also you were asked to write a short story about what you were calling, what happened, what call you used, what calibre of rifle you were using and the location it was shot.Nordikhomepage_logo copyThe story I wrote, was about when I called two adult foxes in the middle of the day with their Nordik Crying Bird Call from 350yds. I was able to shot one of them, but the other fox wouldn’t stop running. I thought it was a decent story so I entered the competition a bit late and I didn’t think I had much of a chance of winning. There were 24 prizes ranging from dvds to hunting trips abroad, so I thought I’d give it a try anyway.

photo-3

Later that year in August, I was called out to a farm because a fox that had taken some chickens. I spent the morning stalking around and doing a bit of calling but no fox. I decided to sit in a highseat for an hour near the farm and only saw Roe deer. Whilst sitting there I checked my phone and noticed I had an email titled ‘Locka Vilt’ (Game Calling). To my amazement I had not only just won a prize, I had won the first prize! I couldn’t believe it. I got to go to Northern Sweden to hunt a bull moose for 2 days all paid for, and if lucky I would get the trophy shipped home. I was asked to go over in the last week of September to go calling for a bull moose, but I was going to be too busy as I was working as a Ghillie in the highlands for the stag season. So, we agreed I could go the first week of September. This was the start of the moose hunting season. The method of hunting would be with a moose dog known as a Jämthund as it was too early in the season to call a bull. When the season starts you can shoot bulls, cows and calves. If it’s a cow and a calf the calf has to be shot first. I was going to be hunting in the north of Sweden in Robertsfors in the Västerbotten county. The trip over to Sweden was a bit hectic. I had to get 3 flights in one day from Edinburgh to Copenhagen to Stockholm and then to Umeå Airport, so their was a lot of running around airports to catch flights. When I arrived at Umeå I was picked up by the hosts assistant and drove to where I was staying. On the the way we saw a couple moose. I have seen moose before when I worked in the south of Sweden on an estate but the moose in the north were much bigger. I met P-A Åhlén the owner of Nordik Predator and his wife Emma at their home. We had a bite to eat and talked about the plans for the next few days. Then off to bed as we were getting up at 3.30. I had to do a moose hunting test so I had to go to a shooting range to shoot at a moose target free standing at 80m and also do it with a running target . I have never shot at a running target before but really enjoyed it.

SONY DSC

SONY DSC

The first morning I was out with Robert who also owned Nordik Predator and he designed the calls. The dog would work by tracking a scent, then baying at the moose by barking so the hunter can sneak in to take the shot. You have to make sure that the dog is away from the moose before taking the shot. It didn’t long before the dog was on a scent and soon it was barking. This really got me excited. The dog had a GPS collar on so we could see where he was, the dog was 800m in front of us. We got within 150m but we were not able to get a shot as there were too many trees. I got glimpse of it, it was a big bull moose 10-12 pointer. We tried to get closer to him but the wind turned and the bull got are scent and ran off, the dog went after it again but gave it up. P-A was out hunting the same morning by himself and shot a cow and a yearling bull together. I went with him to help drag them out with the 6 wheeler. For the first time I got to see what a moose looked like close up. I couldn’t believe how big they were!

DSC02013-2

photo-2

DSC02020

By the afternoon the weather was wonderful but too hot for the dogs so we decided to try for capercaillie or black grouse. First we had to get the moose to the larder and get them cleaned out and skinned. After that P-A and I went out with his German wirehaired Pointer. However, we had no luck but I did see some though the trees in the distance which was very exciting. Next morning I was out with P-A , it was a frosty start and slightly cold. The dog got on a track early and followed a moose for some distance, but wasn’t able to bay it so we never got a chance to see it. We did hear it at one point running through the trees very close but couldn’t see it as it was so dense. The afternoon was my last chance to get a moose. The weather was perfect, the sun was out, but it was nice and cool for walking. We only walked half a mile before the dog was on a scent of a moose, we could see on the GPS that the dog was 600m in front of us. Ten minutes later we could hear the dog barking and both of us had a big smile on our faces. We stalked into the area where the dog was and got within 100m. We couldn’t see the dog or the moose, a few minutes went by and I saw the dog running then I saw a bull moose! I quickly got ready and leaned against a tree. It was very difficult to get a shot as there were so many trees in the way. Eventually I could see the chest so I squeezed the trigger and fired a shot… it just stood there! I could the see the blood pumping out of its chest. At this point I wanted to get it down as quickly as possible, the dog was still baying it so it wasn’t going anywhere. The bull started to move forward and I could see a large gap through the trees, I thought when I see its neck in the gap I’m going to take the shot. It walked forward into the gap but I had to wait to take the shot because the dog was running in front of the moose. As soon as the dog moved out the way I took the shot and it dropped on the spot with a loud thud. I had shot my first moose! A 9 pointer bull moose! I couldn’t believe it. The size of the animal was overwhelming. We used the 6 wheeler to get it out of the forest but nearly got it stuck on the way! That night we had a bit of a celebration. What an amazing experience! A dream come true.

photo-5-2

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Next morning I got a tour around the Nordik Predator warehouse where they made the calls. I found this very interesting to see how they were made. I was really pleased to be given a number of animal calls to try once home. Around the warehouse there were a few trophies on the walls. One that really caught my eye was a bronze medal moose. I was also shown round their Game Enclosure which had Bison, mouflon, fallow and red deer.They had a very impressive 22 pointer red stag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

After this I said my thank you’s and goodbyes to everyone, I felt like I couldn’t say it enough! I didn’t want to leave Sweden! So eventually I got back to Scotland and carried on with the stag season in the highlands. When I finished at the end of October I went back home and within a week a huge parcel arrived which nordik predators stickers all over it! I opened it and there was my moose! He looked amazing. They had done an excellent job and now it looks great on my wall!

SONY DSC

Before going to Sweden I contacted a few sporting magazine to see if they would be interested in an article as I thought this would be something a little different that we don’t see in the UK. The only magazine to get back in touch with me was The Shooting Times which I was really happy because it was the main one I wanted to work with. So in december that year my article was published! My first article and I was very proud of it. I have never considered myself a writer of any kind, usually it takes me sometime to write because I always have to proof read and I make mistakes but to see my writing in full print in a leading sporting magazine really put a smile on my face!

Shooting times moose

photo-6-2My winning photo on the Nordik Predator stand at IWA exhibition last year

I would like to say a huge big thank you to everyone at Nordik Predator again for giving me a chance of a lifetime; P-A, Emma, Robert and Markus! It was truly an amazing experience and something I will never forget! This hunting experience was life changing.

Best Regards 

Brent Norbury 

http://www.brentnorburyhunting.co.uk/blog/

A beauty of a Roe Buck – Brent Norbury

Roe bucks are quite a special animal to me. Throughout the season I see plenty bucks shot of different sizes and shapes but they always have their own story. In Scotland the roe buck season starts the 1st of April and finishes the 20th of October. The best time of the year to hunt these beautiful animals is in the end of April when the roe bucks have cleaned the velvet from their antlers and May before the vegetation grows too thick, which makes stalking difficult. In June and to the middle of July this when they can be less active but you can still get one is you are in the right place at the right time. Alternatively, exciting stalking can be had in Scotland during the rut, 3rd week of July until the middle of August. Scotland offers high quality roe buck stalking, from hunting in the forests to hunting bucks out on the open hill.

Bild

The perfect landscape for hunting roe bucks.

Last year in the end of June after a day of stacking logs at work my boss said that we will go to the forest in the evening so I can go and find myself a roe buck… I wasn’t expecting my evening to turn out the way it did. We got to the forest a bit late so I decided to sit in a highseat. I would rather of liked to be stalking but with the time against me sitting in a highseat was the best option. Looking out the front of the highseat was an open replanted area of young trees and behind is mature standing timber and a long ride going up hill.

Bild

The highseat I sat in looking up the ride.

 It was a great evening. Sun setting over the hills, a little wind and not being bitten by midges too often. I couldn’t ask for more. I was expecting to see deer out in front of me in the young trees but I didn’t see anything. Spying the ground extensively. After 10 minutes of sitting there I spied in front and then I looked other shoulder up the ride. There was buck! 100yds away walking from left to right. Looked through my binoculars. He looked like an OK buck but I didn’t have a lot of time to study him so I took the decision to take him. I had to turn around completely and has soon as I put the rifle out on the rest of the highseat he started moving quickly. So I whistled at him and he stopped and looked standing broadside. As soon as I put the cross hairs on his chest I squeezed the trigger and fired. He dropped on the spot. I kept my eyes on him for any movements but he was completely still. After 5 minutes I climbed down the highseat to have a look. While walking up I started thinking ‘This might be a good buck’. I was ready with the rifle just incase. Then I saw him laying there stone dead. It is a very good buck!. I couldn’t believe it! A nice very surprise.
Bild

My buck on the ride where I shot him.

I was looking at the buck for quite awhile trying to take it all in. Defiantly the biggest buck I have shot so far. I got a few photos of him then I realised the midges had found me… Quickly dragged the buck out to the road where there was a slight breeze. As soon as I started gralloching there was no wind… I got eaten alive! No face net and pulling my sleeves up to do the gralloch (Gut the deer) made it worse. It had to be the quickest gralloch record! When my boss picked me up he said that it could be the biggest buck of the season shot in this forest. For an upland buck he is very hard to beat. I would of liked to get him mounted but sadly his cape wasn’t too good as he was still in complete winter coat so the hair was falling out. He is now on my wall with my other roe buck but he really stands out from the rest!

 Bild

Me with my buck

 Bild

My beauty of a roe buck

Brent Norbury

http://www.brentnorburyhunting.co.uk/