Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.
För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/
Nedan är några bilder ifrån resan…
Tag: foto
Jakt efter kronhjort i Ungern
Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.
Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.
På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.
De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern.
Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.
Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!
Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.
Vackra ädellövskogar där viltet frodas
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna.
När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.
En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.
Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.
Ett mycket gammalt torn i frodig skog.
Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.
Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.
Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.
Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern.
När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!
“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul.
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.
Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig.
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet.
Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…
Fakta om min resa – “En Ungern Special”
Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.
Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).
I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.
Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“. Samt youtube, se nedan
Att längta tillbaka till ett land så långt bort
Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.
Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.
Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.
Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.
Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.
Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.
En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.
Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.
Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.
I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt. Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.
Slutord om resan med de andra jägarna…
Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.
Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.
Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång. Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!
Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.
Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!
Se, njut, dröm och längta!
Besök ifrån Skottland!
Förra helgen den 14-17 mars så hade jag besök av min gästbloggare Brent Norbury ifrån Skottland! Första gången som vi träffades men inte hans första Sverige besök. Han har ett par gånger tidigare besökt Sverige för jakt och semester samt även jobbat i Sverige med jakt under en period. Den här gången var det bara för besök!
Helgen bjöd på vackert väder så vi åkte i väg till skjutbanan en dag för att testa att skjuta med svartkrutsvapen, då Brent aldrig hade testat det. Jag glömde min nikon kamera hemma men lyckades få en bra actionbild med mobilen!
Det bjöds även på grävlingsjakt samt kråkjakt under helgen. Vår wachtel korall hittade en grävling under vår ladugård i hägnet, där får de inte bo så det blev en snabb och smidig skyddsjakt då hon höll kvar den med ståndskall! Brent höll vakt men det var min pappa som lyckades få skottchans på grävlingen. Däremot sköt Brent en kråka med min 30.06, hans första svenska kråka!
Kvällen innan Brent kom hem till oss så hade även pappa hämtat hem afrika troféerna ifrån resan 2013. Så det blev att göra om troféväggen på fredagen då jag kom hem ifrån fem dagars jobbutbildning i Stockholm. Det var spännande och roligt att äntligen få hem grejerna! Fullt med saker högt och lågt i mitt rum, bland annat så var hela sängen full av troféer!
Fler bilder ifrån färdiga resultatet med trofévägg kommer i ett annat inlägg!
Under helgen åkte vi även på viltsafari på Boo. Då det redan börjar bli vår på riktigt så var det mycket djur i rörelse! Vi såg flera hundra dovhjortar och lyckades få en del bra bilder, här nedan så kommer några av mina bilder! Rolig bonus att också lyckas få bild på en råbock,inte så ofta de vill visa upp sig!
Rolig helg och extra kul med besök ifrån utlandet! Alltid kul att knyta nya kontakter och det ska bli spännande att besöka Skottland i framtiden!
Mer om Brent’s besök hemma hos mig kommer på hans blogg – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/blog/
Ta en bättre trofébild del 2
Jag tycker det är riktigt roligt med trofébilder och jaktbilder överhuvudtaget så därför kände jag mig nyfiken på att skriva ännu ett till inlägg om ämnet. Samt om vad som gäller med bruk av bilder, när det inte handlar om ens egna bilder på nätet samt allmänt.
Varför du också ska lägga mer tid på dina trofébilder och jaktbilder?
- Du ger en bättre bild av dig själv utåt som jägare. Om man lägger så pass mycket tid på att vara ute i skog och mark, varför inte lägga några extra minuter på ett bra foto när man äntligen lyckas nedlägga ett vilt? Djuret behöver inte ligga platt som en pankaka på sidan som det precis har blivit överkört av en lastbil när du väljer att ta din bild. Om du tar ur djuret innan fotografering så kan det vara passande att efteråt flytta djuret eller “magpaketet” ur bakgrunden av ditt fällda vilt så det inte behöver störa samt förstöra bakgrunden eller förgrunden av din bild. Även om urtagna djur och blod hör till med jakt så gör det sig inte vackert på bild och man kan lätt väcka förakt hos andra människor som inte jagar samt andra jägare om det blir för mycket blod och djur som ligger på hög i dåliga positioner. Det är viktigt att visa djuret samma respekt ifrån skott till foto.
- Inte för mycket blod. Det behöver inte se ut som en slaktplats eller slaktbod där du väljer att fotografera. Blodet ska inte ta över bilden.Om det går så torka gärna bort överflödigt blod ifrån viltet. Välj att vända bort utgångssidan på viltet.
- Om du lägger ner lite tid åt dina bilder så får du trevligare bilder till albumet,till facebook och att visa upp för dina nära och kära!
- Istället för att väcka ett ont öga emot jakt kan du väcka nyfikenhet och öppna ögon för andra när det gäller jakt! Man bevisar att man faktiskt respekterar sitt vilt och det blir svårare för jaktmotståndare att ifrågasätta och “leta fel” om man är noga med hur man framvisar sin jakt i bilder. Kanske fler får upp skönheten med jakt och någon annan lär sig något nytt?
- Utmana dig själv! Testa nya fotovinklar samt sätt att fotografera. Fotografera ståendes passar inte alltid beroende på vilt och position på djuret. Du kan ju fånga något extra om du till exempel fotograferar ståendes på knä eller liggande på mage? Tänk grodperspektiv. Tänk “det här har jag ju inte testat innan”. Det är oftast vackrare när man kommer ner på samma nivå som djuret som man ska fotografera. Det ser större och praktfullare ut. Det kan också ge bakgrunden ett annat liv.
- Se dig omkring innan troféfoto. Hur är miljön? Finns det något som skulle kunna ge något extra eller en mer stämningsfull bakgrund som kan göra bilden mer berättande? Om det t.ex är ett djur fällt för en hund under ett drev kan det ju vara roligt att ha med din jaktkompis på ett hörn. Om det är någons första fällda vilt kan man ju gärna ha med en grankvist i hatten på personen ifråga.
- Glöm inte din fyrfota vän. Om du har en jakthund försök ta någon bild per höst/vinter där hunden inte hänger över eller luggar ett fällt vilt. Det är härligt med bilder på hundar när de är i skog och mark samt fint efter en avslutad jaktdag fotografera sin hund. Med tanke på att det också händer att jakthundar kan komma bort under jakt eller rymma på grund av sin jaktlust så kan det vara till en fördel att ha en del bilder på sin hund. Det gör det enklare om hunden hamnar på villovägar då det i dagsläget finns många olika medier att dela information över.
- När man fotograferar djur så blir det bäst bilder när man kommer ner på djurets nivå.
- Fota vilt genom kikarsiktet med mobiltelefonen. Spännande metod om man har glömt kameran hemma. Du använder då kikarsiktet som en zoom funktion. Det kan vara krångligt med en del telefoner men resulterar i roliga och annorlunda bilder av vilt.
Angående bilder på nätet. Det är vanligt på instagram och liknande att människor använder andras bilder, då för det mesta troligen utan lov eller en aning om vem som bilden egentligen tillhör. Men jag tror däremot inte att så många vet vad som gäller vid användning av bilder som man inte själv har fotograferat. Nästan alla bilder skyddas utav upphovsrätt, men det finns en del hemsidor som har bilder som är “royaltyfria” det vill säga är utan upphovsrätt som man då kan ha rätt att få använda i information eller på en egen hemsida, en del “royaltyfria” bilder är helt gratis och en del kan köpas. Så egentligen får man inte ta bilder ifrån google, privata sidor samt facebook bland annat och använda för bruk offentligt utan att ha frågat upphovsrättshavaren. Men i många fall är det okej om man ändå hänvisar till sidan därifrån man tog bilden (hemside adress) eller nämner fotografen i text med bilden eller skriver in fotografens namn i bilden, då har man ändå valt att presentera den som faktiskt har fotograferat men det är fortfarande viktigast att fråga ägaren av bilden om den faktiskt får användas i det sammanhang som du har tänkt. Annars gör man sig skyldig till bildstöld. Det är endast fotografen som har den ideella samt förfogande rätten till bilden. Ideell rätt menas att fotografen har rätt att alltid bli nämnd i samband med bilden. Förfogande rätt menas att om fotografen önskar att få betalt för sina bilder vid användning eller önskas att bli tillfrågad innan en av dennes bilder används av någon annan.
Upphovsrätten varar under upphovsmannens livstid samt 50-70 år efter han eller hennes död (50 år för bilder)! Så tänk efter innan du använder en bild ifrån nätet om du har tänkt använda den “offentligt”. Mina bilder får inte användas utan mitt tillstånd eller medgivande och det gäller även alla andra fotografer där ute. Om mitt namn syns med i bild eller nämns i text kring bilden så är det däremot mer okej om det skulle hända, men jag som fotograf vill helst bli tillfrågad innan då man annars inte vet vart en bild kan hamna eller i vilket sammanhang. Om man bryter mot upphovsrätten genom att ta och använda någon annans bild utan tillstånd eller att ha nämnt vem som är fotograf i sammanband med uppladdandet eller spridning av en bild så har man gjort sig skyldig till ett lagbrott. Man kan då riskera böter eller om man har riktigt otur fängelse för stöld av andras bilder, läs mer utförligt om vad som gäller angående upphovsrätt och bästa tips för att skydda sina egna bilder i artiklarna nedan.
Bra länkar och artiklar som tar upp upphovsrätten och vad som gäller med bilder –
http://www.omwebb.se/upphovsratt-pa-natet-for-fotografier-och-illustrationer/
http://www.moderskeppet.se/live/efter-70-ar-ar-det-nastan-fritt-fram-att-strunta-i-upphovsratt/
Ta en bättre trofébild
En bra trofébild tycker jag är viktigt, speciellt om det handlar om ett roligt jaktminne eller ett jakttillfälle som man vill dokumentera överhuvudtaget. Det finns en del grejer som jag tycker att man ska tänka på när man ska trofébilder, dels för att visa viltets bästa sida samt att visa sin bästa sida som jägare, för ofta vill man ju visa upp sina jaktbilder för släktingar och liknande som inte jagar så då är det ju viktigt att det ser bra ut . Sen vill man ju självklart att det ska se bra ut om man ska visa det för andra jägare också.
Saker som man kan tänka på när man förbereder viltet inför fotografering: –
- Torka bort blod kring nos/mule samt andra ställen om det t.ex hänger ut blodkakor. Det gör sig finare på bild om det inte är alltför mycket blod som stör och de blir inte heller de första som man ser på bilden.
- Vänd gärna bort utgångsidan då det oftast samlas mest blod på den sidan samt beroende på kaliber så kan ju utgångshålet vara ganska stort.
- Olika länder har olika traditioner och seder, en del vill ge viltet en” sista måltid” genom att stoppa en kvist i munnen av t.ex gran. Det kan man göra om man känner för att vara kreativ.
- Lägg gärna i ordning viltet på ett snyggt sätt. Ett bra knep är att lägga viltet på mage och sen vika in benen i mot kroppen. Det brukar kunna ligga ganska stadigt då. Se bild nedan.
- Ta någon bild på bara viltet. Gå ned på knä eller lägg dig på mage,det gör skillnad att komma ner på samma nivå som viltet. Sen kolla olika vinklar,på t.ex dovhjort och mufflonfår kan de göra enorm skillnad för trofén beroende vilken vinkel man fotograferar trofén ifrån. Rakt framifrån brukar vara sämst,vrid hellre huvudet lätt åt höger eller åt vänster. Om du sitter och håller i huvudet tänk på att hålla tag mer om nacken istället,det blir finare på bild än att hålla ihop öronen som strutar.
- I Sydafrika så kändes det som trofébilden var minst lika viktig som själva jakten,mycket tid lades ner på att lägga viltet till rätta,slå ner gräs samt att få huvudet att “ligga på plats”. Viktigt också att kolla från vilket håll ljuset kommer och vart solen står.
Många jägare vill gärna ha med sitt vapen på bild, men en del ogillar det skarpt. Så om man väl tar sig tiden att arrangera sin trofébild, så tycker jag att man ska ta bilder med och utan vapen. Det är så bra nuförtiden med alla systemkameror och digitalkameror, det är bara plåta på så mycket som går. Alla bilder blir inte bra, lätt hänt att man råkar ta suddiga bilder eller att man råkar fotografera ”snett”. Så ta hellre för många bilder än för få! Se även till att kamera är nyladdad samt att det finns minne kvar innan du beger dig ut på jakt, inte så kul att stå med ett fullt minne ute i skogen!
Bläsbock som jag lyckades fälla efter spännande smygjakt under årets resa till Sydafrika. När det var dags för fotografering så kom det två girafftjurar smygandes som roligt nog gick in och ställde sig i bakgrunden för min trofébild,de stod kvar en längre stund och spanade in vad vi pysslade med. Udda bonus!
Bakgrunden är också viktig. När det t.ex har blivit en dovhjort eller en mufflonbagge skjuten i vårat vilthägn så brukar vi leta upp en trevlig bakgrund utan hägnets nät i bakgrunden. Det kan vara roligt att ha något som t.ex symboliserar årstiden som under vårjakten på mufflonfår i maj så brukar häggen blomma.Det är sånt som ger roliga detaljer i en bild.
Det kan även vara spännande att lägga upp viltet på en liten höjd eller en sten så man har chans att fotografera det mer underifrån. Då kan man även ta roliga bilder genom att sitta ett par meter bakom viltet.
Här är en internetsida som jag kan tipsa om när det kommer till redigering av bilder,om du har provat photoshop innan så känner du igen dig med en del av funktionerna – http://pixlr.com/
Lycka till i höst!
/ Alexandra Hellström
Sommar fototips för jägare och naturälskare!
Sommaren är en härlig årstid att vara ute och kolla av markerna. Mycket djur i rörelse. Nu kring midsommar börjar man även se de första dovhjorts kalvarna. Handjurens basthorn på älg/dov/kronhjort växer så det knakar och djuren är framförallt mer aktiva i det varmare vädret, sedan är det ljus långt fram till midnatt så det är enklare att följa djuren.
Det bjuder på många roliga fotostunder om man har kameran med sig ut på sina inventeringar eller viltsafaris!
Om man har med sig kameran så kan man tänka på följande …
- Ett bra stativ eller bra stöd är superviktigt när solen har börjat att gå ned. Annars så är det väldigt lätt hänt att bilderna blir suddiga,speciellt vid dåligt ljus.
- Om man har en systemkamera så är det bra att tänka på ISO värden, då man oftast behöver höja dessa på kvällskvisten för att få ljusare bilder.
- En del djur är skyggare och har bra syn t.ex kronhjort och räv är väldigt varska. Så då kan det vara bra med cammokläder och om man kan sitta dolt. Rävungar brukar vara lättast att locka in,då de är så nyfikna på minsta ljud.
- Var inte rädd för att ta många bilder och prova olika vinklar! 1 av 10 bilder blir oftast bra.
- Att köpa ett större minneskort till din systemkamera/digitalkamera är en bra idé. Då behöver du inte tänka på att minnet blir fullt.
- Om du har photoshop så ta dina bilder i RAW + JPEG. RAW bilderna är enklare att retuschera i efterhand utan att de blir “gryniga” jämfört med JPEG.
- Lär dig djurens vanor och olika typer av lock. Jag har under åren lärt mig att härma dovhjortars kontakt ljud mellan hind och kalv,det har gjort att jag kan locka till mig dovkalvar både i hägnet samt i det vilda. Du kan då även väcka djurens uppmärksamhet utan att störa eller skrämma dem.
Det här är en del av mina sommar fototips. Så passa på nu i sommar att ge er ut och fotografera under vackra sommarkvällar! Ni får gärna maila bildresultat till borntohuntrh@gmail.com 🙂
Lycka till i sommar!
// Alexandra Hellström
Borntohunt - Alexandra Hellström 