ÄNTLIGEN dags för lite hjortjakt!

I helgen som var så var det äntligen dags för hjortjakt. Dels för egen del samt som jaktguide på vår gård. Två jägare var inbokade, var för sig. En vän samt en som jägare som jag aldrig hade mött tidigare. Alltid kul att träffa på nytt folk och verkligen det som jag tycker är spännande med själva guidningen.

Eftersom jag sedan den 11 augusti bor uppe i Forshaga som ligger i Värmlands skogar så hade jag inte hållit lika järnkoll på dovhjortarna i år. De två sista veckorna innan de fejar så utvecklas de ibland otroligt mycket. Skillnaden är oerhört tydlig dag för dag, vilket är intressant att följa. Men i år hade jag missat detta, men jag kände ändå att jag hade bra koll på vilka hjortar som lämpade sig för jakt.

Jag kom hem på fredag eftermiddagen och jakten skulle ske lördag samt söndag. Jag hade en del tid innan mörkret skulle lägga sig när jag rullade in på gården så jag bestämde mig för att det trotts allt skulle vara bäst att bege sig ut och spana in hjortarna innan solen gick ner. Så jag kastade snabbt om och tog med kameran ut en sväng. Spänning att smyga ut och faktiskt nu få se dem med fejade horn, vilken skillnad och vilken ståtlig grupp med herrar! Dovhjortar i sommarpäls är bland de vackraste vilt i mina ögon.

Dagen efter kände jag mig mer än redo. Men jag märkte direkt under morgonen att hjortarna var rätt så nervösa. Inte lätt att smyga sig in på hjortar, speciellt inte hägnade. Jag och min vän lyckades smyga och krypa oss in 200 meter ifrån den vilande och idisslande herrgänget. Där låg de ett bra tag innan de började sakta men säkert bege sig ut ifrån skuggan för att beta. Vädret var härligt med svag bris och sommarvärme, upp mot 23 grader varmt, vilket är mer än godkänt för att vara september månad. Hjortarna däremot var dagen i ära mästare på att klumpa ihop sig. Det märktes tydligt att kraftmätningen inför brunsten ännu inte hade påbörjats, då de fortfarande var väldigt vänskapliga. Timmarna gick och hjorten som vi var ute efter kändes omöjlig att nå. Hela tiden någon annan hjort framför eller bakom eller alldeles för nära inpå.

Plötsligt några timmar senare och när hjortarna vaksamt stod och spanade in oss efter att vi hade råkat röja oss. Så får jag se en brun/röd rörelse i ögonvrån i en annan del av hägnet. Jag såg direkt att det inte var varken ett dovvilt eller ett mufflonfår. Räv på sorkjakt! Räven trippa runt utan att ägna en tanke åt att det var människor mindre än 120 meter bort. Fokuset låg helt enkelt på att få tag i sork. Jag sa åt min vän “Skjut räven” samtidigt som jag lyfte skjutkäppen i rävens riktning. Min vän hade aldrig innan skjutit räv så han tvekade inte en sekund. Hans puls gick upp till max, alltid en oerhörd spänning med ett nytt vilt! Skottet gick och räven föll pladask på plats. En fullvuxen rävhane som hade börjat att få skabb, sårig kring nosen och knottriga öron. Välgärning och bra för viltvården! Sen att få med när någon skjuter ett nytt vilt för första gången, det är otroligt kul! Vilken jaktglädje!

10660292_841906415828247_5759994385998535080_n

Däremot hjortarna stod inte kvar efter skottet. Solen hade börjat att gå ner så vi höll på tills dimman låg tät. Sedan var det upp och påt igen morgonen därpå. Vi lyckades då komma åt hjorten och glädjen för både mig som guide samt min väns var oslagbar. Fint avslut på en spännande helg för honom!

3109

3159

Nöjd vän som begav sig hemåt sedan med ett stort leende på läpparna!

Senare på förmiddagen så var det återigen dags för jakt. Nu en hjort som var några år äldre och betydligt grövre. En hjort som jag hade hoppats mer på men som inte utvecklades som jag hade hoppats. Nu fanns det även yngre hjortar med mer potential så hans tid var ute.

Hjortens största misstag var att han som vanligt tog ledarrollen och kom ut långt före de andra hjortarna. När han skulle stanna upp och vänta in de andra som hade halkat efter så stod han perfekt, ren bredsida och fint kulfång. Jag gav klartecken för skott och det satt perfekt! Hjorten tecknade klockrent och flykten blev runt 50 meter. Härligt avslut på en fin helg!

3227

Advertisements

Mufflonjakt och Viltsafari

Under den gångna helgen var det åter dags för lite mufflonjakt på mufflonbaggar, den här gången selektionsjakt. Några baggar på tre år som skulle jagas då de i mina ögon inte höll måttet eller de krav jag har för avelsbaggar. De klarade sig vidare ifrån förra året då jag klassade dem då som “för små” att jagas eftersom de då höll under 60 cm. Jag vill gärna att de kommer upp i hornstorlek runt 60 cm för jakt. I år så höll de måttet för jakt. Jägarna ifrån Småland dök upp på fredag eftermiddag och det var sagt att vi skulle jaga på lördag. Fredag eftermiddag var det så härligt väder med varm vårsol så jag och en av jägarna gjorde ett försök efter en bagge som jag tippade på höll mellan 68-70 cm. Efter 3h så kom första riktigt bra skottchansen och då gick skottet. Perfekt träff och baggen sprang inte många meter. Längsta hornet höll 68 cm och vid en provbedömning så höll baggen en bronsmedalj, då den hade bra mått på hornen när det gällde grovlek samt utlägg så räckte den upp till brons trots den var under 70 cm. BildBild

Lördagen så var det upp och ut vid kl 08:30. Mufflonfåren var då i fullgång med att gå runt och beta gräs. En hel del regn under veckan samt kombination med stark vårsol så fanns det mycket nytt gräs. Jag tog med mig en av jägarna och smög ut i hägnet då jag fick se direkt en av baggarna som vi var ute efter att skjuta under helgen. Baggen gick och betade med några andra baggar. Vi lyckades smyga in oss på ca 150 meter ifrån gruppen på ca 8-10 baggar. Sedan var det att sitta och vänta ut bra läge. Aldrig lätt att jaga flockdjur, speciellt när man är ute efter ett specifikt djur. I den här gruppen så var det en bagge som vi var ute efter då de andra var baggar som jag ville spara vidare för avel samt växa sig större. Mufflonfåren gillar även att beta tätt, gärna så de nästan skrapar i hornen på varandra så anser de att de håller sig på perfekt avstånd till varandra. Baggen vi skulle försöka att komma åt höll sig mitt i gruppen eller intill andra baggar i nästan 2,5 timmar så det var omöjligt att komma till skott. Vi satt tålmodigt och väntade in det rätta läget. Tillslut stod baggen för sig och jag sa att jägaren fick skjuta. Alltid så får den jag guidar vänta tills jag ger klartecken för skott. Skottet gick och baggen föll i backen av ett högt bogskott. Baggen hade en hornlängd på 66-67 cm och jag hade gissat på runt 65 cm. Ibland med mufflonfår så är det svårt att pricka rätt storlek när de lever då en del hornvinklar kan vara svåra att bedöma. En vacker trofé som avslutade en trevlig förmiddag. BildBild

Efter lunch så var det dags för mufflonbagge nummer tre. Nu var önskemålet en bagge runt 60 cm. Jag hade en bagge i åtanke så vi begav oss ut och letade upp honom. Vi hittade i en grupp med ett tjugotal andra baggar ifrån under året upp till sju år. Baggen vi ville åt skuggade den äldsta baggen i gruppen på sju år. De gick tät och betade i timtal och då och då fattade den äldsta baggen i gruppen misstanke och de gick då ännu tätare så det var omöjligt att hitta någon skottchans. Efter att i lite mer än tre timmar ha varit inriktad på en bagge i 60 cm klassen som verkligen inte bjöd på någon skottchans så gick en annan avskjutningsbar bagge i 60 cm klassen för sig själv och betade. Jag viskade då till jägaren att han fick skjuta den istället om han ville då den gick med perfekt bredsida på ca 80 meter ifrån oss. Han tvekade inte och skottet ekade. Baggen hoppade högt i skottet och sprang till några andra baggar och tittade åt sedan åt vårat håll. Efter mindre än en halvminut så gav benen vika och baggen föll ihop på rygg. Mufflonbaggar kan vara mycket hårdskjutna och den här baggen hann aldrig förstå vad som hände innan det var slut.Baggen höll 60-61 cm, så var en perfekt bagge! Skönt avslut på mufflonjakten! Bild

På kvällen åkte vi en sväng på Boo Egendom för att spana dovhjortar. Det var några hjortar som jag var extra sugen på att fotografera och några av dem visade sig denna kväll! En av grupperna som jag var intresserade av att fotografera samt se på nära håll kom springandes framför bilen på ca 40 meter. Vi räknade 16 hjortar samt 2 hindar. Flera hjortar i medaljklass och totalt under kvällen så såg vi ett par hundra dovhjortar. Jag lyckades få en del trevliga bilder, en del av bilderna är också ifrån tidigare viltsafaris i år.

BildBildBildBildBild

The return of the king

Hela året har jag gått och hoppas. Igår så behövde jag inte hoppas längre. Hjorten som jag har följt ända sedan dovhjortsbrunsten 2011 är fortfarande i livet. jag kan inte beskriva den lyckan som kom över mig. Jag blev minst sagt överväldigad.

I år har brunsten börjat långsamt,jag har gått och lyssnat o spanat under veckan. Men det har varit dålig aktivitet. Brunsten i hägnet är inte ens på topp. Inte sett ett enda brunstslagsmål. De har varit betydligt lugnare än vad det brukar vara såhär års.

Jag tänkte först smyga ut direkt på morgonen igår. Men en trög start på dagen sköt upp det. Sedan kom regnet och åskan först efter lunch började det lugna ner sig och solen tittade till och med fram för ett ögonblick. Jag gick ut en sväng i hägnet och kollade läget då jag hörde tydliga bröl ifrån min favorit dovhjorts brunstplats. Jag gick in och slängde ihop kameraväskan samt kikare och tog på mig min mesh lövcamo-jacka samt camohuva.

När jag närmar mig brunstplatsen ekar brölen allt mer över skogen och jag korsar en granplantering, vilket inte alltid är det lättaste att ta sig igenom mer kameraväska. Jag lyckades fastna lite här och där men kom till slut igenom. Sedan följde jag en gammal skogsmaskinväg i kanten på ett gammalt hygge. Rätt snabbt bestämde jag mig för att det var bäst att fortsätta fram genom att krypa då. Så det var bara att offra sina torra kläder mot det alltför genomblöta gräset,dyngsur på ca 10 sekunder. Jag hinner krypa ca 50 meter då det plötsligt står en ljus stånghjort med hyfsade horn och spanar in mig på ca 40 meter. Jag rullar åt sidan utom synhåll och sliter ur kameran ur väskan. Bort med linsskyddet och rullar försiktigt tillbaka. Stånghjorten fattar ingenting och bara står där på stället. Jag ser hur han ser misstänksam ut men inte rädd. Han kanske hoppades att jag var en dovhind. Jag lyckas få flera bilder när han står där och spanar. Jag härmar lite dovhindslock och han kollar förvånat. Men en liten stunds betänketid och sedan travar han ut över ett kalhygge.

Bild

Jag kryper vidare och efter 50 meter så stöter jag på ytterligare en stånghjort, den här gången en svart och med ett avbrutet horn som fort kommer upp på benen och studsar iväg med karaktäristiskt dovhjortsprång. Sätter mig för ett ögonblick på knä och skymtar helskoveln bland träden. Det är fortfarande för dålig sikt. Hjorten är nu ca 200 meter bort. Jag bestämmer mig för att krypa vidare.  Efter ytterligare 50 meter så skymtar jag helskovel i en glänta. Jag lägger mig beredd i position med kameran. Då rasslar det till ibland ett par buskar och plötsligt kommer en dovhind och smyger ca 8 meter ifrån mig. Jag blir rädd för att röja mig så jag trycker kameran mot ansiktet och ligger så stilla det bara går. När hon är ca 5-6 meter ifrån mig hör jag att hon stannar till med ett ryck,jag kollar i ögonvrån och ser hur hon duckar och försvinner in bland meterhöga granar. Jag släpper långsamt ner kameran och när jag hör att hon har försvunnit så kryper jag iväg en bit till för att komma in på perfekt fotoavstånd ifrån hjorten. Jag hittar en tall som jag kan lägga mig emot som stöd. Plötsligt ser jag hjorten på ca 60 meters håll. Först ser jag bara hans skovlar röra sig mellan träden.

Bild

Det är nu jag känner igen honom ifrån tidigare år. Helt makalöst att han har klarat sig ännu en brunst och att hans harem bara har vuxit under åren. Den här gången var det också ett flertal handjur som höll sig runt omkring. Jag såg tre stycken olika stånghjortar samt en till två olika spetsar. Men de fick lägga benen på ryggen när han fick ögon på dem. De fick inte vara med i kampen om hindarna. De fick stå på behörigt avstånd och vara publik.

Bild

Bild

Bild

Bild

När jag sedan har suttit/halvlegat i ca 1,5 h och fotograferat hjorten så satte jag mig på knä för att få annan vinkel. Då när jag fotograferar hjorten så får han plötsligt se mig. Han stelnar till och tar en paus i brölandet. Han stannar upp mitt i ett steg och kollar på mig,men kan inte riktigt uppfatta vad det handlar om. Jag sitter blickstilla och försöker dölja ansiktet bakom kameran så gott det går. Hjorten går nästan rakt emot mig för att sedan vika av åt vänster och åter igen stanna. Nu dyker även några hindar fram ibland granarna. De står långhalsade och spanar emot mig. Ingen verkar direkt fatta vad det handlar om. Några av hindarna och hjorten börjar trava bortåt. Jag börjar locka lite. Hindarna höjer huvudet och vänder nosen upp mot luften. När de sedan börjar smyga i väg tar jag chansen och smiter hem igen. Utan camo-setet hade de varslat mig direkt och sprungit iväg livrädda,så det kommer användas flitigt. Helt skakis och överlycklig över det jag just fått uppleva så går jag hem igen. jag är fåordig senare när jag kommer hem. Men vilken härlig upplevelse i bagaget. Vilken dag!

Bild

Snart dags för oktober!

Bloggandet har varit dåligt senaste tiden. Men jag ska försöka ändra på det från den 1/10. Då blir det mer jakt! Förhoppningsvis får jag också uppleva min första riktiga älgjakt i år?! Inte skjutit någon älg och nu börjar jag bli skapligt sugen! Inte haft någon riktig chans då där jag jagar så finns det inte så gott om älg och på ena stället där jag jagar får jag bara skjuta älgkalv,ni kan ju gissa vad jag har suttit och spanat på hagelhåll ifrån tornet? Jo för det mesta tjur och ko/fjoling utan ett spår av att ha en kalv i närheten. Det leder ju inte till någon jaktlycka. Sen är det ju såna där tillfällen när man inte har med kameran som man upplever de bästa situationerna. Fråga mig inte varför eller hur, men det är många tillfällen då det verkligen har känts så. Men det roliga är ju att bege sig ut och hoppas på fler härliga ögonblick!

Nu i veckan har det inte blivit någon jakt. En rejäl förkylning kom utan förvarning och satte stopp på det. Men förra helgen blev det jakt,men inte på frilevande utan på en av våra egna dovhjortar. En hjort med ojämna horn, fin helskovel på ena sidan och horn som man kan jämföra med klen halvskovel på den andra. Hornen har blivit så på grund av att han fått någon skada på ena hornbasen. Farligt att ha djur i hägn som inte har bra förutsättningar att göra en ”rättvis fajt” med de andra då han inte kan låsa hornen med en annan hjort på riktigt sätt. Så begav jag mig ut i hägnet för första gången på jakt efter en troféhjort.  En annorlunda känsla då jag annars bara fotograferar de större handjuren eller guidat åt jaktgäster.

Så förra lördagen tog jag min browning samt skjutkäpp och begav mig ut i hägnet. Hjortarna som är otroligt varska i hägn upptäckte mig som vanligt i god tid och innan jag hann komma inom 200 meter ifrån dem så var de i trav på väg bort ifrån mig. För att sedan stanna på en plats där de vet sedan tidigare att de inte blir störda. Djur i hägn lär sig sina fredade platser och är oerhört snabba på att upptäcka saker som inte tillhör vardagen. Där på den lilla höjden som de gärna spanar ifrån vet de att de har fullständig uppsyn och kontroll.

Efter en stunds trampande och utkik så travar de vidare. Jag får då chansen att fortsätta att smyga efter dem. Jag lyckas smyga mig in på ca 150 meter. Hjortarna har full koll på mig och står i grupp. Störst i mitten och de yngre förmågorna längst ut i kanterna. Jag sätter mig med skjutkäpp och tar också stöd med hjälp av stenar för få så bra stöd som möjligt. Vi väntar ut varandra. Till slut efter ca 45 minuters väntan får en av de äldsta hjortarna nog och drar vidare med de andra tätt omkring sig. Inte ens nära på skottchans. Jag följer efter men går i vinkel ifrån dem för att försöka överlista dem då det har kommit in i en tät träddunge. Jag lyckas till slut komma in så jag är ca 100 meter ifrån dem och de står kvar då de känner sig tryggare bland träden. Hjortarna och träd går i varandra och solen ligger på i ryggen på mig. De smälter in vackert bland träden och dess höstfärger.

Hjorten jag är ute efter står tryggt bland några yngre hjortar. Sen blir det nästan ett läge då hjorten bakom flyttar på sig och en stånghjort som står framför börjar också små tröttna på att agera livvakt. Jag får sikte på hjorten, men hjorten jag är ute efter har som på känn då han strategiskt går in och ställer sig mitt i gruppen bland de andra äldre hjortarna i herrklubben. Typiskt. En av halvskovlarna blir plötsligt oroad och rusar iväg. De andra står och tänker efter i ett par sekunder innan de också hänger med. Telefonen ringer och jag ger mig för dagen för att senare gå ut och vaka på vilda dovhjortar på kvällen. Men det blev ingen jaktlycka den dagen.

Dag två, söndag. Det regnar. Inte ösregn men inte heller duggregn. Men fram mot eftermiddagen så lugnade det sig. Jag tog på stödbenen på browningen och smög åter ut. Det tog inte lång tid innan hjortarna hade märkt att jag var ute igen. Snabbt var det åter en grupp igen på över 200 meter bort. 2 h senare i samma träddunge som dagen innan ställer sig hjortarna på rad igen. Men idag mer utspridda och efter ca 30 minuter springer en del av flocken iväg och lämnar kvar ett gäng av de äldre hjortarna på ca 100 meter. När de andra har sprungit utom synhåll känner jag att jag är lite less på att åter sitta och vänta. Jag smyger runt så de inte ska springa efter de andra hjortarna för att sedan sätta mig ner i grop ca 80 meter ifrån hjortarna som känner sig trygga i träddungen. De börjar trampa lite nervöst när jag sätter mig ner med bössan och stödbenen. Men ingen vet riktigt hur de ska göra eller bete sig, en annan helskovel vevar med hornen mot hjorten som jag är ute efter. Han hoppar till för att undvika att bli stångad och ställer sig ca 2 meter ifrån de andra under en hasselbuske och kollar mot mitt håll. Bästa skottchans nu blir alldeles vid adamsäpplet. Hjorten faller knallfall i skottet. Bra slut på en jakt som blev mycket mer spännande än vad jag hade kunnat ana.

Bild

Bild

Bild

Senaste dagarna i bilder

image

image

image

Den här helgen bjuder på mycket hjortjakt. Dels för egen del samt med jaktgäster. Roligt med guidning, speciellt när det är jägare som skjuter sina första dovhjortar. En hjort blev det på morgonen, vit stånghjort. Perfekt mathjort med fin liten trofé. En till hjort väntar för vår andra jaktgäst. Ikväll blir det ut och testa jaktlyckan själv eller viltsafari med kameran i högsta hugg. Trevlig helg samt skitjakt till er alla som ska ut och jaga!

Östermalma Wildlife Park

Idag så blev det ett besök till Östermalma Wildlife Park med familjen eller ja nästan hela familjen Hellström. I mars i år så sålde vi två av årets fem flasklamm till Östermalma Wildlife Park samt det blev även en bagge såld dit förra hösten. Så var nyfiken på att se hur de hade det i parken!

Image

Kronhinden på bilden är ett smaldjur på ett år, men de är verkligen stora i jämförelse med dov!

Efter ca två timmars bil resa så var vi framme vid Östermalma. Där möttes vi upp av Sarah som jobbar på parken,hon har varit hos oss båda gångerna och hämtat mufflonbaggarna. Så vi fick en liten rundvisning av parken och vi såg även alla baggarna ifrån oss,men blev dock besviken att små baggarna inte kände igen oss. De bodde ändå i vårat kök samt uterum i ca två månader. De hade knaprat i sig en massa kraftfoder under förmiddagen så de var mätta och nöjda,därför inte speciellt intresserade av att komma fram och hälsa! Men de hade vuxit en hel del och fått små horn båda två.

Image

Bagglammen ifrån oss med kron samt dov.Fy så gott med sly!

I hägnet där de befann sig så var det även tre stycken flaskuppfödda dovhindar på ett år samt, två stycken kronhjortar den ena en ståtlig spets och den andra en hind. Men hjorten skulle antingen få “gummibollar” på hornändarna eller få hornen kapade, då det alltid finns en risk med flaskuppfödda handjur. De har en tendens att förlora “respekten” för människor och kan då bli farliga eftersom de då kan behandla människor som de skulle behandla andra hjortar. Sen var det även en grupp med mufflontackor med lamm samt två äldre baggar,då den ena baggen var ifrån vårat hägn. Men de var inte alls sugna på sällskap av människor,de höll sig helst i skymundan.

Image

De fanns även flera andra hägn som var några hektar större men där var djuren mycket skyggare och vildare, men där gick det dov,kron och mufflon tillsammans samt de fanns två olika hägn med älg.

Image

I det minsta älghägnet så gick det en ståtlig tjur på 6 år med en älgko med två kalvar som var födda 17 maj i år. Jag fick ingen bra bild på kon och kalvarna med fick fina bilder på älgtjuren Holger som stod och svalkade klövarna i en bassäng med vatten.

Image

Det fanns även ett vildsvinshägn. Där gick det en fin galt med en liten grupp av vildsvin.

Östermalma Wildlife Park är en härlig upplevelse för stora och små. Roligt och lärorikt för många att få se ett flertal arter ifrån den svenska naturen på nära håll,fanns bland annat en hel del fåglar som rapphöns,fasan och tjäder mm . Se beteende hos djuren samt och lära sig att se skillnad unga och äldre djur. Utmärkt dagsutflykt för barnfamiljer och andra nyfikna. Inte en dyr peng heller och det var vacker miljö.

Image

Det går att läsa mer om Östermalma Wildlife Park här –

http://www.jagareforbundet.se/Oster-Malma/Vilthagn-algpark-sormland/

De har också en blogg där de uppdatera lite med bilder då och då –

http://www.jagareforbundet.se/ostermalma/blogg/

/ Alexandra Hellström

En dovhjort

Tillägnar detta inlägg till en dovhjort som fortfarande är en av mina absoluta favoriter genom alla åren som vi har haft vårat vilthägn. Tyvärr så mötte han döden med en annan dovhjort under brunsten år 2010, sorgligt men tyvärr sånt man får leva med när man har hägn.

Men han hann under ett par år att vara platshjort i vårat hägn. En hjort med mycket bra lynne som höll ordning på flocken. När man väljer avelshjort i hägn så är det lika viktigt att kolla efter bra hornanlag samt lynne, man vill inte ha ett handjur som stångar ihjäl andra djur eller är allt för aggressiv mot andra djur.

Vi bedömde hans horn i år på elmia och den sista hornuppsättningen som han hade höll en silvermedalj,men han var bara 7 år vid sin död så han hade kunnat bli större.

Nedan så kommer ett gäng av mina favoritbilder på hjorten,han var en riktig linslus och ställde mer än gärna upp på bild. Första bilden är ifrån hans sista sommar.

Image

Image

Image

ImageImageImageImageImage

/ Alexandra Hellström