Filmrecension – Cervus, Capreolus & Vulpes av Brent Norbury Hunting

ccvbunble-768x690I filmen “Cervus, Capreolus & Vulpes” följer du jägaren och jaktguiden Brent Norbury under ett jaktår i Skottland. Du får se allt ifrån hjortjakt efter kronvilt och rådjur till småviltsjakt efter räv.

Du följer Brent Norbury på jakt i Galloway under flera olika årstider. Brent agerar både skytt och fotograf i sin första jaktfilm som är 90 minuter. Du får följa med på mycket jakt efter kronvilt,rådjur samt räv. Vårbocksjakt, brunstjakt på kronhjort samt lockjakt/smygjakt på räv samt också ren avskjutningsjakt på rådjur/kronvilt. Du får se flera spännande jaktformer efter Skottlands vilt. Filmen kan starkt rekommenderas om du har drömmar att åka till Skottland på jakt.

Filmen finns att beställa på hans hemsida – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/?p=1906

Brent jobbar på Strahanna Stalking som jaktguide på kronvilt samt rådjur. Mer om råbocksjakt med Brent kan du läsa om i mitt jaktreportage i Allt om Jakt & Vapens nummer 5/2016.

alltomjaktvårbockbockjaktalltomjakt

Du kan också följa Brent Norbury Hunting på Facebook – https://www.facebook.com/brentnorburyhunting/?fref=ts

Advertisements

En sammanfattning av jaktåret 2014!

Mitt andra jaktår med bloggen. År 2014 har varit speciellt med många nya jaktminnen.

I början av året, rättare sagt i Februari var en Englandsresa inplanerad med några norska jaktprofiler, dessvärre fick resan ställas in i sista minuten. Sen så var schemat späckat med så mycket annat att resan inte kunde flyttas till senare under året. Så drömmen om att få se och jaga muntjac och chinese waterdeer fortsätter vidare år 2015.

I början av mars var det dags för årets första mufflonjakt, två fina baggar för bogmontage. En bagge som höll guld med 206,6 poäng och en bagge som höll silver med 195,7 poäng.Två nöjda norrmännen med vackra troféer och kul sätt att inleda årets jaktguidningar!

8396

8322-2

8340

I mars fick jag också ett trevligt besök av Brent Norbury ifrån Skottland. En jaktbloggare ifrån Skottland som jag hade haft kontakt med i ca ett år via sociala medier. Första gången som vi träffades i verkligheten och det var riktigt roligt. Det är fantastiskt att man kan få bra kontakt med andra jaktintresserade via sociala medier som instagram och facebook runt om i hela världen. Han är en riktigt god vän och vi jagade en del på hemmaplan, det var inte hans första Sverige besök utan han har bodde bott och jagat i Sverige innan. Hemma hos mig sköt han bland annat sitt första mufflonfår, en mufflonbagge samt sin första svenska kråka! Han hann också bevittna en skyddsjakt på grävling under vår ladugård i vilthägnet, vår äldsta wachteltik Korall har många grävlingar samt rävar på sitt samvete. Det blev en spännande weekend för min skotska vän och han kommer vi nog se mer utav i Sverige!

111554(0)

093729

0436

Månaderna flöt på i bra takt med jakten. Under april-juni så blev det ett flertal mufflonguidningar och det fälldes bland annat tre mufflonbaggar i bronsklass samt även några under medalj, runt ca 60-65 cm. Mycket rolig period och mufflonjakten var som bäst i slutet av maj till början av juni när gräset var som grönast! Härlig period för mufflonjakt!

9087

8972

I maj bokades en juni resa till Skottland och ett besök hos min vän och gästbloggare Brent Norbury, närmare bestämt Galloway området. Första gången till Storbritannien, jag var taggad, speciellt då det inte hade blivit någon resa tidigare under året! Jag reste dit i juni och stannade där i ca 10 dagar och under den tiden hann jag fälla två stycken råbockar samt ett gäng vildkaniner, bland det finaste landskap som jag har smygjagat i förutom Afrika, oändligt med böljande gröna kullar. Många nya jakt- och naturupplevelser rikare! Skottland är ett fantastiskt vackert och prisvärt jaktland med varierande natur. Jag hoppas på mer Skottland resor i framtiden, höglandet lockar definitivt! Kanske man får revansch på en större Skottlands bock nästa gång måntro?  Om du vill ta chansen att jaga med Brent som guide ska du kika in på http://www.strahannastalking.com

DSC_0852

IMG_1327

DSC_0957

DSC_0677

DSC_0392

Samma dag som jag kom hem ifrån Skottland så var jag nyfiken att se aktivitet på vildsvinsfronten på hemmaplan. Det hade varit en del aktivitet dagarna innan så efter ca 1,5h efter hemkomst blev det en promenad för att kolla läget. Jag och pappa skojade lite om att ta med bössan och tillsist blev det så, det visade sig vara ett smartdrag! För när vi kom till åteln så stod det två rödgrisar där. En stund senare så blev en av dem blev kvar på stället. En perfekt matgris på ca 20 kg i slaktvikt. Brent bara skratta när jag skickade en bild till honom… Jaktlyckan höll i sig till hemmaplan.

DS1380

Under juli månad observerade jag en fin råbock i samband med vildsvinsvak. I början av augusti så var suget att testa på att locka råbock så stor att jag och pappa beväpnade oss med en nikon kamera ,kikare, camoställ samt clausen roedeer call och klassikern buttalo. Jag började efter ett par minuter att locka med clausen roedeer call. Lockläte med lite ångestläte i intervaller med ett par minuters mellanrum. Efter 15 min så får jag plötsligt en knuff i sidan. Pappa hörde rassel bland träden inte alltför långt bort. Ett ångestljud på det och en bock rusar ut ibland träden 50 meter ifrån oss. Stora ögon och öron så börja han springa emot oss, vinden hade lagt sig aningen fel och bocken måste ha lite av vår doft i näsan. Han kommer som närmast 15 meter ifrån oss och hoppar med höga hopp in i skogen igen. Några minuter senare kommer han i en glänta, vi lyckas locka fast honom i ett par minuter och få med honom på film!

Den 16e augusti så väntade en revansch på råbocken. Andra gången gillt på lock? Jag var ute tidigt på morgonen, trotsade regnet och vinden var inte optimal. Jag hoppades ändå få chansen att få fram råbocken. Efter 5 mins lockande fastnade hjärtat i halsgropen när jag hörde knak och brak bakom tornet, plötsligt bland träden visar sig en nyfiken svart dovhind. Pulsen gick ner. Timmarna gick och regnet varvades av åskoväder. Jag var envis och fortsatte mitt lockande då och då under timmarna. När jag strax innan kl 08:00 på morgonen tänkte bryta för morgonpasset och bege mig hemåt får jag se något brunrött som rör sig ca 50 meter ifrån tornet ibland sly. Jag smyger upp kikaren och det är BOCKEN! Han har kommit ut precis när regnet har gett sig. Jag får upp min browning x-bolt försiktigt. Han ser aningen oroad ut och rör sig långsamt ifrån mig. Jag får till ett lockläte och han stannar upp, lyssnar och börjar beta slytoppar igen. Han vrider långsamt upp ena sidan precis bakom bogen och jag ser min chans. Han faller på stället i ett aningen högt skott som går ut igenom ena bogen.

2595

drabock

Den 11 augusti så började jag en jaktutbildning. En yrkesutbildning på Forshagaakademin i Värmland, strax utanför Karlstad. Det första sju veckorna var intensiva med alla möjliga olika skolutflykter, se tidigare inlägg på bloggen. Så utbildningen har tagit mycket jakttid. September var därför inte så mycket på jaktfronten.

Den 3 oktober begav jag och pappa oss iväg på en resa till Ungern via Jakt i Ungern. Vi hade bokat jaktpaket “Ungern special” och våra förväntningar var på topp. Efter ca 1,5 – 2h bilfärd ifrån Budapest så var vi på plats vid det statliga reviret, Vertezi där vi skulle jaga med varsin guide. Jag fick en engelsktalande och pappa en som mest kunde tyska och få ord engelska, guiderna var far & son och hade jobbat på reviret länge. Där skulle vi främst jaga varsin kronhjort 4-6 kg trofévikt samt hondjur. Redan första kvällen hann vi ut på jakt och det dröjde inte länge innan jaktlyckan hade drabbat pappa, när jag och min guide kom tillbaka till jaktstugan möttes vi av en kronhjortstrofé i trädgården, en fin hjort på ca 4,5 kg och en ålder över 7 år. En perfekt avskjutningshjort för området. Jag drabbades av jaktglädje kväll nummer tre ute på jakt. Både jag och pappa hade turen med oss på resan, vi såg massor av vilt. Kronvilt, vildsvin och vilda mufflonfår som fick mitt hjärta på högvarv. Jag hade glädjen att fälla en hjort på 6,51 kg i trofévikt som efter den obligatoriska mätningen i Ungern höll en bronsmedalj, mitt första kronvilt! Jag fällde också en kronkalv samt ett ungt vildsvin. Pappa lyckades fälla två kronhjortskalvar utöver sin hjort.

DSC_4260DSC_4234

kalv

H

Perfekt avslut på sista morgonen ute på jakt. Efter några timmars smyg/vaktjakt så överraskade vi en grupp med “rödgrisar” som var på jakt efter ekollon i skogspartiet som syns i bakgrunden av bilden. När vi promenerar runt så ger guiden mig en knuff i sidan och viskar “wildboars”, ser då att närmsta vildsvinet är fullt upptagen att böka efter ekollon ca 5 meter ifrån oss. Jag ser hur en annan jämnstor gris kommer fram ibland några fällda ekar ca 10 meter bort, guiden ställer upp skjutstödet. Precis när jag får upp bössan så ställer grisen upp sig med perfekt bredsida med huvudet fokuserat i backen i jakt på godsaker. Jag kramar skottet och den faller på stället. De andra vildsvinen grymtar till och det far ekollon åt alla håll när resten av gänget försvinner iväg i samlad trupp in i ett buskage. Ifrån buskaget hörs sedan ett missnöjt grymtande, snarlikt ett morrande. UPPRÖRD sugga! Det bryter tjutet i mina öron, då jag i all hast glömde att ta på mig hörselskydden som komiskt nog satt fastklistrade på huvudet. Svårt att komma ihåg allt i stundens hetta. Jag var glad ändå, där på plats ligger en fin liten rödgris. Mitt första ungerska vildsvin.

DSC_4547

Oktober-november bjöd på en del jakter med skolan. Bland annat en hundjakt efter rådjur, där jag var med som jaktledare och jag satt med då min pojkvän testade på att jaga. Vi är enbart två kvar nu på jaktinriktningen på yrkesutbildningen men det är många som går fiske, ca 22 stycken, varav min pojkvän som också har börjat bli intresserad av jakt. Denna jaktdag med klassen bjöd däremot inte på någon jaktlycka, men det var en del fina rådjursdrev och det var flera ur klassen som såg vilt. I november höll vi två på jaktdelen också i en älgjakt med löshund vid Hasselfors för gymnasieelever ifrån Forshagaakademin, det var älg i pass, men oturligt nog olovlig älg! Kul att testa på rollen som jaktledare och det var ett par givande dagar i skogen.

wpid-img_20141126_075633.jpg

wpid-img_20141126_091756.jpg

wpid-img_20141126_152726.jpg

Vi på YH fick också hänga med gymnasieeleverna ännu en gång till Hasselfors, men då som passkyttar vi också. Den dagen så fälldes en älgkalv av en av eleverna, hans första älg! Annars så var det lugnt hos övriga skyttar. En fin dag i skogen med Forshagaakademin.

I december däremot så hade jag äntligen fixat klart allt till min Mauser M12 Extreme som jag vann i Allt om Jakt & Vapens läsareberättelse tävling. Jag hade fixat ljuddämpare, en stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikarsikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Super tack till hjälpen går till Jaktia Örebro som fixade gängning och montering av ljuddämparen. Efter inskjutning med 4 stycken skott så blev jaktsuget stort. Jag och pojkvännen begav oss ut i några nätter på vildsvinsvak. De två första nätterna var det lugnt, inga vildsvin i sikte när vi var ute. 3:e natten gillt så dök det upp ett gäng med årsgrisar efter ett par timmars vakande, en av dem, en liten gylta sprang 4 meter innan hon låg efter en träff som vid skottplatsen vittnade om ett perfekt lungskott. Fin invigning av mitt nya jaktvapen!

IMG_20140611_205313

mauserm12

wpid-2014-06-03-15-54-09

Året slutade inte där. Juldagen så var det en händelse utöver det vanliga. Runt kl 21:00 på kvällen hör jag hur mamma ropar efter mig. När jag pratar med henne så säger hon att hon mötte en räv i trädgården, en räv som kom oskyggt rakt emot henne där hon stod på trappen in till huset. Väl inne i köket så ser hon hur räven helt oblygt tassar upp på trappen och sätter sig på hundarnas favoritplats i lyktskenet. Jag och pappa beväpnar oss, pappa tar vakt i ett fönster som är på övervåningen ovanför ytterdörren. Jag smyger och knackar på fönster och dörrar för att få iväg den ifrån vår trapp tillslut försvinner den ut i trädgården. Jag ser den smyga runt men det smäller inte, springer upp när jag ser den fortsätter strosa i trädgården. Viskar vid lekstugan till pappa. Plötsligt stannar den och stirrar nyfiket mot oss mitt på gräsmattan. Två snabba hagelsvärmar och den ligger bara några meter ifrån skottplatsen.

rävjakt14

Vi kollar räven och ser inga synliga tecken på rävskabb. Underligt beteende! Mamma menade däremot att den rörde sig annorlunda, kutigt med ryggen, men det hann jag aldrig se. Slutet gott och en räv mindre kring vår trädgård och hägnet. Räven visade inga tecken på skabb, men det sköts en hårt angripen skabbräv veckan innan.

Det var avslutningen på året 2014. Ingen mer jakt innan det nya året kickades igång! Önskar er ett år med jaktglädje och att ni får uppfylla någon jaktdröm, det blir inte bättre än så. Skitjakt på er!

Filmrecension – Lokkefeber av Kristoffer Clausen

Lokkefeber av Kristoffer Clausen

clausen

Ny film om lockjakt efter råbock. I den här filmen så är större delen av materialet är inspelat under år 2013! Filmen släpptes i mars i år på Vildmarksmessen i Lilleström.

Rådjursfilmer ifrån Kristoffer Clausen är inget nytt, han har gjort flera olika filmer om rådjursjakt under åren och det märks att rådjursjakt och framförallt lockjakt är något som han verkligen brinner för att dela med sig av på film. Däremot så fastnade jag verkligen för den här filmen. Det finns även några tidigare filmer ifrån honom där han har med lockjakt på råbockar men den här filmen är snäppet vassare än de tidigare, dels för att man får följa fler jägare ute på jakt och det är mer spännande jaktsekvenser och närkontakter med rådjur samt man får se lite allmänt om rådjur i natur och han förklarar lite mer om jakten.

Det som gör att den här filmen står ut ur mängden av hans tidigare filmer är att han använder sitt egna rådjurslock i denna film, clausen roedeer call. Du ser honom själv locka råbock både i Norge och Skottland. I Norge får han även sällskap av flera andra norska jägare som provar jaktlyckan med hans lock. Flera fina råbockar lockas in och även råbockar i de högre medaljvalörerna kommer in till jägarna. Du får se riktigt uppjagade och skällande råbockar på oerhört nära håll samt också mer försiktiga bockar som försöker smyga sig in på locket. Variationen av jaktsituationerna ökar spänningen.

Man lär sig av att se hur de lockar in råbockarna och jag har även själv testat på hans rådjurlock.Min första gång med det gav verkligen resultat. Jag lyckades skjuta min första råbock på lock med clausen roedeer call samt det är även i skrivande stund min största råbock på väggen. Jag lyckades även fälla en bock under årets premiär med samma lock! Se det här blogginlägget –Årets premiärbock,vilken morgon!

attachment

bockjakt14

Översta bilden bocken ifrån 2013 och nedre bilden är årets premiärbock!

Så filmen väckte för mig fina augustiminnen  och den bygger upp spänning och förväntan inför kommande bockpremiärer! Den har en härlig höststämning och man får även se mer än bara råbockar som skjuts, vilket ger det lilla extra till den. Man får se rådjuren under flera tider på året och det är vackert fångat och trevligt filmat med snygga jaktscener och eftersnack.

Filmen är inte släppt i Svensk handel. Utan jag kollade på den via Jaktflix,där du enkelt hyrfilm för visning via deras sida. Locket “clausen roe deer call” finns i välsorterade jaktbutiker runt om i landet.

Här kan du se och hyra filmen direkt, klicka på denna länk – Lokkefeber av Kristoffer Clausen

Årets premiärbock, vilken morgon!

Bockpremiären har med åren blivit någon heligt för mig. Det är nog en stor dag för många svenska jägare, verkligen en trevlig start på jakt hösten. Att få smyga ut till skogen med locket i högsta hugg var i år något som jag verkligen hade längtat efter att få göra då. Det var så lyckat under förra årets bockjakt, men då var det dagen efter själva premiärdagen .I år låg förväntningarna på just premiären. Så när det var premiär så ringde klockan tidigt och det mesta var då redan i ordning för utgång till skogs. Jag väntade in gryningsljuset, då jag inte vill råka skrämma i väg djur i mörkret utan invänta skjutljus, onödigt att gå ut när man ändå inte kan upptäcka viltet i tid och minska risken att skrämma dem. Jag kunde på väg ut se tillbaka till fina minnen ifrån enbart några veckor tidigare.

Redan i början av augusti så hade min längtan efter bockpremiär varit stor. Jag var bara tvungen att testa ut ett lockpass hemmavid och vilket resultat det gav! Efter 15 minuter så fick jag plötsligt en knuff på axeln av min far som gjorde mig sällskap och en viskning som sa “bock” samt en hint om vilken riktning bocken kom ut ur skogen. Bocken sprang fram och tillbaka för att lokalisera varifrån locktonerna kom ifrån, verkligen upphetsad av att hitta “geten”. Lika plötsligt som han dök upp ur skogen blev han uppslukad av den igen. Inget rådjur i sikte på en stund men en skällande dovhind som försvann med sitt typiska dovhjortsprång in i skogen. Vi testar att locka igen någon minut efter bocken försvann och efter ytterligare ett par minuter så dyker bocken upp igen på en stenhöjd framför tornet på drygt 80 meter bort. Nu så hinner kameran att komma upp och på plats för bra stöd för filmning och bocken är för intresserad av locktonerna för att ge sig av så han stannar kvar under några minuter för att undersöka. Efter att bocken ännu igen drog sig tillbaka in i skogen så väcktes förhoppningar om ett nytt möte den 16e augusti. Andra gången gillt på lock med samma bock, det vore drömmen.

Så när jag väl klättrade upp i tornet som befinner sig alldeles under en kraftledningsgata så steg spänningen ytterligare.  Samma plats som jag såg bocken sist samt en plats som jag hade sett honom omkring under sommaren. Så nu var locket med återigen och det var nästintill vindstilla, det var bara någon enstaka bris. Camoset på med ansiktsmask samt lövjacka och mitt rådjurslock i högsta hugg. På väg ut hade jag stött en grupp med ca 6-8 stycken dovvilt, en blandning av hindar och kalvar men som tur var drog de sig undan i en annan riktning än åt det jag skulle bege mig. På plats i tornet så började jag kika av omgivningen innan jag började att locka. Troligen samma flock med dovvilt som jag hade stött kom ut sakta men säkert ifrån skogen för att beta på den gamla järnvägsbanvallen som sträcker sig igenom marken.

Jag börjar att locka. En serie med enkla kontaktläten i följd. Jag ser hur gruppen med dovvilt reagerar på locken, de tar en paus i betandet och lyssnar. Jag lockar efter några minuter igen och då hör jag hur något börjar röra sig bakom tornet. Något som kommer in med språng och grenar som knäcks bakom min rygg. Pulsen gick igång direkt och rusade hastigt upp till max på någon sekund. Viltradarn gick igång och jag scannar frenetiskt varje buske och in ibland lövskogen bakom tornet. Plötsligt  skymtas en skugga ibland björkarna. Sen kommer konturer fram ur skuggorna, det är ett klövdjur, men vänta lite det är en svart kropp och lite för stort för att vara ett rådjur. Fram ibland buskar och snår kliver en svart dovhind ut på 30 meter. Hon står med en perfekt bredsida med huvudet högt letandes efter platsen med locktonerna. Hon kommer ut ur skogen i det öppna ute längs med gamla banvallen med stela och bestämda steg. Lockljud på lockljud ställer hon upp sig så man önskar att en bock ska komma ut eller att det var en råbock som stod där istället. Till slut blir hon oroad och trippar in i skogen. Det var tur att vinden låg rätt så den mänskliga närvaron aldrig märktes av.

Jag var ute på pass till kl 05:00, vilket jag tyckte var lagom då det var lite gråväder och solen dröjde. Strax innan kl 06:00 så hade jag redan sett en hel del vilt. Under en serie med ångestläten så kom det en rävvalp utfarande ur skogen, men lika snabbt som jag hade fått sett den så lyckades den försvinna igen. Även en grävlingunge visade sig under morgonen, men den bjöd inte heller på någon skottchans, den var på språng och stanna aldrig inom skotthåll.

Jag var glad över upplevelsen ändå att se så mycket vilt ute och i rörelse. En råget med sina två kid kom också och gästade mig, men geten reagerade inte märkbart på locket, hon var inte ett dugg intresserad av att komma närmare utan hon stannade enbart upp för att lyssna en kortstund.  Sedan öppnade sig himlen och bjöd på ett mer än två timmar långt ösregn varvat med åska och blixtar, inte det roligaste tillfället att befinna sig alldeles under en kraftledning. Geten och kiden vände sig in mot skogen och sökte skydd ibland granarna.

Jag ville inte ge upp lockandet utan jag fortsatte trots ösregnet smattrade på tornets tak. Men med tak över huvudet så kan man inte ge upp, ingen idé att gå hem heller. Jag kände att det var klokast att vänta ut ösregnet. Åskan gav sig ändå relativt fort. Regnet dröjde däremot kvar. Jag försökte hålla humöret uppe med att testa att fortsätta locka, men med ojämna mellanrum. Längsta paus upp till 45 minuter.

När klockan var 07:50 på morgonen så började jag ledsna. Regnet började lugna ner sig och jag tänkte snart kan man börja röra sig hemåt. Precis när jag tänker detta så får jag se något rött som rör sig ibland sly enbart 50 meter ifrån tornet. Jag blir osäker på vad det är då huvudet är ibland kvistar och grenar. Jag tar upp kikare och kollar närmare. Då lyfter det som jag ser är ett rådjur upp huvudet. Pulsen rusar igång. Det är bocken som jag tidigare har sett!

2651

Jag smyger försiktig ner med kikaren. Samt börjar sträcka mig mot bössan som klumpigt nog står lutad nere i tornet då det har varit lugnt en så lång stund. När jag böjer mig ser jag att bocken står och lyssnar åt mitt håll. Ljudet av regn ekar fortfarande lite ifrån taket och jag känner att jag kanske var aningen klumpig i mina rörelser. Räddning var nog att jag ändå hade camouflage kläder på mig samt täckta händer och ansikte. Jag väntar med att ta upp bössan en stund, bocken lugnar sig en aning och börjar beta på buskar och sly igen.  Jag får upp bössan och känner att jag får bra stöd direkt. Däremot så står bocken och betar med spegeln emot mig. Inte en chans till att hitta en skottchans. Plötsligt lyfter han huvudet igen och vrider huvudet emot mitt håll. Han lyssnar och spanar av omgivningen. Jag känner hur pulsen är under kontroll men jag försöker läsa av bocken, han verkar inte vara speciellt oroad. Han börjar gå iväg genom slyet. Jag tar upp locket och låter tonen av ett kontaktläte eka ut ifrån tornet. Bocken stannar upp direkt och vrider enbart huvudet åt mitt håll. Han står och lyssnar i några sekunder och sedan börjar han beta igen i en fortfarande omöjlig skottvinkel. Jag ser däremot hur han börjar långsamt att beta mer åt höger igen och att han börjar följa med mer med resten av kroppen för att vrida sig mer med kroppen åt höger. Nu börjar bocken synas allt mer och bättre ibland buskarna. Jag ser en vinkel som leder till ett skott som i alla fall går ut igenom ena bogen. Jag ser min chans och siktar in mig på bocken. Bockfebern kickar igång på riktigt. Jag får ta ett djupt andetag för att komma ner i varv och samtidigt kramar jag av skottet. Skottet går och bocken försvinner rakt ner ibland buskarna. Knall och falleffekt. Jag laddar om snabbt och fortsätter att sikta mot skottplatsen.

drabock

Efter några sekunder ser jag hur gräset vibrerar och jag hör hur han sparkar. Jag stannar ändå kvar i tornet i någon minut tills det slutar att röra sig i gräset och det åter blir tyst. Regnet börjar lägga sig. Jag gör patron ur och samlar ihop lock och alla prylar för att klättra ner och undersöka. Även det inte är långt ifrån tornet och till skottplatsen så känns det längre, fortfarande skakis och jag kan inte riktigt fatta att det är sant. När jag väl får syn på bocken ibland buskarna så känner jag mig överväldigad. Så otroligt tacksam att få en andra chans och att han kom ut bredvid tornet efter ett par timmars lock, det tror jag inte var en slump. Han måste ha stått och lyssnat ibland träden under det värsta regnet för att sedan bege sig ut och beta alldeles i närheten av där locktonerna kom ifrån. Den långa väntan gav tillslut resultat och jag kände att det var en symbolik att dra bocken för fotografering till den plats där jag fick den på film i början av månaden. Något som väcker ett extra minne när man kollar tillbaks på bilderna. Ett fantastiskt avslut på premiärmorgonen, det kunde inte ha gått bättre trots allt!

2595

2616

Mina tips inför bock & lockjakten

Här nedan listar jag en del utav min utrustning vid årets jakt!

Lock som jag använde : Clausen roedeer call. Två bockar. En premiär bock i år och en bock förra året som kom in springandes av locket. Det levererar helt klart. Men det krävs en del övning på de olika locktonerna, övningsvideo hittar du här –

Klädsel som jag använde : Swedteam Northern mesh lövcamoset. Rörligt,bekvämt och mycket tyst.  Perfekt för både jakt eller om man vill ägna sig åt viltfotografering. Finns i höstfärg och mer grön “sommarfärg”.  Lövcamo keps av märket “Deerhunter” som även har ett tunt nät för ansiktet, jag klippte hål i nätet för ögonen då det annars i skumt ljus blir ett handikapp. Lövcamo handskar  ifrån det norska märket “Brunst”, tysta och de har tunnare material vid avtryckarfingret för bästa känsla.

Skor : Kängor ifrån Hylte Lantmän. Skinnkänga Genzo Dolomiti. Skön rörlighet och passform.

Vapen:  Browning x-bolt i kaliber .30-06 med en stalon whisper ljuddämpare.

Jag hade också med en enkel handkikare för snabb spaning runt om tornet och på väg ut till pass.

Du hittar också artikeln  i nummer 7 av Min Jakt 2014

Tillvaratagning av bocktroféer. Steg för steg!

Jag kokar alla mina troféer själv. Allt ifrån ibland rävskallar till dovhjortstroféer. Så idag tänkte jag dela med mig lite av mina tips. I framtiden kan det komma någon instruktionsvideo med,denna gång fanns det däremot inte tid. Den här gången var det bockkok som stod på schemat.

Jag tänkte spalta upp stegvis hur jag brukar göra inför kok –

1. När du har tagit bort huvudet ifrån kroppen på djuret. Så börjar du med att flå det. De flesta djur tycker jag det är enklast att börja  med underifrån. Du tar till exempel din bockskalle och lägger den med pannan neråt och sedan börjar du flå upp kinderna ifrån underkäken och neråt mot pannan.  Det kan vara svårt att få bort all päls och det brukar ibland bli kvar hår omkring hornen och fastna mellan rosenkransar, men det brukar lossna lätt vid kokningen sedan.

2. När du har flått av skallen så fyller du en hink,balja eller liknande med vatten som du blandar med diskmedel. Diskmedel hjälper till att lösa upp fett och dra blodet ur huvudet. Jag brukar för det mesta inte såga skallen på klövvilt, utan jag föredrar den hel. Men det är en smaksak. Jag tar alltid bort underkäken innan jag lägger skallen i blöt. Ögonen tar jag hål på med kniv eller skär bort helt. En skruvmejsel kommer också väl till användning när det gäller att avlägsna hjärnan (om man väljer helskalle). För om ögonen,hjärnan är kvar när man väl börjar koka så tar det mer tid att få skallen färdigkokt. Tänk att varje öga är som att koka ett ägg, så ju mer du får bort innan du kokar desto bättre. Skär gärna snitt i kinder och bakhuvudet i de köttigare partierna. Det underlättar under kokningen.

3. När du har tagit bort ögon,hjärna samt underkäke är det dags att lägga trofén i blöt ett par timmar. Om du kokar skallen när den är full med blod så kan skallen bli blå/svart, då blodet färgar av sig. Detta är svårt ibland att få vitt igen eller ibland nästintill omöjligt, så om du kokar en skalle som inte har fått bloda av så tar det onödigt mycket extra tid. Både diskmedel eller allrent fungerar bra att få ut blodet med. Det behöver inte ligga i vattnet i dagar och man ska gärna byta ut vattnet då och då. Ju längre huvudet ligger i vatten ju mer ofräscht det kommer bli av det. Om du lägger den i vatten på morgonen så kan du koka skallen redan på eftermiddagen.

4. Hitta en kastrull som passar storleksmässigt till skallen. I vattnet blandar du i tvättmedel, det har en blekande effekt men du behöver inte överdriva mängden, 1 dl kan räcka bra. När du kokar ska du tänka på om det är ett ungt eller gammalt djur. Ett exempel är att en gammal bockskalle är relativt hårdkokt medans en ung bock kanske bara behöver vara i halva koktiden. Du behöver hålla mer uppsikt när du kokar ett ungt djur.

5. Koktider kan variera väldigt beroende på tryck i kokplatta. Så tider det väljer jag inte att gå in på. Att testa sig fram under uppsikt är det jag tycker funkat bäst för mig.  Mitt bästa knep för det är att när det börjar släppa omkring ögonhålan så börjar kokningen att bli färdig.

6. Det har släppt omkring ögonen. Nu brukar jag vanligtvis ta fram vår högtryckstvätt och låta den göra grovjobbet.

3315

3325

Perfekt koktid för den äldre bocken, men den yngre hade nosbenet börjat att lossna på och detta lossade under användning av högtrycktvätt. Däremot är det enkelt att limma fast igen.

7. Tips om du använder dig av högtryckstvätt. Håll munnen stängd, ha oömma kläder samt gärna ett förkläde. Keps eller kanske också rentav skyddsglasögon och var gärna utomhus! Du kommer bli lagom grisig och skitig utav det, men det är det värt i slutändan! För du slipper vansinnigt mycket tälj jobb på skallen. Den verkligen blåser bort det mesta av köttet som finns kvar. 3344

3346

En gammal slaktavfallsbalja är perfekt att ha till sin hjälp när man högtryckstvättar. Sen en fördel att vara utomhus. 

8. Jag har använt högtrycktvätt mycket och man behöver inte vara speciellt orolig för att man ska förstöra något. Äldre skallar tål mycket stryk men de yngre ska man hantera mer varsamt. Du kan spola rent inne i skallen så hjärnrester försvinner. Det som inte lossnar inne i skallen med högtryckstvätt brukar man kunna plocka bort med en lång pincett.

9. Resultat efter högtryckstvätt användning brukar kunna vara rätt så svårslaget –

3351

Suddigaste bilden någonsin på bloggen, men den visar ändå att högtryckstvätten spolar bort det mesta! Skönt att inte behöva arbeta så mycket med kniven. 

3360

3369

10. Efter högtryckstvätt är det inte så mycket mer som behöver göras. Bockarna lades på torkning för att se om de eventuellt senare behöver blekas innan montering på sköld. Tvättmedel användes under kokningen och det såg ut som det hade haft en bra effekt på skallarna.

Om du känner dig osäker inför hornkok eller har frågor eller funderingar så får du gärna mejla till mig på alexandrahellstrom@live.se

Ett sista tips! Om du funderar på att lämna bort trofé för tillvaratagande är att det är billigast om en vän till dig som är duktig på trofékok gör det, då det är en helt annan prisklass hos en konservator!

Lycka till med hornkoket!

Rådjursangrepp!

Igår så blev det jakt på kvällskvisten. Jag var ute och spanade på mitt favoritpass. Precis när jag kom till passet så ändrade sig vinden helt, den var överallt och snurrade ständigt. Typiskt kände jag men hoppades ändå på att få chans att se lite vilt i rörelse. Efter drygt 40 min så får jag se något rött komma ut ur skogen. Jag misstänker direkt att det är ett rådjur då jag inte ser någon viftande svans eller vita fläckar, jag tar upp kikaren och får det bekräftat, ett rådjur och dessutom en bock.

Bocken vandrar omkring smått oroad och när han vänder runt ser jag att han är diarré drabbad och inte i perfekt skick. Han trampar runt lite och bjuder sedan på en bredsida. Jag kramar av skottet och ser hur han hoppar upp och sen hinner han rusa i väg drygt 10 meter innan han lägger sig. Jag väntar kvar i tornet ett par minuter och håller siktet på platsen där jag såg han lägga sig. Efter några minuter känns det grönt för att gå och spana in bocken.

På plats ligger en vacker liten fyra, en ung bock. Förutom diarré så ser han rätt så sliten ut på halsen.  Han har fläckvis dåligt med päls och tunt med päls. Älgflugor kravlar runt i pälsen samt även en hel del fästingar. Han ser lite härjad ut överlag.

När vi väl är hemma i slakteriet så får jag en smärre chock vid urtagning. MASK utanför tarmarna,fritt inne i bukhålan! Tjocka som tandtråd och genomskinliga samt runt 10 cm. Varken jag eller min far som var med hade någonsin tidigare stött på detta.

När jag slog upp en bok ifrån viltundersökare kursen så får jag snabbt svaret, bukhålemask,setaria cervi. Det är en mask som är vanligast förekommande på rådjur av alla hjortdjur. Den lever fritt inne i bukhålan. Livscykeln för bukhålemask har aldrig blivit klarlagd, men man vet att smittan överförs via myggor.  Bukhålemask smittar inte till människa eller hund.

Det står också i boken “Sjukdomar hos vilda djur av Torsten Mörner” att bukhålemasken oftast i allmänhet inte orsakar några sjukdomsproblem, men att den kan ta hårt på unga rådjur som kan hittas i mycket dålig kondition.

Det var skönt att få det bekräftat att det inte var något farligt eller smittsamt! Helt klart en lättnad!

bocken

alexobock

bukhålemask

Bukhålemask (Setaria Cervi) liggandes på bockens lever.

Filmklipp där man tydligare ser maskarna i rörelse.