Mufflonfår – Borntohunt – Alexandra Hellström

Mufflonfår del 3

Mer fakta och information om mufflonfår i Sverige samt hägn i Sverige.

November 15, 2016June 2, 2017 Alexandra HellströmLeave a comment

Intresset för mufflonfår väcktes redan i tidig ålder eftersom jag är uppvuxen på en gård med ett vilthägn med mufflonfår. Jag har spenderat timtal med att både jaga dem, sköta om dem samt att dokumentera dem. Årligen säljer vi djur till både andra hägn samt fina trofébaggar för jakt. De två största baggarna på Jägareförbundetslista är skjutna i vårat vilthägn (Esstugans Gård, http://www.esstugan.se).

Sverige 1a på 223,8 poäng fälld december år 2015. Vi har en bagge som är större poängmässigt i avel (Baggen på bilden höll 99,5 cm i snitt).

Sverige 2a på 213,9 poäng. Fälld mars år 2016.

Europeiskt mufflonfår klassas som världens minsta vildfårsart med en levande vikt som helst inte ska överstiga 50 kg, enbart underarten cypriotisk mufflonfår som är mindre då det är en ö-variant som man bara kan hitta på Cypern, de väger runt 40 kg i levandevikt och de skiljer sig hornmässigt ifrån de europeiska mufflonfåren.

En bagge har en mankhöjd på cirka 90 cm. Mufflonfåret har till skillnad från tamfår en mycket kort svans. Svansen längd kan avslöja om det har skett en inblandning av andra får.

Mufflonfår är ett slidhornsdjur. Det betyder att de har horn som växer hela livet och utifrån hornens storlek samt årsringar som blir på hornen kan man bedöma deras ålder. I vissa besättningar och delar av världen kan även tackor ha horn, men då rör det sig om små horn oftast som små knappar i huvudet.

brutus

MYCKET ORTSTROGNA

Mufflonbaggarna växer som snabbast hornmässigt upp till tre års ålder. Sedan trappas tillväxten ner, de fortsätter att växa men inte alls i samma takt. Efter fem till sex års ålder växer en bagge runt cirka 1-3 cm per år.

Upp till tre år i vårt hägn kan baggarna hålla ifrån 60-75 cm, allt beroende på hornanlag. Norröver i Sverige kan det ta upp till fyra år för en bagge att nå hornstorleken 60 cm. Man brukar klassa en mufflontrofé som kapital ifrån just 60 cm. Medalj brukar vara ifrån cirka 70 centimeter och uppåt.

Mufflonfåret är ett mycket ortstroget vilt. I områden som hyser mufflonfår sker spridning av djuren mycket långsamt till kring liggande områden. Största faran för mufflonfår är lodjur, varg och större jakthundar. Likt andra vilt kan mufflonfår flytta sig vid stor störning i deras hemvist område.

Ursprungsområden för mufflonfår är bergsmiljö och mer karga miljöer. De är väldigt anpassningsbara vilt och klarar sig bra runt om i Europa och Sverige. Mufflonfåret äter gärna på buskar och träd. Både löv- och barrträd. De äter de flesta grödor och växter.

3271

0414

lamm

tackaolamm

DE FÖRSTA I SVERIGE

Från Iens Illum Berg fick vi ut spännande information om mufflonfår i Sverige. Enligt Iens kom de första mufflonfåren som senare fördes till Eriksberg till Sverige år 1919. De var en gåva till hans far ifrån det kejserliga jakthägnet- genom Hagenbäck Zoologiska trädgård i Hamburg som ligger strax utanför Lienz.

När de åtta djuren ,två baggar och sex tackor, nådde Sverige sattes de i hägnet som var omkring 100 ha i Bokenäs ( 3 mil söder om Kalmar). När hägnet vid Eriksberg stod färdigt så flyttades djuren över dit.

Sedan de kom till Sverige har de aldrig blandats med några andra mufflonfår och idag så räknas de som de mest renrasiga mufflonfåren utanför Medelhavsöarna. Jämfört med de europeiska mufflonfåren är de både mindre och lättare i kropp och horn. Största mufflontroféerna ifrån Iens Illum Bergs tid på Eriksberg var en mufflonbagge på 78,7 cm samt år 1951 sköt Iens en bagge på 76,2 cm.

Enligt Iens Illum Berg förekom det minst en annan import av mufflonfår till Sverige efter den till Eriksberg. Han kände däremot inte till var ifrån den importen kom ifrån. Den importen hamnade på öar i östkusten.

STÖRRE OCH MÖRKARE

Eskilstuna djurpark anskaffade mufflonfår från dåvarande Väst-tyskland under tidigt 1960-tal. Några år senare övertog Jan Åkerman på Molstabergs säteri dessa djur. De tyska mufflonfåren är av en annan modell än de som kom till Eriksberg. Aningen större, mörkare teckning och överlag mörkare och grövre horntyp.

Vi fick även höra rykten om “Sveriges finaste och renrasigaste mufflonfår”. Det skulle handla om en direktimport ifrån Korsika till Kolmårdens djurpark. Vi blev nyfikna och kontaktade Kolmården. De sände över alla dokument över köpta och sålda mufflonfår från den 10 års period, då man hade mufflonfår i parken. Vi hittade ingen information om någon import till djurparken. Vi kontaktade parken igen och vi frågade deras tidigare veterinär om vart importen tagit vägen. ” Det har aldrig varit någon import” var det svar som vi fick utav den gamla veterinären. Alla mufflonfår hade ursprung ifrån tre olika hägn i Sverige. Djuren såldes senare till hägn, eftersom man inte hade plats för djuren längre.

Frilevande mufflonfår finns över stora delar av landet, både på öar och fastlandet. Nordligaste populationen finns i Umeå-trakten. Söder om Mälardalen finns den på öar både på öst- och västkusten. Största frilevande populationen finns i Södermanland och svenska rekorden på frilevande är ifrån området kring Trosa.

Om det är någon som har mer information om mufflonfår i Sverige, så tar jag tacksamt emot mer information. Mejla till esstugans@gmail.com

mufflonbaggar1

brutus

tacka

SVENSK MUFFLONVARIANT

De hägn som är byggda före år 1990 har oftast mufflonfår av Eriksbergs ursprung. Eriksberg har inte sålt livdjur sedan år 1992. År 1992 slog TBC hårt mot svenska vilthägn. Det var en import med dovhindar från England som var bärare av sjukdomen.Fram till år 2012 var det i princip sälj- och bytesstopp mellan mufflonhägn. Man har aldrig hittat TBC på mufflonfår.

Hägn byggda under den perioden har näst intill uteslutande mufflonfår ifrån Göte Andersson. Han var en av de få som hade A-hägnsstatus – alltså rätt att sälja livdjur till andra hägn.Några få andra hägn hade fått speciellt tillstånd att sälja mufflonfår.

Götes djur härstammar ifrån Nolhaga djurpark i Alingsås. Vi fick information från Nolhaga djurpark att deras mufflonfår köptes ifrån Eriksberg. Senare inköptes även baggar, en ifrån djurpark norröver samt även från mälardalen. Troligtvis någon bagge med tysktblod. Nolhagas mufflonfår är ett mellanting mellan Eriksberg och de tyska mufflonfåren. Eftersom de hade större horn, de kan få tvillinglamm samt även en del vitteckning i päls. Eriksbergs mufflonfår har mindre kropp och trofé samt får aldrig tvillingfödslar.

År 2012 kom en regeländring som öppnade upp för mufflonhägn att byta och sälja djur mellan varandra. I dagsläget säljs “Nolhaga varianten” och den “tyska varianten” blandat. På sikt bör det leda till en “svensk mufflonvariant”. Vilket borde vara helt logiskt, eftersom alla Europas länder har sina egna varianter utav mufflonfår.

Mufflonbagge som vi köpt in från Göte Andersson, www.jagahjort.se

TRE OLIKA TYPER

De enda arkeologiska fynd av mufflonfår som har påträffats härstammar ifrån fyra öar i medelhavet, Korsika, Sardinien, Rhodos och Cypern och de fynden är max 7000-8000 år gamla. Forskarna vet att dessa öar befolkades först under neolitisk stenålder som var under samma tidsperiod. De människor som flyttade ut tog med sig sina primitiva tamfår som då funnits i ca 3000 år. Väl på öarna bildade förrymda tamfår vilda bestånd i bergen.

Idag finns dessa mufflonfår kvar i vilt tillstånd på tre av dessa öar, utdöda på Rhodos. Då öarna erbjuder olika livsmiljöer så har de utvecklats till tre olika typer av mufflonfår.

Cypriotiskt mufflonfår – Cyperns största däggdjur, men världens minsta fårras. Max 40 kg levande vikt. Oerhört sällsynt, det fanns 1200 stycken år 1992. Idag har gjort en national park på 24 000 hektar för att bevara och skydda de sista djuren som finns kvar av arten i ursprungslandet. Det ska även finnas cypriotiskt mufflonfår i vilthägn i USA .

Hornen skiljer sig ifrån europeiskt mufflonfår, de är istället samma som asiatiskt mufflon. De är super verciala, det vill säga hornspetsarna möts bakom nacken. På samma sätt som sätt “Asiatiskt mufflonfår (Anatolian Mouflon)” som är dess anfader.

Korsika mufflonfår (ovis gmelini musimon var. corsicana) – Den är större och tyngre än den cypriotiska, den ser ut som det typiska mufflonfåret. Enligt Rowland Ward Recordbook så är den största trofén endast 66 cm och fälld år 1895. Mufflonbesättningen på ön är unik då även tackorna har små horn. På Korsika finns det två olika bestånd på ön, men de är åtskilda och krymper sakta, norra gruppen med ca 600 djur samt den södra gruppen med 400 djur.

Jakten är förbjuden sedan år 1956, men tjuvjakt förekommer. Hundjakt efter vildsvin samt ökande befolkning gör att mufflonfåren trängs undan till sämre livsmiljö för dem. Sedan år 1989 är det förbjudet att importera mufflonfår till ön, då man vill bevara det ursprungliga blodet.

Sardiniska mufflonfår – Runt 1960-talet så var stammen av mufflonfår på Sardinien kritiskt låg, det var bara omkring 400 djur kvar på grund av okontrollerad jakt. Man tog snabbt åtgärder mot detta och införde nya lagar och regler.

Så idag finns det ca 3000 djur. De lever under konstant hot av tjuvjakt, lösspringande hundar samt uppblandning av tamfår. Mufflonfåren på Sardinien finns i områden som inte passar sig in för öns turism eller jordbruk. Rekordet trofémässigt ifrån Sardinien ligger enligt Rowland Ward på 96 cm och den baggen fälldes år 1908.

FÖRSTA UTPLANTERINGARNA

I slutet av 1700- talet flyttades de första mufflonfåren ifrån Korsika eller Sardinien till Lienz i Österrike. Under 1800-talet blev det populärt att plantera ut mufflonfår vid slott och jaktparker runt om i Europa. De olika mufflonbestånden i Europa ser olika ut.

Beroende på att de uppblandats med primitiva tamfårsraser som har funnits på lösbetesdrift i bergen. De största och tyngsta troféerna finns idag i Tjeckien och Slovenien. Flera av de allra största mufflonfåren är ifrån Tjeckien. Många ifrån stora hägn och gods. Dessa mufflonfår inplanterades år 1868 ifrån Korsika.

De tyska mufflonfåren blev uppblandade med en uråldrig domesticerad fårras som kallas “Schnuckenheide Schaf”. Det resulterade i ett litet större och mörkare mufflonfår med längre horn. De är de varianterna av mufflonfår som toppar topplistorna runt omkring i Europa. I Tjeckien fälls det nästa årligen nya rekord. Ofta baggar som mäter 100 cm samt ännu större.

Alla foton är tagna av Alexandra Hellström och i vårat hägn Esstugans Gård. Text av Alexandra och Jonas Hellström.

Om du har mer information om svenska mufflonfår får du gärna kontakta oss på esstugans@gmail.com

För mer information om vår gård och våra djur besök www.esstugan.se

En sammanfattning av jaktåret 2014!

January 1, 2015January 1, 2015 Alexandra HellströmLeave a comment

Mitt andra jaktår med bloggen. År 2014 har varit speciellt med många nya jaktminnen.

I början av året, rättare sagt i Februari var en Englandsresa inplanerad med några norska jaktprofiler, dessvärre fick resan ställas in i sista minuten. Sen så var schemat späckat med så mycket annat att resan inte kunde flyttas till senare under året. Så drömmen om att få se och jaga muntjac och chinese waterdeer fortsätter vidare år 2015.

I början av mars var det dags för årets första mufflonjakt, två fina baggar för bogmontage. En bagge som höll guld med 206,6 poäng och en bagge som höll silver med 195,7 poäng.Två nöjda norrmännen med vackra troféer och kul sätt att inleda årets jaktguidningar!

I mars fick jag också ett trevligt besök av Brent Norbury ifrån Skottland. En jaktbloggare ifrån Skottland som jag hade haft kontakt med i ca ett år via sociala medier. Första gången som vi träffades i verkligheten och det var riktigt roligt. Det är fantastiskt att man kan få bra kontakt med andra jaktintresserade via sociala medier som instagram och facebook runt om i hela världen. Han är en riktigt god vän och vi jagade en del på hemmaplan, det var inte hans första Sverige besök utan han har bodde bott och jagat i Sverige innan. Hemma hos mig sköt han bland annat sitt första mufflonfår, en mufflonbagge samt sin första svenska kråka! Han hann också bevittna en skyddsjakt på grävling under vår ladugård i vilthägnet, vår äldsta wachteltik Korall har många grävlingar samt rävar på sitt samvete. Det blev en spännande weekend för min skotska vän och han kommer vi nog se mer utav i Sverige!

Månaderna flöt på i bra takt med jakten. Under april-juni så blev det ett flertal mufflonguidningar och det fälldes bland annat tre mufflonbaggar i bronsklass samt även några under medalj, runt ca 60-65 cm. Mycket rolig period och mufflonjakten var som bäst i slutet av maj till början av juni när gräset var som grönast! Härlig period för mufflonjakt!

I maj bokades en juni resa till Skottland och ett besök hos min vän och gästbloggare Brent Norbury, närmare bestämt Galloway området. Första gången till Storbritannien, jag var taggad, speciellt då det inte hade blivit någon resa tidigare under året! Jag reste dit i juni och stannade där i ca 10 dagar och under den tiden hann jag fälla två stycken råbockar samt ett gäng vildkaniner, bland det finaste landskap som jag har smygjagat i förutom Afrika, oändligt med böljande gröna kullar. Många nya jakt- och naturupplevelser rikare! Skottland är ett fantastiskt vackert och prisvärt jaktland med varierande natur. Jag hoppas på mer Skottland resor i framtiden, höglandet lockar definitivt! Kanske man får revansch på en större Skottlands bock nästa gång måntro? Om du vill ta chansen att jaga med Brent som guide ska du kika in på http://www.strahannastalking.com

Samma dag som jag kom hem ifrån Skottland så var jag nyfiken att se aktivitet på vildsvinsfronten på hemmaplan. Det hade varit en del aktivitet dagarna innan så efter ca 1,5h efter hemkomst blev det en promenad för att kolla läget. Jag och pappa skojade lite om att ta med bössan och tillsist blev det så, det visade sig vara ett smartdrag! För när vi kom till åteln så stod det två rödgrisar där. En stund senare så blev en av dem blev kvar på stället. En perfekt matgris på ca 20 kg i slaktvikt. Brent bara skratta när jag skickade en bild till honom… Jaktlyckan höll i sig till hemmaplan.

Under juli månad observerade jag en fin råbock i samband med vildsvinsvak. I början av augusti så var suget att testa på att locka råbock så stor att jag och pappa beväpnade oss med en nikon kamera ,kikare, camoställ samt clausen roedeer call och klassikern buttalo. Jag började efter ett par minuter att locka med clausen roedeer call. Lockläte med lite ångestläte i intervaller med ett par minuters mellanrum. Efter 15 min så får jag plötsligt en knuff i sidan. Pappa hörde rassel bland träden inte alltför långt bort. Ett ångestljud på det och en bock rusar ut ibland träden 50 meter ifrån oss. Stora ögon och öron så börja han springa emot oss, vinden hade lagt sig aningen fel och bocken måste ha lite av vår doft i näsan. Han kommer som närmast 15 meter ifrån oss och hoppar med höga hopp in i skogen igen. Några minuter senare kommer han i en glänta, vi lyckas locka fast honom i ett par minuter och få med honom på film!

Den 16e augusti så väntade en revansch på råbocken. Andra gången gillt på lock? Jag var ute tidigt på morgonen, trotsade regnet och vinden var inte optimal. Jag hoppades ändå få chansen att få fram råbocken. Efter 5 mins lockande fastnade hjärtat i halsgropen när jag hörde knak och brak bakom tornet, plötsligt bland träden visar sig en nyfiken svart dovhind. Pulsen gick ner. Timmarna gick och regnet varvades av åskoväder. Jag var envis och fortsatte mitt lockande då och då under timmarna. När jag strax innan kl 08:00 på morgonen tänkte bryta för morgonpasset och bege mig hemåt får jag se något brunrött som rör sig ca 50 meter ifrån tornet ibland sly. Jag smyger upp kikaren och det är BOCKEN! Han har kommit ut precis när regnet har gett sig. Jag får upp min browning x-bolt försiktigt. Han ser aningen oroad ut och rör sig långsamt ifrån mig. Jag får till ett lockläte och han stannar upp, lyssnar och börjar beta slytoppar igen. Han vrider långsamt upp ena sidan precis bakom bogen och jag ser min chans. Han faller på stället i ett aningen högt skott som går ut igenom ena bogen.

Den 11 augusti så började jag en jaktutbildning. En yrkesutbildning på Forshagaakademin i Värmland, strax utanför Karlstad. Det första sju veckorna var intensiva med alla möjliga olika skolutflykter, se tidigare inlägg på bloggen. Så utbildningen har tagit mycket jakttid. September var därför inte så mycket på jaktfronten.

Den 3 oktober begav jag och pappa oss iväg på en resa till Ungern via Jakt i Ungern. Vi hade bokat jaktpaket “Ungern special” och våra förväntningar var på topp. Efter ca 1,5 – 2h bilfärd ifrån Budapest så var vi på plats vid det statliga reviret, Vertezi där vi skulle jaga med varsin guide. Jag fick en engelsktalande och pappa en som mest kunde tyska och få ord engelska, guiderna var far & son och hade jobbat på reviret länge. Där skulle vi främst jaga varsin kronhjort 4-6 kg trofévikt samt hondjur. Redan första kvällen hann vi ut på jakt och det dröjde inte länge innan jaktlyckan hade drabbat pappa, när jag och min guide kom tillbaka till jaktstugan möttes vi av en kronhjortstrofé i trädgården, en fin hjort på ca 4,5 kg och en ålder över 7 år. En perfekt avskjutningshjort för området. Jag drabbades av jaktglädje kväll nummer tre ute på jakt. Både jag och pappa hade turen med oss på resan, vi såg massor av vilt. Kronvilt, vildsvin och vilda mufflonfår som fick mitt hjärta på högvarv. Jag hade glädjen att fälla en hjort på 6,51 kg i trofévikt som efter den obligatoriska mätningen i Ungern höll en bronsmedalj, mitt första kronvilt! Jag fällde också en kronkalv samt ett ungt vildsvin. Pappa lyckades fälla två kronhjortskalvar utöver sin hjort.

Perfekt avslut på sista morgonen ute på jakt. Efter några timmars smyg/vaktjakt så överraskade vi en grupp med “rödgrisar” som var på jakt efter ekollon i skogspartiet som syns i bakgrunden av bilden. När vi promenerar runt så ger guiden mig en knuff i sidan och viskar “wildboars”, ser då att närmsta vildsvinet är fullt upptagen att böka efter ekollon ca 5 meter ifrån oss. Jag ser hur en annan jämnstor gris kommer fram ibland några fällda ekar ca 10 meter bort, guiden ställer upp skjutstödet. Precis när jag får upp bössan så ställer grisen upp sig med perfekt bredsida med huvudet fokuserat i backen i jakt på godsaker. Jag kramar skottet och den faller på stället. De andra vildsvinen grymtar till och det far ekollon åt alla håll när resten av gänget försvinner iväg i samlad trupp in i ett buskage. Ifrån buskaget hörs sedan ett missnöjt grymtande, snarlikt ett morrande. UPPRÖRD sugga! Det bryter tjutet i mina öron, då jag i all hast glömde att ta på mig hörselskydden som komiskt nog satt fastklistrade på huvudet. Svårt att komma ihåg allt i stundens hetta. Jag var glad ändå, där på plats ligger en fin liten rödgris. Mitt första ungerska vildsvin.

Oktober-november bjöd på en del jakter med skolan. Bland annat en hundjakt efter rådjur, där jag var med som jaktledare och jag satt med då min pojkvän testade på att jaga. Vi är enbart två kvar nu på jaktinriktningen på yrkesutbildningen men det är många som går fiske, ca 22 stycken, varav min pojkvän som också har börjat bli intresserad av jakt. Denna jaktdag med klassen bjöd däremot inte på någon jaktlycka, men det var en del fina rådjursdrev och det var flera ur klassen som såg vilt. I november höll vi två på jaktdelen också i en älgjakt med löshund vid Hasselfors för gymnasieelever ifrån Forshagaakademin, det var älg i pass, men oturligt nog olovlig älg! Kul att testa på rollen som jaktledare och det var ett par givande dagar i skogen.

Vi på YH fick också hänga med gymnasieeleverna ännu en gång till Hasselfors, men då som passkyttar vi också. Den dagen så fälldes en älgkalv av en av eleverna, hans första älg! Annars så var det lugnt hos övriga skyttar. En fin dag i skogen med Forshagaakademin.

I december däremot så hade jag äntligen fixat klart allt till min Mauser M12 Extreme som jag vann i Allt om Jakt & Vapens läsareberättelse tävling. Jag hade fixat ljuddämpare, en stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikarsikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Super tack till hjälpen går till Jaktia Örebro som fixade gängning och montering av ljuddämparen. Efter inskjutning med 4 stycken skott så blev jaktsuget stort. Jag och pojkvännen begav oss ut i några nätter på vildsvinsvak. De två första nätterna var det lugnt, inga vildsvin i sikte när vi var ute. 3:e natten gillt så dök det upp ett gäng med årsgrisar efter ett par timmars vakande, en av dem, en liten gylta sprang 4 meter innan hon låg efter en träff som vid skottplatsen vittnade om ett perfekt lungskott. Fin invigning av mitt nya jaktvapen!

Året slutade inte där. Juldagen så var det en händelse utöver det vanliga. Runt kl 21:00 på kvällen hör jag hur mamma ropar efter mig. När jag pratar med henne så säger hon att hon mötte en räv i trädgården, en räv som kom oskyggt rakt emot henne där hon stod på trappen in till huset. Väl inne i köket så ser hon hur räven helt oblygt tassar upp på trappen och sätter sig på hundarnas favoritplats i lyktskenet. Jag och pappa beväpnar oss, pappa tar vakt i ett fönster som är på övervåningen ovanför ytterdörren. Jag smyger och knackar på fönster och dörrar för att få iväg den ifrån vår trapp tillslut försvinner den ut i trädgården. Jag ser den smyga runt men det smäller inte, springer upp när jag ser den fortsätter strosa i trädgården. Viskar vid lekstugan till pappa. Plötsligt stannar den och stirrar nyfiket mot oss mitt på gräsmattan. Två snabba hagelsvärmar och den ligger bara några meter ifrån skottplatsen.

Vi kollar räven och ser inga synliga tecken på rävskabb. Underligt beteende! Mamma menade däremot att den rörde sig annorlunda, kutigt med ryggen, men det hann jag aldrig se. Slutet gott och en räv mindre kring vår trädgård och hägnet. Räven visade inga tecken på skabb, men det sköts en hårt angripen skabbräv veckan innan.

Det var avslutningen på året 2014. Ingen mer jakt innan det nya året kickades igång! Önskar er ett år med jaktglädje och att ni får uppfylla någon jaktdröm, det blir inte bättre än så. Skitjakt på er!

Full fart framåt!

May 27, 2014May 28, 2014 Alexandra Hellström1 Comment

Lite uppdatering om mufflonlammen ifrån inlägget “mufflonräddning”. Det har gått otroligt bra med lammen. Den 29 maj blir de 3 veckor gamla. Alla tre är pigga och krya. Även minsta lilla baggen som hade ett par riktigt tuffa första dygn i livet. Vi fick sondmata honom de två första dygnen och han hade svårt att hålla värmen. Så pass illa att han fick vara nerbäddad första kvällen framför tvn samt vara ett par timmar i sängen inlindad under täcket. Dygn tre däremot piggnade han till och nu håller han jämnt tempo med de andra lammen, men det märktes att väldigt väl att han var förtidigt född egentligen, han kunde först stå när han var ett dygn gammal samt dag 3 kunde han öppna ögonen ordentligt.

Nu bor lammen med två andra flasklamm som är drygt två veckor äldre. De trivs riktigt bra tillsammans! Ett av de äldsta lammen är boss över gänget. Ett stort bagglamm som är nyfiken och lite tuffare än de övriga. Totalt två bagglamm och tre tacklamm.

Nu får lammen välling i lammbar så att man slipper mata alla med nappflaska, vilket är ganska omständligt och tar tid då det är fem stycken. Lammen har funnit varandra men de får vänta ett par månader till innan de flyttar ut i hägnet till tackorna och de andra lammen.

Tackorna däremot har noll tolerans till flasklammen och ger sig gärna på dem med sparkar och knuffar om de kommer åt dem. Då de beter sig annorlunda jämfört med de andra fåren så brukar de ta ett par månader innan de kommer in i “övriga gänget”. Men först behöver de växa till sig!

Här nedan följer lite bilder på lammen…

Tidigare flasklammen Fiona samt Jasmin på besök hos lammen med deras årslamm. Bra att flasklammen får vänja sig vid andra får och samtidigt får de lära sig mer “normalt fårbeteende”. De åkte på några smällar och utfall av tackorna. Lite beroende på att de var aningen kaxig mot dem och samt att de beter sig “udda” jämfört de andra fåren.

Mufflonräddning

May 12, 2014May 12, 2014 Alexandra Hellström2 Comments

Det händer alltid mycket saker ständigt när man är djurägare och speciellt när man har mycket djur. Förra torsdagen var en ovanlig dag. Jag var ledig och tog då tillfället i akt att vara mer ute i hägnet och kolla till djuren. Mufflonfåren håller fortfarande på och lammar så det är ständigt något nytt som har hänt hos tackor och lamm. Jag fick syn på två nya lamm nästan direkt, ungtackor på helspänn med små vingliga lamm. Jag fick även se att det var en tacka som inte såg speciellt pigg ut. Jag märkte henne då hon låg i en rätt ovanlig ställning och några mufflonlamm stod och sparkade på henne. När jag kommer närmare så går hon först upp när jag börjar komma rätt så nära henne. Magkänslan säger att någonting inte är helt rätt ställt. Tackan smiter i väg men ser inte kry ut jag bestämmer mig för att hålla koll på henne resten av dagen. Hon är också en av de mest högdräktiga tackor jag någonsin sett. Oerhört runt,nästan sprängfärdig ser det ut som när hon går i väg med tunga steg.

Timmarna går och jag går ut och kollar till henne ett flertal gånger under dagen. Om hon skulle ha börjat föda eftersom det verkar som hon ska lamma. Det ser bara ut som livgnistan försvinner allt mer och mer. Hon är seg och öronen hänger. Inget bra tecken. En av tackorna som brukar vara absolut skyggast är nu som ombytt.Magkänslan ska man alltid lite på när man håller på med djur har jag lärt mig med åren. Jag ger henne någon timme till för att jag ska få mer hjälp hemma då jag känner på mig mer och mer att avlivning är det enda alternativet som kvarstår. Frågan är lever lammen fortfarande där inne.

När pappa kommer hem så berättar jag vad som har hänt. Han går med mig och tittar till tackan som fortfarande inte visar några tecken på bättring eller ork att lamma. Vi plockar i ordning bössa,knivar,plasthandskar och en låda. Vi har delade åsikter, jag tror det finns chans att lammen lever i tackan men han är rädd att de kan ha dött då tackan är dålig. Vi chansar ändå och tar med knivar så vi kan göra akutkejsarsnitt efter avlivning.

När vi kommer ut till henne är hon inte längre direkt kontaktbar. Det blir ett snabbt avslut och direkt efter skott kastar vi oss över henne och öppnar upp henne snabbt men är extra försiktiga vid magområdet. Vi ser att hon har fullväxta lamm i sig och när vi river ut två stycken så ser vi att de vrider lite på sig. De är vid liv! Vi tar stadigt tag om mage och ben på varsitt lamm och håller huvudena nedåt så fostervattnet får chans att rinna ur dem. Jag ser att de fortfarande ser ut som det är något kvar i livmodern och där ligger ytterligare ett lamm! Ett stort bruntrött tacklamm och hon visar också livstecken! Vi torkar,masserar och ger dem konstgjord andning tills de börjar hosta och håller dem sedan så slemmet får rinna ut. När vi ser att alla lammen har någorlunda andning så lägger jag dem i lådan och vi snabbar oss hemåt.

Hemma är hundar ytterst nyfikna. Inte varje dag det kommer in andra levande djur i huset än dom och katterna. Den enda hunden som får hänga med oss och hjälpa oss med lammen är vår gamla wachteltik Korall. Hon har tidigare haft ett par valpkullar men har inte haft valpar nu de senaste tre åren. Men så fort hon får se de små så kickar hennes moderskänslor igång. Hon tvättar och knuffar på dem för att få igång dem och trycker dem intill sig för dela hennes värme. Samma hund som biter tag i skabbrävar och grävlingar så fort hon får chansen behandlar lamm som det är hennes eget kött och blod. Korall är fantastisk hjälp då det är svårt att jobba med tre nyfödda lamm samtidigt, det hör verkligen till ovanligheter. Trillingar på mufflonfår är extremt ovanligt. Under våra snart 20 år som mufflonuppfödare så har det endast hänt två gånger tidigare i vårat hägn. Normalt föder mufflonfår 1-2 lamm. I hägn kan däremot tackorna vara i bättre kondition så de orkar att föda fler lamm och oftare än i det vilda.

Det blev en lång eftermiddag och natt då lammen behöver extra tillsyn, då man bör se till att de äter ordentligt första dygnet. Viktigt att de kommer igång så snabbt som möjligt för bästa start. Två av lammen kom igång bra redan under första kvällen, men den tredje var lite mindre och svagare. Så den fick hjälp av lammräddare som är en sond, det vill säga slang ner till magsäcken. Utan den så hade det lammet troligen inte klarat sig då han var alldeles för svag för att ta nappflaskan och det lammet hade svårt att hålla värmen så vi fick värma det genom att linda in det och hålla det i famnen.Korall fick ligga hos dem och värma dem första natten.

Vi märkte redan första kvällen att det egentligen var för tidigt för de här lammen att födas då de bland annat hade som tjockt fettlager under klövarna. Det är skydd under tiden som de växer och utvecklas i tackan och är skydd så de inte skadar tackan när de sparkar i magen. Den fettvävnaden brukar tillbaka bildas dygnet innan de föds så var första gången som vi fick se det på riktigt. Det minsta av det tre lammen kunde först stå mycket vingligt dagen efter födelse och dess ögon började att öppnas under lördagen och var helt öppna på söndagen. Normalt är lammen uppe och springer med tackan bara mindre än en timme efter födelse.

Lammen på fredagen, ett dygn gamla. “Kaninöron” på två av dem som några dagar senare utvecklades till vanliga öron. Tacklamm de två som kollar in i kameran.

Idag så var lammen ute tillsammans för första gången. Nu är alla pigga och glada precis som helt vanliga lamm även de hade en ovanlig och tuffare start på livet först!

Mufflontroféer

April 19, 2014April 29, 2014 Alexandra HellströmLeave a comment

Resultatet av hornkoket ifrån förra helgen, några bilder som jag glömde lägga till i förra inlägget! Jägarna fick med sig troféerna direkt och var super nöjda! En dags arbete med hornen och de blev riktigt bra. Högtryckstvätt är guld värt att ha tillgång till i samband med hornkok! Utan den hade det inte gått lika fort. Här är några bilder på troféerna samt nöjd troféberedare!

Ifrån vänster – 68 cm (test bedömd till brons), 66-67 cm samt 60-61 cm. Fina trofébaggar!

Mufflonjakt och Viltsafari

April 15, 2014April 15, 2014 Alexandra Hellström2 Comments

Under den gångna helgen var det åter dags för lite mufflonjakt på mufflonbaggar, den här gången selektionsjakt. Några baggar på tre år som skulle jagas då de i mina ögon inte höll måttet eller de krav jag har för avelsbaggar. De klarade sig vidare ifrån förra året då jag klassade dem då som “för små” att jagas eftersom de då höll under 60 cm. Jag vill gärna att de kommer upp i hornstorlek runt 60 cm för jakt. I år så höll de måttet för jakt. Jägarna ifrån Småland dök upp på fredag eftermiddag och det var sagt att vi skulle jaga på lördag. Fredag eftermiddag var det så härligt väder med varm vårsol så jag och en av jägarna gjorde ett försök efter en bagge som jag tippade på höll mellan 68-70 cm. Efter 3h så kom första riktigt bra skottchansen och då gick skottet. Perfekt träff och baggen sprang inte många meter. Längsta hornet höll 68 cm och vid en provbedömning så höll baggen en bronsmedalj, då den hade bra mått på hornen när det gällde grovlek samt utlägg så räckte den upp till brons trots den var under 70 cm.

Lördagen så var det upp och ut vid kl 08:30. Mufflonfåren var då i fullgång med att gå runt och beta gräs. En hel del regn under veckan samt kombination med stark vårsol så fanns det mycket nytt gräs. Jag tog med mig en av jägarna och smög ut i hägnet då jag fick se direkt en av baggarna som vi var ute efter att skjuta under helgen. Baggen gick och betade med några andra baggar. Vi lyckades smyga in oss på ca 150 meter ifrån gruppen på ca 8-10 baggar. Sedan var det att sitta och vänta ut bra läge. Aldrig lätt att jaga flockdjur, speciellt när man är ute efter ett specifikt djur. I den här gruppen så var det en bagge som vi var ute efter då de andra var baggar som jag ville spara vidare för avel samt växa sig större. Mufflonfåren gillar även att beta tätt, gärna så de nästan skrapar i hornen på varandra så anser de att de håller sig på perfekt avstånd till varandra. Baggen vi skulle försöka att komma åt höll sig mitt i gruppen eller intill andra baggar i nästan 2,5 timmar så det var omöjligt att komma till skott. Vi satt tålmodigt och väntade in det rätta läget. Tillslut stod baggen för sig och jag sa att jägaren fick skjuta. Alltid så får den jag guidar vänta tills jag ger klartecken för skott. Skottet gick och baggen föll i backen av ett högt bogskott. Baggen hade en hornlängd på 66-67 cm och jag hade gissat på runt 65 cm. Ibland med mufflonfår så är det svårt att pricka rätt storlek när de lever då en del hornvinklar kan vara svåra att bedöma. En vacker trofé som avslutade en trevlig förmiddag.

Efter lunch så var det dags för mufflonbagge nummer tre. Nu var önskemålet en bagge runt 60 cm. Jag hade en bagge i åtanke så vi begav oss ut och letade upp honom. Vi hittade i en grupp med ett tjugotal andra baggar ifrån under året upp till sju år. Baggen vi ville åt skuggade den äldsta baggen i gruppen på sju år. De gick tät och betade i timtal och då och då fattade den äldsta baggen i gruppen misstanke och de gick då ännu tätare så det var omöjligt att hitta någon skottchans. Efter att i lite mer än tre timmar ha varit inriktad på en bagge i 60 cm klassen som verkligen inte bjöd på någon skottchans så gick en annan avskjutningsbar bagge i 60 cm klassen för sig själv och betade. Jag viskade då till jägaren att han fick skjuta den istället om han ville då den gick med perfekt bredsida på ca 80 meter ifrån oss. Han tvekade inte och skottet ekade. Baggen hoppade högt i skottet och sprang till några andra baggar och tittade åt sedan åt vårat håll. Efter mindre än en halvminut så gav benen vika och baggen föll ihop på rygg. Mufflonbaggar kan vara mycket hårdskjutna och den här baggen hann aldrig förstå vad som hände innan det var slut.Baggen höll 60-61 cm, så var en perfekt bagge! Skönt avslut på mufflonjakten!

På kvällen åkte vi en sväng på Boo Egendom för att spana dovhjortar. Det var några hjortar som jag var extra sugen på att fotografera och några av dem visade sig denna kväll! En av grupperna som jag var intresserade av att fotografera samt se på nära håll kom springandes framför bilen på ca 40 meter. Vi räknade 16 hjortar samt 2 hindar. Flera hjortar i medaljklass och totalt under kvällen så såg vi ett par hundra dovhjortar. Jag lyckades få en del trevliga bilder, en del av bilderna är också ifrån tidigare viltsafaris i år.

Mufflonfår del 2- trofébedömning och trofétillvaratagande

April 9, 2014May 29, 2014 Alexandra Hellström6 Comments

Intresset för jakt på mufflonfår tycker jag ständigt ökar, många som frågar om jakten samt som är intresserade av att komma och jaga mufflonfår med mig. Det är stor efterfrågan på både mufflonjakt i hägn samt frilevande. Däremot så finns det inte så mycket fakta om mufflonfår på svenska sidor på nätet och inte speciellt mycket skrivet om dem i böcker. I den här delen av min serie om mufflonfår tänkte jag ta upp trofébedömning samt tillvaratagande av trofé.

Mufflonfår är ett exklusivt vilt och de har en mycket eftertraktad trofé och är en dröm för många svenska jägare. En mufflonbagge på 60 cm klassas som kapital trofé, fast håller inte medaljklass. De baggar som jag och min familj säljer för jakt håller ifrån 60 cm, då har de en vacker trofé som börjar se “färdig ut”, baggarna är då ca 2 år gamla, jämfört med vilda mufflonfår så växer oftast hägnade mycket snabbare då de har bättre födotillgång året runt. Det är vid den åldern som man börjar se mer självklart vilka baggar som får bäst horn och förutsättningar för avel.

Mufflonbaggar som är ideal att spara vidare ifrån två års ålder är de som inte ser “färdiga” ut ännu, de vill säga hornspetsarna har inte börjat vrida uppåt utan de fortfarande har mycket plats för att växa sig stora. De har bäst förutsättningar för att få en topp trofé samt de tar tid innan de börjar bryta hornspetsar eller nöta ner dem. Se bildexempel nedan på bra bagge hornmässigt för avel samt bagge som har trofé för avskjutning.

Bagge på 2 år med horn som vinklar in mot hals samt dels börjar nöta mot hals. Hornen har en kort båge och saknar ett djup,klent utlägg (dålig bredd mellan hornen) samt börjar att se “färdig” ut för sin ålder. Ej lämplig till avel. Fin trofé men inte medaljklass. Ca 60 cm.

Två stycken baggar på 2 ½ år (fotat hösten 2012). Dessa baggar passar både som avelsbaggar. Den högra baggen har riktigt bra hornanlag och den används i vårat avelsarbete, bra utlägg samt djup i hornen. Hornlängd på ca 60-65 cm på fotot.

Medaljvittring hos mufflonbaggar nås först när trofén ligger på en hornlängd av ca 70 cm) , baggar som är under 70 cm är alltså oftast för “små” för att nå upp till medaljklass. Det finns däremot vissa undantag ibland att en bagge med trofé på ca 68-69 cm kan hålla bronsmedalj, men då krävs ett bra utlägg (större än 45 cm) samt grovlek på hornen där första omkretsen ligger på ca 27 cm +.

Oftast vid hornbedömning så kostar det inte pengar att bedöma om det skulle visa sig att trofén inte når upp till medalj,många jaktmässor har trofébedömning om du inte kontaktar en hornbedömare privat.Kom ihåg att om trofén har en längd på 70 cm + så är däremot chansen störst till bronsmedalj.

Mätning av hornlängd på bagge som bedömdes till guldmedalj av Jägarnas Riksförbund 2014, 87 & 83 cm samt 206,6 poäng totalt.

Mätning av 2:a omkrets på bilden. Första omkretsen är alldeles vid hornetsbas. Omkrets 2 och 3 fås ut genom att man tar längden på hornet och delar på 3. T.ex baggen på bilden höll på vänster horn första omkrets 23,5 cm, andra omkrets 22 cm, tredje omkrets 19 cm.

Mätning av utlägg på mufflonbagge. Bredaste punkten mellan hornen mätts ut. Inte alltid så lätt att få ut exakt mått.

Silvermedalj är först vid en hornlängd på ca 75 cm upp till 80 cm, flera mått än själva hornlängden är det som spelar viktig roll när det börjar närma sig toppmedaljerna. Guldmedalj brukar kunna nås ifrån 80-82 cm, men man ska tänka på följande också grovlek (3 punkter som mätts på vardera horn) samt utlägg (bredden mellan hornen,den mäts ej mellan hornspetsarna), mufflontrofén kan få avdrag ifrån 0-3 poäng kan ges om hornspetsarna är för tätt eller hornen vinklar in alltför mycket mot halsen, det vill säga om baggen är för “trång” i hornen. Färg och räffling samt hornets båge/cirkel bedöms. Mest poäng ger längd,utlägg samt de tre olika omkretsarna som mäts på hornet.

Längden på hornen är enkelt att få ut. Man mäter på hornets ytterkant och är noga med att hålla måttbandet så tätt på hornet som möjligt. Första omkretsen på hornet hittar du längst in på hornet. När man tillvara tar mufflontrofé så ska man vara mycket noggrann med att inte råka karva för nära hornbasen. Hornet är mjukare i tillväxtzonen så du kan av misstag skada hornet eller ta bort någon centimeter om du inte är försiktig med kniven.

Om du har tillgång till en högtryckstvätt så är den mycket praktisk i samband med hornkokning, den spolar bort mycket kött så du behöver då inte jobba lika mycket med kniven. Du bör då ha kokt kraniumet så pass länge att det har släppt kring ögonen på det annars är det svårt att spola rent. Mufflontroféer är däremot känsliga för kokning, samma tid som man kokar ett råbockshorn räcker för att få ett sönderkokt pussel till kranium. Så med mufflon bör man ha kokningen under uppsikt.

Efter användning av högtryckstvätt bör man tänka på att det pressas in vatten i hornen. Så trofén bör ligga på tork på tidningar under ett par dagar innan den hängs upp eller tas in i huset. Annars rinner det blodblandat vatten ur hornen och det kan lukta små surt. Då det börjar pressas ut då hornen torkar.

Mufflonbaggar upp till 60-65 cm så bör hornen kokas loss om det går så man kan såga av kvicket (växtmassa i hornet) annars så finns det stor risk att hornen släpper efter ett tag och det luktar ruttet. Nu kokar vi sällan däremot av hornen på trofébaggar utan vi kokar dem ordentligt och försöker jobba med kniven in under hornen vid basen.

Riktigt stora mufflontroféer går oftast inte att koka loss hornen, så man behöver inte slita ihjäl sig med att försöka då. Om man lyckas lossa hornen så bör man diska rent dem innan man sätter fast dem igen med plastic padding. Även om man inte kokar loss hornen så kan man täppa till med plastic padding som “säkring” för att hornen inte ska lossa.

Hornen spricker inne i rumstemperatur när det börjar torka så för att slippa detta bör det behandlas med stockolja (terpentin- och linolja, då mestadels linolja). Så om man är rädd om sin trofé så ska man använda någon slags behandling på hornen.

Montering av trofé finns flera varianter. Vi kör på att såga ett fyrkantigt hål i nackkotan och sedan träfast kraniumet på en hyllkonsol. Troféen kan då vinklas i önskad vinkel och sedan låser man fast kraniumet på konsolen för att sedan skruva fast den på en trofésköld. Det finns också en variant med dubbla sköldar samt två sköldar med distans mellan sköldarna. Under är varianten som vi gillar och alltid använder när vi själva monterar mufflontroféer.

Hornmontage av guld- samt bronsmedalj baggar

Tidigare så var man tvungen att ha torktid i tre månader på mufflonfår också, men vad jag har hört nu så ska den vara borttagen. Mufflontrofén krymper någon centimeter ju längre den ligger, då den torkar ihop. Så man ska inte vänta för länge innan man lämnar trofén på bedömning utan om man är medalj intresserad så bör man snabba sig. Man går inte på vikt eller volym när man bedömer mufflonfår, så man kan lämna ett bogmontage av mufflon för trofébedömning.

Trofén krymper lite med tiden, någon cm per horn, så bäst är om man är intresserad av bedömning att lämna in din trofé så tidigt som möjligt. Enklast för bedömning av mufflonfår är att ta med trofé på jaktmässor eller kontakta Jägareförbundets kontor eller Jägarnas Riksförbund. För vid bedömning av mufflonfår krävs special utbildning. Vi har lärt oss med åren hur trofébedömningen går till men vi är inte utbildade för trofébedömning, jag har däremot anmält intresse till Jägareförbundet. Så förhoppningsvis blir jag trofébedömare i framtiden!

Uppgifter som du ska dela med dig av vid hornbedömning av mufflonfår…

Jägarnas Riksförbund =

Mufflon fälldes den:
Skottplats (hemman) :
Kommun:
Län:
Jakträttsinnehavare (titel,namn,adress): * Då nämns bland annat om baggen är fälld i ett vilthägn.
Skytt (titel,namn,adress):
Ägare till hornet :
Mufflonfårets ålder: * syns oftast på årsringar på hornen (det är som en åt snörpning då).
Mufflonens passade vikt: *mufflonfår ska inte överstiga 50 kg i levande vikt.
*= förklaring

Svenska Jägareförbundet =

Baggen fälldes:
Skottplats:
Församling:
Kommun:
Län:
Hägn (hägnets namn):
Ägarens namn:
Adress:
Postadress:

På båda listorna så går frilevande samt hägnade mufflonfår under samma lista. På Jägareförbundets förtydligar man däremot om det rör sig om hägn eller inte.

Nedan är bilder på några mufflonbaggar i guldmedaljsklass.

Baggar i silvermedaljsklass nedan

Baggar i bronsklass nedan

Ifrån vänster på bilden nedan -silver-,guld-,bronsmedalj troféer

Månadens bild mars 2014 – Svenska Jägareförbundet

March 9, 2014March 9, 2014 Alexandra Hellström2 Comments

En av mina bilder ifrån fjolårets dovhjortsbrunsts fotografering av vilda dovhjortar blev vald till månadens bild i mars på Svenska Jägareförbundets hemsida! Jätteroligt och andra gången nu som jag har lyckats få titeln månadens bild där! Första gången var i november 2011, då en bild på två stycken mufflonbaggar ifrån hägnet! Det var första gången som det publicerades en bild av mufflonfår som månadens bild.

Här hittar du bilden – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/2014/mars/

Här nedan är mina bilder som har lyckats få titeln månadens bild!

Här kan du läsa mer om “Månadens bild” – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/

Mina bilder får inte kopieras eller spridas utan min tillåtelse.

Årets första mufflonjakt

March 8, 2014 Alexandra HellströmLeave a comment

Första mufflonjakten för året hölls under första dagarna i mars. Två stycken norrmän ifrån Trondheimstrakten var jaktgäster hos oss. Det fälldes tre stycken fina mufflonbaggar under helgen, guldmedalj på 87 & 83 cm (206,6 poäng) samt silvermedalj på 76 & 77 cm (195,7 poäng), den sista höll ett par poäng under bronsmedalj då hornlängden var på ca 64 -65 cm. Baggarna bedömdes hos en trofébedömare ifrån Riksjägarna innan de lämnade Sverige. Mycket trevlig helg med spännande smygjakter med mig som guide i det härliga vårvädret! Baggarna kommer att bli vackra bogmontage och fina jaktminnen.

Fler trevliga jakter på mufflonbaggar väntar under våren! Fullbokat just nu för året 2014 när det kommer till jakt efter mufflonbaggar! Inga fler guld eller silver djur för jakt däremot. Det är mer exklusiva troféer så det finns inte för jakt varje år. Så ser framemot mer mufflonjakt i april-maj!

Mufflonfår del 1

January 5, 2014January 5, 2014 Alexandra Hellström6 Comments

Lite grundläggande information om mufflonfår samt tankar om mufflonfår i Sverige samt sånt vi har lärt oss under åren med vår egna mufflonfårsbesättning.

Mufflonfåret är som andra fårarter lätt att göra sin egen variant av och styra avelsmässigt. Under åren så har vi haft med många olika baggar under brunsten samt haft en större grupp med mufflonfår så vi har en bredbas med olika horntyper och vinklar, de skiljer även en del färgmässigt mellan baggarna.

Mufflonfåren skiljer sig mycket i utseende bara på olika platser i Sverige. I vårt hägn dominerar mörkare varianter av mufflonfår med svarta och grövre horn som liknar mufflonfåren på fastlandet i Europa, t ex Tjeckien. Vi har under åren satsat på att ha ett brett avelsutbud med fina avelsbaggar samt en stor stam för att motverka inavel eller andra problem för stammen. Bra sätt också för att få fram så många olika hornvarianter som möjligt. År 2012 valde vi även att köpa in 4 st nya avelsbaggar med annan blodslinje än våra djur. Då vi är mycket nöjda med våra hornanlag men önskar snäppet bättre pälsanlag. Önskar att få pälsen mer åt det roströda hållet, då dessa djur påminner mer om djuren på Eriksberg pälsmässigt. De har däremot mycket ljusare horn än våra mufflonfår. Bäst i hornbedömning ger mörka nästan svarta horn.

Mufflonfåret är världens minsta vildfår och har en levandevikt på ca 50 kg (bagge). Absolut minst är mufflonfårets underart cypriotiskt mufflonfår som väger ca 40 kg levande vikt och är Cyperns största landlevande djur.

Brunsten hos våra mufflonfår brukar infalla i september/oktober, dessa lamm föds sedan i februari/mars. Tvillingfödslar förekommer, men det har minskat med åren. Tackorna behöver oftast komma upp i en ålder av ca tre år för att få tvillingar, men har även hänt att ”förstaföderskor” har fått tvillinglamm men det brukar dessvärre inte gå så bra. Då om man inte är vaksam så kan ett av lammen bli dumpat och då mufflonfår som andra djur inte adopterar andras avkomma så kan man finna detta lamm dött. En mufflontacka behöver gå undan och föda lamm i ro, då lammet behöver vänja sig vid mammans doft för att klara sig, en äldre tacka drar sig gärna undan övriga flocken i två-tre dagar. En ung tacka kan däremot första gången råka föda lamm oplanerat mitt i en grupp eller på en foderplats. Detta brukar dessvärre inte sluta väl, ofta har såna situationer slutat med att lammet förvirrat irrar efter baggar eller första bästa tacka/annat får som den ser och råkar då ut för stångningar och bortknuffningar. Dessa lamm om vi upptäcker föder vi upp som flasklamm då de annars går en säker död till mötes . Tackorna har strikt hierarki och accepterar inte di försök av andra lamm.

Flasklamm har ofta i början svårt att komma in i flocken, då de inte beter sig som de övriga fåren. De första två-tre månaderna får de oftast gå på egen hand och de accepteras först helt och hållet under första brunst, speciellt tacklamm. Flaskuppfödda djur är däremot till stor hjälp när man behöver fånga in andra mufflonfår för kontroll eller livdjursförsäljning, de andra lockas med lättare och de känner sig samtidigt trygga då dessa djur är lugna i sällskap av människor. Så om man har mufflonfår i hägn och vill ha bättre kontroll över sina djur så är flaskuppfödda tackor att rekommendera. Flaskuppföda baggar blir ofta problem då de inte får någon respekt för sina uppfödare och kan då ha dåligt tålamod vid vistelse i hägnet och rent sagt klassas som olustiga.

Mer om hur själva brunsten hos mufflonfår fungerar. Tidigare nämnt så infaller den oftast i september/oktober (årsfödda tacklamm slutet av oktober/november ut), då med att de äldre tackorna brunstar först. Den första tackan utsätts alltid för högst tryck och då är det viktigt att man har en äldre bagge som tar kontroll, annars kan tackan jagas runt av alltför många baggar. En mufflontacka brunstar i ca 2-3 dagar . Högbrunst under dag två och då är hon oftast ensam med en bagge i ett eget hörn av hägnet. Flera tackor kan brunsta under samma period och då är det viktigt att ha flera bra avelsbaggar. Då mufflonfåren inte brunstar som hjortvilt med en dominant platshjort som sköter ett helt harem. Om man har för lite baggar så finns det en risk att baggar som inte är tänkt till avel får chans att producera avkomma, då även baggar ifrån en ålder av ett år. Baggarna sköter tackorna bäst ifrån tre års ålder då de har fått bra självförtroende och erfarenhet, yngre baggar råkar oftast hetsa upp tackorna allför mycket och de blir då mycket spring eftersom tackorna hellre väljer en äldre bagge om det finns tillgängligt. Yngre baggar har också en tendens att mer stånga på tackorna då de försöker ”rymma” ifrån deras sällskap, vilket i sin följd stressar tackorna. En äldre bagge stångar undan rivaler med styrka och de kan få dem att väja för en blick eller ett ”skenanfall”. Baggarna gnisslar tänder,sparkar varandra samt har samtidigt deras blå/svarta tunga ute och ett brummande ljud samt stångas även rejält innan brunsten drar igång på riktigt. För att kolla tackornas mottaglighet så följer baggen tackan och lägger huvudet åt hennes sidor samtidigt som han med tungan ute och brummande ljud kickar henne lätt med frambenen. Detta får tackan att kissa som baggen sedan tar i munnen med höjt huvud och böjd överläpp flemar i luften, vilket ger svar på om tackan närmar sig brunst.

När jag väljer ut baggar för avel så tänker jag på följande

Hornanlag. Hornen ska gärna ha så stort utlägg som möjligt och bra växtkraft. Horn som vrider in spetsarna mot halsen och orsakar nötskador på huden är inget att föredra i avel, om det är sidan på hornet som skaver mot halsen och inte spetsen av hornen så funkar det däremot att ha baggen i aveln. Då avkomman troligen får bättre anlag eftersom tackans ursprung också spelar sin roll.
Pälsen. Den ska vara tydligt brokig, med svart/rött. Med stark sadelfläck samt gärna tät man under hakan.
Klövar. Eftersom mufflonfår ursprungligen är bergslevande vilt så är förväxta klövar ett vanligt förekommande fenomen. De baggar med bäst växtkraft hornmässigt lider oftast av att klövarna växer minst lika bra. Om man får fram en bagge med bra hornanlag och perfekta klövar så ska man vara rädd om den baggen, då dålig klövar går i anlag också.
För bästa chans att välja de mest lämpliga djur till avel så har jag även ett ”baggregister”. Då jag tar bilder av varje bagge som vi har år ifrån år. Det ger bra bild av de djur vi har samt man ser lättare vilka djur som är värda att satsa på avelsmässigt. Det ger också bra grund för avskjutningsplan för baggar som inte lämpar sig för avel eller livdjursförsäljning. Sedan jag valde att satsa på ett bildregister över våra djur så har djuren blivit bättre och bättre. Det är även lättare då att välja ut nya avelsdjur.
Om man är intresserad av uppfödning av mufflonfår och har tankar på att starta upp nytt hägn eller ta över att gammalt hägn, så är det bra att ha hägnet indelat i olika sektioner, när det gäller mufflonfår är det bra att ha ett avelshägn med tackorna samt man byter avelsbaggar då och då eller har flera olika baggar med tackorna. För många baggar däremot ger stora påfrestningar på tackorna under brunst samt lamning. Därför det bra att ha avelshägnet i anslutning till fångstfålla där man kan ta in djuren för försäljning eller slussa ut baggar i en annan del av hägnet utan tackor. Om man inte är intresserad av uppfödning för livdjursförsäljning utan har djuren enbart för jakt så är det ändå bra att ha koll över sina djur och ha så att jakten genomförs med guide så rätt baggar stannar i avel och oönskade baggar säljs för jakt.

Vi har tackor & våra bästa baggar samt nyinköpta avelsbaggar i ett hägn för sig, då tackorna inte orkar med att vara med alltför många baggar. De blir enorm påfrestning under brunsten annars för tackorna, då flera baggar kan springa efter samma tacka. När tackorna lammar så brukar även de första som lammar råka ut för lite för intresserade baggar eftersom de helt plötsligt doftar spännande igen. Därför är det bra att ha en liten grupp med baggar med tackorna när det är dags för ”babyboom” samt brunst. Ett fenomen som vi har märkt på våra mufflonfår är att då våra tackor lammar så tidigt och är i bra form så orkar även en del brunsta på vårkanten också, då slutet av mars-april. Detta gör att de föder 1-2 st höstlamm i augusti-september. Dels blir det så också eftersom vi alltid har några baggar med tackorna under hela året. Baggarna vi håller med tackorna är ifrån ca 1,5 år och uppåt, yngre baggar är för snabba och springer slut på tackorna då det mer tar brunsten på “lek”.

De som jag har lärt mig bäst av om avel på mufflonfår är ifrån uppfödare i USA. De lägger ner oerhört mycket arbete på sina djur och det visar sig verkligen att deras jobb lönar sig. De får fram otroligt fina djur och jag skulle vilja påstå bland de jämnaste mufflonfåren i världen, horn samt pälsmässigt. Däremot klassas tyvärr inte dessa i rekordböcker som renrasiga mufflonfår, då det förekommer många olika fårarter blandade i en del större jakthägn samt djurfarmer. Det finns bland annat blandningar mellan Texas Dall Sheep och europeiska mufflonfår. Samt man har även döpt en ”ny art” till Stumberg Sheep som är en blandning av argali samt europeiska mufflonfår, den blandningen uppstod på Patio Ranch i Texas 1969. Om man vill veta mer om mufflonfår i USA så finns det bland annat en facebook grupp som heter “European mouflon sheep breeders and fanciers”. Mufflonuppfödare i USA som jag har varit i kontakt med och diskuterat mufflonfår- http://www.hilonesomemouflon.com/ & http://www.northtexasmouflon.com/ & http://www.majesticmouflons.net/.

En av de bästa baggarna som vi har fött fram i vårt hägn hade ett utlägg på 54 cm (bredden mellan hornen,se bilder nedan). Dessvärre var hornen lite ojämna då han hade brutit av ett antal cm på ena sidan, så hornlängden hamnade på ett medel på 85 cm. Den baggen bedömdes in som Sverige tvåa på jägareförbundetslista över bedömda mufflonfår i Sverige 2012 på tullgarn mässan. Vår nu största bagge i hägnet som går som avelsbagge med tackorna har en hornlängd på 96-94 cm. Den baggen är 6 år så han har mycket goda hornanlag med en stor växtkraft. Jag har bilder på den baggen ifrån 2009 och det är oerhört spännande att kolla tillbaka till gamla bilder.

Baggarna i vårt hägn håller normalt ca 60 cm vid 2 års ålder, men sen finns det olika anlag en del baggar växer mycket fort. Men vi har även haft 1,5 åriga baggar som har legat mellan 55-60 cm samt 2,5 årig baggar som har legat på 70-76 cm. Samt bagge som vid 4 års ålder höll 90 cm.De baggar med bäst anlag sparar vi vidare i avel samt säljer som avelsbaggar till andra mufflonhägn.

Fler delar om fakta om mufflonfår samt bilder kommer!

	Alexandra Hellström on Bockpremiär 2018
	Birgitta Gillsjö on Bockpremiär 2018
	Jakt med hund on Jakt efter Spansk ibex
	Alexandra Hellström on Mufflonfår del 1
	Alexandra Hellström on Mufflonfår del 2- trofébedömni…