Årets premiärbock, vilken morgon!

Bockpremiären har med åren blivit någon heligt för mig. Det är nog en stor dag för många svenska jägare, verkligen en trevlig start på jakt hösten. Att få smyga ut till skogen med locket i högsta hugg var i år något som jag verkligen hade längtat efter att få göra då. Det var så lyckat under förra årets bockjakt, men då var det dagen efter själva premiärdagen .I år låg förväntningarna på just premiären. Så när det var premiär så ringde klockan tidigt och det mesta var då redan i ordning för utgång till skogs. Jag väntade in gryningsljuset, då jag inte vill råka skrämma i väg djur i mörkret utan invänta skjutljus, onödigt att gå ut när man ändå inte kan upptäcka viltet i tid och minska risken att skrämma dem. Jag kunde på väg ut se tillbaka till fina minnen ifrån enbart några veckor tidigare.

Redan i början av augusti så hade min längtan efter bockpremiär varit stor. Jag var bara tvungen att testa ut ett lockpass hemmavid och vilket resultat det gav! Efter 15 minuter så fick jag plötsligt en knuff på axeln av min far som gjorde mig sällskap och en viskning som sa “bock” samt en hint om vilken riktning bocken kom ut ur skogen. Bocken sprang fram och tillbaka för att lokalisera varifrån locktonerna kom ifrån, verkligen upphetsad av att hitta “geten”. Lika plötsligt som han dök upp ur skogen blev han uppslukad av den igen. Inget rådjur i sikte på en stund men en skällande dovhind som försvann med sitt typiska dovhjortsprång in i skogen. Vi testar att locka igen någon minut efter bocken försvann och efter ytterligare ett par minuter så dyker bocken upp igen på en stenhöjd framför tornet på drygt 80 meter bort. Nu så hinner kameran att komma upp och på plats för bra stöd för filmning och bocken är för intresserad av locktonerna för att ge sig av så han stannar kvar under några minuter för att undersöka. Efter att bocken ännu igen drog sig tillbaka in i skogen så väcktes förhoppningar om ett nytt möte den 16e augusti. Andra gången gillt på lock med samma bock, det vore drömmen.

Så när jag väl klättrade upp i tornet som befinner sig alldeles under en kraftledningsgata så steg spänningen ytterligare.  Samma plats som jag såg bocken sist samt en plats som jag hade sett honom omkring under sommaren. Så nu var locket med återigen och det var nästintill vindstilla, det var bara någon enstaka bris. Camoset på med ansiktsmask samt lövjacka och mitt rådjurslock i högsta hugg. På väg ut hade jag stött en grupp med ca 6-8 stycken dovvilt, en blandning av hindar och kalvar men som tur var drog de sig undan i en annan riktning än åt det jag skulle bege mig. På plats i tornet så började jag kika av omgivningen innan jag började att locka. Troligen samma flock med dovvilt som jag hade stött kom ut sakta men säkert ifrån skogen för att beta på den gamla järnvägsbanvallen som sträcker sig igenom marken.

Jag börjar att locka. En serie med enkla kontaktläten i följd. Jag ser hur gruppen med dovvilt reagerar på locken, de tar en paus i betandet och lyssnar. Jag lockar efter några minuter igen och då hör jag hur något börjar röra sig bakom tornet. Något som kommer in med språng och grenar som knäcks bakom min rygg. Pulsen gick igång direkt och rusade hastigt upp till max på någon sekund. Viltradarn gick igång och jag scannar frenetiskt varje buske och in ibland lövskogen bakom tornet. Plötsligt  skymtas en skugga ibland björkarna. Sen kommer konturer fram ur skuggorna, det är ett klövdjur, men vänta lite det är en svart kropp och lite för stort för att vara ett rådjur. Fram ibland buskar och snår kliver en svart dovhind ut på 30 meter. Hon står med en perfekt bredsida med huvudet högt letandes efter platsen med locktonerna. Hon kommer ut ur skogen i det öppna ute längs med gamla banvallen med stela och bestämda steg. Lockljud på lockljud ställer hon upp sig så man önskar att en bock ska komma ut eller att det var en råbock som stod där istället. Till slut blir hon oroad och trippar in i skogen. Det var tur att vinden låg rätt så den mänskliga närvaron aldrig märktes av.

Jag var ute på pass till kl 05:00, vilket jag tyckte var lagom då det var lite gråväder och solen dröjde. Strax innan kl 06:00 så hade jag redan sett en hel del vilt. Under en serie med ångestläten så kom det en rävvalp utfarande ur skogen, men lika snabbt som jag hade fått sett den så lyckades den försvinna igen. Även en grävlingunge visade sig under morgonen, men den bjöd inte heller på någon skottchans, den var på språng och stanna aldrig inom skotthåll.

Jag var glad över upplevelsen ändå att se så mycket vilt ute och i rörelse. En råget med sina två kid kom också och gästade mig, men geten reagerade inte märkbart på locket, hon var inte ett dugg intresserad av att komma närmare utan hon stannade enbart upp för att lyssna en kortstund.  Sedan öppnade sig himlen och bjöd på ett mer än två timmar långt ösregn varvat med åska och blixtar, inte det roligaste tillfället att befinna sig alldeles under en kraftledning. Geten och kiden vände sig in mot skogen och sökte skydd ibland granarna.

Jag ville inte ge upp lockandet utan jag fortsatte trots ösregnet smattrade på tornets tak. Men med tak över huvudet så kan man inte ge upp, ingen idé att gå hem heller. Jag kände att det var klokast att vänta ut ösregnet. Åskan gav sig ändå relativt fort. Regnet dröjde däremot kvar. Jag försökte hålla humöret uppe med att testa att fortsätta locka, men med ojämna mellanrum. Längsta paus upp till 45 minuter.

När klockan var 07:50 på morgonen så började jag ledsna. Regnet började lugna ner sig och jag tänkte snart kan man börja röra sig hemåt. Precis när jag tänker detta så får jag se något rött som rör sig ibland sly enbart 50 meter ifrån tornet. Jag blir osäker på vad det är då huvudet är ibland kvistar och grenar. Jag tar upp kikare och kollar närmare. Då lyfter det som jag ser är ett rådjur upp huvudet. Pulsen rusar igång. Det är bocken som jag tidigare har sett!

2651

Jag smyger försiktig ner med kikaren. Samt börjar sträcka mig mot bössan som klumpigt nog står lutad nere i tornet då det har varit lugnt en så lång stund. När jag böjer mig ser jag att bocken står och lyssnar åt mitt håll. Ljudet av regn ekar fortfarande lite ifrån taket och jag känner att jag kanske var aningen klumpig i mina rörelser. Räddning var nog att jag ändå hade camouflage kläder på mig samt täckta händer och ansikte. Jag väntar med att ta upp bössan en stund, bocken lugnar sig en aning och börjar beta på buskar och sly igen.  Jag får upp bössan och känner att jag får bra stöd direkt. Däremot så står bocken och betar med spegeln emot mig. Inte en chans till att hitta en skottchans. Plötsligt lyfter han huvudet igen och vrider huvudet emot mitt håll. Han lyssnar och spanar av omgivningen. Jag känner hur pulsen är under kontroll men jag försöker läsa av bocken, han verkar inte vara speciellt oroad. Han börjar gå iväg genom slyet. Jag tar upp locket och låter tonen av ett kontaktläte eka ut ifrån tornet. Bocken stannar upp direkt och vrider enbart huvudet åt mitt håll. Han står och lyssnar i några sekunder och sedan börjar han beta igen i en fortfarande omöjlig skottvinkel. Jag ser däremot hur han börjar långsamt att beta mer åt höger igen och att han börjar följa med mer med resten av kroppen för att vrida sig mer med kroppen åt höger. Nu börjar bocken synas allt mer och bättre ibland buskarna. Jag ser en vinkel som leder till ett skott som i alla fall går ut igenom ena bogen. Jag ser min chans och siktar in mig på bocken. Bockfebern kickar igång på riktigt. Jag får ta ett djupt andetag för att komma ner i varv och samtidigt kramar jag av skottet. Skottet går och bocken försvinner rakt ner ibland buskarna. Knall och falleffekt. Jag laddar om snabbt och fortsätter att sikta mot skottplatsen.

drabock

Efter några sekunder ser jag hur gräset vibrerar och jag hör hur han sparkar. Jag stannar ändå kvar i tornet i någon minut tills det slutar att röra sig i gräset och det åter blir tyst. Regnet börjar lägga sig. Jag gör patron ur och samlar ihop lock och alla prylar för att klättra ner och undersöka. Även det inte är långt ifrån tornet och till skottplatsen så känns det längre, fortfarande skakis och jag kan inte riktigt fatta att det är sant. När jag väl får syn på bocken ibland buskarna så känner jag mig överväldigad. Så otroligt tacksam att få en andra chans och att han kom ut bredvid tornet efter ett par timmars lock, det tror jag inte var en slump. Han måste ha stått och lyssnat ibland träden under det värsta regnet för att sedan bege sig ut och beta alldeles i närheten av där locktonerna kom ifrån. Den långa väntan gav tillslut resultat och jag kände att det var en symbolik att dra bocken för fotografering till den plats där jag fick den på film i början av månaden. Något som väcker ett extra minne när man kollar tillbaks på bilderna. Ett fantastiskt avslut på premiärmorgonen, det kunde inte ha gått bättre trots allt!

2595

2616

Mina tips inför bock & lockjakten

Här nedan listar jag en del utav min utrustning vid årets jakt!

Lock som jag använde : Clausen roedeer call. Två bockar. En premiär bock i år och en bock förra året som kom in springandes av locket. Det levererar helt klart. Men det krävs en del övning på de olika locktonerna, övningsvideo hittar du här –

Klädsel som jag använde : Swedteam Northern mesh lövcamoset. Rörligt,bekvämt och mycket tyst.  Perfekt för både jakt eller om man vill ägna sig åt viltfotografering. Finns i höstfärg och mer grön “sommarfärg”.  Lövcamo keps av märket “Deerhunter” som även har ett tunt nät för ansiktet, jag klippte hål i nätet för ögonen då det annars i skumt ljus blir ett handikapp. Lövcamo handskar  ifrån det norska märket “Brunst”, tysta och de har tunnare material vid avtryckarfingret för bästa känsla.

Skor : Kängor ifrån Hylte Lantmän. Skinnkänga Genzo Dolomiti. Skön rörlighet och passform.

Vapen:  Browning x-bolt i kaliber .30-06 med en stalon whisper ljuddämpare.

Jag hade också med en enkel handkikare för snabb spaning runt om tornet och på väg ut till pass.

Du hittar också artikeln  i nummer 7 av Min Jakt 2014

Advertisements

Råbockspremiären 2014

16 augusti, en av de bästa dagarna på hela hösten!

Det är en sådan spänning när klockan ringer på tidigt på morgonkvisten och det är dags att ge sig ut till råbocks passet. I år var förväntningarna extra höga då jag hade sett en skaplig skogsbock alldeles i början av augusti. Så väl ute på pass så var redan bockfebern på gång. Skulle man få sin chans på första premiärbocken någonsin i år tro?

Förra året så hade jag en lugn premiär. Jag såg enbart en liten pinnbock på alldeles för långt håll och det var inte heller den bock jag var intresserad av det året. Jag testade att locka efter honom på skoj men självförtroendet att komma på lock det fanns inte.

I år så kände jag mig och mer säker på lockjakt då jag lyckades den 17 augusti förra året. Så väl på pass så började jag att locka med samma lock som gav fint resultat förra året, clausen roe deer call. Efter några timmar av lockande så steg stämningen och bockfebern den kom som ett blixtnedslag! Allt jag kan säga är att det var en otroligt lyckad morgon och den största spänningen slog till när man minst anande, så jakt ska va!

Mer om själva jakten kommer i kommande nummer av tidningen “Min Jakt”  så håll utkik!

bockjakt14

 

DSC_2624

Min Jakt

I numret av Min Jakt som kom ut den 25/7 så börjar jag skriva för tidningen! Mycket roligt och spännande ny utmaning att skriva för en jakttidning. Jag hoppas att ni kommer följa mig där med!

I tidningen har jag med en filmrecension av filmen “Lokkefeber av Kristoffer Clausen” samt en presentation om mig.

In och läs samt kommentera gärna vad ni tycker här på bloggen!