What does the fox say? | Nordicwhunting

Ni missar väl inte att jag även bloggar med tjejerna på Nordicwhunting den här hösten?

http://www.nordicwhunting.com/what-does-the-fox-say/

In och gilla deras facebook sida (Nordicwhunting) för att snabbt få veta om nya uppdateringar på bloggen!

Varför jakten betyder så mycket för mig

Sedan jag var med min far ut i skogen på bockjakt för första gången som en liten tjej på fyra år, så har mitt intresse för djur och natur bara vuxit genom åren. Den där kvällen när vi satt ute och jagade bock i augusti är mitt första jaktminne. Jag minns att min far lyckades skjuta en bock och medans han gick ut i skogen för att hämta in den så fick jag stå ensam kvar och vänta. Jag behövde inte vänta länge i det grå kvällsdiset, men det räckte för att jag gråtande skulle stå och ropa efter min far. Min största rädsla ute i skogen då var räven, jag trodde han gillade små barn.

Allt efter åren gick så hängde jag med min far en hel del på jakt och dess procedurer. Han skolade in mig till att bli jägare, han lärde mig allt ifrån grunden och det var aldrig någon stress utan de fick ta den tid som behövdes.

Jag började även spendera mycket tid ute i vårt hägn redan som barn, där jag observerade och lärde mig mycket om dovhjortarnas och mufflonfårens levnadsvanor. Jag började fotografera djuren i hägnet när jag var omkring nio till tio år gammal. Jag lärde mig snabbt att urskilja individer bland våra djur och jag var den första och fortfarande enda i familjen som kan se skillnad på alla djur (eller i alla fall mufflonfåren, dovhjortarna och framförallt dovhindarna måste jag erkänna är svårare att se skillnad på).

Så det dröjde inte länge tills jag fick börja bestämma över vilka djur som skulle sparas vidare för avel och vilka som skulle skjutas bort för att släppa fram bättre individer. Jag började även vara med och assistera under jakter i hägnet.

När jag var ca tio -elva år så hade intresset av att skjuta något själv stigit enormt. Jag började känna mig mer mogen för att själv hålla i bössan. Så vi började öva skytte med först luftgevär och sen började vi långsamt öka kaliber.

litenalex2

Det första klövviltet som jag sköt var en mufflontacka med horn. Det kändes bra att ha möjlighet att starta i hägn.

Åren efter så började jakten ta upp mer av min tid. Jag började även att uppsiktsjaga med min far. Jag hjälpte till en hel del med skyddsjakt i hägnet på kråkfågel samt sköt en del rävar. Sen så fick jag även vara assistent när man väcktes klockan sju på morgonen av att hundarna hade smitit in under ladugården och hade det roligt med ståndskall på grävlingar.

Mitt jaktintresse har vuxit hela tiden och man kan säga att det ”exploderade” efter min första Sydafrika resa 2011. Jag fick ett helt nytt självförtroende för jakten. Jag och min far var två veckor och jagade, jag själv lyckades att fälla fyra stycken antiloper. Det var ofta snabba och korta chanser där nere, vilket bjöd på svårare skott.

Charmen med jakten är att jag alltid känner mig så nära till naturen, vart jag än befinner mig. Det är en frihet att ha tillgång till en jaktmark och få kunna komma ut i skogen. Jakten har bjudit mig på mycket fina naturupplevelser! Dagarna när man har varit osäker på att gå ut har ofta visat sig bli de mest lyckade, när de har gällt viltobservationer och skottchanser.

Men det är väl det som är det vackra med jakten, man vet aldrig vad som väntar.

// Alexandra Hellström

Drömantilopen

När jag första gången skulle iväg till Sydafrika på jakt med min far våren 2011,så kändes som en dröm som var för bra att vara sann. Allt kändes så nytt och spännande. Det var först när jag stod på flygplatsen i Landvetter och var på väg till första flyget som det kändes på riktigt och det var först då som jag fick resfeber.

Jag hade läst på en del om antiloper och landet i sig innan jag skulle åka. Mina klasskompisar hemma höll på att dö av avundsjuka,men de förstod sig inte på hur man kunde åka dit för att jaga. De tyckte att det lät barbariskt och nästan ingen av dem hade någon förståelse alls. Ingen av dem var heller jägare.

När jag höll på och läste på om jakten där nere och de olika djuren som skulle finnas på farmerna där vi skulle bo och jaga, så fastnade jag för en speciell antilop. Antilopen var inget obekant ansikte,jag kände igen det från Windowsbakgrunder,en ensam Oryx som står bland böljande sanddynor.

Image

Min far som bjöd med mig sa att jag inte skulle få skjuta en sådan antilop. Han sa att det endast skulle bli några stycken “billigare antiloper eller vårtsvin”, då han tyckte de var dyra i Sydafrika. Det är rätt så stor skillnad i troféavgift på olika antiloper. Så jag tänkte att jag skulle få drömma vidare.

När vi väl var på plats ute på farmen i Sydafrika så började det roliga. Vi skulle vara där i två veckor. Under kvällarna så satt vi runt eldstaden på campen och pratade mycket om jakt.

Image

Första oryxerna som jag såg i Sydafrika,vi stötte på dem när vi smög efter Vattenbock.

Vi blev snabbt vänner med farmägaren som hette Johan och även med resten av hans familj. Så under sista veckan så fick jag frågan av Johan om vilken antilop som jag helst skulle vilja skjuta. Jag berättade då att jag ville skjuta en oryx,men att jag inte hade pengarna till det. Johan sa då att jag kunde få skjuta en oryx till nedsatt pris på en annan farm,då det gick en gammal och ensam tjur där som hade börjat att bli tunn.

Vi var på den farmen och letade efter tjuren i två dagar. Men lyckades inte ens få se en skymt av den,då menar jag inte ens ett spår. Nu var det inte heller många dagar av resan kvar så det började kännas som att jag inte skulle få chansen att få skjuta min önskade oryx.

Under kvällen på dag två så bestämde vi att vi skulle prova att smyga på oryx på farmen där vi bodde istället.

Så när vi vaknade på dag tre var vi förväntansfulla. Efter en snabb frukost så åkte vi ut och började kolla efter spår. Vi hann inte så långt ut på farmen fören vi skymtade oryxer på långt håll. Jag och Johan tog skjutkäppen och började smyga mot platsen där vi såg gruppen med oryx trava iväg. Min far hängde även med då han ville försöka att filma.

När vi var började närma oss oryxen på två hundra meter,så skymtande vi dem ibland buskar och akacia träd. Så förstod vi att vi skulle behöva krypa på dem för att undvika att bli upptäckta. Var inte världens bästa dag att ha korta shorts kan jag ju säga. Vinden var bra så vi började krypa sakta ibland akacia träden rakt emot dem. Min far och filmkameran fick däremot stanna kvar och vänta.

När vi var ca 100 meter ifrån dem så uppenbarades första riktiga skottchansen. En tjur stod ensam i en glänta bland buskar och träd,de övriga tre oryxerna stod några meter bort. Vi kunde inte resa oss upp, utan vi satte oss på knä. Johan gjorde en diskret gest som betydde att jag skulle lägga bössan emot hans axel. Jag gjorde som jag blev tillsagd och precis när jag osäkrar så klickar säkringen till oväntat högt. Oryxerna tittar fundersamt omkring och travar långsamt framåt ca 100 meter. Johan blänger bak lite surt mot mig,jag känner mig som världens klantarsel. Tung känsla i bröstet men vi hoppas på en ny chans.

Det betyder att vi får fortsätta att krypa eftersom de sprang igenom ett rätt tät buskage av akacia för att sedan stanna på andra sidan för att fortsätta att beta. Så vi kryper emot dem och lyckas krypa oss in på ca 70 meter,då det plötsligt bland ett par buskar uppenbarar sig en ensam oryx. Större delen av kroppen är dold av vegetationen,det enda jag ser är en del av bogen samt hals och huvud. Johan markerar att jag försiktigt ska lägga bössan mot hans axel och osäkra med största försiktighet. Han viskar även “shoot it in the middle of the neck”. Jag känner hur min puls ökar när jag får oryxen i kikarsiktet,jag tar ett djupt andetag och kramar av skottet.

Skottet går och bryter tystnaden. Där jag såg oryxen rusar nu över tio stycken oryxer förbi,tidigare hade vi endast sett fyra stycken med den som jag sköt inräknad. Johan frågar mig om jag missade,då han aldrig hörde träffen i djuret. Jag säger att jag är rätt säker på att det var träff,men blir osäker då han frågar.

Jag får sitta kvar och guida honom fram till skottplatsen ifrån där vi sköt sitter. Det kändes som ett par väldigt långa minuter när han var på väg fram mot skottplatsen. Under tiden så hinner min far komma fram till mig, han var med och smög med oss en stund i början för att försöka få med jakten på film. Han frågar mig hur det har gått med lite orolig ton i rösten för att sedan gå efter Johan för att titta på skottplatsen.

När min far är framme vid Johan så ser jag hur de står och pratar en stund. Sedan kommer Johan tyst gående emot mig utan att röra en min,för att sedan någon meter ifrån mig utbrista med ett stort leende “Alex! You got the oryx! och sedan krama om mig.

Image

Image

Jag känner hur en lättnad lyfter ifrån mina axlar. När jag var väl framme vid oryxen så kände jag världens kick.Äntligen så hade jag fått min oryx! Det var en vacker ko med långa ståtliga horn som hade fallit ihop i skottet.Jag var så överväldigad att jag då för stunden var få ordig. Det mesta jag fick ur mig var mest “yeah” gällande alla frågor om jakten när övriga gänget kom med jaktbilen för att hämta upp den.

Image

Senare när vi var hemma på campen för lunch så var det dags att rengöra knäna. De var fulla av acasia taggar,det var inte så skönt då adrenalinet hade lagt sig.

Idag så hänger oryxen och de andra antiloper ifrån resan som ett vackert minne på min trofévägg. Många fina minnen samlade och det är de första jag ser när jag vaknar på morgonen!

// Alexandra Hellström

Bilder ifrån JAQT träff med Hallsbergskretsen den 9/6

Jag var den 9/6 på en JAQT träff som var anordnad för Hallsbergs jaktvårdskrets, vi var fem stycken kvinnor ifrån kretsen som deltog. Anki Bergqvist bjöd in oss till träffen och Erik Rumler hjälpte snällt till att assistera oss tjejer under dagen. 

Vi hade en tävling där det dels var 3 st olika skyttegrenar. Det var Luftgevärsskytte,lerduveskytte samt skytte med kulvapen. På varje station hade man chans till 3 poäng. När skyttegrenarna var avklarade så avslutades tävlingen med en tipspromenad upp på Skåleklint. När vi sedan kom upp på Skåleklint så avgjordes vinnaren av tävlingen samt vi diskuterade förslag på framtida JAQT aktiviteter. Priset var en jakt med drivande hundar samt en flaska rött Hälgevin. 

Om du är en jaktintresserad tjej,gammal som ung. Så är JAQT nätverket en trevlig mötesplats för jaktintresserade kvinnor! Du hittar mängder av aktiviteter över hela Sverige samt en hel del jakter som är endast för kvinnor. 

Om du inte är med så bör du gå med!

Här hittar du mer information om JAQT –http://jagareforbundet.se/jakten/jaqt/

Image

Första momentet var luftgevärsskytte. Erik Rumler höll i alla skyttestationerna.

Image

Alla tjejerna lyckades plocka poäng under lerduveskyttet.

Image

Ögonen på målet.

Image

Hela JAQT gänget samlat uppe på Skåleklint!

Alltid lika roligt att träffa andra jakt tjejer! 

// Alexandra Hellström