Ta en bättre trofébild

En bra trofébild tycker jag är viktigt, speciellt om det handlar om ett roligt jaktminne eller ett jakttillfälle som man vill dokumentera överhuvudtaget. Det finns en del grejer som jag tycker att man ska tänka på när man ska trofébilder, dels för att visa viltets bästa sida samt att visa sin bästa sida som jägare, för ofta vill man ju visa upp sina jaktbilder för släktingar och liknande som inte jagar så då är det ju viktigt att det ser bra ut . Sen vill man ju självklart att det ska se bra ut om man ska visa det för andra jägare också.

Saker som man kan tänka på när man förbereder viltet inför fotografering: –

  • Torka bort blod kring nos/mule samt andra ställen om det t.ex hänger ut blodkakor. Det gör sig finare på bild om det inte är alltför mycket blod som stör och de blir inte heller de första som man ser på bilden.
  • Vänd gärna bort utgångsidan då det oftast samlas mest blod på den sidan samt beroende på kaliber så kan ju utgångshålet vara ganska stort.
  • Olika länder har olika traditioner och seder, en del vill ge viltet en” sista måltid” genom att stoppa en kvist i munnen av t.ex gran. Det kan man göra om man känner för att vara kreativ.
  • Lägg gärna i ordning viltet på ett snyggt sätt. Ett bra knep är att lägga viltet på mage och sen vika in benen i mot kroppen. Det brukar kunna ligga ganska stadigt då. Se bild nedan.
  • Ta någon bild på bara viltet. Gå ned på knä eller lägg dig på mage,det gör skillnad att komma ner på samma nivå som viltet. Sen kolla olika vinklar,på t.ex dovhjort och mufflonfår kan de göra enorm skillnad för trofén beroende vilken vinkel man fotograferar trofén ifrån. Rakt framifrån brukar vara sämst,vrid hellre huvudet lätt åt höger eller åt vänster. Om du sitter och håller i huvudet tänk på att hålla tag mer om nacken istället,det blir finare på bild än att hålla ihop öronen som strutar.
  • I Sydafrika så kändes det som trofébilden var minst lika viktig som själva jakten,mycket tid lades ner på att lägga viltet till rätta,slå ner gräs samt att få huvudet att “ligga på plats”. Viktigt också att kolla från vilket håll ljuset kommer och vart solen står.

Image

Många jägare vill gärna ha med sitt vapen på bild, men en del ogillar det skarpt. Så om man väl tar sig tiden att arrangera sin trofébild, så tycker jag att man ska ta bilder med och utan vapen. Det är så bra nuförtiden med alla systemkameror och digitalkameror, det är bara plåta på så mycket som går. Alla bilder blir inte bra, lätt hänt att man råkar ta suddiga bilder eller att man råkar fotografera ”snett”. Så ta hellre för många bilder än för få! Se även till att kamera är nyladdad samt att det finns minne kvar innan du beger dig ut på jakt, inte så kul att stå med ett fullt minne ute i skogen!

Image

Bläsbock som jag lyckades fälla efter spännande smygjakt under årets resa till Sydafrika. När det var dags för fotografering så kom det två girafftjurar smygandes som roligt nog gick in och ställde sig i bakgrunden för min trofébild,de stod kvar en längre stund och spanade in vad vi pysslade med. Udda bonus! 

Bakgrunden är också viktig. När det t.ex har blivit en dovhjort eller en mufflonbagge skjuten i vårat vilthägn så brukar vi leta upp en trevlig bakgrund utan hägnets nät i bakgrunden. Det kan vara roligt att ha något som t.ex symboliserar årstiden som under vårjakten på mufflonfår i maj så brukar häggen blomma.Det är sånt som ger roliga detaljer i en bild.

Det kan även vara spännande att lägga upp viltet på en liten höjd eller en sten så man har chans att fotografera det mer underifrån. Då kan man även ta roliga bilder genom att sitta ett par meter bakom viltet.

Här är en internetsida som jag kan tipsa om när det kommer till redigering av bilder,om du har provat photoshop innan så känner du igen dig med en del av funktionerna – http://pixlr.com/

Lycka till i höst!

/ Alexandra Hellström

5 st frågor om jakt inför det nya jaktåret

Idag så börjar ju det nya jaktåret. Då måste man ju passa på att göra något speciellt en dag som denna. Så vi svarar på lite frågor!

1.Vilken jakt längtar du mest efter just nu?

Jag längtar efter den 16:e augusti,det ska bli kul att locka råbock! Att jaga med mina hundar i höst är också något som jag längtar efter. / Alexandra

Älgjakt med löshund / Erik

2.Vad är ditt bästa jaktminne ifrån jaktåret 2012-2013?

Det var att jag fick chansen att vara med och jaga björn. Var en av vinnarna i en läsartävling i Svensk Jakt. Oerhört kul upplevelse! I nästa nummer av Svensk Jakt så kommer det vara ett reportage på 6 sidor om jakten, så ni får hålla utkik! / Alexandra

När jag fick skjuta en dovkalv efter ett fint drev utav min drevertik Alba. Första viltet som jag själv fick nedlägga för henne./ Erik

Image

3.Hur förbereder du dig inför det nya året?

En hel del nya jaktkläder och grejer inhandlades på Elmia mässan i år. Sen försöker jag att träna både mig och hundarna inför kommande jakter i höst. Skytteträning ska det också bli. / Alexandra

Tränar skytte och tränar hundarna. Och jag lägger även väldigt mycket tid åt planering och passförändringar medan fjolårets erfarenheter sitter färskt i minnet. / Erik

4.Något nytt som du önskar testa detta jaktår?

Jag har inte haft chansen att skjuta varken älg eller kronhjort, så det skulle vara roligt om man fick chans på någon av dem under detta jaktår. Älgjakt med löshund vore roligt att få testa på! Sen ska jag också börja gå som hundförare med min wachteltik Assa. / Alexandra

Skytte på bioduken i Virå. / Erik

5.Vad drömmer du om för jakt i framtiden?

Jag har blivit riktigt sugen på att testa på mer jakt utomlands! Både i Afrika samt i Europa. England har jag hört ska vara ett trevligt jaktland,där lockar Muntjac och vattenrådjur (chinese water deer). Ni som undrar hur de ser ut,några bilder ifrån Google kommer nedan! / Alexandra

Att få smyga på ett björnstånd är något som jag längtar efter att få uppleva! / Erik

Image

Muntjac

Image

Vattenrådjur (Chinese water deer),Muntjac och Råbockskranium

Image

Vattenrådjur (Chinese water deer)

Varför jakten betyder så mycket för mig

Sedan jag var med min far ut i skogen på bockjakt för första gången som en liten tjej på fyra år, så har mitt intresse för djur och natur bara vuxit genom åren. Den där kvällen när vi satt ute och jagade bock i augusti är mitt första jaktminne. Jag minns att min far lyckades skjuta en bock och medans han gick ut i skogen för att hämta in den så fick jag stå ensam kvar och vänta. Jag behövde inte vänta länge i det grå kvällsdiset, men det räckte för att jag gråtande skulle stå och ropa efter min far. Min största rädsla ute i skogen då var räven, jag trodde han gillade små barn.

Allt efter åren gick så hängde jag med min far en hel del på jakt och dess procedurer. Han skolade in mig till att bli jägare, han lärde mig allt ifrån grunden och det var aldrig någon stress utan de fick ta den tid som behövdes.

Jag började även spendera mycket tid ute i vårt hägn redan som barn, där jag observerade och lärde mig mycket om dovhjortarnas och mufflonfårens levnadsvanor. Jag började fotografera djuren i hägnet när jag var omkring nio till tio år gammal. Jag lärde mig snabbt att urskilja individer bland våra djur och jag var den första och fortfarande enda i familjen som kan se skillnad på alla djur (eller i alla fall mufflonfåren, dovhjortarna och framförallt dovhindarna måste jag erkänna är svårare att se skillnad på).

Så det dröjde inte länge tills jag fick börja bestämma över vilka djur som skulle sparas vidare för avel och vilka som skulle skjutas bort för att släppa fram bättre individer. Jag började även vara med och assistera under jakter i hägnet.

När jag var ca tio -elva år så hade intresset av att skjuta något själv stigit enormt. Jag började känna mig mer mogen för att själv hålla i bössan. Så vi började öva skytte med först luftgevär och sen började vi långsamt öka kaliber.

litenalex2

Det första klövviltet som jag sköt var en mufflontacka med horn. Det kändes bra att ha möjlighet att starta i hägn.

Åren efter så började jakten ta upp mer av min tid. Jag började även att uppsiktsjaga med min far. Jag hjälpte till en hel del med skyddsjakt i hägnet på kråkfågel samt sköt en del rävar. Sen så fick jag även vara assistent när man väcktes klockan sju på morgonen av att hundarna hade smitit in under ladugården och hade det roligt med ståndskall på grävlingar.

Mitt jaktintresse har vuxit hela tiden och man kan säga att det ”exploderade” efter min första Sydafrika resa 2011. Jag fick ett helt nytt självförtroende för jakten. Jag och min far var två veckor och jagade, jag själv lyckades att fälla fyra stycken antiloper. Det var ofta snabba och korta chanser där nere, vilket bjöd på svårare skott.

Charmen med jakten är att jag alltid känner mig så nära till naturen, vart jag än befinner mig. Det är en frihet att ha tillgång till en jaktmark och få kunna komma ut i skogen. Jakten har bjudit mig på mycket fina naturupplevelser! Dagarna när man har varit osäker på att gå ut har ofta visat sig bli de mest lyckade, när de har gällt viltobservationer och skottchanser.

Men det är väl det som är det vackra med jakten, man vet aldrig vad som väntar.

// Alexandra Hellström

Att locka dovhjort

Nu kommer flera vrida på sig och tänka att jag är ute och cyklar. Men det finns faktiskt situationer där det kan vara användbart att veta dovhjortens olika lockläten, speciellt hind och kalv.

Dovhjorten är ett riktigt utpräglat flockdjur med en avancerad flocklig rangordning. Ledarhinden är den som har högst statusen i flocken samt hennes tidigare kalvar och årskalv. Ibland på vintern vid foderplatser kan man tydligt se vilka kalvar som har förlorat sina mödrar under den gångna jaktsäsongen. Dessa kalvar befinner sig ofta i utkanten av gruppen och får motta mycket tjuvnyp och mobbning ifrån de andra, speciellt ledarhinden samt övriga äldre hindar i gruppen. Gruppens kalvar brukar inte vissa större besvär över att ha en föräldralös individ. Om man ser dovkalvar som utstår detta så tycker jag att det är en välgärning att skjuta bort dem, utan dess mor så hamnar de efter i tillväxt och de blir mer utsatta eftersom alla grupper där det finns hindar med kalvar så kommer den ha lägst status. De blir oftast nedsatta och har då större chans att drabbas av olika typer av parasiter. Vi har märkt i hägnet att kalvar som föds sent eller förlorar sin moder har det svårare att ta för sig vid maten samt att klara sig under vintern, de lever under fel förutsättningar.

Jag har vid flera tillfällen skjutit dovhjortar som jag har lyckats stoppa tack vare att härma hindens lock. Jag tycker att det har fungerat bäst på ensamma smaldjur, spetsar samt kalvar. De är de mest kontaktsökande och kan under flera gånger stanna upp och lyssna samt se sig omkring för att försöka lokalisera vart ljudet kommer ifrån,de vill verkligen vara i en flock. Äldre hindar är mycket mer på sin vakt, om de får se en när man lockar och de redan är stressade av en hund så brukar de inte stanna. De kan stanna efter en stund, men inte ute i det öppna utan de står gärna i skydd av träd och buskage. Grupper av dov brukar känna sig tryggare att locka på, de stannar gärna och kollar läget.

Image

Nu i juni månad när dovhjorten kalvar så kan det vara väldigt roligt att testa att locka efter dovhjortskalvar, speciellt om man är intresserad av att få söta och roliga bilder. Jag har testat detta på både vilda samt hägnade kalvar med lika bra resultat, när jag lockat i vårt hägn har jag ibland fått in dem på ca fem meter. Vilda dovkalvar brukar vara lite mer försiktiga, men de kan mycket väl komma in på 10-15 meter.

Image

Exempel på situationer som jag och min far har lyckats med att härma dovhjortars olika lock

  1. Förra året i oktober så var jag och min far ute på jakt. Han gick som hundförare med vår hund Mini, en wachtel/gråhund. Hunden tar upp en kalv inne i såten ca 80 meter bort, han ser hur hunden och kalven drar iväg bort ifrån honom. Sedan 30 sekunder senare kommer det en ensam hind och travar på samma löp som hunden och kalven, hinden söker efter sin kalv. Ett par kalvpip och hinden tvärvänder då på ca 80 meters håll och travar rakt emot honom, för att sedan ca 20 meter ifrån honom stanna och titta. Hinden upptäcker då honom eftersom han står öppet. Hon kastar då och sticker iväg.
  2. En gång när jag var på jakt med JAQT så var det en jakt med drivande hundar och vi skulle jaga dovhjort. När jag sitter på pass så hör jag att taxen som driver inne i såten är på väg mot mitt håll. Sedan kommer en mycket uppjagad smalhind i högfart in på mitt pass. Jag börjar locka och hon stannar upp bakom ett par buskar, jag ser endast hennes huvud som spanar nyfiket omkring. Då hon inte har upptäckt mig så börjar hon trava långsamt igen. Jag testar att locka igen eftersom jag aldrig fick skottchans första gången. Hon stannar då upp med bredsida i en öppning och kollar åt mitt håll. Jag får in ett skott på henne och hon springer ca 30 meter. Några minuter senare kommer en överlycklig tax som ruskar om sitt byte.

Image

För mig som har svårt att vissla så är locka oslagbart!

En vissling stannar ofta upp djuret, men det brukar inte ofta få dem att vända sig om och springa rakt emot en. Men ett par väl valda kalvpip eller hindlock får dem inte bara att stanna, utan de kan nyfiket och kontaktsökande springa rakt emot dig eller stanna och vända sig om för att se vad som händer!

// Alexandra Hellström

Drömantilopen

När jag första gången skulle iväg till Sydafrika på jakt med min far våren 2011,så kändes som en dröm som var för bra att vara sann. Allt kändes så nytt och spännande. Det var först när jag stod på flygplatsen i Landvetter och var på väg till första flyget som det kändes på riktigt och det var först då som jag fick resfeber.

Jag hade läst på en del om antiloper och landet i sig innan jag skulle åka. Mina klasskompisar hemma höll på att dö av avundsjuka,men de förstod sig inte på hur man kunde åka dit för att jaga. De tyckte att det lät barbariskt och nästan ingen av dem hade någon förståelse alls. Ingen av dem var heller jägare.

När jag höll på och läste på om jakten där nere och de olika djuren som skulle finnas på farmerna där vi skulle bo och jaga, så fastnade jag för en speciell antilop. Antilopen var inget obekant ansikte,jag kände igen det från Windowsbakgrunder,en ensam Oryx som står bland böljande sanddynor.

Image

Min far som bjöd med mig sa att jag inte skulle få skjuta en sådan antilop. Han sa att det endast skulle bli några stycken “billigare antiloper eller vårtsvin”, då han tyckte de var dyra i Sydafrika. Det är rätt så stor skillnad i troféavgift på olika antiloper. Så jag tänkte att jag skulle få drömma vidare.

När vi väl var på plats ute på farmen i Sydafrika så började det roliga. Vi skulle vara där i två veckor. Under kvällarna så satt vi runt eldstaden på campen och pratade mycket om jakt.

Image

Första oryxerna som jag såg i Sydafrika,vi stötte på dem när vi smög efter Vattenbock.

Vi blev snabbt vänner med farmägaren som hette Johan och även med resten av hans familj. Så under sista veckan så fick jag frågan av Johan om vilken antilop som jag helst skulle vilja skjuta. Jag berättade då att jag ville skjuta en oryx,men att jag inte hade pengarna till det. Johan sa då att jag kunde få skjuta en oryx till nedsatt pris på en annan farm,då det gick en gammal och ensam tjur där som hade börjat att bli tunn.

Vi var på den farmen och letade efter tjuren i två dagar. Men lyckades inte ens få se en skymt av den,då menar jag inte ens ett spår. Nu var det inte heller många dagar av resan kvar så det började kännas som att jag inte skulle få chansen att få skjuta min önskade oryx.

Under kvällen på dag två så bestämde vi att vi skulle prova att smyga på oryx på farmen där vi bodde istället.

Så när vi vaknade på dag tre var vi förväntansfulla. Efter en snabb frukost så åkte vi ut och började kolla efter spår. Vi hann inte så långt ut på farmen fören vi skymtade oryxer på långt håll. Jag och Johan tog skjutkäppen och började smyga mot platsen där vi såg gruppen med oryx trava iväg. Min far hängde även med då han ville försöka att filma.

När vi var började närma oss oryxen på två hundra meter,så skymtande vi dem ibland buskar och akacia träd. Så förstod vi att vi skulle behöva krypa på dem för att undvika att bli upptäckta. Var inte världens bästa dag att ha korta shorts kan jag ju säga. Vinden var bra så vi började krypa sakta ibland akacia träden rakt emot dem. Min far och filmkameran fick däremot stanna kvar och vänta.

När vi var ca 100 meter ifrån dem så uppenbarades första riktiga skottchansen. En tjur stod ensam i en glänta bland buskar och träd,de övriga tre oryxerna stod några meter bort. Vi kunde inte resa oss upp, utan vi satte oss på knä. Johan gjorde en diskret gest som betydde att jag skulle lägga bössan emot hans axel. Jag gjorde som jag blev tillsagd och precis när jag osäkrar så klickar säkringen till oväntat högt. Oryxerna tittar fundersamt omkring och travar långsamt framåt ca 100 meter. Johan blänger bak lite surt mot mig,jag känner mig som världens klantarsel. Tung känsla i bröstet men vi hoppas på en ny chans.

Det betyder att vi får fortsätta att krypa eftersom de sprang igenom ett rätt tät buskage av akacia för att sedan stanna på andra sidan för att fortsätta att beta. Så vi kryper emot dem och lyckas krypa oss in på ca 70 meter,då det plötsligt bland ett par buskar uppenbarar sig en ensam oryx. Större delen av kroppen är dold av vegetationen,det enda jag ser är en del av bogen samt hals och huvud. Johan markerar att jag försiktigt ska lägga bössan mot hans axel och osäkra med största försiktighet. Han viskar även “shoot it in the middle of the neck”. Jag känner hur min puls ökar när jag får oryxen i kikarsiktet,jag tar ett djupt andetag och kramar av skottet.

Skottet går och bryter tystnaden. Där jag såg oryxen rusar nu över tio stycken oryxer förbi,tidigare hade vi endast sett fyra stycken med den som jag sköt inräknad. Johan frågar mig om jag missade,då han aldrig hörde träffen i djuret. Jag säger att jag är rätt säker på att det var träff,men blir osäker då han frågar.

Jag får sitta kvar och guida honom fram till skottplatsen ifrån där vi sköt sitter. Det kändes som ett par väldigt långa minuter när han var på väg fram mot skottplatsen. Under tiden så hinner min far komma fram till mig, han var med och smög med oss en stund i början för att försöka få med jakten på film. Han frågar mig hur det har gått med lite orolig ton i rösten för att sedan gå efter Johan för att titta på skottplatsen.

När min far är framme vid Johan så ser jag hur de står och pratar en stund. Sedan kommer Johan tyst gående emot mig utan att röra en min,för att sedan någon meter ifrån mig utbrista med ett stort leende “Alex! You got the oryx! och sedan krama om mig.

Image

Image

Jag känner hur en lättnad lyfter ifrån mina axlar. När jag var väl framme vid oryxen så kände jag världens kick.Äntligen så hade jag fått min oryx! Det var en vacker ko med långa ståtliga horn som hade fallit ihop i skottet.Jag var så överväldigad att jag då för stunden var få ordig. Det mesta jag fick ur mig var mest “yeah” gällande alla frågor om jakten när övriga gänget kom med jaktbilen för att hämta upp den.

Image

Senare när vi var hemma på campen för lunch så var det dags att rengöra knäna. De var fulla av acasia taggar,det var inte så skönt då adrenalinet hade lagt sig.

Idag så hänger oryxen och de andra antiloper ifrån resan som ett vackert minne på min trofévägg. Många fina minnen samlade och det är de första jag ser när jag vaknar på morgonen!

// Alexandra Hellström