Mufflonjakt och Viltsafari

Under den gångna helgen var det åter dags för lite mufflonjakt på mufflonbaggar, den här gången selektionsjakt. Några baggar på tre år som skulle jagas då de i mina ögon inte höll måttet eller de krav jag har för avelsbaggar. De klarade sig vidare ifrån förra året då jag klassade dem då som “för små” att jagas eftersom de då höll under 60 cm. Jag vill gärna att de kommer upp i hornstorlek runt 60 cm för jakt. I år så höll de måttet för jakt. Jägarna ifrån Småland dök upp på fredag eftermiddag och det var sagt att vi skulle jaga på lördag. Fredag eftermiddag var det så härligt väder med varm vårsol så jag och en av jägarna gjorde ett försök efter en bagge som jag tippade på höll mellan 68-70 cm. Efter 3h så kom första riktigt bra skottchansen och då gick skottet. Perfekt träff och baggen sprang inte många meter. Längsta hornet höll 68 cm och vid en provbedömning så höll baggen en bronsmedalj, då den hade bra mått på hornen när det gällde grovlek samt utlägg så räckte den upp till brons trots den var under 70 cm. BildBild

Lördagen så var det upp och ut vid kl 08:30. Mufflonfåren var då i fullgång med att gå runt och beta gräs. En hel del regn under veckan samt kombination med stark vårsol så fanns det mycket nytt gräs. Jag tog med mig en av jägarna och smög ut i hägnet då jag fick se direkt en av baggarna som vi var ute efter att skjuta under helgen. Baggen gick och betade med några andra baggar. Vi lyckades smyga in oss på ca 150 meter ifrån gruppen på ca 8-10 baggar. Sedan var det att sitta och vänta ut bra läge. Aldrig lätt att jaga flockdjur, speciellt när man är ute efter ett specifikt djur. I den här gruppen så var det en bagge som vi var ute efter då de andra var baggar som jag ville spara vidare för avel samt växa sig större. Mufflonfåren gillar även att beta tätt, gärna så de nästan skrapar i hornen på varandra så anser de att de håller sig på perfekt avstånd till varandra. Baggen vi skulle försöka att komma åt höll sig mitt i gruppen eller intill andra baggar i nästan 2,5 timmar så det var omöjligt att komma till skott. Vi satt tålmodigt och väntade in det rätta läget. Tillslut stod baggen för sig och jag sa att jägaren fick skjuta. Alltid så får den jag guidar vänta tills jag ger klartecken för skott. Skottet gick och baggen föll i backen av ett högt bogskott. Baggen hade en hornlängd på 66-67 cm och jag hade gissat på runt 65 cm. Ibland med mufflonfår så är det svårt att pricka rätt storlek när de lever då en del hornvinklar kan vara svåra att bedöma. En vacker trofé som avslutade en trevlig förmiddag. BildBild

Efter lunch så var det dags för mufflonbagge nummer tre. Nu var önskemålet en bagge runt 60 cm. Jag hade en bagge i åtanke så vi begav oss ut och letade upp honom. Vi hittade i en grupp med ett tjugotal andra baggar ifrån under året upp till sju år. Baggen vi ville åt skuggade den äldsta baggen i gruppen på sju år. De gick tät och betade i timtal och då och då fattade den äldsta baggen i gruppen misstanke och de gick då ännu tätare så det var omöjligt att hitta någon skottchans. Efter att i lite mer än tre timmar ha varit inriktad på en bagge i 60 cm klassen som verkligen inte bjöd på någon skottchans så gick en annan avskjutningsbar bagge i 60 cm klassen för sig själv och betade. Jag viskade då till jägaren att han fick skjuta den istället om han ville då den gick med perfekt bredsida på ca 80 meter ifrån oss. Han tvekade inte och skottet ekade. Baggen hoppade högt i skottet och sprang till några andra baggar och tittade åt sedan åt vårat håll. Efter mindre än en halvminut så gav benen vika och baggen föll ihop på rygg. Mufflonbaggar kan vara mycket hårdskjutna och den här baggen hann aldrig förstå vad som hände innan det var slut.Baggen höll 60-61 cm, så var en perfekt bagge! Skönt avslut på mufflonjakten! Bild

På kvällen åkte vi en sväng på Boo Egendom för att spana dovhjortar. Det var några hjortar som jag var extra sugen på att fotografera och några av dem visade sig denna kväll! En av grupperna som jag var intresserade av att fotografera samt se på nära håll kom springandes framför bilen på ca 40 meter. Vi räknade 16 hjortar samt 2 hindar. Flera hjortar i medaljklass och totalt under kvällen så såg vi ett par hundra dovhjortar. Jag lyckades få en del trevliga bilder, en del av bilderna är också ifrån tidigare viltsafaris i år.

BildBildBildBildBild

Afrika troféerna

Det är så kul nu med alla afrika troféerna uppe på väggen. Så många fina jaktminnen och upplevelser samlade på en och samma vägg. Det känns helt underbart och nu längtar man tillbaka igen! Fast nu är det däremot lite dåligt med plats.

Nästa gång blir det Namibia och vi funderar på att åka dit nästa år! Fortsättning följer!

BildBild

Bild

Sista bilden är på pappas nya trofévägg. Zebran och de två impala troféerna är ifrån senaste resan!

Årets första mufflonjakt

Första mufflonjakten för året hölls under första dagarna i mars. Två stycken norrmän ifrån Trondheimstrakten var jaktgäster hos oss. Det fälldes tre stycken fina mufflonbaggar under helgen, guldmedalj på 87 & 83 cm (206,6 poäng) samt silvermedalj på 76 & 77 cm (195,7 poäng), den sista höll ett par poäng under bronsmedalj då hornlängden var på ca 64 -65 cm. Baggarna bedömdes hos en trofébedömare ifrån Riksjägarna innan de lämnade Sverige. Mycket trevlig helg med spännande smygjakter med mig som guide i det härliga vårvädret! Baggarna kommer att bli vackra bogmontage och fina jaktminnen.

Fler trevliga jakter på mufflonbaggar väntar under våren! Fullbokat just nu för året 2014 när det kommer till jakt efter mufflonbaggar! Inga fler guld eller silver djur för jakt däremot. Det är mer exklusiva troféer så det finns inte för jakt varje år. Så ser framemot mer mufflonjakt i april-maj!

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Spännande jakt efter zebror!

Zebror är otroligt vackra djur. Första resan hade vi turen att se mycket zebror när vi var ute på jakt. Men då var inte vi intresserade av att jaga zebra för då hade vi massor av olika antiloper i tankarna. Första resan så var vi bara med på jakt när en av våra resekompisar lyckades nedlägga en gammal zebrahingst på 14 år. Hingsten var vacker men tydligt ärrad efter alla brunststrider under åren men köttet smakade mycket bra trots det var ett gammalt handjur. Man föreställer sig ofta zebror som fridfulla djur men när det kom till hingstarna så var de inte ovanligt att de hamnar i bråk med varandra.

Bild

Zebror är väldigt varska djur, speciellt inom områden där det jagas. Inte jaktguidernas favorit vilt när det gällde smygjakt på grund av deras skarpa ögon och att de är lättuppjagade, en skrämd zebra kunde springa långt innan de bestämde sig för att stanna upp igen. Om man smög på antiloper och det dök upp zebror så försvårades ofta ansmygning direkt eftersom de andra djuren gärna hängde på zebrorna om de bestämde sig för flykt.

Bild

Under andra resan hade vi innan mejlat lite fram och tillbaka med jaktfarmen som vi åter skulle besöka om vad för djur vi var intresserade av att jaga. Men det var först när vi var framme i Sydafrika som vi blev sugna på att jaga zebra, då vi under flera tillfällen ute i bushen hade kontakt med zebror bland buskar och snår. Det var först då som man upptäckte hur bra deras färger egentligen funkar med bushen. Det var flera tillfällen som zebrorna bara försvann eller var mycket svåra att upptäcka. Ett bra sätt att leta efter zebror var att följa dem via ljud. Flera gånger kunde man höra hur zebrahingstarna lyckades reta upp varandra och då gnägga frustrerat på några hundratals meter ute i bushen.

Bild

De zebrorna som vi var ute efter var Burchell zebra som har “smutsränder” mellan de tydligt svarta och vita ränderna.

Ett tillfälle lyckades vi stötta på en grupp med enbart tre hingstar ute på öppen mark. De kom i trav när de upptäckte oss ute på ett fält. De stannade aldrig upp utan bara fortsatte vidare in i bushen som var cirka 400 meter bort. Så det bjöds inte på något skott tillfälle den gången. Vi fick känna oss besegrade och fortsätta att leta vidare. Svårt att föreställa sig men zebror försvinner lätt i bushen med sin färg. Zebrorna verkade också för uppskrämda att smyga sig efter i bushen. Det här var sent på dagen och vi lyckades inte stöta på några fler zebror efter den gruppen.

Bild

Dagen där på så begav vi oss ut efter zebror tidigt på förmiddagen. Det dröjde inte många timmar innan vi hörde på håll hur det var zebror som skriade. Jaktguiden sa att det var hingstar som slogs så vi följde efter ljudet. Plötsligt är det impalor lite överallt omkring oss. En grupp med mesta dels hondjur samt en del unga handjur. Jaktguiden sa att vi skulle ta det försiktigt då zebrorna också troligen befann sig i närheten. Efter en stunds smygande ser vi något mer än impalor i bushen.Plötsligt bland den täta bushen på 80 meter så står det en grupp zebror och kollar åt vårt håll. De stannar upp och kollar på oss samtidigt som vi får se dem, det är fortfarande en hel del impalor runt omkring dem. De börjar trava iväg långsamt bortåt i bushen med impalorna, inte speciellt uppskrämda så vi hänger efter dem. Det börjar bli långt in på förmiddagen och solen riktigt steker i ryggen och temperaturen är upp mot 37 grader. Då känner man riktigt hur värmen börjar att ta ut sin rätt. Det är tät i bushen när vi följer efter dem, nu är sikten ca 50 meter med en del gluggar där man kan blicka uppemot 80 meter. Efter en stund tror vi att vi har tappat bort alla djur. Det är tyst vi hör inte längre zebrorna och ser inte heller några impala. Vi vänder tillbaka lite och får plötsligt syn på en glänta som blickar ut mot ett öppet fält. Zebrorna är på väg ut ur bushen skymtar vi ibland några akacia! Men ingen skottchans därifrån vi står! Vi snabbar på och rusar så tyst som möjligt framåt i bushen. Vi hittar en glänta med bra överblick och jaktguiden sätter sig ned framför mig. Han pekar på sin axel att jag ska lägga bössan emot den. Jag sätter mig snabbt ner bakom honom och lägger upp bössan och tar knästöd. Två zebror står ca 150 meter bort och blänger rakt emot oss. Båda står med bredsidan till och jaktguiden säger åt mig ” Take the one to the left”. Jag får in zebran i kikarsiktet men känner att korset far åt alla håll. Lite snurrig över plötslig rush i värmen. Jag tar ett djupt andetag och precis när jag börjar känna mig stadigare så fortsätter zebrorna vidare efter impala flocken och några zebror som vi hade missat. Men vi ser hur det är på väg fler zebror ut ur bushen. Det kommer ut en grupp med tre stycken zebror. Två av dem stannar upp. Den som står bäst till står nästan med fronten emot mig och jaktguiden frågar om jag vill skjuta och om jag känner mig säker på den vinkeln. Jag siktar in mig på bogveket och skottet går. Zebran faller ihop pladask på plats. “That was a great shot Alex!!” ropar jaktguiden efteråt . Glada,trötta och mycket lättade efter en lyckad jakt så går vi fram till zebran. Skottet tog i halskotpelaren och kulan fastnade även där. Det var ett mycket fint sto som jag bestämde mig för att göra ett bogmontage av den. Fördelen med det var ett sto var att det hade finare skinn oftast fria ifrån ärr, då de inte bråkar som hingstarna.

Bild

Bild

Bild

Bild

Vi la i ordning zebran snabbt för foto och en liten stund senare dök resten av jaktgänget upp för att hjälpa till med fotografering och sedan lasta zebran på pick-upen. Det krävdes både vinsch och några personer för att få upp den på flaket. Det var viktigt att fixa zebrorna så fort som möjligt efter skottet med tanke på skinn och då de har annorlunda tarmpaket än andra afrikanska vilt. Så vi körde iväg direkt till slaktplatsen där tre män väntade på att få börja jobba med den.

Bild

Bild

Bild

Bild

Zebror har rätt så grovt skinn men de flådde med största försiktighet så det tog nog ca 1h innan de var nöjda och belåtna! På kvällen firades det att vi efter två dagars jakt äntligen hade lyckats få tag i en zebra åt mig samt även min far lyckades fälla en mycket fin zebra. Slutet gott, allting gott!

Björnjakt med Svensk Jakt

Våren 2012 i nummer 4 av Svensk Jakt så var det en tävling. 10 stycken personer skulle få chansen att vara med på en björnjakt i Sidertjärn som pris. Tävlingen gick ut på att man skulle motivera “Vad krävs för att Svensk Jakt ska bli en ännu bättre tidning”. Jag blev lite sugen på att testa att delta i tävlingen då jag tyckte att jag ändå hade en del idéer till tidningen, bland annat om JAQT samt ungdomar inom jakt. Så jag började skriva ner mina tankar om vad som enligt mig fattades i tidningen och skickade iväg ett mail till redaktionen på Svensk Jakt med ämnesraden “Ja tack, jag vill gärna vinna en plats i björnjakten!”.

I april när jag med sitter med laptoppen i högsta hugg och söker runt på nätet angående mufflonfår i Sverige, så ringer det på mobilen. Jag svarar i mobilen lite okoncentrerat med mer fokus på datorn, plötsligt hör jag orden “Magnus Rydholm ” och “Svensk Jakt” i samma mening. Jag stannar upp i allt jag pysslar med när jag får höra att meningen “Du har vunnit en plats i björnjakten”. Jag stammar fram ett “va? är det sant?” och får sedan en blandad känsla av chock och ren glädje över mig. Jag som aldrig haft tur i tävlingar innan och nu så har jag vunnit det här! Stor känsla när jag senare ringde runt till familjen och berättade för dem. Det kändes overkligt men jakten skulle bli av i augusti. Så det fanns gott om tid för att förbereda sig inför björnjakten. Björnpasset var också riktigt kul! Då kände man sig ännu mer spänd inför jakten.

Sen kom den där dagen när det var dags att åka upp mot Sidertjärn. Jag kan inte beskriva alla känslorna jag kände när jag satte mig i bilen. Ensam bilfärd i ca 6-7h då jag inte hade frågat någon annan av de andra vinnarna om samåkning upp till jakten, vi var också rätt spridda geografiskt i Sverige så på det viset var det svårt. Från Norbotten till Blekinge och även en gotlänning. Vi var ett blandat gäng i olika åldrar och jag var enda tjejen som skulle vara med på jakten. Med vägbeskrivning i kuvertet ifrån Svensk Jakt samt GPS koordinater som jag hade lyckats fixa fram ifrån internet så började jag resan.  Många cd-skivor samt timmar senare så var jag framme, gpsen var klockren hela vägen fram och när jag rullade in vid jaktstugan i Sidertjärn möttes jag av de andra jägarna samt frasen “Du har anlänt till din destination” av gpsen.

När jag kom fram på fredag kvällen strax innan kl 18:00 så var det samling inne i jaktstugan och sedan åkte vi iväg till Hållberget. Vacker utsikt och ljuvt fiolspel som hälsade oss välkomna till morgondagens jakt. Jaktledare Karl-Evert informerade oss vinnare om hur jakten skulle gå tillväga samt vi fick pass tilldelade innan vi begav oss tillbaka till jaktstugan där middag väntade. På kvällen blev det mycket jaktsnack och vi fick mycket bra genomgång om hur man skulle bete sig på björnpass. Magnus Jensen som skulle vara hundförare under helgen berättade också om sina hundar som skulle användas vid jakten.

Lördag morgon var det upp tidigt och göra sig ordning för att bege sig ut på pass. Jaktområdet var stort så det var bra att komma ut så tidigt som möjligt för första såt. Jag blev placerad alldeles bredvid en mosse med fin sikt åt alla håll. Lämpligt vid passet så fanns det en platt sten som var cirka en meter hög som jag klättrade upp och satte mig på ryggsäcken för bättre överblick. Tiden tickar på och det är lugnt på min kant. Tyst och stilla. Plötsligt hörs det skott på håll. Vi får veta läget på jaktradio och en stund senare beger vi oss iväg för att gemensamt kolla på den fällda björnen.

Image

Image

Image

Image

Image

Image

Björnen var en gammal hona och fälldes av hundföraren Magnus Jensen för hans laika Zeb, kul då det var första fällda björnen för den hunden! Det krävdes några stycken för att få björnen ut ur skogen, då den vägde ca 100 kg. Jag följde med och dokumenterade med kameran. Tät skog så det var inte helt lätt först att få ut björnen. Men tillslut så gick det vägen ändå! Björnen behövde inte bäras så jättelångt utan det fanns en skogsväg på vettigt avstånd. Där lades björnen i ordning för fotografering samt i väntan på besiktningspersonal ifrån länsstyrelsen.

Några timmar senare och vi var på gång ut till nästa såt. Nu fick jag ett pass på inlandsbanan, öppet pass men två trädtätningar på var sida om mig på ca 30-40 meter. Spännande pass med vacker utsikt framåt. Efter att ha suttit och passat i ca 1h och stelt vänt sig om efter att ha hört rassel i grenar men besvikelse när det bara var en ekorre. Så var det i förövrigt lugnt hos mig. Men plötsligt börjar jag höra hundskall på väg emot mitt håll. Jag känner att pulsen börjar gå upp när det låter som det rör sig ca 200 meter ifrån mig, men då hör jag hur det vänder bortåt. Får höra senare när vi har brutit för dagen att det misstänktes att det var björnhona med ungar som hundarna hade följt. Så det blev inget med det. Nöjda med dagen så begav vi oss till jaktstugan igen. Då dök det upp en chans att få hänga med till kylrum och flå den fällda björnhonan, det kan man ju inte tacka nej till! Så jag och några av de andra vinnarna passade på att hänga med för att lära oss att flå björn!

DSC_0149

DSC_0170

DSC_0175

DSC_0219

Söndagen som var sista jaktdagen så var det också upp och ut tidigt. Jag fick ett pass vid ett hygge och njöt av en vacker soluppgång. Det hade under en annan jakt setts björn ifrån det passet så man kunde ju alltid hoppas att det skulle bli så idag med. Men tiden gick och ingen björn i sikte. Däremot hade övriga passkyttar hört hur en av hundarna skällde på björn. Vädret var inte heller lika behagligt den dagen utan plötsligt bjöds det på regn. Vi fick sen veta att ytterligare en björn hade fällts efter fint hundarbete. Den här björnen hade däremot träat och skjutits uppe i en tall, där den nu satt fast då den inte föll ur trädet i skottet. Så en motorsågs togs med när hela jaktgänget tog sig till platsen. Det tog inte lång tid innan problemet med björn i träd var löst! Den  som var en mindre björnen fick sedan avsluta jakten vid Sidertjärn. Det blev samling vid stugan med en gemensam lunch innan alla deltagare begav sig hemåt igen.

Jag vill tacka Svensk Jakt för en otroligt rolig och minnesvärd helg! Helt klart inget som jag någonsin kommer att glömma! Stort tack också till alla som var med och gjorde helgen så bra! Trevlig och lättsam stämning och jag kände mig absolut inte ensam som enda tjej där under helgen.

Mer att läsa om björnjakten finns i Svensk Jakts tidning nummer 8 ifrån 2013.

Den gångna jakthelgen

Nu är det verkligen höstkänsla på riktigt. Till och med första snön har redan hunnit att falla samt att försvinna. Än är det förhoppningsvis ett tag kvar till vintern drar igång på allvar. Dagarna går så fort,kvällarna har börjat att bli långa igen. I helgen har det varit en hel del jakt,men jaktlyckan har inte riktigt varit där.

I lördags så blev det hundjakt ett tag på förmiddagen,men det var bara jag och min far som åkte ut till jaktmarken med våra hundar. På väg till ett pass möttes jag av två stycken älgtjurar ca 100 meter ifrån tornet,en pinntjur och en större på ca 8 taggar. De stod en kort stund och spanade. De lyssnade på mina försök till älglock och bestämde sig sedan för att det var bäst att försvinna vidare. Synd att älg inte var lovligt på den marken. Men alltid lika mäktig upplevelse,synd däremot att kameran låg hemma! Jag klättrade upp i tornet strax efter älgtjurarna försvann. På avstånd hörde jag hur vår wachtel/gråhund Mini började väcka. Ca tio minuter senare så kom en råget med hög fart och sprang i granskogskanten innan hon i språng försvann in i en granplantering. Stänkdjur som hunden sedan fick upp spår på när hon kom ca 10 minuter senare,men som tur var släppte hon rätt så snabbt då vi inte vill skjuta rågetter eller kid eftersom rådjurstammen inte är så stor,mycket dovhjort i området. Inget annat vilt dök upp i pass så var ju typiskt. Skam den som ger sig!

Senare på dagen blev det att ut och spana lite. Bössan fick hemma med mest på skoj. Jag lyckades få syn på flera dovhjortar,dessvärre fick de syn på mig nästan samtidigt. Det dröjde inte länge innan de stod i en tät grupp och spanade in mig, ledarhinden i flocken anade oråd och drog med sig sin lilla flock med hindar och kalvar på drygt sju stycken djur. Typiskt. Jag knallade vidare i hopp om att kanske lyckas få syn på dem igen.

Plötsligt står det en liten grupp med rådjur ca 80 meter ifrån mig. Jag kastar mig ner på backen,men märkte att rågeten upptäckte mig. Jag började krypa ca 20 meter för att ta stöd i mot ett gammalt torn. Jag smög upp på knä och där stod en råbock med sextaggar kvar samt ett kid och stirrade emot mitt håll. Lite smått osäkra på vad som hände. Jag hittar bra stöd men bocken står med sämsta sidan, rumpan vänd rakt emot mig. Sen kliver han in bland några täta små tallar. Jag börjar locka lite med dovhjorts lock i hopp om att han ska kliva ut igen. Ser bara baklåren sticka fram. Men han rör inte sig ett dugg, helt ointresserad av mina ljud. Geten däremot blir vansinnig över mitt lockande och jag hör hur hon går runt och skäller ut mig ca 100 meter bort i skogen. Kidet står som gjutet på plats och glor åt mitt håll. Sedan kliver de in med bocken och sedan kommer de ut ur buskarna med hög fart..rakt ifrån mig. Ingen jaktlycka denna gång. Inte ens chans till skott. Sånt som händer och jag väntar tills de har försvunnit iväg innan jag går vidare.

Söndagen så var det åter dags att bege sig ut. Vi var ute i skogen redan kl 07:00 på morgonen med jaktlaget. I väntan på ljus för att gå i pass så valde vi såt och hundar som skulle få börja, då vi har flera hundar i laget och även flera olika raser. Vi valde att börja med en ung tax som det ännu inte var fällt något vilt för under sin nu andra höst.

Rätt snabbt så lyckades taxen få igång ett gäng dovhjortar som sågs av de andra två passkyttarna då de passerade över ett hygge, men på alltför långt avstånd. Jag satt förväntansfull och hoppades att det skulle komma något stänkdjur åt mitt håll, men det kom aldrig något. En stund senare så hördes en smäll ifrån en av passkyttarna som lyckades skjuta en dovhjortskalv.

Men taxen ville jaga lite till och inte riktigt komma tillbaks till husse på direkten. Utan husse och tax stannade kvar ett tag medans vi andra sedan tog reda på kalven och åkte tillbaka till vår samlingsplats med grillplats. En liten stunds fika och sedan bar det iväg till pass igen, men då hade det blivit ytterligare två dovhjortar för taxen. Så vi fick lite att göra innan vi sedan kunde fortsätta en stund till. Dagen bjöd på snöblandat regn och små kyligt väder. Men mitt nya jaktställ ifrån Engelssons värmde gott och jag behövde inte frysa allt för mycket på pass under dagen. Sista såten bjöd inte på något skjutet vilt men det var ändå glada miner. Vi hade ju ändå tre vilt i bagaget hem.

Fast när vi skulle köra hemåt. Trötta, hungriga och blöta så upptäcker vi att det har blivit punka på bilen. Reservdäcket vilade i en lucka under där vår hund bur med tre stycken wachtelhundar i dessutom. Otur. Fast det blev ändå lättordnat och snart var vi på väg hemåt igen.

image

image

image

image

Snart dags för oktober!

Bloggandet har varit dåligt senaste tiden. Men jag ska försöka ändra på det från den 1/10. Då blir det mer jakt! Förhoppningsvis får jag också uppleva min första riktiga älgjakt i år?! Inte skjutit någon älg och nu börjar jag bli skapligt sugen! Inte haft någon riktig chans då där jag jagar så finns det inte så gott om älg och på ena stället där jag jagar får jag bara skjuta älgkalv,ni kan ju gissa vad jag har suttit och spanat på hagelhåll ifrån tornet? Jo för det mesta tjur och ko/fjoling utan ett spår av att ha en kalv i närheten. Det leder ju inte till någon jaktlycka. Sen är det ju såna där tillfällen när man inte har med kameran som man upplever de bästa situationerna. Fråga mig inte varför eller hur, men det är många tillfällen då det verkligen har känts så. Men det roliga är ju att bege sig ut och hoppas på fler härliga ögonblick!

Nu i veckan har det inte blivit någon jakt. En rejäl förkylning kom utan förvarning och satte stopp på det. Men förra helgen blev det jakt,men inte på frilevande utan på en av våra egna dovhjortar. En hjort med ojämna horn, fin helskovel på ena sidan och horn som man kan jämföra med klen halvskovel på den andra. Hornen har blivit så på grund av att han fått någon skada på ena hornbasen. Farligt att ha djur i hägn som inte har bra förutsättningar att göra en ”rättvis fajt” med de andra då han inte kan låsa hornen med en annan hjort på riktigt sätt. Så begav jag mig ut i hägnet för första gången på jakt efter en troféhjort.  En annorlunda känsla då jag annars bara fotograferar de större handjuren eller guidat åt jaktgäster.

Så förra lördagen tog jag min browning samt skjutkäpp och begav mig ut i hägnet. Hjortarna som är otroligt varska i hägn upptäckte mig som vanligt i god tid och innan jag hann komma inom 200 meter ifrån dem så var de i trav på väg bort ifrån mig. För att sedan stanna på en plats där de vet sedan tidigare att de inte blir störda. Djur i hägn lär sig sina fredade platser och är oerhört snabba på att upptäcka saker som inte tillhör vardagen. Där på den lilla höjden som de gärna spanar ifrån vet de att de har fullständig uppsyn och kontroll.

Efter en stunds trampande och utkik så travar de vidare. Jag får då chansen att fortsätta att smyga efter dem. Jag lyckas smyga mig in på ca 150 meter. Hjortarna har full koll på mig och står i grupp. Störst i mitten och de yngre förmågorna längst ut i kanterna. Jag sätter mig med skjutkäpp och tar också stöd med hjälp av stenar för få så bra stöd som möjligt. Vi väntar ut varandra. Till slut efter ca 45 minuters väntan får en av de äldsta hjortarna nog och drar vidare med de andra tätt omkring sig. Inte ens nära på skottchans. Jag följer efter men går i vinkel ifrån dem för att försöka överlista dem då det har kommit in i en tät träddunge. Jag lyckas till slut komma in så jag är ca 100 meter ifrån dem och de står kvar då de känner sig tryggare bland träden. Hjortarna och träd går i varandra och solen ligger på i ryggen på mig. De smälter in vackert bland träden och dess höstfärger.

Hjorten jag är ute efter står tryggt bland några yngre hjortar. Sen blir det nästan ett läge då hjorten bakom flyttar på sig och en stånghjort som står framför börjar också små tröttna på att agera livvakt. Jag får sikte på hjorten, men hjorten jag är ute efter har som på känn då han strategiskt går in och ställer sig mitt i gruppen bland de andra äldre hjortarna i herrklubben. Typiskt. En av halvskovlarna blir plötsligt oroad och rusar iväg. De andra står och tänker efter i ett par sekunder innan de också hänger med. Telefonen ringer och jag ger mig för dagen för att senare gå ut och vaka på vilda dovhjortar på kvällen. Men det blev ingen jaktlycka den dagen.

Dag två, söndag. Det regnar. Inte ösregn men inte heller duggregn. Men fram mot eftermiddagen så lugnade det sig. Jag tog på stödbenen på browningen och smög åter ut. Det tog inte lång tid innan hjortarna hade märkt att jag var ute igen. Snabbt var det åter en grupp igen på över 200 meter bort. 2 h senare i samma träddunge som dagen innan ställer sig hjortarna på rad igen. Men idag mer utspridda och efter ca 30 minuter springer en del av flocken iväg och lämnar kvar ett gäng av de äldre hjortarna på ca 100 meter. När de andra har sprungit utom synhåll känner jag att jag är lite less på att åter sitta och vänta. Jag smyger runt så de inte ska springa efter de andra hjortarna för att sedan sätta mig ner i grop ca 80 meter ifrån hjortarna som känner sig trygga i träddungen. De börjar trampa lite nervöst när jag sätter mig ner med bössan och stödbenen. Men ingen vet riktigt hur de ska göra eller bete sig, en annan helskovel vevar med hornen mot hjorten som jag är ute efter. Han hoppar till för att undvika att bli stångad och ställer sig ca 2 meter ifrån de andra under en hasselbuske och kollar mot mitt håll. Bästa skottchans nu blir alldeles vid adamsäpplet. Hjorten faller knallfall i skottet. Bra slut på en jakt som blev mycket mer spännande än vad jag hade kunnat ana.

Bild

Bild

Bild

Sydafrika 2013

Igår kom ett glatt besked! Troféerna ifrån senaste Afrika resan är färdiga hos konservatorn i Sydafrika. Så nu ska de bara slut betalas för frakt hem, mindre kul. Däremot är det tur att randen har gått ner så de blir ändå billigare än om vi hade betalat allt i våras. Det känns overkligt att de snart är på väg . Då vi fick från förra resan vänta över ett år på att få hem troféerna.

Lite bilder ifrån årets jaktresa!

Bild

Steinbuck i rekordklass. Jaktguiden helt lyrisk när vi kom fram till den, största steinbucken som hade skjutits med honom som guide. Gränsen till Rowland Ward 4,5 tum, den här höll 5,25 tum!! Bogmontage var först tänkt men tillslut föll valet på ett fullmontage.

Bild

Drömtrofén. Under första resan blev jag helt förtjust i en antilop. Nyala,jag hade aldrig sett den tidigare och den var ibland av det vackraste vilt som jag någonsin hade sett. Så när jag kom hem ifrån första resan började jakt drömmen om en Nyala växa fram. Sen när de stod klart att i skulle åka ner igen och randen var låg i jämförelse med svenska kronan så blev valet klart. Att jag fick chansen att fälla en guldmedalj känns däremot fortfarande overkligt.

BildBild

Impala är en av mina favorit antiloper och en av de mest förekommande antiloperna. Billig fällavgift samt de bjuder på rolig smygjakt i bushen. Den här resan blev det två stycken. Så två till impala kommer att pryda min vägg,men den här gången valde jag bara att ta skallar och ett skinn då jag redan har ett bogmontage.

Bild

Bild

Två andra jakter ifrån resan i år var också jakt på Zebra samt Bläsbock.  Båda bjöd på spännande jakt. Men framförallt jakten på zebra var något extra! Oerhört vaksamma djur,de blev några misslyckade försök innan jag lyckades få tag på min! Flera tillfällen då de bara försvann in i bushen.

Nu börjar väntan och längtan efter att få hem troféerna! Fortsättning följer!

Första Råbocken

Det var i september och jag minns att det var en kväll då jag egentligen inte hade tänkt gå ut och jaga. Jag hade tillbringat större delen av dagen i Norrköping på kulturnatten, där jag hade varit fotograf. Så jag var rätt trött och sliten, när jag väl kom hem sent på eftermiddagen. Fast sen kom ändå den där impulsen, jag borde gå ut idag. Jag var så sugen att jaga dovhjort, råbockarna hade jag gett upp nu då det enda rådjuret som jag hade sett varit ett smaldjur sedan bockjakten startat.  Men jag hade tidigt under året lyckats fotografera en råbock under en promenad med hundarna, så hoppet fanns ändå där.

Image

Efter en kortstunds funderande så begav jag mig ändå ut till skogen,längtan efter att få komma ut i skogen blev för stor. Så jag skiftade till jaktkläder och smög ut.Jag klättrade upp i tornet och började vänta. Jag blev lite sent ute, men det var ingen dålig vind så det kompenserade och det var en fin kväll med lite lät dis. Det dröjde inte länge fören det började komma dovhindar med kalvar fram lite överallt omkring mig. När jag sedan har suttit i ca 30 min så får jag plötsligt se något i periferin, det var något brun-rött som rörde sig misstänksamt . Jag hajade till då jag märkte att djuret haltade kraftigt och nästan inte alls stödde på ett framben. När jag får in djuret i kikaren, som jag först inte kunde se vad det var eftersom det försvann in bakom ett par unggranar så får jag se att det är en ung råbock.

Jag tar med en långsam gest och sveper bössan försiktigt åt hans håll för att undvika att bli upptäckt. Råbocken stannar upp på ca 70 meter. Jag lyckas få en skottchans och bocken faller ihop i skottet.

Image

När jag sedan går fram till bocken och inspekterar det skadade benet så får jag se att knät är svullet på vänster framben och är ungefär lika stort som min knytnäve samt att klöven på det benet är förväxt. All muskelmassa på vänster bog saknas också, bogbladet sticker ut som en vass kam.  Efter att ha diskuterat lite fram och tillbaka med min far som snällt hjälpte mig att ta hem bocken ifrån skogen, så misstänker vi att bocken hade en gammal stångskada.

Bocken hade ingen stor trofé, men det är inte alltid de största troféerna som ger de bästa jaktminnen.

/ Alexandra

Kom ihåg att jaga räv

För min del så är skyddsjakten på räv mycket viktig. Dels för att vi har vilthägnet med dovhjortar och mufflonfår, så vill vi inte att rävarna lär sig att det är ett smörgåsbord att gå in och ta lamm eller kalvar. Mufflonfåren lammar så tidigt på året som i februari-mars, så om man har otur då kan de bli lätta offer för räv beroende på snötäcket. Senaste vintern var det på runt 40 cm.

De normala jakttiderna på räv varierar ju i landet. Men i området som jag bor inom så är det jakt på dem ifrån den 1 augusti – 31 mars. Det finns några punkter inom skyddsjakten som man borde ha koll på när det gäller skyddsjakt på räv.

Image

Här kommer några utdrag ur årets jakttabell ifrån Svenska Jägareförbundet –

” 2 Vildsvin,räv,mårdhund,grävling,mård,iller,mink,hermelin,vessla,ekorre,vildkanin,mullvad,sorkar,(även bisam),lämlar,råttor,skogsmöss,husmus,kråka,råka,kaja,skata,tamduva (stadsduva),björktrast (snöskata),gråsparv,pilfink som kommer in på gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada eller annan olägenhet får jagas den 1 juli-30 juni. ”

”8 Grävling som förekommer i vilthägn samt rödräv och grävling som förekommer tillfälligt på ö, holme eller skär får jagas, om det behövs med hänsyn till viltvården.”

” 10 Årsunge av rödräv får jagas om det behövs för att tillgodose viltvården den 1 juli – 30 juni.”

”18 Rödräv, grävling, hermelin, vessla, iller, mård och korp får jagas inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning samt inom ett avstånd av 200 meter från sådana anläggningar, om det behövs för att förhindra skada inom anläggningarna den 1 juli- 30 juni. ”

Personligen tycker jag att det är viktigt att hålla kontroll på rävstammen. De senaste två – tre åren så har det varit mycket räv med skabb, nästan varenda räv som jag har skjutit har haft rävskabb på gång eller har haft långt gången skabb med knappt päls kvar.

Om du misstänker att en räv som du har skjutit har skabb så kan du undersöka om räven, men gör detta med engångshandskar! Skabben börjar oftast bak på svansroten eller på bakbenen, du kan antingen se små sårskorpor eller med handskarna känna små knölar. Tänk på att hålla räven ifrån dig, låt den inte nudda dina kläder eller skor.

Mer om rävskabb – http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Hund/Parasiter-hos-hund/Ravskabb—Sarcoptes/

Image

Skabbräv som Alexandra lyckades skjuta på rävåtel under vinter 2012. 

Om du har hund, tänk på din hund. Våra hundar har blivit behandlade mot rävskabb över 5 gånger de senaste 1 ½ – 2 åren. Skabbrävarna är så desperata de sista månaderna när skabben är som värst att de har svårt att få tag på mat på egen hand så de springer mycket i vilthägnet samt att de kommer in i vår trädgård eftersom den ligger inne i vilthägnet.

Eftersom rävstammen har gått ner här de senaste åren så har det blivit mycket fler rådjur samt andra småvilt. Förra året lyckades min far se sammanlagt 5 stycken rådjur på en kväll, en get med tvillingar samt en get med ett kid. Då det är mestadels skog i området där vi bor så var det roligt med en sådan viltobservation på en kväll.

Image

Tänk på viltvården. Om du vill ha bra stam av rådjur och småvilt så är skyddsjakten oerhört viktig.

/  Text Alexandra & Foto-Erik