Filmrecension – Cervus, Capreolus & Vulpes av Brent Norbury Hunting

ccvbunble-768x690I filmen “Cervus, Capreolus & Vulpes” följer du jägaren och jaktguiden Brent Norbury under ett jaktår i Skottland. Du får se allt ifrån hjortjakt efter kronvilt och rådjur till småviltsjakt efter räv.

Du följer Brent Norbury på jakt i Galloway under flera olika årstider. Brent agerar både skytt och fotograf i sin första jaktfilm som är 90 minuter. Du får följa med på mycket jakt efter kronvilt,rådjur samt räv. Vårbocksjakt, brunstjakt på kronhjort samt lockjakt/smygjakt på räv samt också ren avskjutningsjakt på rådjur/kronvilt. Du får se flera spännande jaktformer efter Skottlands vilt. Filmen kan starkt rekommenderas om du har drömmar att åka till Skottland på jakt.

Filmen finns att beställa på hans hemsida – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/?p=1906

Brent jobbar på Strahanna Stalking som jaktguide på kronvilt samt rådjur. Mer om råbocksjakt med Brent kan du läsa om i mitt jaktreportage i Allt om Jakt & Vapens nummer 5/2016.

alltomjaktvårbockbockjaktalltomjakt

Du kan också följa Brent Norbury Hunting på Facebook – https://www.facebook.com/brentnorburyhunting/?fref=ts

Advertisements

Min Jakt efter Beceite Ibex

Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.

För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/

Nedan är några bilder ifrån resan…

DSC_0496
DSC_0304

DSC_0834DSC_0277

DSC_0495

DSC_0752DSC_0215

Jakt efter kronhjort i Ungern

Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus  är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.

DSC_4083

Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.

DSC_4093

På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.

DSC_4378DSC_4354DSC_4432

De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.

DSC_0010
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern. 

DSC_4060Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.

DSC_4075Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!

Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och  han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.

DSC_4620Vackra ädellövskogar där viltet frodas

ekskog
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna. 

När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.

DSC_4766En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.

Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.

DSC_4085Ett mycket gammalt torn i frodig skog. 

Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.

DSC_4098

DSC_4129Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.

Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.

DSC_4115Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern. 

DSC_4389

När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!

DSC_4265

DSC_4234“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul. 

DSC_4215
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.

DSC_4270

DSC_4280Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.

DSC_4291
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig. 

DSC_4547

DSC_4566

DSC_4380
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet. 

Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…

Fakta om min resa – “En Ungern Special”

Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.

Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår  + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).

I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.

Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“.  Samt youtube, se nedan

logo-ju-03

Min Jaktpraktik i Namibia

Min Namibia resa via Jakt i Namibia var i huvudsak en jaktpraktik kombinerad med jaktresa. Det var 22 oerhört spännande dagar på plats vid Wekebi Safari Lodge. Jag lärde mig otroligt mycket nytt och jag är väldigt tacksam över den här resan och tiden som jag har spenderat där. Det gav verkligen mersmak och fler resor blir det i framtiden!

Under den första tiden när vi var den stora gruppen ifrån Sverige, följde jag med som fotograf/filmare under jakterna. Jag hjälpte också till med att “hitta” vilt, det är inte alltid lätt i det landskapet där vi jagade. Då många av vilten smälte väl in ibland bergen. Inte heller helt enkelt att första gången nere i Afrika veta vad alla vilt är för något, jag har ändå varit till Sydafrika innan och pluggat på djurlivet för att ha någorlunda koll på hur de ser ut samt beteende. Men jaktguiderna och spårarna är fenomenala på att se vilt på håll, man slutar aldrig att förvånas helt enkelt. En “fläck” i bergen som visar sig var en stor kudu eller bergszebra, man känner sig blind ibland. De blir lite att man får den där tävlingskänslan att försöka hitta och upptäcka vilt före proffsen, men de är svårt fast roande när man väl är ute på jakt. Nåt som jag lyckades slå guiderna med att upptäcka var Klipspringers, en av de mindre antiloperna som trivdes bäst i bergen. Bergzebra och kudu var några av växtätarna som smälte bäst in i omgivningarna. Vi såg aldrig leopard eller gepard under våra utflykter, men spår syntes dagligen efter båda arterna. DSC_0555

DSC_8330

DSC_9329

Klipspringer, en riktigt gammal och ärrad hane. Antilopen lever i par som håller livet ut, ungen stannar med föräldradjuren tills den hittar en egen partner. Utmärkta bergsklättrare med “gummiklövar”. Pälsen består av ihålliga hårstrån som fungerar som stötdämpare om de faller på klipporna. De springer och står oftast på tå. Dricker i stort sett aldrig vatten, enbart dagg på växter. Häftiga små djur och framförallt svåra att komma nära! 

redh

En ståtlig och gammal Röd koantilop tjur (Red Hartebeest) som blev mitt sista vilt i Namibia för denna gång, den fälldes den 16 augusti som är ett heligt datum hemma. En av afrikas snabbaste antiloper och en av de antiloper med bäst syn.Helt klart en utmaning som heter duga att jaga dem. Flera gånger man misslyckades på grund av att det var svårt att hålla sig tillräckligt dold för dem i det öppna landskapet. Vid minsta oro ser man dem bara springa och springa. De kan springa oerhörda sträckor utan att stanna.Sista jaktdagen lyckades vi överraska några tjurar mellan bergen. Vi förstod först storleken på denna tjur när vi hade den hängandes i slakteriet. Ett bogmontage blev ett måste på denna tjur som höll hela 26 inches på det längsta hornet, rekordet på antilopen ligger på 27,5 inches och var guidat med samma PH som jag jagade med denna gång, Francois Bergh. 

DSC_1712

Bland de uppgifter som jag fick under min praktik var att hänga med och lägga ut nya saltstenar samt kolla vart de planerade att bygga gömslen vid några olika vattenhål i området. Jag hjälpte även till med att skriva statisk över troféer samt mäta troféer. Namibia är mycket noggranna med troféjakten och troféerna måste hålla vissa storlekar för export, det gällde alla antiloper och en del arter behövde särskilda tillstånd, man vill inte exportera för “små” troféer samt en del arter klassas i landet som hotade. Mycket pappersarbete men bra för viltstammarna. Helt klart intressant arbete samt alltid spännande att se viltförvaltning i andra länder. Drömmen att agera PH själv på plats blev inte mindre. Det vore riktigt häftigt att få testa på nån gång. Jag lärde mig otroligt mycket om jakt och vilt i Namibia under min tid där.

Att få spendera dagarna med en PH var riktigt häftigt och kul. En helt annan inblick i livet där än att bara komma som en “turist”. Jag fick till och med ett eget “guide” rum. Inte alls lika flådigt och lyxigt som jaktgästernas rum, men de kändes mer som “hemma” för mig.

Nedan är en länk från NAPHA’s (Namibia Professional Hunting Association) med minimum mått för export utav troféer.

Minimum_Measurements Namibia NAPHA

Under min praktik som också för mig var en jaktresa fick jag chans att vara med och jaga en hel del olika vilt samt jag lyckades under denna resa totalt fälla 7 stycken arter. Oryx,vårtsvin,kudu,Bergszebra, Vitsvansad gnu, Babian och Röd koantilop.

Att jaga babianer gjorde jag en hel del under min praktik. Dels för de är en hel del problem med babianer. Fara för tamboskap samt de kunde verkligen förstöra för farmare. Det var mängder av babianer i området och vi såg dem nästan dagligen under våra utflykter. Skygga och svårjagade djur med oftast mycket långa skotthål och de var ständig i rörelse. Bergen var deras trygghet. Så fort de ana fara var de påväg till topparna. Ofta hörde man deras vrål ifrån bergen.

DSC_1059

Bergszebra fällde jag under min praktikperiod, de behövdes påfyllt i frysarna på Wekebi samt ha ett bogmontage till lodgen. Bergzebra och Oryx var några av de bättre viltkötten. Området har mängder av Bergszebror eller Hartmanns Mountain Zebra som är det engelska namnet. 

DSC_0246

Bergzebran bjuder på spännande jakter i bergen! Zebran är ofta svår att se på längre håll i bergen samt är mycket skygg för människor. De tar lätt till flykt och är mycket vaksamma. 

DSC_0288

Mitt första vilt för denna resa blev en vacker oryx tjur i guldklass. Hornen höll 96 cm och var mycket långa för att vara en tjur. Normalt har hondjuren längst horn, men de är tunnare. Oryxen är ett mycket tåligt vilt och de kan klara längre perioder utan vatten. Vilket gör dem perfekt lämpade för ett liv i ökenlandskapet. De är även hårdskjutna vilt, en dålig träff och man har en oryx som kan hålla sig på benen väldigt länge.Detta gäller flera av de afrikanska vilten, många av vilten som jag sköt gick inte kulan igenom. Jag sköt alla vilten med min Browning X-bolt 30.06 och ammo var Norma Oryx 180 grains (11,7 g). 


Trailer till kommande filmen “100 % Jakt i Namibia av Manollo Rodriguez”
Filmmaterialet är ifrån vår resa. När filmen släpps kommer jag informera om på bloggen samt min Facebooksida.

DSC_0636

Kudu, mitt drömvilt för denna resa. Jag förstår nu verkligen innebörden utav deras smeknamn, afrikas grå spöke. Ett otroligt spännande och samtidigt svårt vilt att jaga. Jag spenderade dagar i sökande efter en tjur i troféklass. Slutligen lyckades jag fälla denna tjur som mätte cirka 51″ tum på längsta hornet. Jag höll fokus under skottet, men vägen fram till tjuren kändes skakig. 

DSC_9096

DSC_9588

DSC00490

DSC_0965

DSC_8802

DSC_8656

DSC_0718

DSC_0662

Jag och min guide Francois Bergh. Otroligt skicklig och duktig guide att få ha jagat med. De blir Namibia fler gånger på jakt med honom, ett som är säkert!

DSC_0050

DSC_0799

DSC00495

DSC_0800

DSC_0958

DSC_9436

DSC_9443

DSC_0627

DSC_0400

Drömmen om att fälla ett vårtsvin förverkligades i Namibia! 

Mer om min resa och tid i Namibia kommer man kunna läsa om i kommande nummer utav jakttidningen Allt om Jakt & Vapen. Lite smått och gott från resan och framförallt flera jaktberättelser.

Jag vill ge ett stort tack till Stephan Pakh på Jakt i Namibia för en fantastisk resa samt till Matthew och Zar för mycket trevligt värdskap i Namibia och så klart till alla andra på plats. Jag hoppas att inom snar framtid åter igen komma tillbaka till Namibia vildmarker. Jag kan starkt rekommendera Namibia som jaktresemål. Otrolig viltrikedom och häpnadsväckande vyer och miljöer. Fina boenden,varmt värdskap, härliga kvällar kring brasan med jakthistorier. Riktigt mäktig känsla att vara där och bara njuta. Åk dit, du blir inte besviken!

För mer info och prisuppgifter besök www.jaktinamibia.se samt gilla dem på Facebook

Om du vill följa med mig på en jaktresa eller har andra frågor om min resa mejla mig på alexandrahellstrom@live.se

Att längta tillbaka till ett land så långt bort

Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.

Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.

Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.

Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.

Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.

Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.

En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.

Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.

Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med  mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.

I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt.  Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.

Slutord om resan med de andra jägarna…

Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.

Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta  vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.

Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång.  Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!

Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.

Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!

Se, njut, dröm och längta!

DSC_8124

DSC_8237

DSC_8265

DSC_8089

DSC_8057

DSC_8655

DSC_8271

DSC_8519

DSC_8040

DSC_8171

DSC_8568

DSC_8359

DSC_8599

DSC_8378

DSC_8436

DSC_8632

DSC_9191

DSC_1070

DSC_9351

DSC_8330

 

DSC_8200

DSC_9130

DSC_9138

DSC_0246

Tillbakablick till Ungern resan!

Efterskott- filmklipp ifrån ett av mina bästa jaktminnen. Min första kronhjort på jakt i Ungern. Hjorten bedömdes till bronsmedalj. Drömhjort!

Hinden som uppvaktades utav hjorten återvänder efter hjorten har fallit.

Helt klart en drömresa och jag hoppas att få uppleva jakt i Ungern någon mer gång.

Vi jagade via jaktpaketet “Ungern special” och det kan jag starkt rekommendera!

En hjort fyra till sex kg samt fyra stycken honvilt. Fyra jaktdagar med guide.

Nyfiken?

Kika in “Ungern Special” på www.jaktiungern.se

En sammanfattning av jaktåret 2014!

Mitt andra jaktår med bloggen. År 2014 har varit speciellt med många nya jaktminnen.

I början av året, rättare sagt i Februari var en Englandsresa inplanerad med några norska jaktprofiler, dessvärre fick resan ställas in i sista minuten. Sen så var schemat späckat med så mycket annat att resan inte kunde flyttas till senare under året. Så drömmen om att få se och jaga muntjac och chinese waterdeer fortsätter vidare år 2015.

I början av mars var det dags för årets första mufflonjakt, två fina baggar för bogmontage. En bagge som höll guld med 206,6 poäng och en bagge som höll silver med 195,7 poäng.Två nöjda norrmännen med vackra troféer och kul sätt att inleda årets jaktguidningar!

8396

8322-2

8340

I mars fick jag också ett trevligt besök av Brent Norbury ifrån Skottland. En jaktbloggare ifrån Skottland som jag hade haft kontakt med i ca ett år via sociala medier. Första gången som vi träffades i verkligheten och det var riktigt roligt. Det är fantastiskt att man kan få bra kontakt med andra jaktintresserade via sociala medier som instagram och facebook runt om i hela världen. Han är en riktigt god vän och vi jagade en del på hemmaplan, det var inte hans första Sverige besök utan han har bodde bott och jagat i Sverige innan. Hemma hos mig sköt han bland annat sitt första mufflonfår, en mufflonbagge samt sin första svenska kråka! Han hann också bevittna en skyddsjakt på grävling under vår ladugård i vilthägnet, vår äldsta wachteltik Korall har många grävlingar samt rävar på sitt samvete. Det blev en spännande weekend för min skotska vän och han kommer vi nog se mer utav i Sverige!

111554(0)

093729

0436

Månaderna flöt på i bra takt med jakten. Under april-juni så blev det ett flertal mufflonguidningar och det fälldes bland annat tre mufflonbaggar i bronsklass samt även några under medalj, runt ca 60-65 cm. Mycket rolig period och mufflonjakten var som bäst i slutet av maj till början av juni när gräset var som grönast! Härlig period för mufflonjakt!

9087

8972

I maj bokades en juni resa till Skottland och ett besök hos min vän och gästbloggare Brent Norbury, närmare bestämt Galloway området. Första gången till Storbritannien, jag var taggad, speciellt då det inte hade blivit någon resa tidigare under året! Jag reste dit i juni och stannade där i ca 10 dagar och under den tiden hann jag fälla två stycken råbockar samt ett gäng vildkaniner, bland det finaste landskap som jag har smygjagat i förutom Afrika, oändligt med böljande gröna kullar. Många nya jakt- och naturupplevelser rikare! Skottland är ett fantastiskt vackert och prisvärt jaktland med varierande natur. Jag hoppas på mer Skottland resor i framtiden, höglandet lockar definitivt! Kanske man får revansch på en större Skottlands bock nästa gång måntro?  Om du vill ta chansen att jaga med Brent som guide ska du kika in på http://www.strahannastalking.com

DSC_0852

IMG_1327

DSC_0957

DSC_0677

DSC_0392

Samma dag som jag kom hem ifrån Skottland så var jag nyfiken att se aktivitet på vildsvinsfronten på hemmaplan. Det hade varit en del aktivitet dagarna innan så efter ca 1,5h efter hemkomst blev det en promenad för att kolla läget. Jag och pappa skojade lite om att ta med bössan och tillsist blev det så, det visade sig vara ett smartdrag! För när vi kom till åteln så stod det två rödgrisar där. En stund senare så blev en av dem blev kvar på stället. En perfekt matgris på ca 20 kg i slaktvikt. Brent bara skratta när jag skickade en bild till honom… Jaktlyckan höll i sig till hemmaplan.

DS1380

Under juli månad observerade jag en fin råbock i samband med vildsvinsvak. I början av augusti så var suget att testa på att locka råbock så stor att jag och pappa beväpnade oss med en nikon kamera ,kikare, camoställ samt clausen roedeer call och klassikern buttalo. Jag började efter ett par minuter att locka med clausen roedeer call. Lockläte med lite ångestläte i intervaller med ett par minuters mellanrum. Efter 15 min så får jag plötsligt en knuff i sidan. Pappa hörde rassel bland träden inte alltför långt bort. Ett ångestljud på det och en bock rusar ut ibland träden 50 meter ifrån oss. Stora ögon och öron så börja han springa emot oss, vinden hade lagt sig aningen fel och bocken måste ha lite av vår doft i näsan. Han kommer som närmast 15 meter ifrån oss och hoppar med höga hopp in i skogen igen. Några minuter senare kommer han i en glänta, vi lyckas locka fast honom i ett par minuter och få med honom på film!

Den 16e augusti så väntade en revansch på råbocken. Andra gången gillt på lock? Jag var ute tidigt på morgonen, trotsade regnet och vinden var inte optimal. Jag hoppades ändå få chansen att få fram råbocken. Efter 5 mins lockande fastnade hjärtat i halsgropen när jag hörde knak och brak bakom tornet, plötsligt bland träden visar sig en nyfiken svart dovhind. Pulsen gick ner. Timmarna gick och regnet varvades av åskoväder. Jag var envis och fortsatte mitt lockande då och då under timmarna. När jag strax innan kl 08:00 på morgonen tänkte bryta för morgonpasset och bege mig hemåt får jag se något brunrött som rör sig ca 50 meter ifrån tornet ibland sly. Jag smyger upp kikaren och det är BOCKEN! Han har kommit ut precis när regnet har gett sig. Jag får upp min browning x-bolt försiktigt. Han ser aningen oroad ut och rör sig långsamt ifrån mig. Jag får till ett lockläte och han stannar upp, lyssnar och börjar beta slytoppar igen. Han vrider långsamt upp ena sidan precis bakom bogen och jag ser min chans. Han faller på stället i ett aningen högt skott som går ut igenom ena bogen.

2595

drabock

Den 11 augusti så började jag en jaktutbildning. En yrkesutbildning på Forshagaakademin i Värmland, strax utanför Karlstad. Det första sju veckorna var intensiva med alla möjliga olika skolutflykter, se tidigare inlägg på bloggen. Så utbildningen har tagit mycket jakttid. September var därför inte så mycket på jaktfronten.

Den 3 oktober begav jag och pappa oss iväg på en resa till Ungern via Jakt i Ungern. Vi hade bokat jaktpaket “Ungern special” och våra förväntningar var på topp. Efter ca 1,5 – 2h bilfärd ifrån Budapest så var vi på plats vid det statliga reviret, Vertezi där vi skulle jaga med varsin guide. Jag fick en engelsktalande och pappa en som mest kunde tyska och få ord engelska, guiderna var far & son och hade jobbat på reviret länge. Där skulle vi främst jaga varsin kronhjort 4-6 kg trofévikt samt hondjur. Redan första kvällen hann vi ut på jakt och det dröjde inte länge innan jaktlyckan hade drabbat pappa, när jag och min guide kom tillbaka till jaktstugan möttes vi av en kronhjortstrofé i trädgården, en fin hjort på ca 4,5 kg och en ålder över 7 år. En perfekt avskjutningshjort för området. Jag drabbades av jaktglädje kväll nummer tre ute på jakt. Både jag och pappa hade turen med oss på resan, vi såg massor av vilt. Kronvilt, vildsvin och vilda mufflonfår som fick mitt hjärta på högvarv. Jag hade glädjen att fälla en hjort på 6,51 kg i trofévikt som efter den obligatoriska mätningen i Ungern höll en bronsmedalj, mitt första kronvilt! Jag fällde också en kronkalv samt ett ungt vildsvin. Pappa lyckades fälla två kronhjortskalvar utöver sin hjort.

DSC_4260DSC_4234

kalv

H

Perfekt avslut på sista morgonen ute på jakt. Efter några timmars smyg/vaktjakt så överraskade vi en grupp med “rödgrisar” som var på jakt efter ekollon i skogspartiet som syns i bakgrunden av bilden. När vi promenerar runt så ger guiden mig en knuff i sidan och viskar “wildboars”, ser då att närmsta vildsvinet är fullt upptagen att böka efter ekollon ca 5 meter ifrån oss. Jag ser hur en annan jämnstor gris kommer fram ibland några fällda ekar ca 10 meter bort, guiden ställer upp skjutstödet. Precis när jag får upp bössan så ställer grisen upp sig med perfekt bredsida med huvudet fokuserat i backen i jakt på godsaker. Jag kramar skottet och den faller på stället. De andra vildsvinen grymtar till och det far ekollon åt alla håll när resten av gänget försvinner iväg i samlad trupp in i ett buskage. Ifrån buskaget hörs sedan ett missnöjt grymtande, snarlikt ett morrande. UPPRÖRD sugga! Det bryter tjutet i mina öron, då jag i all hast glömde att ta på mig hörselskydden som komiskt nog satt fastklistrade på huvudet. Svårt att komma ihåg allt i stundens hetta. Jag var glad ändå, där på plats ligger en fin liten rödgris. Mitt första ungerska vildsvin.

DSC_4547

Oktober-november bjöd på en del jakter med skolan. Bland annat en hundjakt efter rådjur, där jag var med som jaktledare och jag satt med då min pojkvän testade på att jaga. Vi är enbart två kvar nu på jaktinriktningen på yrkesutbildningen men det är många som går fiske, ca 22 stycken, varav min pojkvän som också har börjat bli intresserad av jakt. Denna jaktdag med klassen bjöd däremot inte på någon jaktlycka, men det var en del fina rådjursdrev och det var flera ur klassen som såg vilt. I november höll vi två på jaktdelen också i en älgjakt med löshund vid Hasselfors för gymnasieelever ifrån Forshagaakademin, det var älg i pass, men oturligt nog olovlig älg! Kul att testa på rollen som jaktledare och det var ett par givande dagar i skogen.

wpid-img_20141126_075633.jpg

wpid-img_20141126_091756.jpg

wpid-img_20141126_152726.jpg

Vi på YH fick också hänga med gymnasieeleverna ännu en gång till Hasselfors, men då som passkyttar vi också. Den dagen så fälldes en älgkalv av en av eleverna, hans första älg! Annars så var det lugnt hos övriga skyttar. En fin dag i skogen med Forshagaakademin.

I december däremot så hade jag äntligen fixat klart allt till min Mauser M12 Extreme som jag vann i Allt om Jakt & Vapens läsareberättelse tävling. Jag hade fixat ljuddämpare, en stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikarsikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Super tack till hjälpen går till Jaktia Örebro som fixade gängning och montering av ljuddämparen. Efter inskjutning med 4 stycken skott så blev jaktsuget stort. Jag och pojkvännen begav oss ut i några nätter på vildsvinsvak. De två första nätterna var det lugnt, inga vildsvin i sikte när vi var ute. 3:e natten gillt så dök det upp ett gäng med årsgrisar efter ett par timmars vakande, en av dem, en liten gylta sprang 4 meter innan hon låg efter en träff som vid skottplatsen vittnade om ett perfekt lungskott. Fin invigning av mitt nya jaktvapen!

IMG_20140611_205313

mauserm12

wpid-2014-06-03-15-54-09

Året slutade inte där. Juldagen så var det en händelse utöver det vanliga. Runt kl 21:00 på kvällen hör jag hur mamma ropar efter mig. När jag pratar med henne så säger hon att hon mötte en räv i trädgården, en räv som kom oskyggt rakt emot henne där hon stod på trappen in till huset. Väl inne i köket så ser hon hur räven helt oblygt tassar upp på trappen och sätter sig på hundarnas favoritplats i lyktskenet. Jag och pappa beväpnar oss, pappa tar vakt i ett fönster som är på övervåningen ovanför ytterdörren. Jag smyger och knackar på fönster och dörrar för att få iväg den ifrån vår trapp tillslut försvinner den ut i trädgården. Jag ser den smyga runt men det smäller inte, springer upp när jag ser den fortsätter strosa i trädgården. Viskar vid lekstugan till pappa. Plötsligt stannar den och stirrar nyfiket mot oss mitt på gräsmattan. Två snabba hagelsvärmar och den ligger bara några meter ifrån skottplatsen.

rävjakt14

Vi kollar räven och ser inga synliga tecken på rävskabb. Underligt beteende! Mamma menade däremot att den rörde sig annorlunda, kutigt med ryggen, men det hann jag aldrig se. Slutet gott och en räv mindre kring vår trädgård och hägnet. Räven visade inga tecken på skabb, men det sköts en hårt angripen skabbräv veckan innan.

Det var avslutningen på året 2014. Ingen mer jakt innan det nya året kickades igång! Önskar er ett år med jaktglädje och att ni får uppfylla någon jaktdröm, det blir inte bättre än så. Skitjakt på er!