Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus  är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.

Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.

På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.

De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.

Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern. 

Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.

Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!

Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och  han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.

Vackra ädellövskogar där viltet frodas

Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna. 

När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.

En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.

Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.

Ett mycket gammalt torn i frodig skog. 

Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.

Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.

Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.

Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern. 

När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!

“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul. 

Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.

Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.

Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig. 

Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet. 

Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…

Fakta om min resa – “En Ungern Special”

Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.

Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår  + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).

I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.

Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“.  Samt youtube, se nedan