Min Jakt efter Beceite Ibex

Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.

För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/

Nedan är några bilder ifrån resan…

DSC_0496
DSC_0304

DSC_0834DSC_0277

DSC_0495

DSC_0752DSC_0215

Advertisements

Jakt efter kronhjort i Ungern

Det är söndag morgon den femte oktober, min tredje jaktdag på min drömjakt efter kronhjort i Ungern. Innan morgonens första ljus  är vi på väg ut mot vårat första pass. Vi steg upp redan kring femtiden för att förbereda oss inför morgonensjakt och för att möta och bege oss ut med guiderna till skogs runt klockan halv sex. När vi lämnar vår jaktstuga är det mörkt och små kyligt när vi tar oss ut till bilarna för en kortare bilfärd upp mot bergen. Vi har under alla dagarna smygjagat både morgon och kväll samt varvat med en del vakjaktspass tills det var tillräckligt med dagsljus för att smyga sig fram i terrängen. Men det är en sak som är säker, här i Ungern kan de sin hjortjakt och det vet vilka områden som är hetast. Jag har under de första dagarna bara sett ett par hindar och kalvar i fjärran under de första dagarna. Vi har prioriterat att först hitta en hjort med trofévikt på 4-6 kg innan vi får chans att fälla hondjur/kalvar eller årsgrisar.

DSC_4083

Under de första dagarna har ingen lämplig avskjutningshjort korsat min väg, men min far och hans guide har bekantat sig med flera olika hjortar i varierande klass, flera som var i avskjutningsklass. Han hade även turen att få fälla en gammal åttatagare under allra första jaktdagen. Nu hoppas jag på samma tur, eftersom vi idag har tänkt ta oss till ett annat område inom det sextontusen hektar stora statliga reviret som vi inte har smygjagat igenom tidigare. Det statliga ägda jaktområde vi befinner oss på ligger sextiosex km norr om Budapest. Landskapet är genomgående med lövskog och kuperad mark och berg. Här i skogarna dominerar kronhjortar och vildsvin, just detta område saknar dovvilt men det finns mufflonfår.

DSC_4093

På väg ut mot dagens första pass skymtar vi en hjort på den tunna skogsremsan framför oss som leder oss rakt in i den djupa buskskogen. Det är svårt att urskilja hur stor hjorten är i morgondiset och mörkret. När vi är femtio meter ifrån hjorten som kommer emot oss som en skugga stannar den upp för att lyssna och vädra. Vi hör hur hjorten kastar sig in i den buskvegetationen som omger stigen och vi hör hur hornen slår emot och bryter kvistar på sin väg igenom. Guiden säger “stag” och när vi passerar platsen där hjorten avvek ifrån stigen känner vi en stark brunstlukt som ligger kvar i luften. I det här reviret är hjortarna är inne på sin andra brunst för året, en brunst som varar under ett par dagar till en vecka. Vi har kommit precis när den har börjat att gå igång på allvar.

DSC_4378DSC_4354DSC_4432

De olika passen vi har startat från varje morgon är mycket väl genomtänkta och strategiskt placerade. I Ungern är man också mästare på att göra pyrsh stigar genom de tätaste snår och vegetation. Många pass ser inte mycket ut för världen ifrån marknivå, men när man väl har bestämt sig att gå upp i dem öppnas en ny värld. Vi klättrar upp i dagens första torn som ligger placerat vid ett av få hyggen som man har sett under tiden som jakten ägt rum. Det är fortfarande relativt mörkt och solen har inte hunnit stiga upp än. Dimman ligger tät utmed hygget, det är fortfarande svårt att se om det är djur i rörelse. Vi hör en kronhind som lockar på sin kalv samt hur det rör sig mer djur ute i dimman som ligger som ett täcke. Vi väntar med spänning på att solen ska gå upp för att få chansen att se något genom kikaren. Kanske har de sällskap utav någon hjort denna morgon.

DSC_0010
Vår fina jaktstuga som vi bodde i under vår vistelse i Ungern. 

DSC_4060Min pappas hjort. En hjort på ca 8-9 år. Typisk hornsättning för området. Ca 4,3 kg trofévikt.

DSC_4075Min pappas hjort igen och en räv som kom till vår jaktstuga varje kväll för att tigga till sig några godbitar. Att provsmaka kronhjort tacka han inte nej till!

Dimman lättar när solen börjar krypa upp i horisonten. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet ser vi att det står ett ensamt kronvilt och betar under några ekträd. Guiden säger att det ser ut som en ung hjort, men det är fortfarande för mörkt att säga med säkerhet. Vi skymtar svagt hornen, hjorten betar alldeles i skuggan under några stora lövträd. Det är fortfarande för mörkt att se klart genom kikaren eller för foto. Plötsligt när solen står högre hör jag att guiden tar upp kikaren igen för att kolla in hjorten, jag får höra orden “wow it’s a good stag!”. Men hjorten var alldeles för ung och för goda hornanlag för att fällas, han uppskattar hjortens ålder till cirka sex år och  han gissade på en vikt över sex kilo på trofén. Guiden förklarade att den skulle växa till sig ytterligare ett par år innan den skulle få jagas.

DSC_4620Vackra ädellövskogar där viltet frodas

ekskog
Det är en matta av ekollon. Ett bra år för djuren med mycket mat i skogarna. 

När det lugnar ner sig runt omkring tornet går vi runt i några timmar på smygjakt, men vi får inte se någon mer hjort när vi smyger oss fram. Morgonen bjuder inte på någon mer större hjort, men humöret är på topp ändå för nu har vi ändå fått se några hjortar. På väg mot bilen tillbaka för att åka hem till frukost stöter vi iväg några hindar och kalvar. De står länge och iakttar oss på håll, de förstår nog att vi är jägare och det dröjer inte länge innan de avlägsnar sig. Vi märker hur kronviltet mer börjar söka sig in i det täta vi väljer att avsluta morgonpasset och satsa mer på eftermiddagen.

DSC_4766En ung hjort i kvällens sista solstrålar. Kronviltet rörde sig som mest morgon och kväll.

Det ständiga ljudet av fallande ekollon som smattrar igenom löven är något speciellt, ingenting som man är van vid i vanliga fall eller vid jakt på hemmaplan. Man hör också hur tystnaden bryts av ljudet ifrån ekar som slår i varandra och man hör ofta ljudet av grenar som knäcks, ibland är det förvånansvärt likt ljudet av en smygande hjort. När skymningen börjar komma och vi har suttit i närmare två och en halv timme utan något kronvilt i synhåll. Nu börjar det låta allt mer som smygande hjortar i skogsbrynet, jag kollar mot min guide ett flertal gånger, men han bara ler och skakar på huvudet. Ju längre in på kvällen det kommer desto större blir önsketänkandet om att det snart ska komma fram vilt. Dessutom har vinden nu lagt sig, alldeles vindstilla nu hörs minsta lilla ljud ifrån skogen allt tydligare. Nötskrikorna gapar irriterat på varandra och de retar sig på något. När solen börjar nå trädtopparna är det tyst. Inga fåglar, bara träd som knakar och löv som rasslar.

DSC_4085Ett mycket gammalt torn i frodig skog. 

Plötsligt får jag en lätt knuff i sidan och guiden pekar mot buskvegetationen som är till höger om oss cirka tvåhundra meter bort. Ibland ekbuskarna dyker det fram en hind med högrest huvud. Hon står och lyfter huvudet och vädrar och ser sig omkring i någon minut innan hon bestämmer sig att kliva ut på viltåkern. Vi ser att hon har en kalv med i släptåg. De kommer närmare oss rakt ut på åkern. När de har lämnat buskaget ser vi ytterligare en skugga träda fram ur dunklet. Det är en hjort! Vi ser de höga hornen och de vita hornspetsarna lysa när han börjar trava ut mot hinden. Guiden säger direkt att det är en lämplig hjort för mig. Jag smyger på med hörselskydden och sträcker mig mot min browning. Hjorten börjar jaga efter hinden som synes var i brunst. Hon är mottvillig och springer mot vänster med huvudet lågt för att komma undan hjortens envisa flörtande. Hjorten tröttnar för stunden och stannar upp med perfekt bredsida på strax under tvåhundra meter. Jag har fått upp mitt vapen och korset vilar stadigt på bogen när han har stannat upp. Jag kramar skottet och ser tydligt hur han med en kraftig reaktion tecknar i skottet. Tydligt hårt träffad rusar han iväg femtio meter längs med åkern, det syns att första skottet sitter precis där jag siktat men hjorten stannar upp. Då jag har hunnit ladda om väntar jag inte utan skjuter igen för att för säkerhetsskull få honom på plats. Jag håller högre i bogen och hjorten rasar på stället. Det var nära till ogenomtränglig buskskog av ek för människor, det gjorde att det kändes betryggande att se honom falla ifrån tornet.

DSC_4098

DSC_4129Plötsligt under smygjakten stöter vi ihop med en grupp mufflonfår igen. Tacka,lamm och en bagge på drygt 50 cm. Lammet fastna på bild innan de upptäckte oss och sprang vidare.

Först när hjorten har fallit kommer det till mig att min första kronhjort är ett faktum. Jag får en otrolig puls när jag studerar hjorten genom kikaren, det är först nu som jag inte kan hålla mig ifrån hjortfrossa. Innan skottet hade jag inte kollat speciellt noga på hjorten för att jag helt och hållet litat på guiden och inte ville drabbas av frossa innan skott. Varje skott eller jaktsituation är verkligen något unikt, speciellt när det handlar om jakt efter ett nytt vilt.

DSC_4115Jag och min guide Arpi som jag jagade med under mina dagar på jakt i Ungern. 

DSC_4389

När vi smyger oss ner ifrån tornet och närmar oss hjorten så kommer hinden ut ur skogen igen. Hon börjar smyga runt hjorten och förstår nog inte riktigt vad som just har hänt. Men när vi närmar oss springer hon till skogs. Jag sätter mig vid hjorten och lyfter upp huvudet och studerar hornen, jag är i fullkomlig extas och pulsen är fortfarande på högvarv. Det är verkligen ett “nypa sig i armen för att se om jag drömmer” scenario. Jag frågar min guide om vad han tror om hjortens ålder och vikt på hornen, han svarade att han trodde hjorten hade en ålder närmare sju år och en hornvikt på uppskattningsvis strax över sex kilo. Deras kunskap om viltet är inget man slutar att imponeras utav. En vecka efter hemkomst till Sverige får jag ett samtal om att hjorten klarade en ungersk bronsmedalj, helt klart en bonus som höjde resan till skyarna!

DSC_4265

DSC_4234“Man tar seden dit man kommer”. Jag ville ta del av Ungerns jakttradition och det fick jag när jag fällt min första kronhjort. Först berättande om jägaren och viltet och sedan några rapp med en täljd käpp som jag sedan fick med mig hem. Udda men kul. 

DSC_4215
Enligt Ungersk sed hylla vi också viltet med en sista måltid i form av en ekkvist.

DSC_4270

DSC_4280Mycket motvilligt tillät Arpi mig att ta ur min första fällda kron. Aldrig under sina år som yrkesjägare hade en jaktgäst velat eller frågat om den fick ta ur viltet. Tillslut kunde han inte låta bli utan han började hjälpa till med sista delen av urtagningen.

DSC_4291
Nässtygnslarver! Precis när vi ska skära loss huvudet krälar det kring kniven. Flera larver som varit i nos och svalg försöker gömma sig. 

DSC_4547

DSC_4566

DSC_4380
Mitt andra vilt på resan blev en stor kronkalv efter en fin morgon jakt. Något att tänka på om man ska till Ungern på jakt är att ljuddämpare inte är tillåtet i landet. 

Jaktlyckan höll sig även under de sista dagarna i Ungern, då jag lyckades fälla mitt livs andra kronvilt samt en årsgris. Jag åkte hem med en längtan att en dag få uppleva jakten i Ungern igen. Många nya jaktminnen och intryck följde av resan. Det är alltid spännande att besöka nya länder och lära sig om nya jakttraditioner. En resa som aldrig kommer att falla i glömskan och det är ofta man drömmer sig tillbaka till de Ungerska skogarna. En vacker dag kanske man smyger där igen i dess undersköna skogar…

Fakta om min resa – “En Ungern Special”

Jakten arrangerades utav Stephan Pakh på “Jakt i Ungern”.

Jag och min far jagade via jaktpaketet “Ungern special”. Där en hjort från fyra upp till sex kg ingår  + fyra stycken hondjur som kan vara av olika klövvilt beroende på revir. Jag och min far fällde en hjort vardera samt kronkalvar och ett ungt vildsvin (rödgris).

I Ungern kan du också jaga dovhjort,mufflonfår,kronhjort samt råbock under brunst. För mer detaljer och priser kolla in www.jaktiungern.se där du också kan hitta fler jaktpaket.

Du hittar också dem på Facebook under “Jakt i Ungern“.  Samt youtube, se nedan

logo-ju-03

Min Jaktpraktik i Namibia

Min Namibia resa via Jakt i Namibia var i huvudsak en jaktpraktik kombinerad med jaktresa. Det var 22 oerhört spännande dagar på plats vid Wekebi Safari Lodge. Jag lärde mig otroligt mycket nytt och jag är väldigt tacksam över den här resan och tiden som jag har spenderat där. Det gav verkligen mersmak och fler resor blir det i framtiden!

Under den första tiden när vi var den stora gruppen ifrån Sverige, följde jag med som fotograf/filmare under jakterna. Jag hjälpte också till med att “hitta” vilt, det är inte alltid lätt i det landskapet där vi jagade. Då många av vilten smälte väl in ibland bergen. Inte heller helt enkelt att första gången nere i Afrika veta vad alla vilt är för något, jag har ändå varit till Sydafrika innan och pluggat på djurlivet för att ha någorlunda koll på hur de ser ut samt beteende. Men jaktguiderna och spårarna är fenomenala på att se vilt på håll, man slutar aldrig att förvånas helt enkelt. En “fläck” i bergen som visar sig var en stor kudu eller bergszebra, man känner sig blind ibland. De blir lite att man får den där tävlingskänslan att försöka hitta och upptäcka vilt före proffsen, men de är svårt fast roande när man väl är ute på jakt. Nåt som jag lyckades slå guiderna med att upptäcka var Klipspringers, en av de mindre antiloperna som trivdes bäst i bergen. Bergzebra och kudu var några av växtätarna som smälte bäst in i omgivningarna. Vi såg aldrig leopard eller gepard under våra utflykter, men spår syntes dagligen efter båda arterna. DSC_0555

DSC_8330

DSC_9329

Klipspringer, en riktigt gammal och ärrad hane. Antilopen lever i par som håller livet ut, ungen stannar med föräldradjuren tills den hittar en egen partner. Utmärkta bergsklättrare med “gummiklövar”. Pälsen består av ihålliga hårstrån som fungerar som stötdämpare om de faller på klipporna. De springer och står oftast på tå. Dricker i stort sett aldrig vatten, enbart dagg på växter. Häftiga små djur och framförallt svåra att komma nära! 

redh

En ståtlig och gammal Röd koantilop tjur (Red Hartebeest) som blev mitt sista vilt i Namibia för denna gång, den fälldes den 16 augusti som är ett heligt datum hemma. En av afrikas snabbaste antiloper och en av de antiloper med bäst syn.Helt klart en utmaning som heter duga att jaga dem. Flera gånger man misslyckades på grund av att det var svårt att hålla sig tillräckligt dold för dem i det öppna landskapet. Vid minsta oro ser man dem bara springa och springa. De kan springa oerhörda sträckor utan att stanna.Sista jaktdagen lyckades vi överraska några tjurar mellan bergen. Vi förstod först storleken på denna tjur när vi hade den hängandes i slakteriet. Ett bogmontage blev ett måste på denna tjur som höll hela 26 inches på det längsta hornet, rekordet på antilopen ligger på 27,5 inches och var guidat med samma PH som jag jagade med denna gång, Francois Bergh. 

DSC_1712

Bland de uppgifter som jag fick under min praktik var att hänga med och lägga ut nya saltstenar samt kolla vart de planerade att bygga gömslen vid några olika vattenhål i området. Jag hjälpte även till med att skriva statisk över troféer samt mäta troféer. Namibia är mycket noggranna med troféjakten och troféerna måste hålla vissa storlekar för export, det gällde alla antiloper och en del arter behövde särskilda tillstånd, man vill inte exportera för “små” troféer samt en del arter klassas i landet som hotade. Mycket pappersarbete men bra för viltstammarna. Helt klart intressant arbete samt alltid spännande att se viltförvaltning i andra länder. Drömmen att agera PH själv på plats blev inte mindre. Det vore riktigt häftigt att få testa på nån gång. Jag lärde mig otroligt mycket om jakt och vilt i Namibia under min tid där.

Att få spendera dagarna med en PH var riktigt häftigt och kul. En helt annan inblick i livet där än att bara komma som en “turist”. Jag fick till och med ett eget “guide” rum. Inte alls lika flådigt och lyxigt som jaktgästernas rum, men de kändes mer som “hemma” för mig.

Nedan är en länk från NAPHA’s (Namibia Professional Hunting Association) med minimum mått för export utav troféer.

Minimum_Measurements Namibia NAPHA

Under min praktik som också för mig var en jaktresa fick jag chans att vara med och jaga en hel del olika vilt samt jag lyckades under denna resa totalt fälla 7 stycken arter. Oryx,vårtsvin,kudu,Bergszebra, Vitsvansad gnu, Babian och Röd koantilop.

Att jaga babianer gjorde jag en hel del under min praktik. Dels för de är en hel del problem med babianer. Fara för tamboskap samt de kunde verkligen förstöra för farmare. Det var mängder av babianer i området och vi såg dem nästan dagligen under våra utflykter. Skygga och svårjagade djur med oftast mycket långa skotthål och de var ständig i rörelse. Bergen var deras trygghet. Så fort de ana fara var de påväg till topparna. Ofta hörde man deras vrål ifrån bergen.

DSC_1059

Bergszebra fällde jag under min praktikperiod, de behövdes påfyllt i frysarna på Wekebi samt ha ett bogmontage till lodgen. Bergzebra och Oryx var några av de bättre viltkötten. Området har mängder av Bergszebror eller Hartmanns Mountain Zebra som är det engelska namnet. 

DSC_0246

Bergzebran bjuder på spännande jakter i bergen! Zebran är ofta svår att se på längre håll i bergen samt är mycket skygg för människor. De tar lätt till flykt och är mycket vaksamma. 

DSC_0288

Mitt första vilt för denna resa blev en vacker oryx tjur i guldklass. Hornen höll 96 cm och var mycket långa för att vara en tjur. Normalt har hondjuren längst horn, men de är tunnare. Oryxen är ett mycket tåligt vilt och de kan klara längre perioder utan vatten. Vilket gör dem perfekt lämpade för ett liv i ökenlandskapet. De är även hårdskjutna vilt, en dålig träff och man har en oryx som kan hålla sig på benen väldigt länge.Detta gäller flera av de afrikanska vilten, många av vilten som jag sköt gick inte kulan igenom. Jag sköt alla vilten med min Browning X-bolt 30.06 och ammo var Norma Oryx 180 grains (11,7 g). 


Trailer till kommande filmen “100 % Jakt i Namibia av Manollo Rodriguez”
Filmmaterialet är ifrån vår resa. När filmen släpps kommer jag informera om på bloggen samt min Facebooksida.

DSC_0636

Kudu, mitt drömvilt för denna resa. Jag förstår nu verkligen innebörden utav deras smeknamn, afrikas grå spöke. Ett otroligt spännande och samtidigt svårt vilt att jaga. Jag spenderade dagar i sökande efter en tjur i troféklass. Slutligen lyckades jag fälla denna tjur som mätte cirka 51″ tum på längsta hornet. Jag höll fokus under skottet, men vägen fram till tjuren kändes skakig. 

DSC_9096

DSC_9588

DSC00490

DSC_0965

DSC_8802

DSC_8656

DSC_0718

DSC_0662

Jag och min guide Francois Bergh. Otroligt skicklig och duktig guide att få ha jagat med. De blir Namibia fler gånger på jakt med honom, ett som är säkert!

DSC_0050

DSC_0799

DSC00495

DSC_0800

DSC_0958

DSC_9436

DSC_9443

DSC_0627

DSC_0400

Drömmen om att fälla ett vårtsvin förverkligades i Namibia! 

Mer om min resa och tid i Namibia kommer man kunna läsa om i kommande nummer utav jakttidningen Allt om Jakt & Vapen. Lite smått och gott från resan och framförallt flera jaktberättelser.

Jag vill ge ett stort tack till Stephan Pakh på Jakt i Namibia för en fantastisk resa samt till Matthew och Zar för mycket trevligt värdskap i Namibia och så klart till alla andra på plats. Jag hoppas att inom snar framtid åter igen komma tillbaka till Namibia vildmarker. Jag kan starkt rekommendera Namibia som jaktresemål. Otrolig viltrikedom och häpnadsväckande vyer och miljöer. Fina boenden,varmt värdskap, härliga kvällar kring brasan med jakthistorier. Riktigt mäktig känsla att vara där och bara njuta. Åk dit, du blir inte besviken!

För mer info och prisuppgifter besök www.jaktinamibia.se samt gilla dem på Facebook

Om du vill följa med mig på en jaktresa eller har andra frågor om min resa mejla mig på alexandrahellstrom@live.se