Den gångna jakthelgen

Nu är det verkligen höstkänsla på riktigt. Till och med första snön har redan hunnit att falla samt att försvinna. Än är det förhoppningsvis ett tag kvar till vintern drar igång på allvar. Dagarna går så fort,kvällarna har börjat att bli långa igen. I helgen har det varit en hel del jakt,men jaktlyckan har inte riktigt varit där.

I lördags så blev det hundjakt ett tag på förmiddagen,men det var bara jag och min far som åkte ut till jaktmarken med våra hundar. På väg till ett pass möttes jag av två stycken älgtjurar ca 100 meter ifrån tornet,en pinntjur och en större på ca 8 taggar. De stod en kort stund och spanade. De lyssnade på mina försök till älglock och bestämde sig sedan för att det var bäst att försvinna vidare. Synd att älg inte var lovligt på den marken. Men alltid lika mäktig upplevelse,synd däremot att kameran låg hemma! Jag klättrade upp i tornet strax efter älgtjurarna försvann. På avstånd hörde jag hur vår wachtel/gråhund Mini började väcka. Ca tio minuter senare så kom en råget med hög fart och sprang i granskogskanten innan hon i språng försvann in i en granplantering. Stänkdjur som hunden sedan fick upp spår på när hon kom ca 10 minuter senare,men som tur var släppte hon rätt så snabbt då vi inte vill skjuta rågetter eller kid eftersom rådjurstammen inte är så stor,mycket dovhjort i området. Inget annat vilt dök upp i pass så var ju typiskt. Skam den som ger sig!

Senare på dagen blev det att ut och spana lite. Bössan fick hemma med mest på skoj. Jag lyckades få syn på flera dovhjortar,dessvärre fick de syn på mig nästan samtidigt. Det dröjde inte länge innan de stod i en tät grupp och spanade in mig, ledarhinden i flocken anade oråd och drog med sig sin lilla flock med hindar och kalvar på drygt sju stycken djur. Typiskt. Jag knallade vidare i hopp om att kanske lyckas få syn på dem igen.

Plötsligt står det en liten grupp med rådjur ca 80 meter ifrån mig. Jag kastar mig ner på backen,men märkte att rågeten upptäckte mig. Jag började krypa ca 20 meter för att ta stöd i mot ett gammalt torn. Jag smög upp på knä och där stod en råbock med sextaggar kvar samt ett kid och stirrade emot mitt håll. Lite smått osäkra på vad som hände. Jag hittar bra stöd men bocken står med sämsta sidan, rumpan vänd rakt emot mig. Sen kliver han in bland några täta små tallar. Jag börjar locka lite med dovhjorts lock i hopp om att han ska kliva ut igen. Ser bara baklåren sticka fram. Men han rör inte sig ett dugg, helt ointresserad av mina ljud. Geten däremot blir vansinnig över mitt lockande och jag hör hur hon går runt och skäller ut mig ca 100 meter bort i skogen. Kidet står som gjutet på plats och glor åt mitt håll. Sedan kliver de in med bocken och sedan kommer de ut ur buskarna med hög fart..rakt ifrån mig. Ingen jaktlycka denna gång. Inte ens chans till skott. Sånt som händer och jag väntar tills de har försvunnit iväg innan jag går vidare.

Söndagen så var det åter dags att bege sig ut. Vi var ute i skogen redan kl 07:00 på morgonen med jaktlaget. I väntan på ljus för att gå i pass så valde vi såt och hundar som skulle få börja, då vi har flera hundar i laget och även flera olika raser. Vi valde att börja med en ung tax som det ännu inte var fällt något vilt för under sin nu andra höst.

Rätt snabbt så lyckades taxen få igång ett gäng dovhjortar som sågs av de andra två passkyttarna då de passerade över ett hygge, men på alltför långt avstånd. Jag satt förväntansfull och hoppades att det skulle komma något stänkdjur åt mitt håll, men det kom aldrig något. En stund senare så hördes en smäll ifrån en av passkyttarna som lyckades skjuta en dovhjortskalv.

Men taxen ville jaga lite till och inte riktigt komma tillbaks till husse på direkten. Utan husse och tax stannade kvar ett tag medans vi andra sedan tog reda på kalven och åkte tillbaka till vår samlingsplats med grillplats. En liten stunds fika och sedan bar det iväg till pass igen, men då hade det blivit ytterligare två dovhjortar för taxen. Så vi fick lite att göra innan vi sedan kunde fortsätta en stund till. Dagen bjöd på snöblandat regn och små kyligt väder. Men mitt nya jaktställ ifrån Engelssons värmde gott och jag behövde inte frysa allt för mycket på pass under dagen. Sista såten bjöd inte på något skjutet vilt men det var ändå glada miner. Vi hade ju ändå tre vilt i bagaget hem.

Fast när vi skulle köra hemåt. Trötta, hungriga och blöta så upptäcker vi att det har blivit punka på bilen. Reservdäcket vilade i en lucka under där vår hund bur med tre stycken wachtelhundar i dessutom. Otur. Fast det blev ändå lättordnat och snart var vi på väg hemåt igen.

image

image

image

image

Advertisements

5 st frågor om jakt inför det nya jaktåret

Idag så börjar ju det nya jaktåret. Då måste man ju passa på att göra något speciellt en dag som denna. Så vi svarar på lite frågor!

1.Vilken jakt längtar du mest efter just nu?

Jag längtar efter den 16:e augusti,det ska bli kul att locka råbock! Att jaga med mina hundar i höst är också något som jag längtar efter. / Alexandra

Älgjakt med löshund / Erik

2.Vad är ditt bästa jaktminne ifrån jaktåret 2012-2013?

Det var att jag fick chansen att vara med och jaga björn. Var en av vinnarna i en läsartävling i Svensk Jakt. Oerhört kul upplevelse! I nästa nummer av Svensk Jakt så kommer det vara ett reportage på 6 sidor om jakten, så ni får hålla utkik! / Alexandra

När jag fick skjuta en dovkalv efter ett fint drev utav min drevertik Alba. Första viltet som jag själv fick nedlägga för henne./ Erik

Image

3.Hur förbereder du dig inför det nya året?

En hel del nya jaktkläder och grejer inhandlades på Elmia mässan i år. Sen försöker jag att träna både mig och hundarna inför kommande jakter i höst. Skytteträning ska det också bli. / Alexandra

Tränar skytte och tränar hundarna. Och jag lägger även väldigt mycket tid åt planering och passförändringar medan fjolårets erfarenheter sitter färskt i minnet. / Erik

4.Något nytt som du önskar testa detta jaktår?

Jag har inte haft chansen att skjuta varken älg eller kronhjort, så det skulle vara roligt om man fick chans på någon av dem under detta jaktår. Älgjakt med löshund vore roligt att få testa på! Sen ska jag också börja gå som hundförare med min wachteltik Assa. / Alexandra

Skytte på bioduken i Virå. / Erik

5.Vad drömmer du om för jakt i framtiden?

Jag har blivit riktigt sugen på att testa på mer jakt utomlands! Både i Afrika samt i Europa. England har jag hört ska vara ett trevligt jaktland,där lockar Muntjac och vattenrådjur (chinese water deer). Ni som undrar hur de ser ut,några bilder ifrån Google kommer nedan! / Alexandra

Att få smyga på ett björnstånd är något som jag längtar efter att få uppleva! / Erik

Image

Muntjac

Image

Vattenrådjur (Chinese water deer),Muntjac och Råbockskranium

Image

Vattenrådjur (Chinese water deer)

Jaktmaskinen 8 år

Min familjs kära och galna medlem fyllde 8 år häromdagen. Det vill säga är 8 år med mycket skratt,svett och tårar. För med wachtelhundar i familjen då händer det saker hela tiden. Hon är en mycket speciell hund. Vi märkte redan som valp att hon skulle bli ett original.

Image

Korall på bild med våra avlidna kleiner münsterländer tikar, på väg mot kameran har vi Fanny som blev 14 år och levde till sommaren 2012.

Korall är en hund som har hunnit med mycket under sina 8 år. Hon har lyckats skapa många gråa hår. När vi skaffade henne så bytte vi hundras ifrån kleiner münsterländer, det var en ras som vi hade haft i över 15 år och som vi även hade haft uppfödning på. Men nu var vi sugna på att skaffa wachtel, då vildsvinen började komma allt mer. Vi trodde de skulle vara två stycken rätt så snarlika hundraser,båda kommer ju ändå ifrån Tyskland. Korall visade oss redan i tidig ålder motsatsen.

Image

När Korall flyttade hem till oss så hade vi höns, ankor och kaniner ute i vilthägnet och trädgården. Ett år senare och de sista hönsen och ankorna blev bortskänkta. Hon har aldrig haft något fel varken på jaktlust eller med energin.

Grävlingar de är nog bland det bästa hon vet att jaga, envisa ståndskall och hon är inte rädd för att gå in i närkamper med dem. Rådjur ligger också henne nära hjärtat, när hon driver rådjur så blir det minsann skall på både in och utandning. Hjort jagar hon med om hon får chansen, men vildsvin har hon blivit försiktigare med att jaga genom åren. Hon har haft en del repor och rispor, så de verkar ha sagt ifrån.

I början trodde vi inte att det skulle gå att ha kvar Korall, då hon började rymma in i hägnet och jaga. Vi visade skarpt att vi inte gillade hennes äventyr. Men den största och viktigaste läxan för Korall var under hennes andra sommar då en hind tyckte att nu får det vara nog. Dovhjortarna hade precis kalvat när Korall rymde in i hägnet, jag upptäckte henne och sprang in efter henne med koppel i ett försök att få stopp på henne. När vi kommer till en del av hägnet kommer det två stycken hindar och ett gäng kalvar ut springande framför oss. Den ena hinden har uppgiften att fly med kalvarna, den andra hinden rusar mot Korall med världens fart och sparkar ner henne till backen. Jag ser chocken i hundens ögon där hon ligger under hinden och får ta emot hennes sparkar. Korall rullar runt och kommer upp på benen igen och börjar rusa mot vår trädgård med hinden inte långt bakom sig. Hon pressar sig under nätet och springer in och sätter sig på trappen vid vår ytterdörr. Några timmar senare går hon till nätet igen och kollar ut över hägnet, men dovhjortarna får se att hon står och spanar. De går fram till nätet och markerar för Korall att här kommer du inte in igen. Det fick henne att sluta att jaga i hägnet.

Image

Apportering i vatten har varit ett bra sätt att få ut hennes energi under varma sommar dagar.

Korall är en rolig hund på många sätt. Hon biter ner skadeskjutna djur men små nyfödda mufflonlamm som vi tar in som på något sätt inte har orken eller kan vara med tackan, de behandlar hon som hon skulle behandla sina egna valpar. Hon tvättar dem och ligger och värmer dem, våra två andra hundar som är hennes döttrar får hålla sig undan när hon är med flasklammen. Så hon har varit till stor hjälp för oss när vi har hittat nedkylda lamm, mufflonfåren lammar en del år så tidigt som i februari.

Image

Hon har sedan dag ett varit en familjehund för oss. Alla har nog haft en dag när de har känt sig trötta på att ha hund, som när man kommer in i köket och det ser ut som en bomb har slagit ner. Jakthundar är ju inte heller ett ideal när det gäller att gå perfekt i koppel. Korall blir lyrisk så fort hon känner doften av vilt att hon tuggar gärna på kopplet några gånger och drar en som man knappt behöver lyfta fötterna själv. Men det jämnar ut sig med hennes personlighet. Hon är en de roligaste och mest personliga hundar som min familj någonsin har haft. Myshund och jaktmaskin, den bästa kombination på hund som finns!

// Alexandra Hellström