Foto – Page 2 – Borntohunt – Alexandra Hellström

Ta en bättre trofébild del 2

February 10, 2014February 10, 2014 Alexandra Hellström3 Comments

Jag tycker det är riktigt roligt med trofébilder och jaktbilder överhuvudtaget så därför kände jag mig nyfiken på att skriva ännu ett till inlägg om ämnet. Samt om vad som gäller med bruk av bilder, när det inte handlar om ens egna bilder på nätet samt allmänt.

Varför du också ska lägga mer tid på dina trofébilder och jaktbilder?

Du ger en bättre bild av dig själv utåt som jägare. Om man lägger så pass mycket tid på att vara ute i skog och mark, varför inte lägga några extra minuter på ett bra foto när man äntligen lyckas nedlägga ett vilt? Djuret behöver inte ligga platt som en pankaka på sidan som det precis har blivit överkört av en lastbil när du väljer att ta din bild. Om du tar ur djuret innan fotografering så kan det vara passande att efteråt flytta djuret eller “magpaketet” ur bakgrunden av ditt fällda vilt så det inte behöver störa samt förstöra bakgrunden eller förgrunden av din bild. Även om urtagna djur och blod hör till med jakt så gör det sig inte vackert på bild och man kan lätt väcka förakt hos andra människor som inte jagar samt andra jägare om det blir för mycket blod och djur som ligger på hög i dåliga positioner. Det är viktigt att visa djuret samma respekt ifrån skott till foto.

Inte för mycket blod. Det behöver inte se ut som en slaktplats eller slaktbod där du väljer att fotografera. Blodet ska inte ta över bilden.Om det går så torka gärna bort överflödigt blod ifrån viltet. Välj att vända bort utgångssidan på viltet.
Om du lägger ner lite tid åt dina bilder så får du trevligare bilder till albumet,till facebook och att visa upp för dina nära och kära!
Istället för att väcka ett ont öga emot jakt kan du väcka nyfikenhet och öppna ögon för andra när det gäller jakt! Man bevisar att man faktiskt respekterar sitt vilt och det blir svårare för jaktmotståndare att ifrågasätta och “leta fel” om man är noga med hur man framvisar sin jakt i bilder. Kanske fler får upp skönheten med jakt och någon annan lär sig något nytt?

Utmana dig själv! Testa nya fotovinklar samt sätt att fotografera. Fotografera ståendes passar inte alltid beroende på vilt och position på djuret. Du kan ju fånga något extra om du till exempel fotograferar ståendes på knä eller liggande på mage? Tänk grodperspektiv. Tänk “det här har jag ju inte testat innan”. Det är oftast vackrare när man kommer ner på samma nivå som djuret som man ska fotografera. Det ser större och praktfullare ut. Det kan också ge bakgrunden ett annat liv.
Se dig omkring innan troféfoto. Hur är miljön? Finns det något som skulle kunna ge något extra eller en mer stämningsfull bakgrund som kan göra bilden mer berättande? Om det t.ex är ett djur fällt för en hund under ett drev kan det ju vara roligt att ha med din jaktkompis på ett hörn. Om det är någons första fällda vilt kan man ju gärna ha med en grankvist i hatten på personen ifråga.

Glöm inte din fyrfota vän. Om du har en jakthund försök ta någon bild per höst/vinter där hunden inte hänger över eller luggar ett fällt vilt. Det är härligt med bilder på hundar när de är i skog och mark samt fint efter en avslutad jaktdag fotografera sin hund. Med tanke på att det också händer att jakthundar kan komma bort under jakt eller rymma på grund av sin jaktlust så kan det vara till en fördel att ha en del bilder på sin hund. Det gör det enklare om hunden hamnar på villovägar då det i dagsläget finns många olika medier att dela information över.
När man fotograferar djur så blir det bäst bilder när man kommer ner på djurets nivå.
Fota vilt genom kikarsiktet med mobiltelefonen. Spännande metod om man har glömt kameran hemma. Du använder då kikarsiktet som en zoom funktion. Det kan vara krångligt med en del telefoner men resulterar i roliga och annorlunda bilder av vilt.

Angående bilder på nätet. Det är vanligt på instagram och liknande att människor använder andras bilder, då för det mesta troligen utan lov eller en aning om vem som bilden egentligen tillhör. Men jag tror däremot inte att så många vet vad som gäller vid användning av bilder som man inte själv har fotograferat. Nästan alla bilder skyddas utav upphovsrätt, men det finns en del hemsidor som har bilder som är “royaltyfria” det vill säga är utan upphovsrätt som man då kan ha rätt att få använda i information eller på en egen hemsida, en del “royaltyfria” bilder är helt gratis och en del kan köpas. Så egentligen får man inte ta bilder ifrån google, privata sidor samt facebook bland annat och använda för bruk offentligt utan att ha frågat upphovsrättshavaren. Men i många fall är det okej om man ändå hänvisar till sidan därifrån man tog bilden (hemside adress) eller nämner fotografen i text med bilden eller skriver in fotografens namn i bilden, då har man ändå valt att presentera den som faktiskt har fotograferat men det är fortfarande viktigast att fråga ägaren av bilden om den faktiskt får användas i det sammanhang som du har tänkt. Annars gör man sig skyldig till bildstöld. Det är endast fotografen som har den ideella samt förfogande rätten till bilden. Ideell rätt menas att fotografen har rätt att alltid bli nämnd i samband med bilden. Förfogande rätt menas att om fotografen önskar att få betalt för sina bilder vid användning eller önskas att bli tillfrågad innan en av dennes bilder används av någon annan.

Upphovsrätten varar under upphovsmannens livstid samt 50-70 år efter han eller hennes död (50 år för bilder)! Så tänk efter innan du använder en bild ifrån nätet om du har tänkt använda den “offentligt”. Mina bilder får inte användas utan mitt tillstånd eller medgivande och det gäller även alla andra fotografer där ute. Om mitt namn syns med i bild eller nämns i text kring bilden så är det däremot mer okej om det skulle hända, men jag som fotograf vill helst bli tillfrågad innan då man annars inte vet vart en bild kan hamna eller i vilket sammanhang. Om man bryter mot upphovsrätten genom att ta och använda någon annans bild utan tillstånd eller att ha nämnt vem som är fotograf i sammanband med uppladdandet eller spridning av en bild så har man gjort sig skyldig till ett lagbrott. Man kan då riskera böter eller om man har riktigt otur fängelse för stöld av andras bilder, läs mer utförligt om vad som gäller angående upphovsrätt och bästa tips för att skydda sina egna bilder i artiklarna nedan.

Bra länkar och artiklar som tar upp upphovsrätten och vad som gäller med bilder –

http://www.omwebb.se/upphovsratt-pa-natet-for-fotografier-och-illustrationer/

http://www.moderskeppet.se/live/efter-70-ar-ar-det-nastan-fritt-fram-att-strunta-i-upphovsratt/

http://www.blf.se/category/tips-rad/upphovsratt-copyright/

http://www.bus.se/1030

Spännande jakt efter zebror!

January 27, 2014January 27, 2014 Alexandra Hellström5 Comments

Zebror är otroligt vackra djur. Första resan hade vi turen att se mycket zebror när vi var ute på jakt. Men då var inte vi intresserade av att jaga zebra för då hade vi massor av olika antiloper i tankarna. Första resan så var vi bara med på jakt när en av våra resekompisar lyckades nedlägga en gammal zebrahingst på 14 år. Hingsten var vacker men tydligt ärrad efter alla brunststrider under åren men köttet smakade mycket bra trots det var ett gammalt handjur. Man föreställer sig ofta zebror som fridfulla djur men när det kom till hingstarna så var de inte ovanligt att de hamnar i bråk med varandra.

Zebror är väldigt varska djur, speciellt inom områden där det jagas. Inte jaktguidernas favorit vilt när det gällde smygjakt på grund av deras skarpa ögon och att de är lättuppjagade, en skrämd zebra kunde springa långt innan de bestämde sig för att stanna upp igen. Om man smög på antiloper och det dök upp zebror så försvårades ofta ansmygning direkt eftersom de andra djuren gärna hängde på zebrorna om de bestämde sig för flykt.

Under andra resan hade vi innan mejlat lite fram och tillbaka med jaktfarmen som vi åter skulle besöka om vad för djur vi var intresserade av att jaga. Men det var först när vi var framme i Sydafrika som vi blev sugna på att jaga zebra, då vi under flera tillfällen ute i bushen hade kontakt med zebror bland buskar och snår. Det var först då som man upptäckte hur bra deras färger egentligen funkar med bushen. Det var flera tillfällen som zebrorna bara försvann eller var mycket svåra att upptäcka. Ett bra sätt att leta efter zebror var att följa dem via ljud. Flera gånger kunde man höra hur zebrahingstarna lyckades reta upp varandra och då gnägga frustrerat på några hundratals meter ute i bushen.

De zebrorna som vi var ute efter var Burchell zebra som har “smutsränder” mellan de tydligt svarta och vita ränderna.

Ett tillfälle lyckades vi stötta på en grupp med enbart tre hingstar ute på öppen mark. De kom i trav när de upptäckte oss ute på ett fält. De stannade aldrig upp utan bara fortsatte vidare in i bushen som var cirka 400 meter bort. Så det bjöds inte på något skott tillfälle den gången. Vi fick känna oss besegrade och fortsätta att leta vidare. Svårt att föreställa sig men zebror försvinner lätt i bushen med sin färg. Zebrorna verkade också för uppskrämda att smyga sig efter i bushen. Det här var sent på dagen och vi lyckades inte stöta på några fler zebror efter den gruppen.

Dagen där på så begav vi oss ut efter zebror tidigt på förmiddagen. Det dröjde inte många timmar innan vi hörde på håll hur det var zebror som skriade. Jaktguiden sa att det var hingstar som slogs så vi följde efter ljudet. Plötsligt är det impalor lite överallt omkring oss. En grupp med mesta dels hondjur samt en del unga handjur. Jaktguiden sa att vi skulle ta det försiktigt då zebrorna också troligen befann sig i närheten. Efter en stunds smygande ser vi något mer än impalor i bushen.Plötsligt bland den täta bushen på 80 meter så står det en grupp zebror och kollar åt vårt håll. De stannar upp och kollar på oss samtidigt som vi får se dem, det är fortfarande en hel del impalor runt omkring dem. De börjar trava iväg långsamt bortåt i bushen med impalorna, inte speciellt uppskrämda så vi hänger efter dem. Det börjar bli långt in på förmiddagen och solen riktigt steker i ryggen och temperaturen är upp mot 37 grader. Då känner man riktigt hur värmen börjar att ta ut sin rätt. Det är tät i bushen när vi följer efter dem, nu är sikten ca 50 meter med en del gluggar där man kan blicka uppemot 80 meter. Efter en stund tror vi att vi har tappat bort alla djur. Det är tyst vi hör inte längre zebrorna och ser inte heller några impala. Vi vänder tillbaka lite och får plötsligt syn på en glänta som blickar ut mot ett öppet fält. Zebrorna är på väg ut ur bushen skymtar vi ibland några akacia! Men ingen skottchans därifrån vi står! Vi snabbar på och rusar så tyst som möjligt framåt i bushen. Vi hittar en glänta med bra överblick och jaktguiden sätter sig ned framför mig. Han pekar på sin axel att jag ska lägga bössan emot den. Jag sätter mig snabbt ner bakom honom och lägger upp bössan och tar knästöd. Två zebror står ca 150 meter bort och blänger rakt emot oss. Båda står med bredsidan till och jaktguiden säger åt mig ” Take the one to the left”. Jag får in zebran i kikarsiktet men känner att korset far åt alla håll. Lite snurrig över plötslig rush i värmen. Jag tar ett djupt andetag och precis när jag börjar känna mig stadigare så fortsätter zebrorna vidare efter impala flocken och några zebror som vi hade missat. Men vi ser hur det är på väg fler zebror ut ur bushen. Det kommer ut en grupp med tre stycken zebror. Två av dem stannar upp. Den som står bäst till står nästan med fronten emot mig och jaktguiden frågar om jag vill skjuta och om jag känner mig säker på den vinkeln. Jag siktar in mig på bogveket och skottet går. Zebran faller ihop pladask på plats. “That was a great shot Alex!!” ropar jaktguiden efteråt . Glada,trötta och mycket lättade efter en lyckad jakt så går vi fram till zebran. Skottet tog i halskotpelaren och kulan fastnade även där. Det var ett mycket fint sto som jag bestämde mig för att göra ett bogmontage av den. Fördelen med det var ett sto var att det hade finare skinn oftast fria ifrån ärr, då de inte bråkar som hingstarna.

Vi la i ordning zebran snabbt för foto och en liten stund senare dök resten av jaktgänget upp för att hjälpa till med fotografering och sedan lasta zebran på pick-upen. Det krävdes både vinsch och några personer för att få upp den på flaket. Det var viktigt att fixa zebrorna så fort som möjligt efter skottet med tanke på skinn och då de har annorlunda tarmpaket än andra afrikanska vilt. Så vi körde iväg direkt till slaktplatsen där tre män väntade på att få börja jobba med den.

Zebror har rätt så grovt skinn men de flådde med största försiktighet så det tog nog ca 1h innan de var nöjda och belåtna! På kvällen firades det att vi efter två dagars jakt äntligen hade lyckats få tag i en zebra åt mig samt även min far lyckades fälla en mycket fin zebra. Slutet gott, allting gott!

Mufflonfår del 1

January 5, 2014January 5, 2014 Alexandra Hellström6 Comments

Lite grundläggande information om mufflonfår samt tankar om mufflonfår i Sverige samt sånt vi har lärt oss under åren med vår egna mufflonfårsbesättning.

Mufflonfåret är som andra fårarter lätt att göra sin egen variant av och styra avelsmässigt. Under åren så har vi haft med många olika baggar under brunsten samt haft en större grupp med mufflonfår så vi har en bredbas med olika horntyper och vinklar, de skiljer även en del färgmässigt mellan baggarna.

Mufflonfåren skiljer sig mycket i utseende bara på olika platser i Sverige. I vårt hägn dominerar mörkare varianter av mufflonfår med svarta och grövre horn som liknar mufflonfåren på fastlandet i Europa, t ex Tjeckien. Vi har under åren satsat på att ha ett brett avelsutbud med fina avelsbaggar samt en stor stam för att motverka inavel eller andra problem för stammen. Bra sätt också för att få fram så många olika hornvarianter som möjligt. År 2012 valde vi även att köpa in 4 st nya avelsbaggar med annan blodslinje än våra djur. Då vi är mycket nöjda med våra hornanlag men önskar snäppet bättre pälsanlag. Önskar att få pälsen mer åt det roströda hållet, då dessa djur påminner mer om djuren på Eriksberg pälsmässigt. De har däremot mycket ljusare horn än våra mufflonfår. Bäst i hornbedömning ger mörka nästan svarta horn.

Mufflonfåret är världens minsta vildfår och har en levandevikt på ca 50 kg (bagge). Absolut minst är mufflonfårets underart cypriotiskt mufflonfår som väger ca 40 kg levande vikt och är Cyperns största landlevande djur.

Brunsten hos våra mufflonfår brukar infalla i september/oktober, dessa lamm föds sedan i februari/mars. Tvillingfödslar förekommer, men det har minskat med åren. Tackorna behöver oftast komma upp i en ålder av ca tre år för att få tvillingar, men har även hänt att ”förstaföderskor” har fått tvillinglamm men det brukar dessvärre inte gå så bra. Då om man inte är vaksam så kan ett av lammen bli dumpat och då mufflonfår som andra djur inte adopterar andras avkomma så kan man finna detta lamm dött. En mufflontacka behöver gå undan och föda lamm i ro, då lammet behöver vänja sig vid mammans doft för att klara sig, en äldre tacka drar sig gärna undan övriga flocken i två-tre dagar. En ung tacka kan däremot första gången råka föda lamm oplanerat mitt i en grupp eller på en foderplats. Detta brukar dessvärre inte sluta väl, ofta har såna situationer slutat med att lammet förvirrat irrar efter baggar eller första bästa tacka/annat får som den ser och råkar då ut för stångningar och bortknuffningar. Dessa lamm om vi upptäcker föder vi upp som flasklamm då de annars går en säker död till mötes . Tackorna har strikt hierarki och accepterar inte di försök av andra lamm.

Flasklamm har ofta i början svårt att komma in i flocken, då de inte beter sig som de övriga fåren. De första två-tre månaderna får de oftast gå på egen hand och de accepteras först helt och hållet under första brunst, speciellt tacklamm. Flaskuppfödda djur är däremot till stor hjälp när man behöver fånga in andra mufflonfår för kontroll eller livdjursförsäljning, de andra lockas med lättare och de känner sig samtidigt trygga då dessa djur är lugna i sällskap av människor. Så om man har mufflonfår i hägn och vill ha bättre kontroll över sina djur så är flaskuppfödda tackor att rekommendera. Flaskuppföda baggar blir ofta problem då de inte får någon respekt för sina uppfödare och kan då ha dåligt tålamod vid vistelse i hägnet och rent sagt klassas som olustiga.

Mer om hur själva brunsten hos mufflonfår fungerar. Tidigare nämnt så infaller den oftast i september/oktober (årsfödda tacklamm slutet av oktober/november ut), då med att de äldre tackorna brunstar först. Den första tackan utsätts alltid för högst tryck och då är det viktigt att man har en äldre bagge som tar kontroll, annars kan tackan jagas runt av alltför många baggar. En mufflontacka brunstar i ca 2-3 dagar . Högbrunst under dag två och då är hon oftast ensam med en bagge i ett eget hörn av hägnet. Flera tackor kan brunsta under samma period och då är det viktigt att ha flera bra avelsbaggar. Då mufflonfåren inte brunstar som hjortvilt med en dominant platshjort som sköter ett helt harem. Om man har för lite baggar så finns det en risk att baggar som inte är tänkt till avel får chans att producera avkomma, då även baggar ifrån en ålder av ett år. Baggarna sköter tackorna bäst ifrån tre års ålder då de har fått bra självförtroende och erfarenhet, yngre baggar råkar oftast hetsa upp tackorna allför mycket och de blir då mycket spring eftersom tackorna hellre väljer en äldre bagge om det finns tillgängligt. Yngre baggar har också en tendens att mer stånga på tackorna då de försöker ”rymma” ifrån deras sällskap, vilket i sin följd stressar tackorna. En äldre bagge stångar undan rivaler med styrka och de kan få dem att väja för en blick eller ett ”skenanfall”. Baggarna gnisslar tänder,sparkar varandra samt har samtidigt deras blå/svarta tunga ute och ett brummande ljud samt stångas även rejält innan brunsten drar igång på riktigt. För att kolla tackornas mottaglighet så följer baggen tackan och lägger huvudet åt hennes sidor samtidigt som han med tungan ute och brummande ljud kickar henne lätt med frambenen. Detta får tackan att kissa som baggen sedan tar i munnen med höjt huvud och böjd överläpp flemar i luften, vilket ger svar på om tackan närmar sig brunst.

När jag väljer ut baggar för avel så tänker jag på följande

Hornanlag. Hornen ska gärna ha så stort utlägg som möjligt och bra växtkraft. Horn som vrider in spetsarna mot halsen och orsakar nötskador på huden är inget att föredra i avel, om det är sidan på hornet som skaver mot halsen och inte spetsen av hornen så funkar det däremot att ha baggen i aveln. Då avkomman troligen får bättre anlag eftersom tackans ursprung också spelar sin roll.
Pälsen. Den ska vara tydligt brokig, med svart/rött. Med stark sadelfläck samt gärna tät man under hakan.
Klövar. Eftersom mufflonfår ursprungligen är bergslevande vilt så är förväxta klövar ett vanligt förekommande fenomen. De baggar med bäst växtkraft hornmässigt lider oftast av att klövarna växer minst lika bra. Om man får fram en bagge med bra hornanlag och perfekta klövar så ska man vara rädd om den baggen, då dålig klövar går i anlag också.
För bästa chans att välja de mest lämpliga djur till avel så har jag även ett ”baggregister”. Då jag tar bilder av varje bagge som vi har år ifrån år. Det ger bra bild av de djur vi har samt man ser lättare vilka djur som är värda att satsa på avelsmässigt. Det ger också bra grund för avskjutningsplan för baggar som inte lämpar sig för avel eller livdjursförsäljning. Sedan jag valde att satsa på ett bildregister över våra djur så har djuren blivit bättre och bättre. Det är även lättare då att välja ut nya avelsdjur.
Om man är intresserad av uppfödning av mufflonfår och har tankar på att starta upp nytt hägn eller ta över att gammalt hägn, så är det bra att ha hägnet indelat i olika sektioner, när det gäller mufflonfår är det bra att ha ett avelshägn med tackorna samt man byter avelsbaggar då och då eller har flera olika baggar med tackorna. För många baggar däremot ger stora påfrestningar på tackorna under brunst samt lamning. Därför det bra att ha avelshägnet i anslutning till fångstfålla där man kan ta in djuren för försäljning eller slussa ut baggar i en annan del av hägnet utan tackor. Om man inte är intresserad av uppfödning för livdjursförsäljning utan har djuren enbart för jakt så är det ändå bra att ha koll över sina djur och ha så att jakten genomförs med guide så rätt baggar stannar i avel och oönskade baggar säljs för jakt.

Vi har tackor & våra bästa baggar samt nyinköpta avelsbaggar i ett hägn för sig, då tackorna inte orkar med att vara med alltför många baggar. De blir enorm påfrestning under brunsten annars för tackorna, då flera baggar kan springa efter samma tacka. När tackorna lammar så brukar även de första som lammar råka ut för lite för intresserade baggar eftersom de helt plötsligt doftar spännande igen. Därför är det bra att ha en liten grupp med baggar med tackorna när det är dags för ”babyboom” samt brunst. Ett fenomen som vi har märkt på våra mufflonfår är att då våra tackor lammar så tidigt och är i bra form så orkar även en del brunsta på vårkanten också, då slutet av mars-april. Detta gör att de föder 1-2 st höstlamm i augusti-september. Dels blir det så också eftersom vi alltid har några baggar med tackorna under hela året. Baggarna vi håller med tackorna är ifrån ca 1,5 år och uppåt, yngre baggar är för snabba och springer slut på tackorna då det mer tar brunsten på “lek”.

De som jag har lärt mig bäst av om avel på mufflonfår är ifrån uppfödare i USA. De lägger ner oerhört mycket arbete på sina djur och det visar sig verkligen att deras jobb lönar sig. De får fram otroligt fina djur och jag skulle vilja påstå bland de jämnaste mufflonfåren i världen, horn samt pälsmässigt. Däremot klassas tyvärr inte dessa i rekordböcker som renrasiga mufflonfår, då det förekommer många olika fårarter blandade i en del större jakthägn samt djurfarmer. Det finns bland annat blandningar mellan Texas Dall Sheep och europeiska mufflonfår. Samt man har även döpt en ”ny art” till Stumberg Sheep som är en blandning av argali samt europeiska mufflonfår, den blandningen uppstod på Patio Ranch i Texas 1969. Om man vill veta mer om mufflonfår i USA så finns det bland annat en facebook grupp som heter “European mouflon sheep breeders and fanciers”. Mufflonuppfödare i USA som jag har varit i kontakt med och diskuterat mufflonfår- http://www.hilonesomemouflon.com/ & http://www.northtexasmouflon.com/ & http://www.majesticmouflons.net/.

En av de bästa baggarna som vi har fött fram i vårt hägn hade ett utlägg på 54 cm (bredden mellan hornen,se bilder nedan). Dessvärre var hornen lite ojämna då han hade brutit av ett antal cm på ena sidan, så hornlängden hamnade på ett medel på 85 cm. Den baggen bedömdes in som Sverige tvåa på jägareförbundetslista över bedömda mufflonfår i Sverige 2012 på tullgarn mässan. Vår nu största bagge i hägnet som går som avelsbagge med tackorna har en hornlängd på 96-94 cm. Den baggen är 6 år så han har mycket goda hornanlag med en stor växtkraft. Jag har bilder på den baggen ifrån 2009 och det är oerhört spännande att kolla tillbaka till gamla bilder.

Baggarna i vårt hägn håller normalt ca 60 cm vid 2 års ålder, men sen finns det olika anlag en del baggar växer mycket fort. Men vi har även haft 1,5 åriga baggar som har legat mellan 55-60 cm samt 2,5 årig baggar som har legat på 70-76 cm. Samt bagge som vid 4 års ålder höll 90 cm.De baggar med bäst anlag sparar vi vidare i avel samt säljer som avelsbaggar till andra mufflonhägn.

Fler delar om fakta om mufflonfår samt bilder kommer!

Katter överallt!

November 28, 2013 Alexandra Hellström2 Comments

När vi skulle hem efter bläsbock jakten så åkte vi först på en fotosafari runda. Vi fick se mycket vilt! Vi såg hundratals vilt! När vi kom runt hörnet av ett buskage med pickupen så var det fullt av impalor,zebror,bläsbockar,oryxer samt red hartebeest som var snabba på att försvinna ifrån oss. Men lyckades ändå få en del fina bilder innan alla djuren hade bestämt sig för att vi inte var nåt intressant.

Vi fortsatte vidare för bläsbocken behövde bli urtagen och undanstoppad i ett kylrum. Idag skulle vi däremot inte åka tillbaka till campen direkt utan vi skulle åka till ett annat ställe och ta reda på bläsbocken. När vi kommer fram så är det katter och prylar överallt. Ägaren till gården kommer ut och hälsar. Vi pratar lite och jag kan inte låta bli att fråga hur många katter det finns på hans gård, ägaren svarar ” Jag har nog ca 18 katter, men det kan nog finnas fler kattungar också. Jag ger dem endast mjölk. De får fånga och leta mat själva”. De flesta katterna är tunna och små. Påminner mer om vildkatter än tamkatter, ingen kommer fram och hälsar utan de skyggar. De håller gärna avstånd ifrån oss på några meter, tills de får se att det är urtagning av antilop på gång. Då vågar sig fler och fler fram mot slaktplatsen. Katterna sitter storögt och tittar på medans de jobbar med antilopen. Plötsligt blir några lite modigare och bestämmer sig för att sno lite blodlevrar.

Det kärvänliga beteendet som katterna visade varandra blir som ombytt. Nu blir det fullt slagsmål över minsta lilla mumsbit. De påminner nästan om en flock med lejon. Spännande att se hur de blir allt mer otåliga och fräckare ju längre tid som går då de inte får tag på någon köttbit. De ryter i riktigt åt varandra dessutom, morrar så de nästan skakar. Inälvorna ifrån bläsbocken läggs i en rostig gammal skottkärra och det dröjer inte länge efter att Brian har vänt sig om innan katterna ser sin chans. De hänger tag i den så fort han inte ser vad som händer.

Katterna får en del blodiga köttslamsor som de blir dragkamp om. Två kattungar kämpar över en blodlever. Tillslut får den ena övertag och försvinner iväg med sin vinst. Mitt i allt så råkade min jaktkompis DJ hugga sig själv med kniv i vaden,slant med kniven när han skulle skära huvudet av bläsbocken. Så han fick avbryta sitt jobb med bläsbocken och låta några ta över medans han blev omplåstrad. Jag frågar hur han mår men han säger bara ” jag mår bra, det gör inte ont” men ansiktet visar sitt tydliga språk.

Helt klart en annorlunda upplevelse att bevittna alla hungriga små katter. Helt klart mycket listigare och lurigare än man kan tro!

På jakt efter bläsbock

November 27, 2013November 27, 2013 Alexandra Hellström2 Comments

Under min andra jaktresa till Sydafrika så längtade jag efter att få se bläsbockar igen. De är Sydafrika för mig. Jag har verkligen fastnat för den antilopen. Deras vackra och något kaxiga språng och hur deras skinn lyser upp så vackert brons/rött i den afrikanska solen. De är ett spännande och roligt vilt.

Båda våra resor till Sydafrika så har vi varit till samma jaktfarm och jagat, farmen ligger i Limpopo provinsen. Roligt då man under första resan lärde känna familjen där. Så det var kul att återigen få chansen att träffa dem under vår andra resa till Sydafrika. Nu hade även ett av familjens barn börjat med guidning av jägare. Deras 19 åriga son DJ. Vi blev bra vänner nu på andra resan så han fick guida mig på några av jakterna i år. Riktigt roligt att bli guidad av en nästan jämnårig jaktgalen jägare!

Sista jaktdagen innan vi skulle åka på fotosafari till Kruger National Park så blev det bestämt att jag och min polare DJ skulle hitta en bläsbock till mig. Då de är spännande att jaga samt ett billigare jaktvilt, så tänkte jag varför inte en till bläsbock trofé till på väggen. Vi åkte till en jaktfarm där det finns mängder av bläsbockar, samma ställe där jag lyckades fälla en bläsbock under vår första resan faktiskt! Nästan direkt när vi rullade in med pickupen på farmen så fick vi se en mängd av olika vilt. Vattenbockar,Red Hartebeest var bland de första antiloperna som korsade vår väg. Vi fick också se en rätt fin kudutjur i en flock med kudus, DJ försökte även fresta mig att gå på smygjakt efter kudun istället,men jag förklarar att det får bli en annan resa som det blir kudujakt. Det är en vacker men lite små kylig morgon. Så vi åker vidare i jakt efter en bläsbock.

Rätt snabbt fick vi syn på bläsbockar på långt håll. Men då får vi också se att det går två ensamma handjur i ett buskage som ligger insprängt mellan ett par öppna gräsytor. Bläsbocken är en antilop som gillar att leva öppet, helst mitt ute på en öppen slätt. De är sällan som man stöter på dem i tätbush. Så de här två handjuren gick för sig själva i skuggan. Skönt att inte ha för många ögon att behöva tänka på när man ska ta sig in inom bra skotthåll. Så jag och DJ hoppar av och bestämmer oss att testa att smyga oss på dem.

När vi är ca 150 meter ifrån dem så börjar de fatta misstanke och spanar åt vårat håll. Vi smyger ner på huk och försöker vänta ut dem lite för att se vad som händer. DJ kollar med kikare på dem och bedömer att den ena är en fin trofé och samt en äldre bläsbock, ett bra avskjutningsdjur. Vi smyger oss närmare och ser hur de långsamt går ifrån oss. Plötsligt tycker jag mig se en svans mellan ett par träd ca 50 meter ifrån oss, men tänker inte så mycket mer på det. En stund senare rusar det ut en giraffko med kalv. De var nästan helt osynliga inne i buskaget. Vi hade inte sett dem, eller jag hade bara sett en svans. De far ut ur buskaget på en öppen gräsyta. Då får vi se bläsbocken som jag är ute efter att skjuta. Han har klivit ut utanför buskaget och står och kollar åt giraffernas håll, då med aningen snedd bredsida, fast tillräckligt bra för att få iväg ett säkert skott. Avståndet är ca 80 meter då DJ smyger upp skjutkäppen, jag lägger upp bössan försiktigt, jag tecknar diskret åt DJ att jag vill ta stöd mot hans axel. Samma sekund som bläsbocken tittar åt vårt håll så smäller det. Han hoppar till i skottet. Vi är glada över att det ser ut som ett bra skott. DJ gratulerar och vi börjar smyga fram mot skottplatsen.

När vi kommer ut på skottplatsen så hittar vi blod. Vi spanar ut åt den riktning dit bläsbocken tog sitt sista språng. Där är det gräs som är över 1 meter högt. Vi börjar gå ut i gräset för att leta, då den andra bläsbocken kommer emot oss. Han bockar med huvudet och frustar och stannar upp ca 50 meter ifrån oss. Det är en ganska ung bläsbock förklarar DJ ca 2-3 år. Frågar på skämt om jag får skjuta om han kommer ännu närmare i “självförsvar”, men då kastar bläsbocken bakåt med ett språng och drar vidare för att leta efter andra bläsbockar. Vi går ca 60 meter och hittar min bläsbock. Skottet tog lite bakom ena bogen samt mitt i den andra. Vi lägger i ordningen bläsbocken för foto och ropar på de andra på radion. När vi vänder oss om står giraffkon med kalv kvar och blänger på oss. En riktigt tyst ljuddämpare skrämmer oftast inte de andra djuren. Men girafferna är knappt utsatt för jakt på många farmer så rädslan för människor är inte speciellt hög, de är också väldigt nyfikna av sig. De står kvar tills min far samt de andra kommer med pickupen där jag har kameran så jag lyckas få med dem på bild.

När vi står där och pratar vid min fällda bläsbock och ska börja fixa i ordning det sista inför fotografering så får vi se två girafftjurar ett par 100 meter bort som är på väg rakt emot oss. Vi fortsätter att fixa och prata, sen slutligen när det är dags för foto så är de på väg mot giraffkon och kalven. Men de stannar upp och hamnar i bakgrunden av där vi ska fotografera bläsbocken, det blir dröm tajming för fotograferingen. Dagen kunde inte ha börjat bättre!

Sista bilderna ifrån årets dovhjortsbrunst

November 14, 2013November 14, 2013 Alexandra Hellström1 Comment

Tänkte passa på att ladda upp lite bilder ifrån årets dovhjortsbrunst som nu verkar vara över. Inte hört ett dovhjortsbröl sedan i lördags. För precis en vecka sen så begav jag mig åter ut med kameran till den svarta dovhjortens brunstplats. De blev som vanligt mycket ålande och krypande, men dovhindar är inte de lättaste att överlista. Alltid ser de eller hör något. Jag blev upptäckt ganska tidigt av hindarna, en av dem visade sitt missnöje genom att skälla på mig. Men de såg nog inte riktigt vad jag för något när jag låg och spanade på dem med kameran i högsta hugg mot en tall. Så de valde att stå kvar och stirra på mig. Den svarta helskoveln hade fullt upp med att hålla reda på sina damer. Samtidigt så hördes det också ytterligare en helskovel mindre än 150 meter ifrån hans brunstplats. Någon som försökte stjäla lite av hans hind harem, troligen en betydligt yngre hjort. Efter att legat på mage i blött mossa i över 30 minuter så började jag bli ganska less med kramp i armbågar av att hålla kamera uppe.

Så jag satte mig upp mot ett träd och i väg for hindar med helskoveln efter sig. Otur tänker jag när jag ser deras rumpor försvinna in bland buskar över 100 meter bort. Jag smyger mig in lite mer mitt på själva brunsplatsen och sätter mig bakom ett gäng granar som är ca 20 meter ifrån självaste mitten av brunstplatsen som är full av sparkade gropar och sönder fejjade små granar. Jag börjar kolla igenom bilder på kameran och blir lite smått besviken. Inte speciellt många bilder samt de är inte speciellt bra, då man på de flesta endast ser rygg eller bara huvud och horn på helskoveln. Plötsligt börjar brölen höras åter igen. De är inte speciellt långt bort!! Helskovlarna brölar i kapp men jag ser ingen av dem. Jag sneglar mot brunstplatsens mitt och där går en ljus halvskovel. Jag smyger fram kameran. Han går runt och luktar på alla fejjade små granar tills han får sikte på en dovhind som står längre bort bland träden. Jag vågade knappt fota eller röra mig då han var ca 15 meter ifrån mig som närmast. Några minuter senare så kommer han åter smygandes tillbaka till mig så då kommer ett guldläge för foto och jag lyckas få en riktigt bra bild när han är ca 20-25 meter ifrån mig.

Efter bilden däremot så blev halvskoveln lite fundersam och sprang i väg en bit för att åter stanna upp och se sig om innan han bestämde sig att det var bäst att smita i väg och leta efter hindar. Inte lång tid efter det så kommer en spets också fram för att kika läget på brunstplatsen, då han inte får vara med hindarna för brunsthjorten. Den också väldigt nära mig,rättare sagt ca 10 meter. Så nära att jag inte vågade röra mig med kameran utan de fick bli några bilder när han var på väg fram. Då jag inte ville skrämma i väg honom.

Efter ca 40 minuter så dyker helskoveln upp igen med några hindar. Han har fullt upp med att få ihop dem på ett och samma ställe så det blir mycket springande fram och tillbaka med hindar som inte riktigt vill samarbeta. Samt andra handjur som stör det. Väldigt rörigt och hindarna är nästan lika högljudda som hjorten. Mycket pipande och försök till att gömma sig under granar och andra buskar.

Hjorten hade det minst sagt besvärligt. Många handjur som försökte sno åt sig hans hindar och hindar som inte riktigt ville vara med på noterna. Under hela tiden såg jag en enda hind som blev betäckt annars sprang hjorten bara runt och försökte jaga ihop dem. Samt jaga bort de andra handjuren som ständigt försökte tränga sig på in bland hindarna. Spetsen var nog bland en av de jobbigaste inkräktarna och han överraskade inte bara hjorten. Jag kollar klockan på mobilen och slänger upp ett inlägg på facebooksidan, då känner jag mig iakttagen. Jag kollar upp och tio meter ifrån mig kollar spetsen lika förvånat tillbaka på mig. Jag släpper inte honom med blicken,släpper mobilen i knät och sakta lyfter jag upp kameran. Jag siktar mot spetsen och kollar in i sökaren. Det är bara grått. Spetsen trampar lite nervöst på stället. Fattar inte riktigt varför det är en buske med ögon som rör sig och stirrar på honom. Jag kollar objektivet och det är totalt igen immat. Jag försöker diskret ta min jacka och torka torrt. Men spetsen far i väg med fyrfota hopp bort mot brölen och alla hindar.

Inte blir det lättare när det plötsligt dyker upp en svart stånghjort bland träden. Han försöker smyga sig in i gänget men får rätt snabbt dra sig undan. Han kommer smygande åt mitt håll. Han kommer också upp nära och kollar läget.

Väntar med spänning redan inför nästa års brunst! Årets var en höjdpunkt på hösten!

Otur

November 4, 2013November 4, 2013 Alexandra Hellström2 Comments

Idag så var jag ute och letade efter ytterligare två stycken brunsthjortar som jag hade lyckats höra igår när det var vindstilla men dessvärre ösregn. Så tänkte i dagens fina väder skulle det passa bra med lite smygjakt med kameran. Men vinden var inte rolig idag, det var en del blåst och vinden bytte ständigt riktning. Så när jag var framme vid ena brunstplatsen så hörde jag inte ett bröl, det här var mitt på dagen så jag vet inte om hjorten hade bestämt sig för en paus eller hade vandrat längre in i skogen. Plötsligt står det en hind på ca 60 meter och blänger på mig. När hon bestämmer sig för att springa vidare ansluter sig ännu en hind med en kalv. Men inget handjur inom synhåll. Typiskt. Andra brunstplatsen hade jag inte lokaliserat men därifrån hördes inte heller bröl, oerhört svårt att höra bröl när det blåser för mycket.

Så när jag kände att det var dags för att ge upp de två hjortarna så gav jag mig i väg till min favorit ( se inlägget “The return of the king”) och hoppades på fotolycka där. Men det gav inte heller någon tur. Otur med hindar som lyckades upptäcka att det inte var ensamma med sin hjort. Skam den som ger sig. Får se om det blir nytt försök imorgon!

Bjuder på några bilder ifrån mina brunstande dovhjortar i hägnet!

The return of the king

November 2, 2013November 4, 2014 Alexandra HellströmLeave a comment

Hela året har jag gått och hoppas. Igår så behövde jag inte hoppas längre. Hjorten som jag har följt ända sedan dovhjortsbrunsten 2011 är fortfarande i livet. jag kan inte beskriva den lyckan som kom över mig. Jag blev minst sagt överväldigad.

I år har brunsten börjat långsamt,jag har gått och lyssnat o spanat under veckan. Men det har varit dålig aktivitet. Brunsten i hägnet är inte ens på topp. Inte sett ett enda brunstslagsmål. De har varit betydligt lugnare än vad det brukar vara såhär års.

Jag tänkte först smyga ut direkt på morgonen igår. Men en trög start på dagen sköt upp det. Sedan kom regnet och åskan först efter lunch började det lugna ner sig och solen tittade till och med fram för ett ögonblick. Jag gick ut en sväng i hägnet och kollade läget då jag hörde tydliga bröl ifrån min favorit dovhjorts brunstplats. Jag gick in och slängde ihop kameraväskan samt kikare och tog på mig min mesh lövcamo-jacka samt camohuva.

När jag närmar mig brunstplatsen ekar brölen allt mer över skogen och jag korsar en granplantering, vilket inte alltid är det lättaste att ta sig igenom mer kameraväska. Jag lyckades fastna lite här och där men kom till slut igenom. Sedan följde jag en gammal skogsmaskinväg i kanten på ett gammalt hygge. Rätt snabbt bestämde jag mig för att det var bäst att fortsätta fram genom att krypa då. Så det var bara att offra sina torra kläder mot det alltför genomblöta gräset,dyngsur på ca 10 sekunder. Jag hinner krypa ca 50 meter då det plötsligt står en ljus stånghjort med hyfsade horn och spanar in mig på ca 40 meter. Jag rullar åt sidan utom synhåll och sliter ur kameran ur väskan. Bort med linsskyddet och rullar försiktigt tillbaka. Stånghjorten fattar ingenting och bara står där på stället. Jag ser hur han ser misstänksam ut men inte rädd. Han kanske hoppades att jag var en dovhind. Jag lyckas få flera bilder när han står där och spanar. Jag härmar lite dovhindslock och han kollar förvånat. Men en liten stunds betänketid och sedan travar han ut över ett kalhygge.

Jag kryper vidare och efter 50 meter så stöter jag på ytterligare en stånghjort, den här gången en svart och med ett avbrutet horn som fort kommer upp på benen och studsar iväg med karaktäristiskt dovhjortsprång. Sätter mig för ett ögonblick på knä och skymtar helskoveln bland träden. Det är fortfarande för dålig sikt. Hjorten är nu ca 200 meter bort. Jag bestämmer mig för att krypa vidare. Efter ytterligare 50 meter så skymtar jag helskovel i en glänta. Jag lägger mig beredd i position med kameran. Då rasslar det till ibland ett par buskar och plötsligt kommer en dovhind och smyger ca 8 meter ifrån mig. Jag blir rädd för att röja mig så jag trycker kameran mot ansiktet och ligger så stilla det bara går. När hon är ca 5-6 meter ifrån mig hör jag att hon stannar till med ett ryck,jag kollar i ögonvrån och ser hur hon duckar och försvinner in bland meterhöga granar. Jag släpper långsamt ner kameran och när jag hör att hon har försvunnit så kryper jag iväg en bit till för att komma in på perfekt fotoavstånd ifrån hjorten. Jag hittar en tall som jag kan lägga mig emot som stöd. Plötsligt ser jag hjorten på ca 60 meters håll. Först ser jag bara hans skovlar röra sig mellan träden.

Det är nu jag känner igen honom ifrån tidigare år. Helt makalöst att han har klarat sig ännu en brunst och att hans harem bara har vuxit under åren. Den här gången var det också ett flertal handjur som höll sig runt omkring. Jag såg tre stycken olika stånghjortar samt en till två olika spetsar. Men de fick lägga benen på ryggen när han fick ögon på dem. De fick inte vara med i kampen om hindarna. De fick stå på behörigt avstånd och vara publik.

När jag sedan har suttit/halvlegat i ca 1,5 h och fotograferat hjorten så satte jag mig på knä för att få annan vinkel. Då när jag fotograferar hjorten så får han plötsligt se mig. Han stelnar till och tar en paus i brölandet. Han stannar upp mitt i ett steg och kollar på mig,men kan inte riktigt uppfatta vad det handlar om. Jag sitter blickstilla och försöker dölja ansiktet bakom kameran så gott det går. Hjorten går nästan rakt emot mig för att sedan vika av åt vänster och åter igen stanna. Nu dyker även några hindar fram ibland granarna. De står långhalsade och spanar emot mig. Ingen verkar direkt fatta vad det handlar om. Några av hindarna och hjorten börjar trava bortåt. Jag börjar locka lite. Hindarna höjer huvudet och vänder nosen upp mot luften. När de sedan börjar smyga i väg tar jag chansen och smiter hem igen. Utan camo-setet hade de varslat mig direkt och sprungit iväg livrädda,så det kommer användas flitigt. Helt skakis och överlycklig över det jag just fått uppleva så går jag hem igen. jag är fåordig senare när jag kommer hem. Men vilken härlig upplevelse i bagaget. Vilken dag!

Jakt i Afrika del 2

October 30, 2013June 4, 2014 Alexandra Hellström1 Comment

I den här delen av mitt ”Jakt i Afrika” tema, så tänkte jag ta upp saker som kan vara bra att ta med på resan eller tänka på innan resan.

Att tänka på innan resa eller i samband med bokning av resa samt övriga tips : –

Twinrix vaccin. Skydd mot Hepatit A + B. Inte livsviktigt men att föredra. Tre doser ger skydd i 30 år!
Ta med eget vapen eller hyra vapen på plats? Du slipper en hel del pappersarbete samt extra kostnader vid flygplats/flyg om du hyr vapen på plats, men ta reda på i förväg vad för vapen som erbjuds att hyra samt vapnens skick,detta smidigast att göra med researrangör i samråd med jaktfarm. De vilt du har tänkt jaga får styra vapenkaliber.
Det är bra att innan man bokar resa tänka ut vilka vilt som man är ute efter att jaga på resan, en del vilt skiljer betydligt i pris beroende på plats. Impala,bläsbuck,duiker,steenbuck är oftast billigare jaktvilt i framförallt Sydafrika.

Det finns många olika typer av fästingar,spindlar och ormar i Afrika. Så damasker till jakten är att rekommendera. I jaktbutiker därnere kan du även köpa olika typer av sprejer som skyddar dig ifrån fästingar på kläder.
Ta med både långbyxor samt shorts. Det kan vara kallt på morgonen. Jaktkängor du trivs med är också att föredra,gärna ofodrade.
Bra kikare. I samband med jakten är det inte superviktigt då jaktguiden utser lämpligt trofédjur och behöver inte oftast ifrågasättas. Roligt att ha med då man oftast ser mycket annat vilt under jakterna.

Avståndsmätare kan vara till en fördel, men behövs oftast inte när man jagar plainsgame då många av antiloperna lever i tätbush och avstånden inte blir alltför långa.
Träna skytte med skjutkäpp samt i “obekväma” skytteställningar. I afrika är det sällan att man jagar ifrån torn eller skyttebänkar. Man tar vad man har för stund och då är det stor fördel att vara van med att skjuta med skjutkäpp upp till ca 150 meter. Tips är att ta med en vän till skjutbanan och öva olika tekniker, t.ex skytte ifrån axel sittandes/stående. Samt men hjälp av din kompis träna att ta stöd med skjutkäppen så du har din väns axel/rygg som stöd för armbåge.

Ta med rikligt med öronproppar eller bössa med ljuddämpare. Senaste resan tog jag med min browning x-bolt 30.06 med stalon whisper ljuddämpare, helt underbart att inte behöva tänka på hörselskydd samt vad smidigt att tydligt höra träff/bom.
I en del områden i finns det risk för malaria,kolla upp detta med researrangör eller i samråd med vaccinationscentral.
Kolla valutakurs. Om afrikanska valutan är låg i jämförelse med svenska kronan så kan det vara fördel att föra över pengar till den väljer att jaga hos eller via. Billigast är att överföra pengar via internet bank, detta kan du ta hjälp av via din bank eller fixa på egen hand via internet. Smidigare att föra över pengar än att gå runt med stora belopp på fickan.
Kolla försäkringar med jaktarrangör eller t.ex Svenska Jägareförbundet,Riksjägarna.

Bärbar dator samt extern hårddisk. Om du är foto/film intresserad så är det fördel att ha med en bärbar dator under resan. Bra med extern hårddisk som “back-up” samt ett USB som rymmer flera GB.
Systemkamera slår digital kamera med hästlängder, om du har intresse för foto tveka inte i att investera i en bättre kamera. Systemkamera har även fördel med RAW-format på bilder. Om du lägger mycket pengar på en resa, varför inte lägga pengar på en bra kamera för att föreviga alla minnen?

Det var några av mina tips, hoppas att de och bilderna väckte ett intresse för underbara Afrika. Hos mig kommer aldrig afrika febern att försvinna. Längtar ständigt tillbaka till den storslagna naturen och alla natur- och jaktupplevelser kommer alltid att leva kvar.

Härliga sommarkvällar!

August 1, 2013August 1, 2013 Alexandra HellströmLeave a comment

Lite bilder ifrån senaste dagarna och veckan. Så vackra sommarkvällar nu så man får allt passa på att åka ut på viltspaningsrundor! Roligt att se hur dovhjortarna samt älgarna växer på sig i basten nu. De har de för bra nu under sommaren med överflöd av mat överallt . Men man börjar ju få skaplig höstlängtan ändå. Får njuta av sommaren nu innan den tar slut!

	Alexandra Hellström on Bockpremiär 2018
	Birgitta Gillsjö on Bockpremiär 2018
	Jakt med hund on Jakt efter Spansk ibex
	Alexandra Hellström on Mufflonfår del 1
	Alexandra Hellström on Mufflonfår del 2- trofébedömni…