Nu finns min jakt i Spanien efter Beceite Ibex att läsa om på Browning Europes blog.
För att läsa texten får du klicka dig in på den här länken – http://en.browning-blog.eu/886-2/
Nedan är några bilder ifrån resan…
Category: Foto
Att längta tillbaka till ett land så långt bort
Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.
Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.
Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.
Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.
Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.
Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.
En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.
Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.
Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.
I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt. Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.
Slutord om resan med de andra jägarna…
Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.
Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.
Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång. Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!
Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.
Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!
Se, njut, dröm och längta!
Svensk/Norsk Vinterjakt – en fototävling i samarbete med Jaktflix!
Svensk/Norsk vinterjakt – en fototävling som visar jakt i vintertid!
Fototävling i samarbete med svenska filmsidan Jaktflix!
Som tävlingens namn ska bilderna spegla svensk eller norsk vinterjakt. Vad är vinterjakt och jaktstämning vintertid för dig? Vi vill se din vinterjakt genom en av dina bilder, dela med dig utav jaktglädjen och den perfekta vinterkänslan! Det behöver inte vara ett resultat utav en lyckad jakt utan det är din egen tolkning av jakt i vintertid.
Lite mer om min samarbetspartner …
Jaktflix är en hemsida för jaktfilm på nätet. Den drivs av Mikael Tham och Tobias Åberg. På deras hemsida finns det att hyra jaktfilmer ifrån deras egna produktioner Mikael Tham & Red Moose samt Jaktbloggen (Åke Gustavsson), Kristoffer Clausen, Torkel Norling, Roger Barrborn.
Vad som är hemsidans tre huvuddelar –
1. Jaktflix där det finns en del gratismaterial som du kan se hur mycket du vill!
2. Jaktflix+ är 1,5-2h nytt material varje månad som är aldrig visat tidigare, utan helt exklusivt för de som har köpt tjänsten Jaktflix+. Fast årskostnad på ca 499 kr. MEN just nu gäller ett öppningserbjudande för 99 kr, glöm inte rabattkoden “Jaktflix+” när du köper tjänsten på hemsidan!
3. Hyrfilmer som oftast är utgivna på dvd tidigare som du kan hyra för ca 49 kr per film direkt via hemsida, då kan filmen ses flera gånger under 48h .
Tävlingens priser…
De tre bästa bilderna i tävlingen väljs utav en jury som består av Born to hunt – Alexandra Hellström och Jaktflix. Bilderna kan komma att publiceras både på Jaktflix och på Born to hunt -bloggen, www.alexandrahellstrom.com
1 a pris – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix+ samt 5 valfria hyrfilmer ifrån Jaktflixs hyrfilmsutbud.
2 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix
3 a – 1 år gratis med tjänsten Jaktflix
Tävlingen pågår till 3 mars och vinnare avslöjas den 7-8 mars.
Max 1 bild per deltagare. Bilden ska vara fotad utav dig eller så ska du ha godkänt av fotograf att använda bilden i tävlingen.
Bild skickas till alexandrahellstrom@live.se eller direkt till Facebooksidan “Borntohunt-Alexandra Hellström”.
Lycka till önskar Born to hunt – Alexandra Hellström & Jaktflix!
Dela och berätta gärna vidare så dina vänner också får chans att bidra med vinterjaktstämning!
En sammanfattning av jaktåret 2014!
Mitt andra jaktår med bloggen. År 2014 har varit speciellt med många nya jaktminnen.
I början av året, rättare sagt i Februari var en Englandsresa inplanerad med några norska jaktprofiler, dessvärre fick resan ställas in i sista minuten. Sen så var schemat späckat med så mycket annat att resan inte kunde flyttas till senare under året. Så drömmen om att få se och jaga muntjac och chinese waterdeer fortsätter vidare år 2015.
I början av mars var det dags för årets första mufflonjakt, två fina baggar för bogmontage. En bagge som höll guld med 206,6 poäng och en bagge som höll silver med 195,7 poäng.Två nöjda norrmännen med vackra troféer och kul sätt att inleda årets jaktguidningar!
I mars fick jag också ett trevligt besök av Brent Norbury ifrån Skottland. En jaktbloggare ifrån Skottland som jag hade haft kontakt med i ca ett år via sociala medier. Första gången som vi träffades i verkligheten och det var riktigt roligt. Det är fantastiskt att man kan få bra kontakt med andra jaktintresserade via sociala medier som instagram och facebook runt om i hela världen. Han är en riktigt god vän och vi jagade en del på hemmaplan, det var inte hans första Sverige besök utan han har bodde bott och jagat i Sverige innan. Hemma hos mig sköt han bland annat sitt första mufflonfår, en mufflonbagge samt sin första svenska kråka! Han hann också bevittna en skyddsjakt på grävling under vår ladugård i vilthägnet, vår äldsta wachteltik Korall har många grävlingar samt rävar på sitt samvete. Det blev en spännande weekend för min skotska vän och han kommer vi nog se mer utav i Sverige!
Månaderna flöt på i bra takt med jakten. Under april-juni så blev det ett flertal mufflonguidningar och det fälldes bland annat tre mufflonbaggar i bronsklass samt även några under medalj, runt ca 60-65 cm. Mycket rolig period och mufflonjakten var som bäst i slutet av maj till början av juni när gräset var som grönast! Härlig period för mufflonjakt!
I maj bokades en juni resa till Skottland och ett besök hos min vän och gästbloggare Brent Norbury, närmare bestämt Galloway området. Första gången till Storbritannien, jag var taggad, speciellt då det inte hade blivit någon resa tidigare under året! Jag reste dit i juni och stannade där i ca 10 dagar och under den tiden hann jag fälla två stycken råbockar samt ett gäng vildkaniner, bland det finaste landskap som jag har smygjagat i förutom Afrika, oändligt med böljande gröna kullar. Många nya jakt- och naturupplevelser rikare! Skottland är ett fantastiskt vackert och prisvärt jaktland med varierande natur. Jag hoppas på mer Skottland resor i framtiden, höglandet lockar definitivt! Kanske man får revansch på en större Skottlands bock nästa gång måntro? Om du vill ta chansen att jaga med Brent som guide ska du kika in på http://www.strahannastalking.com
Samma dag som jag kom hem ifrån Skottland så var jag nyfiken att se aktivitet på vildsvinsfronten på hemmaplan. Det hade varit en del aktivitet dagarna innan så efter ca 1,5h efter hemkomst blev det en promenad för att kolla läget. Jag och pappa skojade lite om att ta med bössan och tillsist blev det så, det visade sig vara ett smartdrag! För när vi kom till åteln så stod det två rödgrisar där. En stund senare så blev en av dem blev kvar på stället. En perfekt matgris på ca 20 kg i slaktvikt. Brent bara skratta när jag skickade en bild till honom… Jaktlyckan höll i sig till hemmaplan.
Under juli månad observerade jag en fin råbock i samband med vildsvinsvak. I början av augusti så var suget att testa på att locka råbock så stor att jag och pappa beväpnade oss med en nikon kamera ,kikare, camoställ samt clausen roedeer call och klassikern buttalo. Jag började efter ett par minuter att locka med clausen roedeer call. Lockläte med lite ångestläte i intervaller med ett par minuters mellanrum. Efter 15 min så får jag plötsligt en knuff i sidan. Pappa hörde rassel bland träden inte alltför långt bort. Ett ångestljud på det och en bock rusar ut ibland träden 50 meter ifrån oss. Stora ögon och öron så börja han springa emot oss, vinden hade lagt sig aningen fel och bocken måste ha lite av vår doft i näsan. Han kommer som närmast 15 meter ifrån oss och hoppar med höga hopp in i skogen igen. Några minuter senare kommer han i en glänta, vi lyckas locka fast honom i ett par minuter och få med honom på film!
Den 16e augusti så väntade en revansch på råbocken. Andra gången gillt på lock? Jag var ute tidigt på morgonen, trotsade regnet och vinden var inte optimal. Jag hoppades ändå få chansen att få fram råbocken. Efter 5 mins lockande fastnade hjärtat i halsgropen när jag hörde knak och brak bakom tornet, plötsligt bland träden visar sig en nyfiken svart dovhind. Pulsen gick ner. Timmarna gick och regnet varvades av åskoväder. Jag var envis och fortsatte mitt lockande då och då under timmarna. När jag strax innan kl 08:00 på morgonen tänkte bryta för morgonpasset och bege mig hemåt får jag se något brunrött som rör sig ca 50 meter ifrån tornet ibland sly. Jag smyger upp kikaren och det är BOCKEN! Han har kommit ut precis när regnet har gett sig. Jag får upp min browning x-bolt försiktigt. Han ser aningen oroad ut och rör sig långsamt ifrån mig. Jag får till ett lockläte och han stannar upp, lyssnar och börjar beta slytoppar igen. Han vrider långsamt upp ena sidan precis bakom bogen och jag ser min chans. Han faller på stället i ett aningen högt skott som går ut igenom ena bogen.
Den 11 augusti så började jag en jaktutbildning. En yrkesutbildning på Forshagaakademin i Värmland, strax utanför Karlstad. Det första sju veckorna var intensiva med alla möjliga olika skolutflykter, se tidigare inlägg på bloggen. Så utbildningen har tagit mycket jakttid. September var därför inte så mycket på jaktfronten.
Den 3 oktober begav jag och pappa oss iväg på en resa till Ungern via Jakt i Ungern. Vi hade bokat jaktpaket “Ungern special” och våra förväntningar var på topp. Efter ca 1,5 – 2h bilfärd ifrån Budapest så var vi på plats vid det statliga reviret, Vertezi där vi skulle jaga med varsin guide. Jag fick en engelsktalande och pappa en som mest kunde tyska och få ord engelska, guiderna var far & son och hade jobbat på reviret länge. Där skulle vi främst jaga varsin kronhjort 4-6 kg trofévikt samt hondjur. Redan första kvällen hann vi ut på jakt och det dröjde inte länge innan jaktlyckan hade drabbat pappa, när jag och min guide kom tillbaka till jaktstugan möttes vi av en kronhjortstrofé i trädgården, en fin hjort på ca 4,5 kg och en ålder över 7 år. En perfekt avskjutningshjort för området. Jag drabbades av jaktglädje kväll nummer tre ute på jakt. Både jag och pappa hade turen med oss på resan, vi såg massor av vilt. Kronvilt, vildsvin och vilda mufflonfår som fick mitt hjärta på högvarv. Jag hade glädjen att fälla en hjort på 6,51 kg i trofévikt som efter den obligatoriska mätningen i Ungern höll en bronsmedalj, mitt första kronvilt! Jag fällde också en kronkalv samt ett ungt vildsvin. Pappa lyckades fälla två kronhjortskalvar utöver sin hjort.
Perfekt avslut på sista morgonen ute på jakt. Efter några timmars smyg/vaktjakt så överraskade vi en grupp med “rödgrisar” som var på jakt efter ekollon i skogspartiet som syns i bakgrunden av bilden. När vi promenerar runt så ger guiden mig en knuff i sidan och viskar “wildboars”, ser då att närmsta vildsvinet är fullt upptagen att böka efter ekollon ca 5 meter ifrån oss. Jag ser hur en annan jämnstor gris kommer fram ibland några fällda ekar ca 10 meter bort, guiden ställer upp skjutstödet. Precis när jag får upp bössan så ställer grisen upp sig med perfekt bredsida med huvudet fokuserat i backen i jakt på godsaker. Jag kramar skottet och den faller på stället. De andra vildsvinen grymtar till och det far ekollon åt alla håll när resten av gänget försvinner iväg i samlad trupp in i ett buskage. Ifrån buskaget hörs sedan ett missnöjt grymtande, snarlikt ett morrande. UPPRÖRD sugga! Det bryter tjutet i mina öron, då jag i all hast glömde att ta på mig hörselskydden som komiskt nog satt fastklistrade på huvudet. Svårt att komma ihåg allt i stundens hetta. Jag var glad ändå, där på plats ligger en fin liten rödgris. Mitt första ungerska vildsvin.
Oktober-november bjöd på en del jakter med skolan. Bland annat en hundjakt efter rådjur, där jag var med som jaktledare och jag satt med då min pojkvän testade på att jaga. Vi är enbart två kvar nu på jaktinriktningen på yrkesutbildningen men det är många som går fiske, ca 22 stycken, varav min pojkvän som också har börjat bli intresserad av jakt. Denna jaktdag med klassen bjöd däremot inte på någon jaktlycka, men det var en del fina rådjursdrev och det var flera ur klassen som såg vilt. I november höll vi två på jaktdelen också i en älgjakt med löshund vid Hasselfors för gymnasieelever ifrån Forshagaakademin, det var älg i pass, men oturligt nog olovlig älg! Kul att testa på rollen som jaktledare och det var ett par givande dagar i skogen.
Vi på YH fick också hänga med gymnasieeleverna ännu en gång till Hasselfors, men då som passkyttar vi också. Den dagen så fälldes en älgkalv av en av eleverna, hans första älg! Annars så var det lugnt hos övriga skyttar. En fin dag i skogen med Forshagaakademin.
I december däremot så hade jag äntligen fixat klart allt till min Mauser M12 Extreme som jag vann i Allt om Jakt & Vapens läsareberättelse tävling. Jag hade fixat ljuddämpare, en stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikarsikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Super tack till hjälpen går till Jaktia Örebro som fixade gängning och montering av ljuddämparen. Efter inskjutning med 4 stycken skott så blev jaktsuget stort. Jag och pojkvännen begav oss ut i några nätter på vildsvinsvak. De två första nätterna var det lugnt, inga vildsvin i sikte när vi var ute. 3:e natten gillt så dök det upp ett gäng med årsgrisar efter ett par timmars vakande, en av dem, en liten gylta sprang 4 meter innan hon låg efter en träff som vid skottplatsen vittnade om ett perfekt lungskott. Fin invigning av mitt nya jaktvapen!
Året slutade inte där. Juldagen så var det en händelse utöver det vanliga. Runt kl 21:00 på kvällen hör jag hur mamma ropar efter mig. När jag pratar med henne så säger hon att hon mötte en räv i trädgården, en räv som kom oskyggt rakt emot henne där hon stod på trappen in till huset. Väl inne i köket så ser hon hur räven helt oblygt tassar upp på trappen och sätter sig på hundarnas favoritplats i lyktskenet. Jag och pappa beväpnar oss, pappa tar vakt i ett fönster som är på övervåningen ovanför ytterdörren. Jag smyger och knackar på fönster och dörrar för att få iväg den ifrån vår trapp tillslut försvinner den ut i trädgården. Jag ser den smyga runt men det smäller inte, springer upp när jag ser den fortsätter strosa i trädgården. Viskar vid lekstugan till pappa. Plötsligt stannar den och stirrar nyfiket mot oss mitt på gräsmattan. Två snabba hagelsvärmar och den ligger bara några meter ifrån skottplatsen.
Vi kollar räven och ser inga synliga tecken på rävskabb. Underligt beteende! Mamma menade däremot att den rörde sig annorlunda, kutigt med ryggen, men det hann jag aldrig se. Slutet gott och en räv mindre kring vår trädgård och hägnet. Räven visade inga tecken på skabb, men det sköts en hårt angripen skabbräv veckan innan.
Det var avslutningen på året 2014. Ingen mer jakt innan det nya året kickades igång! Önskar er ett år med jaktglädje och att ni får uppfylla någon jaktdröm, det blir inte bättre än så. Skitjakt på er!
Min Skottlandsresa
Nu i juni så var jag på mitt första besök någonsin till Skottland. Jag var på besök hemma hos min gästbloggare Brent Norbury som jag lärde känna för över ett år sen genom chattande först på Instagram och sedan timtals av chattande på Facebook. Vi hade mycket gemensamt och på så sätt blev vi snabbt goda vänner.
Han hade en hel del erfarenhet av Sverige då han har varit här på både jobb samt jakt tidigare. I årskiftet av 2013 så frågade han om han fick komma och hälsa på hemma hos mig. Jag sa att det fick han gärna göra då han längtade tillbaka till Sverige. Så i mars tidigare i år så hämtade vi upp honom ifrån tågstationen i Hallsberg och han hade sedan en “weekend” hos oss. Han hade fått stanna längre än 3-4 dagar om det hade funnits tid, men jag hade fullt upp med jobbutbildning just vid den tiden. Han hann i alla fall få se en glimt av vad vi jobbar med gällande gården. Under maj månad så började vi prata om att jag skulle komma över och besöka honom i juni. Jag lyckades få en ledig lucka ifrån jobbet mellan den 14 juni till den 23 juni. Så det blev bokat med kortvarsel och vilken spänning att få besöka Skottland för första gången, dessutom helt själv. Ingen annan vän eller familjemedlem hängde med. Första resan på egenhand utomlands och vad jag såg framemot det. Ett eget äventyr.
Den 14 juni så var det dags att flyga till Skottland för att stanna där fram till den 23:e juni. Först tåg upp till Stockholm och vidare mot Arlanda. Första flyget gick till Bergen i Norge, där blev det först riktigt knapert med tid. Jag kände mig ovan med att boka flyg på egen hand och såklart så lyckades det trassla till sig. Jag lärde mig en läxa att inte lita på researrangörers reseförslag, det var verkligen för kort mellan flygen men det löste sig och jag kom i väg på flyg nummer två mot Edinburgh. Däremot kom inte min resväska fram hela vägen, frustrerande då det var lördag och de inte kunde ordna tidigare leverans än måndag.Resväskan hamnade istället i Oslo för en stund. Så jag stod där snopet med mitt handbagage som mest bara innehöll min laptop och nikonkamera samt objektiv.
Väl på flygplatsen så mötte Brent upp mig med sina föräldrar då det var två timmars bilfärd syd ifrån Edinburgh som de bodde. Vi begav oss mot Dalry, Dumfries and Galloway. Först var landskapet liknande det svenska, det var ganska platt och en hel del fält med små skogsdungar. Men plötsligt började berg och kullar växa fram allt mer. Sagolikt landskap med flera hundratals får som betade de gröna kullarna. De flesta husen har en gammaldags och lantlig charm. Inga nya eller moderna hus här, verkligen en charm i det.
När vi väl var framme så bjöds det på middag. Middagen hölls vid Strahanna Stalking där Brent jobbar som jaktguide vid hjortjakter, Strahanna Stalking ägs av Bente och Thure Holm. Det bjöds på kött av Kronhjortskalv med rostad potatis med annat smått och gott, det smakade minst lika gott som det låter! Solig och ljuvlig kväll, men knottens paradis så det blev att sitta inomhus när solen började gå i moln. Utanför huset syntes det en råget betandes med lekande tvillingkid. En sådan vacker syn efter en heldagsresande! Dagen efter var det dags för jakt under min tid här så skulle vi jaga på Brents jaktmark. Alla mina jaktkläder var i resväskan så jag fick låna jaktkläder av Brent som hade gott om jaktkläder. Jacka samt byxor passade perfekt. Det var en oerhört lättnad då det inte är så roligt med alltför stora kläder när det var mycket kullar att ta sig framöver. Vi begav oss ut för jakt på Brents mark.Första dagen så såg vi många rådjur, men det mesta var rågetter eller ungbockar. Små och nätta pinnbockar eller fyrataggare. I förstahand var vi ute efter en råbock i “mogen” ålder som gärna skulle ha sextaggar. Så de bockarna vi såg den dagen hamnade enbart på bild. En av dem kom och promenerade på så nära som 40 meter, då vi hade stannat upp i tron av att det var en större bock. Ingen jaktlycka den dagen. Men många upplevelser rikare. Verkligen ett speciellt landskap för smygjakt. Lugnkväll men verkligen fullfart med jakt större delen av dagen. 
Dag 3 – Vi möts vid frukost kl 04:30 på morgonen och vi lyckas komma iväg på jakt strax efter kl 05:00. En kort biltur till Brent’s jaktmark och sedan så var det att smyga sig fram så tyst och lätt som möjligt. Hans mark var omväxlande med planteringar, kullar och en hel del fältmark. Rådjuren de fanns överallt men var stundtals svåra att smyga sig in på och ett par gånger under morgonen hörde vi hur det stod en missnöjd råget och skällde inifrån en plantering. På väg ut till marken hade vi däremot sett en fin större bock som var minst fem-sextaggare. Vacker råbock men på fel område. Så vi fick bara ta några foton av bocken innan han tröttnade på oss och försvann iväg in i en granplantering. Granplanteringar fanns det gott om överallt. Bästa sättet var oftast att ta sig igenom dem då det fanns som brandgator igenom planteringarna. Då ca 5-15 meter där det var enbart gräs och ibland var det ännu större öppningar så vi spenderade mycket tid på att smyga igenom sådana för att kolla efter råbockar. Under morgon pyrshen så fick vi se 6-7 rådjur och då lyckades vi blandannat smyga oss in på en ung råbock med femtaggare på så nära som 20 meter. Plötsligt brakade det till alldeles intill oss och där kom råbocken rusandes med en granplantering i sikte. Han stannade till men det fanns inte tillräckligt med tid för att sikta in sig på bocken innan han var försvunnen till skogs. 
Under den dagen fick vi även syn på en bock som gick och betade alldeles intill en plantering på en kullsida, den var då först ca 600 meter ifrån oss så vi påbörjade smygandet. Men bocken bestämde sig för att lägga sig ner ibland buskar så han blev osynlig där i kombination med det höga gräset. Vi kröp och åla in på ca 180 meter ifrån bocken och låg ner där en stund i hopp om att han skulle börja gå och beta igenom. Knotten hittade oss först och vi bestämde oss för att smyga upp på kullen där bocken låg för att sedan upp bakom honom. Små steg och sakta genom det över halvmeter långa gräset och tillslut fick vi syn på honom på bara 20 meter ifrån oss i gräset. Forfarande liggande där och idisslande. Men nu fick vi se att hornen som sträckte sig över öronen endast var en ren pinnbock, en dessutom mycket lovande ungbock. Så vi stannade en stund och iakttog honom tills han reste sig för att beta igen då han lyckades få se oss och sedan bar det iväg för råbocken. Vi störde minst sagt hans lunch. Oerhört spännande ansmygning men ändå ingen besvikelse över att det inte var en skjutbar bock. Det var en rolig upplevelse med vacker utsikt och fina vyer samt en uppbyggd spänning. Kvällen var däremot lugn, då vi enbart fick se rågetter med kid. Vi såg också en och annan kronhjort under dagen. Men då bara hindar och kalvar som hade upptäckt oss först. Vi kom nära flera råbockar den dagen, men alla var alldeles för unga och små råbockar. 
Dag 4 – Ännu en tidig morgon som den föregående. Dåligt med råbocks observationer den morgonen. Nästan enbart rågetter tills jag får syn på en råbock, en sextaggare som står och solar sig i en granplantering. Han är bländad av solen som ligger i ryggen på oss men det ser ändå ut som att han står och lyssnar efter oss. Vi försöker smyga oss närmare men han försvinner in bland träd. Vi försöker vänta ut honom men vi misstänker att han har lagt sig ner under träden. Vi smyger runt och försöker få syn på bocken men det slutar med att vi råkar skrämma ut honom ur planteringen. Han försvinner iväg i höga språng utan något tecken på att han tänker stanna igen. Vi försöker få honom att stanna upp men det är lönlöst. Vi ser hur han tar sig över dalen in i en stor plantering. Vi ger upp och börjar promenera tillbaka till bilen för att åka vidare. 
Senare den dagen får vi se en sextaggare som går ute och betar på ett fält omgivet av stenmurar. Vi lyckas smyga oss in på 80 meter ifrån den råbocken. Jag tar stöd mot stenmuren och Brent sitter brevid. Bocken går och betar lugnt och stilla och rör samt vrider på sig ständigt. Efter vi har suttit i ca 10 minuter och iakttagit bocken så börjar han gå mot en skogsdunge och närmar sig en svacka där han kommer försvinna om han kommer fram. Han stannar efter 10 meter för att spana sig omkring. Jag håller bakom bogen då han står aningen snett ifrån oss .Bocken tar något steg efter skottet för att sedan falla ihop pladask,bra träff. Äntligen! Vilken lyckan och vilken härlig dag för min första skottska råbock. Det är ca 20 + och strålande solsken. Helt ljuvligt väder. Vi smyger fram och bocken ligger på plats. 
På eftermiddagen åker vi iväg och kollar in Galloway foresst park. Största sevärdheten där (enligt min åsikt) var ett hägn med vildgetter. Vi såg över ett 30 tal i hägnet och de hade en mycket fin inhägnad. Ett stort berg och getterna såg ut att stormtrivas. Vi såg några riktigt fina bockar där och det skulle vara kul att testa jakt på vildgetter någon gång antingen i Skottland eller Irland! 
På kvällen så smög vi ut med skjutkäppen igen och en 22:a för kaninjakt. Något som jag aldrig hade provat på tidigare och som visade sig vara riktigt kul! Spännande att vänta in kaninerna och sen få dem på rimligt skotthåll. Jag lyckades skjuta 4 st kaniner den kvällen men vi såg betydligt fler än så. En hel del kaninungar som var alldeles för små. Vi försökte att inte skjuta gamla kaniner, de som var medelstora och inte helt fullvuxna var lämpligast för mat och mest delikata samt de hade troligtvis inte ungar än. Dag 5 – Relativt lugn dag. Ingen morgonjakt. Vi smög runt en heldel under dagen och kvällen för att leta efter råbockar, men vi såg enbart någon råbock som var för liten för avskjutning samt rågetter som hade upptäckt oss först. Vi såg en stor hanräv men jag fick aldrig någon skottchans som kändes bra för skott så avstod. Trevligt att få se allt vilt däremot. Finns verkligen gott om rådjur men de stora råbockarna är däremot svåra att hitta vid den här tiden på året! 
Dag 6 – Utflyktsdag! Tidig morgon men inte för jakt. Nu var det dags att bege sig till ön Arran för en dagsutflykt. Det sägs att hela skottlandsnatur rymms på den ön och det finns ett gott bestånd av kronhjort där. Det tog ca 1,5-2 h att ta sig till ön med bil,buss samt färja. Fantastisk utsikt redan ifrån färjan. Väl framme på ön besökte vi Brodick castle. Imponerande samling av kronhjortstroféer inne i slottet! Slottet var ett museum med fotoförbud, men det fanns mycket fint att se där. Vi hann däremot inte att se hela ön men det var ändå en trevlig dag.
Dag 7
Vi styckar och fixar i ordning råbocken samt flår och styckar kaninerna. Det tar större delen av förmiddagen så det fanns ingen tid för jakt på morgonen. Efter lunch eller “second breakfast” mitt på dagen så beger vi oss ut för att leta efter råbockar igen. Det är lugnt och stilla samt oerhört varmt mitt på dagen. Vi ser inte ett rådjur under dagen. På kvällen får vi se några rågetter med kid, men på för långt håll för fotografering.
Dag 8
Dags för tidig jaktmorgon igen. Vi smyger runt på Brents jaktmark i närheten av hans hem. Plötsligt får vi syn på en råbock! Horn över öronen och det ser ut att vara en fin bock som går och betar ute ensam på en äng. Bocken är ca 250-300 meter bort så vi börjar ansmygningen. Vi går sakta på huk och försöker dölja oss så mycket som möjligt men det är relativt öppen mark att smyga på så vi kan inte gömma oss bakom nånting utan vi går mer eller mindre helt öppet mot bocken. Vi sätter oss gång på gång och kollar in råbocken. Det är svårt att bedöma taggantal med det ser ut som en skjutbar bock. När vi är ca 50 meter ifrån den ser vi att det inte är en sextaggare utan en hög fyrataggare. Jag har bockfeber så det är något sanslöst och Brent frågar om jag vill skjuta bocken ändå och jag svarar såklart “ja”. Efter att ha byggt upp all den spänningen med ansmygningen så kände jag mig mer än redo när vi satte oss och jag tog knästöd. Men nu var det bara att vänta så bocken skulle synas lite bättre då han var bakom några buskar. Plötsligt kliver han ut med bogen och Brent säger att det är klart att skjuta. Bocken hoppar till i skottet och rusar 20 meter innan han faller ihop.
Lugnt sedan resten av dagen. Hem och ta reda på råbocken samt lägga huvudet i blött inför hornkok till kvällen.
Dag 9
Jakt på morgonen. Trött och sliten. Vi såg bara något enstaka rådjur, get och liten bock. Så var inte ute så länge. Dagen blev det att åka runt på utflykter och fotografera. Sedan försöka fixa bockhornen så mycket som möjligt innan vi packade ner dem i resväskan.
Råbocken till vänster är kokt utan tvättmedel i kastrullen och den till höger kokades med tvättmedel. Tydligare skillnad i verkligheten än på bilden. Men tvättmedlet är bra då det har blekande effekt på pannbenet.
Dag 10
23 juni.Hemgång! Idag så blev hemlängtan stor. Borta bra men hemma bäst passade verkligen in idag. Bilresa och sen flygresa gick mycket bra och sedan även tåget hemåt. Lång dag då det verkligen tillslut blev en heldag med resande. Väl hemma så var det lugnt och stilla. Lite regn först men sen klarnade det upp. Jag var hemma runt 19:00 och 20:55 så hade jag otroligt nog fällt en fin liten galt på 20 kg i slaktvikt. Bästa “välkommen hem” presenten och kul att jaga lite igen hemma i Sverige. Så det var verkligen tio dagar fulla med nya äventyr och jaktlycka.
Ett speciellt tack till Brent och hans familj för all gästfrihet och en trevlig visit till Skottland. Ni var verkligen underbara och jag kände mig “hemma” hos er. Stort tack till er!
Kika gärna in Brent Norburys jaktblogg här – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/
Full fart framåt!
Lite uppdatering om mufflonlammen ifrån inlägget “mufflonräddning”. Det har gått otroligt bra med lammen. Den 29 maj blir de 3 veckor gamla. Alla tre är pigga och krya. Även minsta lilla baggen som hade ett par riktigt tuffa första dygn i livet. Vi fick sondmata honom de två första dygnen och han hade svårt att hålla värmen. Så pass illa att han fick vara nerbäddad första kvällen framför tvn samt vara ett par timmar i sängen inlindad under täcket. Dygn tre däremot piggnade han till och nu håller han jämnt tempo med de andra lammen, men det märktes att väldigt väl att han var förtidigt född egentligen, han kunde först stå när han var ett dygn gammal samt dag 3 kunde han öppna ögonen ordentligt.
Nu bor lammen med två andra flasklamm som är drygt två veckor äldre. De trivs riktigt bra tillsammans! Ett av de äldsta lammen är boss över gänget. Ett stort bagglamm som är nyfiken och lite tuffare än de övriga. Totalt två bagglamm och tre tacklamm.
Nu får lammen välling i lammbar så att man slipper mata alla med nappflaska, vilket är ganska omständligt och tar tid då det är fem stycken. Lammen har funnit varandra men de får vänta ett par månader till innan de flyttar ut i hägnet till tackorna och de andra lammen.
Tackorna däremot har noll tolerans till flasklammen och ger sig gärna på dem med sparkar och knuffar om de kommer åt dem. Då de beter sig annorlunda jämfört med de andra fåren så brukar de ta ett par månader innan de kommer in i “övriga gänget”. Men först behöver de växa till sig!
Här nedan följer lite bilder på lammen…
Tidigare flasklammen Fiona samt Jasmin på besök hos lammen med deras årslamm. Bra att flasklammen får vänja sig vid andra får och samtidigt får de lära sig mer “normalt fårbeteende”. De åkte på några smällar och utfall av tackorna. Lite beroende på att de var aningen kaxig mot dem och samt att de beter sig “udda” jämfört de andra fåren.
Afrika troféerna
Det är så kul nu med alla afrika troféerna uppe på väggen. Så många fina jaktminnen och upplevelser samlade på en och samma vägg. Det känns helt underbart och nu längtar man tillbaka igen! Fast nu är det däremot lite dåligt med plats.
Nästa gång blir det Namibia och vi funderar på att åka dit nästa år! Fortsättning följer!
Sista bilden är på pappas nya trofévägg. Zebran och de två impala troféerna är ifrån senaste resan!
Besök ifrån Skottland!
Förra helgen den 14-17 mars så hade jag besök av min gästbloggare Brent Norbury ifrån Skottland! Första gången som vi träffades men inte hans första Sverige besök. Han har ett par gånger tidigare besökt Sverige för jakt och semester samt även jobbat i Sverige med jakt under en period. Den här gången var det bara för besök!
Helgen bjöd på vackert väder så vi åkte i väg till skjutbanan en dag för att testa att skjuta med svartkrutsvapen, då Brent aldrig hade testat det. Jag glömde min nikon kamera hemma men lyckades få en bra actionbild med mobilen!
Det bjöds även på grävlingsjakt samt kråkjakt under helgen. Vår wachtel korall hittade en grävling under vår ladugård i hägnet, där får de inte bo så det blev en snabb och smidig skyddsjakt då hon höll kvar den med ståndskall! Brent höll vakt men det var min pappa som lyckades få skottchans på grävlingen. Däremot sköt Brent en kråka med min 30.06, hans första svenska kråka!
Kvällen innan Brent kom hem till oss så hade även pappa hämtat hem afrika troféerna ifrån resan 2013. Så det blev att göra om troféväggen på fredagen då jag kom hem ifrån fem dagars jobbutbildning i Stockholm. Det var spännande och roligt att äntligen få hem grejerna! Fullt med saker högt och lågt i mitt rum, bland annat så var hela sängen full av troféer!
Fler bilder ifrån färdiga resultatet med trofévägg kommer i ett annat inlägg!
Under helgen åkte vi även på viltsafari på Boo. Då det redan börjar bli vår på riktigt så var det mycket djur i rörelse! Vi såg flera hundra dovhjortar och lyckades få en del bra bilder, här nedan så kommer några av mina bilder! Rolig bonus att också lyckas få bild på en råbock,inte så ofta de vill visa upp sig!
Rolig helg och extra kul med besök ifrån utlandet! Alltid kul att knyta nya kontakter och det ska bli spännande att besöka Skottland i framtiden!
Mer om Brent’s besök hemma hos mig kommer på hans blogg – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/blog/
Månadens bild mars 2014 – Svenska Jägareförbundet
En av mina bilder ifrån fjolårets dovhjortsbrunsts fotografering av vilda dovhjortar blev vald till månadens bild i mars på Svenska Jägareförbundets hemsida! Jätteroligt och andra gången nu som jag har lyckats få titeln månadens bild där! Första gången var i november 2011, då en bild på två stycken mufflonbaggar ifrån hägnet! Det var första gången som det publicerades en bild av mufflonfår som månadens bild.
Här hittar du bilden – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/2014/mars/
Här nedan är mina bilder som har lyckats få titeln månadens bild!
Här kan du läsa mer om “Månadens bild” – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/
Mina bilder får inte kopieras eller spridas utan min tillåtelse.
Årets första mufflonjakt
Första mufflonjakten för året hölls under första dagarna i mars. Två stycken norrmän ifrån Trondheimstrakten var jaktgäster hos oss. Det fälldes tre stycken fina mufflonbaggar under helgen, guldmedalj på 87 & 83 cm (206,6 poäng) samt silvermedalj på 76 & 77 cm (195,7 poäng), den sista höll ett par poäng under bronsmedalj då hornlängden var på ca 64 -65 cm. Baggarna bedömdes hos en trofébedömare ifrån Riksjägarna innan de lämnade Sverige. Mycket trevlig helg med spännande smygjakter med mig som guide i det härliga vårvädret! Baggarna kommer att bli vackra bogmontage och fina jaktminnen.
Fler trevliga jakter på mufflonbaggar väntar under våren! Fullbokat just nu för året 2014 när det kommer till jakt efter mufflonbaggar! Inga fler guld eller silver djur för jakt däremot. Det är mer exklusiva troféer så det finns inte för jakt varje år. Så ser framemot mer mufflonjakt i april-maj!
Borntohunt - Alexandra Hellström 