ÄNTLIGEN dags för lite hjortjakt!

I helgen som var så var det äntligen dags för hjortjakt. Dels för egen del samt som jaktguide på vår gård. Två jägare var inbokade, var för sig. En vän samt en som jägare som jag aldrig hade mött tidigare. Alltid kul att träffa på nytt folk och verkligen det som jag tycker är spännande med själva guidningen.

Eftersom jag sedan den 11 augusti bor uppe i Forshaga som ligger i Värmlands skogar så hade jag inte hållit lika järnkoll på dovhjortarna i år. De två sista veckorna innan de fejar så utvecklas de ibland otroligt mycket. Skillnaden är oerhört tydlig dag för dag, vilket är intressant att följa. Men i år hade jag missat detta, men jag kände ändå att jag hade bra koll på vilka hjortar som lämpade sig för jakt.

Jag kom hem på fredag eftermiddagen och jakten skulle ske lördag samt söndag. Jag hade en del tid innan mörkret skulle lägga sig när jag rullade in på gården så jag bestämde mig för att det trotts allt skulle vara bäst att bege sig ut och spana in hjortarna innan solen gick ner. Så jag kastade snabbt om och tog med kameran ut en sväng. Spänning att smyga ut och faktiskt nu få se dem med fejade horn, vilken skillnad och vilken ståtlig grupp med herrar! Dovhjortar i sommarpäls är bland de vackraste vilt i mina ögon.

Dagen efter kände jag mig mer än redo. Men jag märkte direkt under morgonen att hjortarna var rätt så nervösa. Inte lätt att smyga sig in på hjortar, speciellt inte hägnade. Jag och min vän lyckades smyga och krypa oss in 200 meter ifrån den vilande och idisslande herrgänget. Där låg de ett bra tag innan de började sakta men säkert bege sig ut ifrån skuggan för att beta. Vädret var härligt med svag bris och sommarvärme, upp mot 23 grader varmt, vilket är mer än godkänt för att vara september månad. Hjortarna däremot var dagen i ära mästare på att klumpa ihop sig. Det märktes tydligt att kraftmätningen inför brunsten ännu inte hade påbörjats, då de fortfarande var väldigt vänskapliga. Timmarna gick och hjorten som vi var ute efter kändes omöjlig att nå. Hela tiden någon annan hjort framför eller bakom eller alldeles för nära inpå.

Plötsligt några timmar senare och när hjortarna vaksamt stod och spanade in oss efter att vi hade råkat röja oss. Så får jag se en brun/röd rörelse i ögonvrån i en annan del av hägnet. Jag såg direkt att det inte var varken ett dovvilt eller ett mufflonfår. Räv på sorkjakt! Räven trippa runt utan att ägna en tanke åt att det var människor mindre än 120 meter bort. Fokuset låg helt enkelt på att få tag i sork. Jag sa åt min vän “Skjut räven” samtidigt som jag lyfte skjutkäppen i rävens riktning. Min vän hade aldrig innan skjutit räv så han tvekade inte en sekund. Hans puls gick upp till max, alltid en oerhörd spänning med ett nytt vilt! Skottet gick och räven föll pladask på plats. En fullvuxen rävhane som hade börjat att få skabb, sårig kring nosen och knottriga öron. Välgärning och bra för viltvården! Sen att få med när någon skjuter ett nytt vilt för första gången, det är otroligt kul! Vilken jaktglädje!

10660292_841906415828247_5759994385998535080_n

Däremot hjortarna stod inte kvar efter skottet. Solen hade börjat att gå ner så vi höll på tills dimman låg tät. Sedan var det upp och påt igen morgonen därpå. Vi lyckades då komma åt hjorten och glädjen för både mig som guide samt min väns var oslagbar. Fint avslut på en spännande helg för honom!

3109

3159

Nöjd vän som begav sig hemåt sedan med ett stort leende på läpparna!

Senare på förmiddagen så var det återigen dags för jakt. Nu en hjort som var några år äldre och betydligt grövre. En hjort som jag hade hoppats mer på men som inte utvecklades som jag hade hoppats. Nu fanns det även yngre hjortar med mer potential så hans tid var ute.

Hjortens största misstag var att han som vanligt tog ledarrollen och kom ut långt före de andra hjortarna. När han skulle stanna upp och vänta in de andra som hade halkat efter så stod han perfekt, ren bredsida och fint kulfång. Jag gav klartecken för skott och det satt perfekt! Hjorten tecknade klockrent och flykten blev runt 50 meter. Härligt avslut på en fin helg!

3227

Advertisements

Besök ifrån Skottland!

Förra helgen den 14-17 mars så hade jag besök av min gästbloggare Brent Norbury ifrån Skottland! Första gången som vi träffades men inte hans första Sverige besök. Han har ett par gånger tidigare besökt Sverige för jakt och semester samt även jobbat i Sverige med jakt under en period. Den här gången var det bara för besök!

Helgen bjöd på vackert väder så vi åkte i väg till skjutbanan en dag för att testa att skjuta med svartkrutsvapen, då Brent aldrig hade testat det. Jag glömde min nikon kamera hemma men lyckades få en bra actionbild med mobilen!

BildBild

Det bjöds även på grävlingsjakt samt kråkjakt under helgen. Vår wachtel korall hittade en grävling under vår ladugård i hägnet, där får de inte bo så det blev en snabb och smidig skyddsjakt då hon höll kvar den med ståndskall! Brent höll vakt men det var min pappa som lyckades få skottchans på grävlingen. Däremot sköt Brent en kråka med min 30.06, hans första svenska kråka!

Bild

Kvällen innan Brent kom hem till oss så hade även pappa hämtat hem afrika troféerna ifrån resan 2013. Så det blev att göra om troféväggen på fredagen då jag kom hem ifrån fem dagars jobbutbildning i Stockholm. Det var spännande och roligt att äntligen få hem grejerna! Fullt med saker högt och lågt i mitt rum, bland annat så var hela sängen full av troféer!

BildBild

Fler bilder ifrån färdiga resultatet med trofévägg kommer i ett annat inlägg! 

Under helgen åkte vi även på viltsafari på Boo. Då det redan börjar bli vår på riktigt så var det mycket djur i rörelse! Vi såg flera hundra dovhjortar och lyckades få en del bra bilder, här nedan så kommer några av mina bilder! Rolig bonus att också lyckas få bild på en råbock,inte så ofta de vill visa upp sig!

BildBild

BildBild

BildBild

Rolig helg och extra kul med besök ifrån utlandet! Alltid kul att knyta nya kontakter och det ska bli spännande att besöka Skottland i framtiden!

Mer om Brent’s besök hemma hos mig kommer på hans blogg – http://www.brentnorburyhunting.co.uk/blog/

Månadens bild mars 2014 – Svenska Jägareförbundet

En av mina bilder ifrån fjolårets dovhjortsbrunsts fotografering av vilda dovhjortar blev vald till månadens bild i mars på Svenska Jägareförbundets hemsida! Jätteroligt och andra gången nu som jag har lyckats få titeln månadens bild där! Första gången var i november 2011, då en bild på två stycken mufflonbaggar ifrån hägnet! Det var första gången som det publicerades en bild av mufflonfår som månadens bild.

Här hittar du bilden – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/2014/mars/

Här nedan är mina bilder som har lyckats få titeln månadens bild!

BildBild

Här kan du läsa mer om “Månadens bild” – http://jagareforbundet.se/aktuellt/foton-och-film/manadens-bild/

Mina bilder får inte kopieras eller spridas utan min tillåtelse.

Sista bilderna ifrån årets dovhjortsbrunst

Tänkte passa på att ladda upp lite bilder ifrån årets dovhjortsbrunst som nu verkar vara över. Inte hört ett dovhjortsbröl sedan i lördags. För precis en vecka sen så begav jag mig åter ut med kameran till den svarta dovhjortens brunstplats. De blev som vanligt mycket ålande och krypande, men dovhindar är inte de lättaste att överlista. Alltid ser de eller hör något. Jag blev upptäckt ganska tidigt av hindarna, en av dem visade sitt missnöje genom att skälla på mig. Men de såg nog inte riktigt vad jag för något när jag låg och spanade på dem med kameran i högsta hugg mot en tall. Så de valde att stå kvar och stirra på mig. Den svarta helskoveln hade fullt upp med att hålla reda på sina damer. Samtidigt så hördes det också ytterligare en helskovel mindre än 150 meter ifrån hans brunstplats. Någon som försökte stjäla lite av hans hind harem, troligen en betydligt yngre hjort. Efter att legat på mage i blött mossa i över 30 minuter så började jag bli ganska less med kramp i armbågar av att hålla kamera uppe.

Så jag satte mig upp mot ett träd och i väg for hindar med helskoveln efter sig. Otur tänker jag när jag ser deras rumpor försvinna in bland buskar över 100 meter bort. Jag smyger mig in lite mer mitt på själva brunsplatsen och sätter mig bakom ett gäng granar som är ca 20 meter ifrån självaste mitten av brunstplatsen som är full av sparkade gropar och sönder fejjade små granar. Jag börjar kolla igenom bilder på kameran och blir lite smått besviken. Inte speciellt många bilder samt de är inte speciellt bra, då man på de flesta endast ser rygg eller bara huvud och horn på helskoveln. Plötsligt börjar brölen höras åter igen. De är inte speciellt långt bort!! Helskovlarna brölar i kapp men jag ser ingen av dem. Jag sneglar mot brunstplatsens mitt och där går en ljus halvskovel. Jag smyger fram kameran. Han går runt och luktar på alla fejjade små granar tills han får sikte på en dovhind som står längre bort bland träden. Jag vågade knappt fota eller röra mig då han var ca 15 meter ifrån mig som närmast. Några minuter senare så kommer han åter smygandes tillbaka till mig så då kommer ett guldläge för foto och jag lyckas få en riktigt bra bild när han är ca 20-25 meter ifrån mig.

Bild

Efter bilden däremot så blev halvskoveln lite fundersam och sprang i väg en bit för att åter stanna upp och se sig om innan han bestämde sig att det var bäst att smita i väg och leta efter hindar. Inte lång tid efter det så kommer en spets också fram för att kika läget på brunstplatsen, då han inte får vara med hindarna för brunsthjorten. Den också väldigt nära mig,rättare sagt ca 10 meter. Så nära att jag inte vågade röra mig med kameran utan de fick bli några bilder när han var på väg fram. Då jag inte ville skrämma i väg honom.

Bild

Efter ca 40 minuter så dyker helskoveln upp igen med några hindar. Han har fullt upp med att få ihop dem på ett och samma ställe så det blir mycket springande fram och tillbaka med hindar som inte riktigt vill samarbeta. Samt andra handjur som stör det. Väldigt rörigt och hindarna är nästan lika högljudda som hjorten. Mycket pipande och försök till att gömma sig under granar och andra buskar.

Bild

Bild

Bild

Hjorten hade det minst sagt besvärligt. Många handjur som försökte sno åt sig hans hindar och hindar som inte riktigt ville vara med på noterna. Under hela tiden såg jag en enda hind som blev betäckt annars sprang hjorten bara runt och försökte jaga ihop dem. Samt jaga bort de andra handjuren som ständigt försökte tränga sig på in bland hindarna. Spetsen var nog bland en av de jobbigaste inkräktarna och han överraskade inte bara hjorten. Jag kollar klockan på mobilen och slänger upp ett inlägg på facebooksidan, då känner jag mig iakttagen. Jag kollar upp och tio meter ifrån mig kollar spetsen lika förvånat tillbaka på mig. Jag släpper inte honom med blicken,släpper mobilen i knät och sakta lyfter jag upp kameran. Jag siktar mot spetsen och kollar in i sökaren. Det är bara grått. Spetsen trampar lite nervöst på stället. Fattar inte riktigt varför det är en buske med ögon som rör sig och stirrar på honom. Jag kollar objektivet och det är totalt igen immat. Jag försöker diskret ta min jacka och torka torrt. Men spetsen far i väg med fyrfota hopp bort mot brölen och alla hindar.

Bild

Bild

Bild

Inte blir det lättare när det plötsligt dyker upp en svart stånghjort bland träden. Han försöker smyga sig in i gänget men får rätt snabbt dra sig undan. Han kommer smygande åt mitt håll. Han kommer också upp nära och kollar läget.

Bild

Bild

Bild

Väntar med spänning redan inför nästa års brunst! Årets var en höjdpunkt på hösten!

Otur

Idag så var jag ute och letade efter ytterligare två stycken brunsthjortar som jag hade lyckats höra igår när det var vindstilla men dessvärre ösregn. Så tänkte i dagens fina väder skulle det passa bra med lite smygjakt med kameran. Men vinden var inte rolig idag, det var en del blåst och vinden bytte ständigt riktning. Så när jag var framme vid ena brunstplatsen så hörde jag inte ett bröl, det här var mitt på dagen så jag vet inte om hjorten hade bestämt sig för en paus eller hade vandrat längre in i skogen. Plötsligt står det en hind på ca 60 meter och blänger på mig. När hon bestämmer sig för att springa vidare ansluter sig ännu en hind med en kalv. Men inget handjur inom synhåll. Typiskt. Andra brunstplatsen hade jag inte lokaliserat men därifrån hördes inte heller bröl, oerhört svårt att höra bröl när det blåser för mycket.

Så när jag kände att det var dags för att ge upp de två hjortarna så gav jag mig i väg till min favorit ( se inlägget “The return of the king”) och hoppades på fotolycka där. Men det gav inte heller någon tur. Otur med hindar som lyckades upptäcka att det inte var ensamma med sin hjort. Skam den som ger sig. Får se om det blir nytt försök imorgon!

Bjuder på några bilder ifrån mina brunstande dovhjortar i hägnet!

Bild

Bild

Bild

The return of the king

Hela året har jag gått och hoppas. Igår så behövde jag inte hoppas längre. Hjorten som jag har följt ända sedan dovhjortsbrunsten 2011 är fortfarande i livet. jag kan inte beskriva den lyckan som kom över mig. Jag blev minst sagt överväldigad.

I år har brunsten börjat långsamt,jag har gått och lyssnat o spanat under veckan. Men det har varit dålig aktivitet. Brunsten i hägnet är inte ens på topp. Inte sett ett enda brunstslagsmål. De har varit betydligt lugnare än vad det brukar vara såhär års.

Jag tänkte först smyga ut direkt på morgonen igår. Men en trög start på dagen sköt upp det. Sedan kom regnet och åskan först efter lunch började det lugna ner sig och solen tittade till och med fram för ett ögonblick. Jag gick ut en sväng i hägnet och kollade läget då jag hörde tydliga bröl ifrån min favorit dovhjorts brunstplats. Jag gick in och slängde ihop kameraväskan samt kikare och tog på mig min mesh lövcamo-jacka samt camohuva.

När jag närmar mig brunstplatsen ekar brölen allt mer över skogen och jag korsar en granplantering, vilket inte alltid är det lättaste att ta sig igenom mer kameraväska. Jag lyckades fastna lite här och där men kom till slut igenom. Sedan följde jag en gammal skogsmaskinväg i kanten på ett gammalt hygge. Rätt snabbt bestämde jag mig för att det var bäst att fortsätta fram genom att krypa då. Så det var bara att offra sina torra kläder mot det alltför genomblöta gräset,dyngsur på ca 10 sekunder. Jag hinner krypa ca 50 meter då det plötsligt står en ljus stånghjort med hyfsade horn och spanar in mig på ca 40 meter. Jag rullar åt sidan utom synhåll och sliter ur kameran ur väskan. Bort med linsskyddet och rullar försiktigt tillbaka. Stånghjorten fattar ingenting och bara står där på stället. Jag ser hur han ser misstänksam ut men inte rädd. Han kanske hoppades att jag var en dovhind. Jag lyckas få flera bilder när han står där och spanar. Jag härmar lite dovhindslock och han kollar förvånat. Men en liten stunds betänketid och sedan travar han ut över ett kalhygge.

Bild

Jag kryper vidare och efter 50 meter så stöter jag på ytterligare en stånghjort, den här gången en svart och med ett avbrutet horn som fort kommer upp på benen och studsar iväg med karaktäristiskt dovhjortsprång. Sätter mig för ett ögonblick på knä och skymtar helskoveln bland träden. Det är fortfarande för dålig sikt. Hjorten är nu ca 200 meter bort. Jag bestämmer mig för att krypa vidare.  Efter ytterligare 50 meter så skymtar jag helskovel i en glänta. Jag lägger mig beredd i position med kameran. Då rasslar det till ibland ett par buskar och plötsligt kommer en dovhind och smyger ca 8 meter ifrån mig. Jag blir rädd för att röja mig så jag trycker kameran mot ansiktet och ligger så stilla det bara går. När hon är ca 5-6 meter ifrån mig hör jag att hon stannar till med ett ryck,jag kollar i ögonvrån och ser hur hon duckar och försvinner in bland meterhöga granar. Jag släpper långsamt ner kameran och när jag hör att hon har försvunnit så kryper jag iväg en bit till för att komma in på perfekt fotoavstånd ifrån hjorten. Jag hittar en tall som jag kan lägga mig emot som stöd. Plötsligt ser jag hjorten på ca 60 meters håll. Först ser jag bara hans skovlar röra sig mellan träden.

Bild

Det är nu jag känner igen honom ifrån tidigare år. Helt makalöst att han har klarat sig ännu en brunst och att hans harem bara har vuxit under åren. Den här gången var det också ett flertal handjur som höll sig runt omkring. Jag såg tre stycken olika stånghjortar samt en till två olika spetsar. Men de fick lägga benen på ryggen när han fick ögon på dem. De fick inte vara med i kampen om hindarna. De fick stå på behörigt avstånd och vara publik.

Bild

Bild

Bild

Bild

När jag sedan har suttit/halvlegat i ca 1,5 h och fotograferat hjorten så satte jag mig på knä för att få annan vinkel. Då när jag fotograferar hjorten så får han plötsligt se mig. Han stelnar till och tar en paus i brölandet. Han stannar upp mitt i ett steg och kollar på mig,men kan inte riktigt uppfatta vad det handlar om. Jag sitter blickstilla och försöker dölja ansiktet bakom kameran så gott det går. Hjorten går nästan rakt emot mig för att sedan vika av åt vänster och åter igen stanna. Nu dyker även några hindar fram ibland granarna. De står långhalsade och spanar emot mig. Ingen verkar direkt fatta vad det handlar om. Några av hindarna och hjorten börjar trava bortåt. Jag börjar locka lite. Hindarna höjer huvudet och vänder nosen upp mot luften. När de sedan börjar smyga i väg tar jag chansen och smiter hem igen. Utan camo-setet hade de varslat mig direkt och sprungit iväg livrädda,så det kommer användas flitigt. Helt skakis och överlycklig över det jag just fått uppleva så går jag hem igen. jag är fåordig senare när jag kommer hem. Men vilken härlig upplevelse i bagaget. Vilken dag!

Bild