Min Jaktpraktik i Namibia

Min Namibia resa via Jakt i Namibia var i huvudsak en jaktpraktik kombinerad med jaktresa. Det var 22 oerhört spännande dagar på plats vid Wekebi Safari Lodge. Jag lärde mig otroligt mycket nytt och jag är väldigt tacksam över den här resan och tiden som jag har spenderat där. Det gav verkligen mersmak och fler resor blir det i framtiden!

Under den första tiden när vi var den stora gruppen ifrån Sverige, följde jag med som fotograf/filmare under jakterna. Jag hjälpte också till med att “hitta” vilt, det är inte alltid lätt i det landskapet där vi jagade. Då många av vilten smälte väl in ibland bergen. Inte heller helt enkelt att första gången nere i Afrika veta vad alla vilt är för något, jag har ändå varit till Sydafrika innan och pluggat på djurlivet för att ha någorlunda koll på hur de ser ut samt beteende. Men jaktguiderna och spårarna är fenomenala på att se vilt på håll, man slutar aldrig att förvånas helt enkelt. En “fläck” i bergen som visar sig var en stor kudu eller bergszebra, man känner sig blind ibland. De blir lite att man får den där tävlingskänslan att försöka hitta och upptäcka vilt före proffsen, men de är svårt fast roande när man väl är ute på jakt. Nåt som jag lyckades slå guiderna med att upptäcka var Klipspringers, en av de mindre antiloperna som trivdes bäst i bergen. Bergzebra och kudu var några av växtätarna som smälte bäst in i omgivningarna. Vi såg aldrig leopard eller gepard under våra utflykter, men spår syntes dagligen efter båda arterna. DSC_0555

DSC_8330

DSC_9329

Klipspringer, en riktigt gammal och ärrad hane. Antilopen lever i par som håller livet ut, ungen stannar med föräldradjuren tills den hittar en egen partner. Utmärkta bergsklättrare med “gummiklövar”. Pälsen består av ihålliga hårstrån som fungerar som stötdämpare om de faller på klipporna. De springer och står oftast på tå. Dricker i stort sett aldrig vatten, enbart dagg på växter. Häftiga små djur och framförallt svåra att komma nära! 

redh

En ståtlig och gammal Röd koantilop tjur (Red Hartebeest) som blev mitt sista vilt i Namibia för denna gång, den fälldes den 16 augusti som är ett heligt datum hemma. En av afrikas snabbaste antiloper och en av de antiloper med bäst syn.Helt klart en utmaning som heter duga att jaga dem. Flera gånger man misslyckades på grund av att det var svårt att hålla sig tillräckligt dold för dem i det öppna landskapet. Vid minsta oro ser man dem bara springa och springa. De kan springa oerhörda sträckor utan att stanna.Sista jaktdagen lyckades vi överraska några tjurar mellan bergen. Vi förstod först storleken på denna tjur när vi hade den hängandes i slakteriet. Ett bogmontage blev ett måste på denna tjur som höll hela 26 inches på det längsta hornet, rekordet på antilopen ligger på 27,5 inches och var guidat med samma PH som jag jagade med denna gång, Francois Bergh. 

DSC_1712

Bland de uppgifter som jag fick under min praktik var att hänga med och lägga ut nya saltstenar samt kolla vart de planerade att bygga gömslen vid några olika vattenhål i området. Jag hjälpte även till med att skriva statisk över troféer samt mäta troféer. Namibia är mycket noggranna med troféjakten och troféerna måste hålla vissa storlekar för export, det gällde alla antiloper och en del arter behövde särskilda tillstånd, man vill inte exportera för “små” troféer samt en del arter klassas i landet som hotade. Mycket pappersarbete men bra för viltstammarna. Helt klart intressant arbete samt alltid spännande att se viltförvaltning i andra länder. Drömmen att agera PH själv på plats blev inte mindre. Det vore riktigt häftigt att få testa på nån gång. Jag lärde mig otroligt mycket om jakt och vilt i Namibia under min tid där.

Att få spendera dagarna med en PH var riktigt häftigt och kul. En helt annan inblick i livet där än att bara komma som en “turist”. Jag fick till och med ett eget “guide” rum. Inte alls lika flådigt och lyxigt som jaktgästernas rum, men de kändes mer som “hemma” för mig.

Nedan är en länk från NAPHA’s (Namibia Professional Hunting Association) med minimum mått för export utav troféer.

Minimum_Measurements Namibia NAPHA

Under min praktik som också för mig var en jaktresa fick jag chans att vara med och jaga en hel del olika vilt samt jag lyckades under denna resa totalt fälla 7 stycken arter. Oryx,vårtsvin,kudu,Bergszebra, Vitsvansad gnu, Babian och Röd koantilop.

Att jaga babianer gjorde jag en hel del under min praktik. Dels för de är en hel del problem med babianer. Fara för tamboskap samt de kunde verkligen förstöra för farmare. Det var mängder av babianer i området och vi såg dem nästan dagligen under våra utflykter. Skygga och svårjagade djur med oftast mycket långa skotthål och de var ständig i rörelse. Bergen var deras trygghet. Så fort de ana fara var de påväg till topparna. Ofta hörde man deras vrål ifrån bergen.

DSC_1059

Bergszebra fällde jag under min praktikperiod, de behövdes påfyllt i frysarna på Wekebi samt ha ett bogmontage till lodgen. Bergzebra och Oryx var några av de bättre viltkötten. Området har mängder av Bergszebror eller Hartmanns Mountain Zebra som är det engelska namnet. 

DSC_0246

Bergzebran bjuder på spännande jakter i bergen! Zebran är ofta svår att se på längre håll i bergen samt är mycket skygg för människor. De tar lätt till flykt och är mycket vaksamma. 

DSC_0288

Mitt första vilt för denna resa blev en vacker oryx tjur i guldklass. Hornen höll 96 cm och var mycket långa för att vara en tjur. Normalt har hondjuren längst horn, men de är tunnare. Oryxen är ett mycket tåligt vilt och de kan klara längre perioder utan vatten. Vilket gör dem perfekt lämpade för ett liv i ökenlandskapet. De är även hårdskjutna vilt, en dålig träff och man har en oryx som kan hålla sig på benen väldigt länge.Detta gäller flera av de afrikanska vilten, många av vilten som jag sköt gick inte kulan igenom. Jag sköt alla vilten med min Browning X-bolt 30.06 och ammo var Norma Oryx 180 grains (11,7 g). 


Trailer till kommande filmen “100 % Jakt i Namibia av Manollo Rodriguez”
Filmmaterialet är ifrån vår resa. När filmen släpps kommer jag informera om på bloggen samt min Facebooksida.

DSC_0636

Kudu, mitt drömvilt för denna resa. Jag förstår nu verkligen innebörden utav deras smeknamn, afrikas grå spöke. Ett otroligt spännande och samtidigt svårt vilt att jaga. Jag spenderade dagar i sökande efter en tjur i troféklass. Slutligen lyckades jag fälla denna tjur som mätte cirka 51″ tum på längsta hornet. Jag höll fokus under skottet, men vägen fram till tjuren kändes skakig. 

DSC_9096

DSC_9588

DSC00490

DSC_0965

DSC_8802

DSC_8656

DSC_0718

DSC_0662

Jag och min guide Francois Bergh. Otroligt skicklig och duktig guide att få ha jagat med. De blir Namibia fler gånger på jakt med honom, ett som är säkert!

DSC_0050

DSC_0799

DSC00495

DSC_0800

DSC_0958

DSC_9436

DSC_9443

DSC_0627

DSC_0400

Drömmen om att fälla ett vårtsvin förverkligades i Namibia! 

Mer om min resa och tid i Namibia kommer man kunna läsa om i kommande nummer utav jakttidningen Allt om Jakt & Vapen. Lite smått och gott från resan och framförallt flera jaktberättelser.

Jag vill ge ett stort tack till Stephan Pakh på Jakt i Namibia för en fantastisk resa samt till Matthew och Zar för mycket trevligt värdskap i Namibia och så klart till alla andra på plats. Jag hoppas att inom snar framtid åter igen komma tillbaka till Namibia vildmarker. Jag kan starkt rekommendera Namibia som jaktresemål. Otrolig viltrikedom och häpnadsväckande vyer och miljöer. Fina boenden,varmt värdskap, härliga kvällar kring brasan med jakthistorier. Riktigt mäktig känsla att vara där och bara njuta. Åk dit, du blir inte besviken!

För mer info och prisuppgifter besök www.jaktinamibia.se samt gilla dem på Facebook

Om du vill följa med mig på en jaktresa eller har andra frågor om min resa mejla mig på alexandrahellstrom@live.se

Advertisements

Att längta tillbaka till ett land så långt bort

Nu har man spenderat ett par dagar på hemmaplan och kan åter känna sig hemma igen och smälta resan som varit. Det var med mixade känslor som jag satte mig på flygplanet. Lycklig över att få påbörja resan hemåt ifrån den bästa resa som jag någonsin gjort, men samtidigt nedstämd över att lämna Namibia för den här gången, det kändes som en klump i bröstet efter alla nya intryck och tiden man spenderat där. Jag kände redan första dagen i Namibia att jag ville komma tillbaka, det gick in precis när jag skulle gå och lägga mig. Jag blev tagen med en sådan storm ifrån dag ett. Allt bara kändes helt perfekt på en gång. Resesällskapet, värdskapet på plats, natur och djurlivet fick allt att kännas så himla bra och avslappnande på en gång. För mig kan inte det bli så mycket bättre än att besöka Afrika, Namibia är verkligen platsen om man vill ha den ultimata afrika upplevelsen. Men nu ska vi gå in mer i detalj på själva resan, afrika kärleken kommer ni ändå få se mer utav senare.

Planerna för den här resan lades redan över ett år tillbaka och vi blev ett rätt stort resesällskap med både kvinnliga och manliga jägare i olika åldrar. Flera nya ansikten för mig samt även bekanta sedan tidigare. Vi lärde känna varandra bra redan första och andra resdagen, då vi hade lång resväg och mycket restid tillsammans. Flyget var ca 13 h och sedan en bilfärd i Namibia på drygt 5h. Flygresandet har däremot vid det här laget blivit en vana för mig. Att resa med vapen, däremot inte alltid så lätt eller bekvämt, men alla vapen kom ändå med hela vägen till Namibia. Det är ju ändå skönt att få jaga med sitt eget vapen men det fanns också chans att hyra vapen. Frankfurt är däremot verkligen ett kapitel för sig gällande säkerhetsrutinerna och storleken på flygplatsen är inte att skoja om med busstrafik samt “radiostyrda” tåg. Vi var åtta i vår grupp som reste tillsammans så det gick enkelt att ta sig fram. Väl framme i Namibia möttes vi av en av de praktiserande blivande jaktguiderna samt Matthew äger Wekebi som vi skulle besöka. Jag känner igen Matthew sedan tidigare då vi har setts på jaktmässa och vi stod tillsammans i Norge tidigare i år på Camp Villmark med Jakt i Namibia montern. Vi åkte sedan ca 5 ½ h ut till farmen. Det blev några stopp på vägen för lunch och godsaker. Sedan var det att försöka fördriva tiden i bilen på bästa sätt med jaktsnack och lite sömn.

Vi kom fram till Wekebi under eftermiddagen, vi tog en kortare paus för ombyte och sedan tog vi med våra vapen till skjutbanan som fanns nära lodgen. Man vet aldrig hur vapen behandlas under hantering kring flyg så är alltid bäst att kolla hur skjutningen funkar väl framme. Vi hade skjutit in min browning x-bolt 30.06 på 200 m hemma i Sverige. Den tog precis likadant som hemma, så vi behövde inte ändra något. En halvtimme senare och vi hade delat upp oss i två gäng för att åka ut och utforska omgivningarna. Vi såg redan under första kvällen mängder utav vilt. Bland annat springbockar,kudus, oryxer, red hartebeest, aardwolf (ovanligt vilt att se) med mera. En ur resesällskapet fick ett guldläge på en fin kudu som vi möttes av väl hemma på lodgen igen på kvällen. Det firades med en ordentlig välkomst middag med alla oss gäster, där vi speciellt firade den fällda kudun.

Under de första sju dagarna då vi var åtta personer på plats delade vi upp oss i två olika jaktgrupper, men vi var då fem jägare, en del följde enbart med för att filma eller fotografera.Vi delade upp oss dels för att det var smidigast så och vi riktade in oss på olika vilt dag till dag. De vilt vi var ute efter var främst de vilt som ingår i jaktpaketet “Namibia special” som är en oryx, en bergszebra samt en springbock även schakal ingår om man skulle träffa på en sådan under jakt efter de andra vilten, det är svårt att bege sig ut och försöka hitta just schakal. Man fick även lägga till vilt om så önskade enligt prislista, flera i sällskapet önskade även att jaga fler vilt utöver paketet och då bland annat kudu,Red hartebeest (Röd koantilop),Blue wildebeest (strimmig gnu) samt vårtsvin.

Vi begav oss därefter till olika områden, då en del av vilten drog sig till speciella delar utav jaktområdet eller föredrog vissa miljöer. Speciellt nu när det var vinter och inte alltför mycket vegetation i bergen eller vissa delar av landskapet utgjorde det en stor skillnad gällande vissa av vilten. Kudun hade vi tur med under vår första vecka, det var en efterbrunst eller senbrunst som lockade ner tjurarna ifrån bergen. Vi såg därför många grupper med hondjur och tjurar blandat. Bergszebrorna lyckades vi också möta nedanför bergen under vissa dagar eller under tidig morgon respektive sen eftermiddag/kväll.

Man kan inte sluta att fascineras över guidernas skicklighet att komma in på många av de mycket skygga vilten samt deras kunnighet, man lär sig verkligen någonting nytt varje dag med guiden. Det område vi jagade i var väldigt öppet och mycket berg. De flesta utav djuren har mycket skarp syn, vilket gjorde smygjakten till en riktig utmaning. Många har också gott luktsinne.Om man lyckades komma in under 200 m hade man flyt, närmare än så handlade det mer om tur eller att man verkligen lyckades att överraska viltet. Vi hade däremot flera jakter där vi lyckades smyga oss riktigt nära inpå viltet eller överraska det med att komma nära. Vi var däremot flera ur gruppen som lyckades smyga oss på eller komma in på vilt på betydligt närmare håll än så.Några av de närmsta skotthålen var på vårtsvin med 25-40 m, de har däremot dålig syn men de tar de igen med luktsinnet.

En av de svåraste antiloperna att smyga sig på eller överraska var utan tvekan Red Hartebeest, mycket spännande och intensivt att jaga dem. Bergszebran var också ett vilt som man inte skulle underskatta, deras förmåga att bestiga bergen var helt fascinerande att se samt att de smälte väldigt väl in i landskapet gjorde dem svåra att komma nära inpå utan att upptäckas utav dem först. Deras sinnen är inte att leka med utan jakten efter dem var en riktig utmaning och prövning vissa gånger. Vanligaste sättet att jaga bergszebra var att smyga efter dem uppe i bergen, men nu med vintern var det inte alls ovanligt att möta dem nedanför bergen under jakt efter andra vilt.Två ur gruppen upplevde också en spännande heldag i bergen med långa vandringar efter zebror som gav mycket gott resultat, en av de häftigaste jakter som de har upplevt samt två otroligt vackert tecknade bergszebror.

Jag och de andra jägarna kände aldrig någon osäkerhet när man var ute på jakt med guiderna. Man blev väl omhändertagen och de var mycket proffsiga. Ingen press med att ta skott och om man kände sig osäker på skotthål fick man chansen att försöka ta sig närmare inpå eller försöka ta bättre stöd. De mesta skotten avlossades ifrån en primos triggerstick som är ett trebent skjutstöd med mycket smidig och enkel höjdjustering. De var ofta svårare att hitta naturligt stöd i form av träd och sten om man inte var uppe i bergen, väldigt platt och öppet mellan bergen.

Huvudguiden, Francois var utan tvekan den bästa guiden som jag någonsin har jagat med utomlands, det kunde flera utav de andra jägarna hålla med om när vi under kvällarna satt och pratade om jakterna som vi genomfört. Han imponerade med intensiva och spännande jakter med  mycket bra resultat på redan första eller andra försök efter vissa vilt. Riktigt driven och trevlig guide med oerhörd kunskap om vilten samt även en mycket duktig fotograf.

I Namibia har man en väldigt intensiv utbildning för att jobba som jaktguide.Du ska först vara jaktelev under två år hos en professionell jägare samt jaktfarm, du ska skriva flera olika tester som examen och även göra praktiska tester. Sedan ska du under två år genomföra tolv jakter och då kan du skriva examen för att bli “master” guide, då får du sköta jakter på tre fastigheter. Du kan också välja att bli jaktguide och registrerad på enbart en fastighet. För att få jobba över hela Namibia som guide fortsätter du utöver master i två år samt tolv till jakter, då kan du skriva examen för PH och göra fler praktiska tester samt prov. När du är PH (professionell jägare) kan du guida även storvilt eller vill säga farliga vilt.  Det är många olika tester som vävs samman inför provet. Du kan bara göra uppskrivningen en gång under året och om du då kuggar under de proven måste du vänta ett helt år innan du kan skriva om provet.

Slutord om resan med de andra jägarna…

Man kan säga mycket om paketresor gällande jakter utomlands, men Namibia Special höll verkligen vad som utlovades utav paketet. Tre till fem jaktdagar tog det för jägarna i gruppen att skjuta de tre huvudvilten ur paketet Namibia Special, de fick även skottchans på schakal, men de är mycket svåra att komma åt och ses mer som en bonus. Alla valde dessutom att skjuta ett till två extra vilt utöver paketet.

Boendet på lodgen är väldigt genuint och smakfullt. Vackra detaljer och man kände sig väldigt hemma. På kvällarna umgicks man tillsammans antingen inne vid brasan eller om vädret tillät ute kring en eld. Båda mycket stämningsfullt och trevligt. Guiderna satt med oss på middagarna samt umgicks med oss på kvällarna och delade historier om jakt med mera. Som på många andra ställen var det även daglig tvättservice och enklare städning av rummet, så det kändes alltid fräscht. Man kände sig verkligen riktigt välkomnad ifrån dag ett samt maten på lodgen var i toppklass. Tre rätters middag varje kväll och man åt mycket traditionell mat samt man åt de mesta  vilten som man jagade. Bland de finaste viltköttet var bergszebra och oryx som verkligen var någonting extra.

Jag känner redan nu att jag verkligen vill tillbaka till Namibia. Framförallt för att uppleva jakterna i den fantastiska miljön igen samt för att få återigen uppleva det makalösa djurlivet. Det är ett mäktigt land och man kan inte sluta att imponeras utav vyerna, vilten och det varierande landskapet. Det är mycket mer som jag vill se och uppleva till en annan gång. Bland annat se national parken Etosha samt åka till Swakopmund och testa på deras omtalade hajfiske ifrån fastlandet är något jag ser fram emot till en annan gång.  Det finns väldigt mycket att drömma om tills nästa gång!

Om du vill veta mer om Namibia eller är intresserad av att hänga med på en resa får du jättegärna kontakta mig för mer information samt besök gärna http://www.jaktinamibia.se för mer detaljer kring jaktpaket med mera.

Nästa del om Namibia med längre text här på bloggen blir om min jaktpraktik, så håll utkik!

Se, njut, dröm och längta!

DSC_8124

DSC_8237

DSC_8265

DSC_8089

DSC_8057

DSC_8655

DSC_8271

DSC_8519

DSC_8040

DSC_8171

DSC_8568

DSC_8359

DSC_8599

DSC_8378

DSC_8436

DSC_8632

DSC_9191

DSC_1070

DSC_9351

DSC_8330

 

DSC_8200

DSC_9130

DSC_9138

DSC_0246

Issue of the Week: Community Involvement in Wildlife Conservation

Riktigt intressant artikel! Läsvärt och tänkvärt.

First For Wildlife

Picture 057

Globally, over a billion rural people are dependent for some part of their livelihood on the use and trade of wild natural resources. In some areas, 25–40% of household income is being derived from wild resources.  These astounding realities are reported in a 2011 IUCN paper called “Raising Local Community Voices: CITES, Livelihoods and Sustainable Use.”

With such reliance on wildlife, it is crucial that community involvement is central to conservation. Broad, centralized government oversight of wildlife management has shown to be difficult to implement and enforce, whereas localized, community-based wildlife management quickly addresses the needs of the people while ensuring resource sustainability.

Private organizations, such as the Community Areas Management Program for Indigenous Resources (CAMPFIRE), are working with local communities to create incentives for people not only to tolerate wildlife, but to embrace their existence and their value. CAMPFIRE is an innovative rural development strategy in Zimbabwe that has…

View original post 389 more words

Afrika troféerna

Det är så kul nu med alla afrika troféerna uppe på väggen. Så många fina jaktminnen och upplevelser samlade på en och samma vägg. Det känns helt underbart och nu längtar man tillbaka igen! Fast nu är det däremot lite dåligt med plats.

Nästa gång blir det Namibia och vi funderar på att åka dit nästa år! Fortsättning följer!

BildBild

Bild

Sista bilden är på pappas nya trofévägg. Zebran och de två impala troféerna är ifrån senaste resan!

Ta en bättre trofébild del 2

Jag tycker det är riktigt roligt med trofébilder och jaktbilder överhuvudtaget så därför kände jag mig nyfiken på att skriva ännu ett till inlägg om ämnet. Samt om vad som gäller med bruk av bilder, när det inte handlar om ens egna bilder på nätet samt allmänt.

Varför du också ska lägga mer tid på dina trofébilder och jaktbilder?

  • Du ger en bättre bild av dig själv utåt som jägare. Om man lägger så pass mycket tid på att vara ute i skog och mark, varför inte lägga några extra minuter på ett bra foto när man äntligen lyckas nedlägga ett vilt? Djuret behöver inte ligga platt som en pankaka på sidan som det precis har blivit överkört av en lastbil när du väljer att ta din bild. Om du tar ur djuret innan fotografering så kan det vara passande att efteråt flytta djuret eller “magpaketet” ur bakgrunden av ditt fällda vilt så det inte behöver störa samt förstöra bakgrunden eller förgrunden av din bild. Även om urtagna djur och blod hör till med jakt så gör det sig inte vackert på bild och man kan lätt väcka förakt hos andra människor som inte jagar samt andra jägare om det blir för mycket blod och djur som ligger på hög i dåliga positioner. Det är viktigt att visa djuret samma respekt ifrån skott till foto.

Bild

  • Inte för mycket blod. Det behöver inte se ut som en slaktplats eller slaktbod där du väljer att fotografera. Blodet ska inte ta över bilden.Om det går så torka gärna bort överflödigt blod ifrån viltet. Välj att vända bort utgångssidan på viltet.
  • Om du lägger ner lite tid åt dina bilder så får du trevligare bilder till albumet,till facebook och att visa upp för dina nära och kära!
  • Istället för att väcka ett ont öga emot jakt kan du väcka nyfikenhet och öppna ögon för andra när det gäller jakt! Man bevisar att man faktiskt respekterar sitt vilt och det blir svårare för jaktmotståndare att ifrågasätta och “leta fel” om man är noga med hur man framvisar sin jakt i bilder. Kanske fler får upp skönheten med jakt och någon annan lär sig något nytt?

Bild

Bild

  • Utmana dig själv! Testa nya fotovinklar samt sätt att fotografera. Fotografera ståendes passar inte alltid beroende på vilt och position på djuret. Du kan ju fånga något extra om du till exempel fotograferar ståendes på knä eller liggande på mage? Tänk grodperspektiv. Tänk “det här har jag ju inte testat innan”.  Det är oftast vackrare när man kommer ner på samma nivå som djuret som man ska fotografera. Det ser större och praktfullare ut. Det kan också ge bakgrunden ett annat liv.
  • Se dig omkring innan troféfoto. Hur är miljön? Finns det något som skulle kunna ge något extra eller en mer stämningsfull bakgrund som kan göra bilden mer berättande? Om det t.ex är ett djur fällt för en hund under ett drev kan det ju vara roligt att ha med din jaktkompis på ett hörn.  Om det är någons första fällda vilt kan man ju gärna ha med en grankvist i hatten på personen ifråga.

Bild

  • Glöm inte din fyrfota vän. Om du har en jakthund försök ta någon bild per höst/vinter där hunden inte hänger över eller luggar ett fällt vilt. Det är härligt med bilder på hundar när de är i skog och mark samt fint efter en avslutad jaktdag fotografera sin hund. Med tanke på att det också händer att jakthundar kan komma bort under jakt eller rymma på grund av sin jaktlust så kan det vara till en fördel att ha en del bilder på sin hund. Det gör det enklare om hunden hamnar på villovägar då det i dagsläget finns många olika medier att dela information över.
  • När man fotograferar djur så blir det bäst bilder när man kommer ner på djurets nivå.
  • Fota vilt genom kikarsiktet med mobiltelefonen. Spännande metod om man har glömt kameran hemma. Du använder då kikarsiktet som en zoom funktion. Det kan vara krångligt med en del telefoner men resulterar i roliga och annorlunda bilder av vilt.

BildBildBild

Angående bilder på nätet. Det är vanligt på instagram och liknande att människor använder andras bilder, då för det mesta troligen utan lov eller en aning om vem som bilden egentligen tillhör. Men jag tror däremot inte att så många vet vad som gäller vid användning av bilder som man inte själv har fotograferat. Nästan alla bilder skyddas utav upphovsrätt, men det finns en del hemsidor som har bilder som är “royaltyfria” det vill säga är utan upphovsrätt som man då kan ha rätt att få använda i information eller på en egen hemsida, en del “royaltyfria” bilder är helt gratis och en del kan köpas. Så egentligen får man inte ta bilder ifrån google, privata sidor samt facebook bland annat och använda för bruk offentligt utan att ha frågat upphovsrättshavaren. Men i många fall är det okej om man ändå hänvisar till sidan därifrån man tog bilden (hemside adress) eller nämner fotografen i text med bilden eller skriver in fotografens namn i bilden, då har man ändå valt att presentera den som faktiskt har fotograferat men det är fortfarande viktigast att fråga ägaren av bilden om den faktiskt får användas i det sammanhang som du har tänkt. Annars gör man sig skyldig till bildstöld. Det är endast fotografen som har den ideella samt förfogande rätten till bilden. Ideell rätt menas att fotografen har rätt att alltid bli nämnd i samband med bilden. Förfogande rätt menas att om fotografen önskar att få betalt för sina bilder vid användning eller önskas att bli tillfrågad innan en av dennes bilder används av någon annan.

Upphovsrätten varar under upphovsmannens livstid samt 50-70 år efter han eller hennes död (50 år för bilder)! Så tänk efter innan du använder en bild ifrån nätet om du har tänkt använda den “offentligt”. Mina bilder får inte användas utan mitt tillstånd eller medgivande och det gäller även alla andra fotografer där ute. Om mitt namn syns med i bild eller nämns i text kring bilden så är det däremot mer okej om det skulle hända, men jag som fotograf vill helst bli tillfrågad innan då man annars inte vet vart en bild kan hamna eller i vilket sammanhang. Om man bryter mot upphovsrätten genom att ta och använda någon annans bild utan tillstånd eller att ha nämnt vem som är fotograf i sammanband med uppladdandet eller spridning av en bild så har man gjort sig skyldig till ett lagbrott. Man kan då riskera böter eller om man har riktigt otur fängelse för stöld av andras bilder, läs mer utförligt om vad som gäller angående upphovsrätt och bästa tips för att skydda sina egna bilder i artiklarna nedan.

Bra länkar och artiklar som tar upp upphovsrätten och vad som gäller med bilder –

http://www.omwebb.se/upphovsratt-pa-natet-for-fotografier-och-illustrationer/

http://www.moderskeppet.se/live/efter-70-ar-ar-det-nastan-fritt-fram-att-strunta-i-upphovsratt/

http://www.blf.se/category/tips-rad/upphovsratt-copyright/

http://www.bus.se/1030

Spännande jakt efter zebror!

Zebror är otroligt vackra djur. Första resan hade vi turen att se mycket zebror när vi var ute på jakt. Men då var inte vi intresserade av att jaga zebra för då hade vi massor av olika antiloper i tankarna. Första resan så var vi bara med på jakt när en av våra resekompisar lyckades nedlägga en gammal zebrahingst på 14 år. Hingsten var vacker men tydligt ärrad efter alla brunststrider under åren men köttet smakade mycket bra trots det var ett gammalt handjur. Man föreställer sig ofta zebror som fridfulla djur men när det kom till hingstarna så var de inte ovanligt att de hamnar i bråk med varandra.

Bild

Zebror är väldigt varska djur, speciellt inom områden där det jagas. Inte jaktguidernas favorit vilt när det gällde smygjakt på grund av deras skarpa ögon och att de är lättuppjagade, en skrämd zebra kunde springa långt innan de bestämde sig för att stanna upp igen. Om man smög på antiloper och det dök upp zebror så försvårades ofta ansmygning direkt eftersom de andra djuren gärna hängde på zebrorna om de bestämde sig för flykt.

Bild

Under andra resan hade vi innan mejlat lite fram och tillbaka med jaktfarmen som vi åter skulle besöka om vad för djur vi var intresserade av att jaga. Men det var först när vi var framme i Sydafrika som vi blev sugna på att jaga zebra, då vi under flera tillfällen ute i bushen hade kontakt med zebror bland buskar och snår. Det var först då som man upptäckte hur bra deras färger egentligen funkar med bushen. Det var flera tillfällen som zebrorna bara försvann eller var mycket svåra att upptäcka. Ett bra sätt att leta efter zebror var att följa dem via ljud. Flera gånger kunde man höra hur zebrahingstarna lyckades reta upp varandra och då gnägga frustrerat på några hundratals meter ute i bushen.

Bild

De zebrorna som vi var ute efter var Burchell zebra som har “smutsränder” mellan de tydligt svarta och vita ränderna.

Ett tillfälle lyckades vi stötta på en grupp med enbart tre hingstar ute på öppen mark. De kom i trav när de upptäckte oss ute på ett fält. De stannade aldrig upp utan bara fortsatte vidare in i bushen som var cirka 400 meter bort. Så det bjöds inte på något skott tillfälle den gången. Vi fick känna oss besegrade och fortsätta att leta vidare. Svårt att föreställa sig men zebror försvinner lätt i bushen med sin färg. Zebrorna verkade också för uppskrämda att smyga sig efter i bushen. Det här var sent på dagen och vi lyckades inte stöta på några fler zebror efter den gruppen.

Bild

Dagen där på så begav vi oss ut efter zebror tidigt på förmiddagen. Det dröjde inte många timmar innan vi hörde på håll hur det var zebror som skriade. Jaktguiden sa att det var hingstar som slogs så vi följde efter ljudet. Plötsligt är det impalor lite överallt omkring oss. En grupp med mesta dels hondjur samt en del unga handjur. Jaktguiden sa att vi skulle ta det försiktigt då zebrorna också troligen befann sig i närheten. Efter en stunds smygande ser vi något mer än impalor i bushen.Plötsligt bland den täta bushen på 80 meter så står det en grupp zebror och kollar åt vårt håll. De stannar upp och kollar på oss samtidigt som vi får se dem, det är fortfarande en hel del impalor runt omkring dem. De börjar trava iväg långsamt bortåt i bushen med impalorna, inte speciellt uppskrämda så vi hänger efter dem. Det börjar bli långt in på förmiddagen och solen riktigt steker i ryggen och temperaturen är upp mot 37 grader. Då känner man riktigt hur värmen börjar att ta ut sin rätt. Det är tät i bushen när vi följer efter dem, nu är sikten ca 50 meter med en del gluggar där man kan blicka uppemot 80 meter. Efter en stund tror vi att vi har tappat bort alla djur. Det är tyst vi hör inte längre zebrorna och ser inte heller några impala. Vi vänder tillbaka lite och får plötsligt syn på en glänta som blickar ut mot ett öppet fält. Zebrorna är på väg ut ur bushen skymtar vi ibland några akacia! Men ingen skottchans därifrån vi står! Vi snabbar på och rusar så tyst som möjligt framåt i bushen. Vi hittar en glänta med bra överblick och jaktguiden sätter sig ned framför mig. Han pekar på sin axel att jag ska lägga bössan emot den. Jag sätter mig snabbt ner bakom honom och lägger upp bössan och tar knästöd. Två zebror står ca 150 meter bort och blänger rakt emot oss. Båda står med bredsidan till och jaktguiden säger åt mig ” Take the one to the left”. Jag får in zebran i kikarsiktet men känner att korset far åt alla håll. Lite snurrig över plötslig rush i värmen. Jag tar ett djupt andetag och precis när jag börjar känna mig stadigare så fortsätter zebrorna vidare efter impala flocken och några zebror som vi hade missat. Men vi ser hur det är på väg fler zebror ut ur bushen. Det kommer ut en grupp med tre stycken zebror. Två av dem stannar upp. Den som står bäst till står nästan med fronten emot mig och jaktguiden frågar om jag vill skjuta och om jag känner mig säker på den vinkeln. Jag siktar in mig på bogveket och skottet går. Zebran faller ihop pladask på plats. “That was a great shot Alex!!” ropar jaktguiden efteråt . Glada,trötta och mycket lättade efter en lyckad jakt så går vi fram till zebran. Skottet tog i halskotpelaren och kulan fastnade även där. Det var ett mycket fint sto som jag bestämde mig för att göra ett bogmontage av den. Fördelen med det var ett sto var att det hade finare skinn oftast fria ifrån ärr, då de inte bråkar som hingstarna.

Bild

Bild

Bild

Bild

Vi la i ordning zebran snabbt för foto och en liten stund senare dök resten av jaktgänget upp för att hjälpa till med fotografering och sedan lasta zebran på pick-upen. Det krävdes både vinsch och några personer för att få upp den på flaket. Det var viktigt att fixa zebrorna så fort som möjligt efter skottet med tanke på skinn och då de har annorlunda tarmpaket än andra afrikanska vilt. Så vi körde iväg direkt till slaktplatsen där tre män väntade på att få börja jobba med den.

Bild

Bild

Bild

Bild

Zebror har rätt så grovt skinn men de flådde med största försiktighet så det tog nog ca 1h innan de var nöjda och belåtna! På kvällen firades det att vi efter två dagars jakt äntligen hade lyckats få tag i en zebra åt mig samt även min far lyckades fälla en mycket fin zebra. Slutet gott, allting gott!

Katter överallt!

När vi skulle hem efter bläsbock jakten så åkte vi först på en fotosafari runda. Vi fick se mycket vilt!  Vi såg hundratals vilt! När vi kom runt hörnet av ett buskage med pickupen så var det fullt av impalor,zebror,bläsbockar,oryxer samt red hartebeest som var snabba på att försvinna ifrån oss. Men lyckades ändå få en del fina bilder innan alla djuren hade bestämt sig för att vi inte var nåt intressant.

Bild

Bild

Bild

Vi fortsatte vidare för bläsbocken behövde bli urtagen och undanstoppad i ett kylrum. Idag skulle vi däremot inte åka tillbaka till campen direkt utan vi skulle åka till ett annat ställe och ta reda på bläsbocken. När vi kommer fram så är det katter och prylar överallt. Ägaren till gården kommer ut och hälsar. Vi pratar lite och jag kan inte låta bli att fråga hur många katter det finns på hans gård, ägaren svarar ” Jag har nog ca 18 katter, men det kan nog finnas fler kattungar också. Jag ger dem endast mjölk. De får fånga och leta mat själva”. De flesta katterna är tunna och små. Påminner mer om vildkatter än tamkatter, ingen kommer fram och hälsar utan de skyggar. De håller gärna avstånd ifrån oss på några meter, tills de får se att det är urtagning av antilop på gång. Då vågar sig fler och fler fram mot slaktplatsen. Katterna sitter storögt och tittar på medans de jobbar med antilopen. Plötsligt blir några lite modigare och bestämmer sig för att sno lite blodlevrar.

Bild
Bild

Det kärvänliga beteendet som katterna visade varandra blir som ombytt. Nu blir det fullt slagsmål över minsta lilla mumsbit. De påminner nästan om en flock med lejon. Spännande att se hur de blir allt mer otåliga och fräckare ju längre tid som går då de inte får tag på någon köttbit. De ryter i riktigt åt varandra dessutom, morrar så de nästan skakar. Inälvorna ifrån bläsbocken läggs i en rostig gammal skottkärra och det dröjer inte länge efter att Brian har vänt sig om innan katterna ser sin chans. De hänger tag i den så fort han inte ser vad som händer.

Bild

Bild

Bild

Katterna får en del blodiga köttslamsor som de blir dragkamp om. Två kattungar kämpar över en blodlever. Tillslut får den ena övertag och försvinner iväg med sin vinst. Mitt i allt så råkade min jaktkompis DJ hugga sig själv med kniv i vaden,slant med kniven när han skulle skära huvudet av bläsbocken. Så han fick avbryta sitt jobb med bläsbocken och låta några ta över medans han blev omplåstrad. Jag frågar hur han mår men han säger bara ” jag mår bra, det gör inte ont” men ansiktet visar sitt tydliga språk.

Bild

Bild

Bild

Helt klart en annorlunda upplevelse att bevittna alla hungriga små katter. Helt klart mycket listigare och lurigare än man kan tro!