Sydafrika är ett resmål som ständigt drar mig tillbaka, en sådan stark längtan att få se allt igen, alltid möter jag något nytt på mina resor. Det är något som Afrikafebern gör med en. Obotligt och ofrånkomlig. 2019 var det dags igen!
Årets resa blev en sista minuten bokning. Flera månaders intensivt whatsapp chattande ledde det plötsligt fram till en ny bokad jaktresa . Mars 2019. Jag gick via privata kontakter i Sydafrika och kom i kontakt med Nonya Safaris. Deras jaktområde på drygt 2200 hektar såg helt fantastiskt ut. Vi var bara tvungna att ge det en chans. När allt var färdig bokat började en otålig nedräkning. Spänd och förväntansfull med fjärilar i magen.
Efter flyg först till Frankfurt och sen vidare med flyg till Johannesburg , om man räknar totala flygtiden så var det drygt 11 timmar och 15 minuter. Så landar vi i Johannesburg eller rättare sagt OR Tambo International , där vi möttes upp av Elwin Etsebeth, bror till Eugene som driver Nonya Safaris. Från flygplatsen tog vi oss vidare med bil till boendet och jaktområdet, en resa på drygt 1,5 – 2 timmar beroende på trafik.
Vi landade söndag den 3 mars vid drygt 09:30. Lämnade flygplatsen 10:30. Sedan var det bara vi och vägarna. Huvuddelen var riktigt bra väg, motorväg och mindre asfaltsvägar. Några av de sista milen var grusväg. Det var ett stort plus att inte behöva åka mer än 2 timmar med bil till jaktområdet. Minst sagt en lättnad efter långt flyg med dålig sömn.
Väl framme på jaktområdet så möttes vi av vilt redan när vi rulla in genom huvudgrinden till jaktområdet. Roan antiloper en hel grupp låg och vila, en fin avelsgrupp med en tjur som vakta dem. Vi knäpper några bilder och hinner inte rulla många hundra meter vidare innan en ståtlig vattenbock står nära ett vattenhål, ett av mina mål med resan var just vattenbock. Hjärtat klappa några extra slag. Otroligt vackra djur. Bara tanken att få chansen att jaga en senare under veckan kändes spännande.
Några bläsbockar passerar framför bilen också innan vi rullar in på gårdsplan vid boendet. Vi möts av vackra och gamla hus från början av 1900-talet. Modernt rustade med vita väggar med gröna tak och inramade fönster med brunt nästan varmt mörktrött träd. Vi fick rum på övervåningen ovanför huvudentrén till huset. Magisk utsikt på nån kilometer och med en damm alldeles utanför trädgården. Bara tanken på alla olika djur som kunde dyka upp vid vattenhålet kändes fantastiskt. Det tog inte lång tid innan en vårtsvin sugga dök upp med två små kultingar, det visade sig vara dagliga gäster för resten av vår vistelse.
På plats vid boendet mötte vi upp vår guide Eugene samt två kameramän, Richard och Dean som skulle följa med oss ut på våra jakter. Vi blir bjudna på lunch och pratar om den kommande veckan. Kameramännen kom några dagar innan oss och de har redan hunnit filma många spännande möten med viltet på jaktområdet. Vi pratar om jakt i största allmänhet. Vi tar det lugnt efter lunchen i någon timme. Vi känner av lite efter flygningen, brist på sömn, men tidsskillnad från Sverige är bara 1 timme vid den här tiden på året.
Vi åker senare till skjutbanan och skjuter några skott. Allt känns och ser bra ut gällande träffbilder på tavlan. Alltid bra och skönt att några skott på bana innan man tar sig ut på jakt.
Browning X-Bolt, den perfekta följeslagaren på jakt. Eugene och Kim smyger på impala.
Vi tar oss tillbaka till jaktområdet och tar oss en tur runt för att lära känna omgivningarna. Miljön är varierad, allt från tätbush till öppna fält samt mindre floder och större samt små dammar. Vi stöter på många grupper med Zebra, det är den vanligaste typen av Zebra, Stäppzebra. Mycket impala både i grupper samt ensamma handjur, brunsten drar igång under april och man märker av spänningar mellan dem. De största och äldsta handjuren är själva. Många går också i “ungkarlsgrupper”. Hondjuren har kalvar som är födda runt november och december, vanligast är en kalv.
Vi stöter även på många grupper med strimmig gnu, grupper med hondjur och kalvar samt även ungkarlsgrupper och ensamma tjurar. I stort sett alla typer av antiloper hittar man ensamma handjur utav de tacklar av efter en viss ålder och orkar inte konkurrera med de yngre utan de får leva sina sista dagar i ensamhet.
De ensamma gamla handjuren är just de som jägare som reser till Afrika önskar sig, de som har varit på topp och gjort sitt i aveln. Ofta stora imponerande troféer och troféer som har karaktär. Det brukar synas på kropp och horn att de har haft sina glansdagar, ärr på skinnen kanske trasiga öron och nednötta horn.
Denna resa hade jag fokus på att jaga Nyala samt Vattenbock. I bakhuvudet fanns också drömmar om Bushbock. Med mig på resan var också min sambo Kim. Det här blev vår andra resa till Sydafrika tillsammans. På hans lista stod Impala högst upp.
Vi ser mängder av vilt redan första dagen. Kudu fanns också överallt på området. Stora som små. Hondjursgrupper och ungkarlsgrupper. Gräset var väldigt högt men vi lyckades även skymta en del vårtsvin. Vi stötte på impala överallt men plötsligt träffa vi på två otroligt fina och gamla handjur. Kim smög sig på dem med Eugene och kameramännen. Efter en stunds smygjakt bryts allt fågelkvitter av ett skott. Impalan blir kvar på platsen. Gammal herre med karaktär och grova horn.
Vi hade en fantastisk vecka med Nonya Safaris! Fler inlägg kommer!
