Nytt reportage ute i Allt om Jakt & Vapen nr 11/2016 – Jaktpraktik i Namibia

Nu är mitt reportage om min jaktpraktik i Namibia ute i senaste numret utav Allt om Jakt & Vapen.  6 sidor med text och bilder. Hoppas ni gillar reportaget!

Advertisements

Första älgen, en obeskrivlig känsla

Den 15 oktober var det dags för den första gemensamma älgjakten. Andra hösten som jag är med och jagar i det jaktlaget. En grå men något kylig oktoberdag. Förväntan var hög.

Första såten för dagen var lugn. Jag satt i ett torn som var vid en skogsväg. Inga älgobservationer trots man gick över en stor mosse. Mycket älgspår men inga dagsfärska. Vår wachtel Assa fick gå med men hon hade bara ett eller två drev på rådjur utanför mossen. Min puls gick igång när jag hörde prassel i löven och rörelse rakt emot mitt pass. Men till min förvåning var det en ivrig mård på språng bara 5 meter ifrån mitt torn. Snabbt hoppade han upp i en liten björk. Jag testade lite lock och väckte hans uppmärksamhet. Han tittade åt mitt håll nyfiket men beslutade sig snabbt att han inte ville undersöka närmare eller stanna kvar. Så han fortsatte vidare.
Förutom mården så var det annars otroligt lugnt och stilla på mitt pass.

Vi tog ett lunchpaus och tog sedan nya tag mot eftermiddagen. Nästa såt blev i ett område där man dagarna och veckorna innan hade sett flera olika älgar. Varav en gammal älgko man under de senaste åren hade gått själv utan kalv. Eftersom det var ett vuxet hondjur kvar på tilldelningen så var det ett djur som man gärna ville komma åt. Jag fick ett pass i ett torn igen som gränsa till skog men också hade vacker överblick på en åkermark. Min pappa satt drygt 250-300 meter ifrån mig med sikt över åkern men skymd från mitt pass av ett skogsparti. Med i drevet var vår wachtel/gråhund Mini samt ett gäng drevkarlar. Det tog inte långtid ifrån att drevet gått igång som jag hörde att Mini hade hittat nåt. Det kom nästan rakt mot mitt håll. Plötsligt ser jag en älg inne i skogen drygt 200 meter ifrån mig. Men snart ser jag att det är en pinntjur som kommer rakt emot mig. Tjurkvoten var redan fylld så det var bara att lyfta på hatten. Tjuren passerade på drygt 8-10 meter ifrån mig. Fortsatte rakt ut på åkern och till pappas pass. Han lyckades locka fast tjuren flera gånger innan den fortsatte in i nästa skog. Bara några minuter senare hör jag ett skott gå. Sen ser jag en älgko som tar sina sista steg drygt 200-250 meter ifrån mig på åkern. Jag hör min pappa på radion ” Älgko skjuten och hon ligger”. En gammal och ärrad ko som matcha beskrivningen som vi hade fått tidigare på dagen. Gratulationerna gick om varandra på jaktradion. Drygt 5-8 minuter efter skott kom vår Mini ut nästan på samma plats som kon. Hon sprang fram till kon och undersökte lite i väntan på drevkedjan. Gänget samlades en stund och observera älgen innan de fortsatte in mot nästa skogsparti, samma som pinntjuren sprang mot.

Vi satt kvar på samma pass eftersom drevet skulle komma mot oss igen fast från andra hållet. Jag höll koll mot åkern samt en ungskog alldeles bakom mig. Mini smet in före alla drevkarlar och det dröjde inte länge innan skallen eka. Ett kortare drev på cirka 10 minuter innan det tystnade. Men sista minuterna tyckte jag att det gick mot mitt håll. Efter att ha granskat ungskogen bakom mig så vände jag åter blicken mot åkern. Då får jag se en älgko med kalv i släptåg komma rakt emot mitt pass. De kommer travandes.  Många tankar hinner fara igenom huvudet. Jag lägger snabbt upp min browning och försöker härma älglock så gått det går med en puls som gör mig skakis. Kon stannar upp tvärt drygt 50 meter ifrån tornet och kollar rakt på mig. Kalven stannar upp drygt en meter bakom henne. Inte perfekt bredsida men ändå ett riktigt bra läge. Jag kramar skottet och kalven tecknar tydligt. Kon står ett ögonblick och kollar på mig. Sedan kastar hon mot skogen i trav. Kalven följer efter med långsamma steg ett par meter och faller sedan ihop ute på åkern. Det blir svårt att kontrollera känslorna efteråt, det blir som en våg som sköljer över en. Sån otrolig lycka som ledde till väldigt många glädjetårar och är det verkligen på riktigt känsla.En dag som jag kommer att leva på länge och aldrig glömma!
Tyvärr dog både min och pappas mobiler efter bara ett par bilder… men några foton kan jag bjuda på!

dsc_0373-1

dsc_0376

dsc_0382