Month: January 2015

Mitt andra jaktår med bloggen. År 2014 har varit speciellt med många nya jaktminnen.

I början av året, rättare sagt i Februari var en Englandsresa inplanerad med några norska jaktprofiler, dessvärre fick resan ställas in i sista minuten. Sen så var schemat späckat med så mycket annat att resan inte kunde flyttas till senare under året. Så drömmen om att få se och jaga muntjac och chinese waterdeer fortsätter vidare år 2015.

I början av mars var det dags för årets första mufflonjakt, två fina baggar för bogmontage. En bagge som höll guld med 206,6 poäng och en bagge som höll silver med 195,7 poäng.Två nöjda norrmännen med vackra troféer och kul sätt att inleda årets jaktguidningar!

I mars fick jag också ett trevligt besök av Brent Norbury ifrån Skottland. En jaktbloggare ifrån Skottland som jag hade haft kontakt med i ca ett år via sociala medier. Första gången som vi träffades i verkligheten och det var riktigt roligt. Det är fantastiskt att man kan få bra kontakt med andra jaktintresserade via sociala medier som instagram och facebook runt om i hela världen. Han är en riktigt god vän och vi jagade en del på hemmaplan, det var inte hans första Sverige besök utan han har bodde bott och jagat i Sverige innan. Hemma hos mig sköt han bland annat sitt första mufflonfår, en mufflonbagge samt sin första svenska kråka! Han hann också bevittna en skyddsjakt på grävling under vår ladugård i vilthägnet, vår äldsta wachteltik Korall har många grävlingar samt rävar på sitt samvete. Det blev en spännande weekend för min skotska vän och han kommer vi nog se mer utav i Sverige!

Månaderna flöt på i bra takt med jakten. Under april-juni så blev det ett flertal mufflonguidningar och det fälldes bland annat tre mufflonbaggar i bronsklass samt även några under medalj, runt ca 60-65 cm. Mycket rolig period och mufflonjakten var som bäst i slutet av maj till början av juni när gräset var som grönast! Härlig period för mufflonjakt!

I maj bokades en juni resa till Skottland och ett besök hos min vän och gästbloggare Brent Norbury, närmare bestämt Galloway området. Första gången till Storbritannien, jag var taggad, speciellt då det inte hade blivit någon resa tidigare under året! Jag reste dit i juni och stannade där i ca 10 dagar och under den tiden hann jag fälla två stycken råbockar samt ett gäng vildkaniner, bland det finaste landskap som jag har smygjagat i förutom Afrika, oändligt med böljande gröna kullar. Många nya jakt- och naturupplevelser rikare! Skottland är ett fantastiskt vackert och prisvärt jaktland med varierande natur. Jag hoppas på mer Skottland resor i framtiden, höglandet lockar definitivt! Kanske man får revansch på en större Skottlands bock nästa gång måntro?  Om du vill ta chansen att jaga med Brent som guide ska du kika in på http://www.strahannastalking.com

Samma dag som jag kom hem ifrån Skottland så var jag nyfiken att se aktivitet på vildsvinsfronten på hemmaplan. Det hade varit en del aktivitet dagarna innan så efter ca 1,5h efter hemkomst blev det en promenad för att kolla läget. Jag och pappa skojade lite om att ta med bössan och tillsist blev det så, det visade sig vara ett smartdrag! För när vi kom till åteln så stod det två rödgrisar där. En stund senare så blev en av dem blev kvar på stället. En perfekt matgris på ca 20 kg i slaktvikt. Brent bara skratta när jag skickade en bild till honom… Jaktlyckan höll i sig till hemmaplan.

Under juli månad observerade jag en fin råbock i samband med vildsvinsvak. I början av augusti så var suget att testa på att locka råbock så stor att jag och pappa beväpnade oss med en nikon kamera ,kikare, camoställ samt clausen roedeer call och klassikern buttalo. Jag började efter ett par minuter att locka med clausen roedeer call. Lockläte med lite ångestläte i intervaller med ett par minuters mellanrum. Efter 15 min så får jag plötsligt en knuff i sidan. Pappa hörde rassel bland träden inte alltför långt bort. Ett ångestljud på det och en bock rusar ut ibland träden 50 meter ifrån oss. Stora ögon och öron så börja han springa emot oss, vinden hade lagt sig aningen fel och bocken måste ha lite av vår doft i näsan. Han kommer som närmast 15 meter ifrån oss och hoppar med höga hopp in i skogen igen. Några minuter senare kommer han i en glänta, vi lyckas locka fast honom i ett par minuter och få med honom på film!

Den 16e augusti så väntade en revansch på råbocken. Andra gången gillt på lock? Jag var ute tidigt på morgonen, trotsade regnet och vinden var inte optimal. Jag hoppades ändå få chansen att få fram råbocken. Efter 5 mins lockande fastnade hjärtat i halsgropen när jag hörde knak och brak bakom tornet, plötsligt bland träden visar sig en nyfiken svart dovhind. Pulsen gick ner. Timmarna gick och regnet varvades av åskoväder. Jag var envis och fortsatte mitt lockande då och då under timmarna. När jag strax innan kl 08:00 på morgonen tänkte bryta för morgonpasset och bege mig hemåt får jag se något brunrött som rör sig ca 50 meter ifrån tornet ibland sly. Jag smyger upp kikaren och det är BOCKEN! Han har kommit ut precis när regnet har gett sig. Jag får upp min browning x-bolt försiktigt. Han ser aningen oroad ut och rör sig långsamt ifrån mig. Jag får till ett lockläte och han stannar upp, lyssnar och börjar beta slytoppar igen. Han vrider långsamt upp ena sidan precis bakom bogen och jag ser min chans. Han faller på stället i ett aningen högt skott som går ut igenom ena bogen.

Den 11 augusti så började jag en jaktutbildning. En yrkesutbildning på Forshagaakademin i Värmland, strax utanför Karlstad. Det första sju veckorna var intensiva med alla möjliga olika skolutflykter, se tidigare inlägg på bloggen. Så utbildningen har tagit mycket jakttid. September var därför inte så mycket på jaktfronten.

Den 3 oktober begav jag och pappa oss iväg på en resa till Ungern via Jakt i Ungern. Vi hade bokat jaktpaket “Ungern special” och våra förväntningar var på topp. Efter ca 1,5 – 2h bilfärd ifrån Budapest så var vi på plats vid det statliga reviret, Vertezi där vi skulle jaga med varsin guide. Jag fick en engelsktalande och pappa en som mest kunde tyska och få ord engelska, guiderna var far & son och hade jobbat på reviret länge. Där skulle vi främst jaga varsin kronhjort 4-6 kg trofévikt samt hondjur. Redan första kvällen hann vi ut på jakt och det dröjde inte länge innan jaktlyckan hade drabbat pappa, när jag och min guide kom tillbaka till jaktstugan möttes vi av en kronhjortstrofé i trädgården, en fin hjort på ca 4,5 kg och en ålder över 7 år. En perfekt avskjutningshjort för området. Jag drabbades av jaktglädje kväll nummer tre ute på jakt. Både jag och pappa hade turen med oss på resan, vi såg massor av vilt. Kronvilt, vildsvin och vilda mufflonfår som fick mitt hjärta på högvarv. Jag hade glädjen att fälla en hjort på 6,51 kg i trofévikt som efter den obligatoriska mätningen i Ungern höll en bronsmedalj, mitt första kronvilt! Jag fällde också en kronkalv samt ett ungt vildsvin. Pappa lyckades fälla två kronhjortskalvar utöver sin hjort.

Perfekt avslut på sista morgonen ute på jakt. Efter några timmars smyg/vaktjakt så överraskade vi en grupp med “rödgrisar” som var på jakt efter ekollon i skogspartiet som syns i bakgrunden av bilden. När vi promenerar runt så ger guiden mig en knuff i sidan och viskar “wildboars”, ser då att närmsta vildsvinet är fullt upptagen att böka efter ekollon ca 5 meter ifrån oss. Jag ser hur en annan jämnstor gris kommer fram ibland några fällda ekar ca 10 meter bort, guiden ställer upp skjutstödet. Precis när jag får upp bössan så ställer grisen upp sig med perfekt bredsida med huvudet fokuserat i backen i jakt på godsaker. Jag kramar skottet och den faller på stället. De andra vildsvinen grymtar till och det far ekollon åt alla håll när resten av gänget försvinner iväg i samlad trupp in i ett buskage. Ifrån buskaget hörs sedan ett missnöjt grymtande, snarlikt ett morrande. UPPRÖRD sugga! Det bryter tjutet i mina öron, då jag i all hast glömde att ta på mig hörselskydden som komiskt nog satt fastklistrade på huvudet. Svårt att komma ihåg allt i stundens hetta. Jag var glad ändå, där på plats ligger en fin liten rödgris. Mitt första ungerska vildsvin.

Oktober-november bjöd på en del jakter med skolan. Bland annat en hundjakt efter rådjur, där jag var med som jaktledare och jag satt med då min pojkvän testade på att jaga. Vi är enbart två kvar nu på jaktinriktningen på yrkesutbildningen men det är många som går fiske, ca 22 stycken, varav min pojkvän som också har börjat bli intresserad av jakt. Denna jaktdag med klassen bjöd däremot inte på någon jaktlycka, men det var en del fina rådjursdrev och det var flera ur klassen som såg vilt. I november höll vi två på jaktdelen också i en älgjakt med löshund vid Hasselfors för gymnasieelever ifrån Forshagaakademin, det var älg i pass, men oturligt nog olovlig älg! Kul att testa på rollen som jaktledare och det var ett par givande dagar i skogen.

Vi på YH fick också hänga med gymnasieeleverna ännu en gång till Hasselfors, men då som passkyttar vi också. Den dagen så fälldes en älgkalv av en av eleverna, hans första älg! Annars så var det lugnt hos övriga skyttar. En fin dag i skogen med Forshagaakademin.

I december däremot så hade jag äntligen fixat klart allt till min Mauser M12 Extreme som jag vann i Allt om Jakt & Vapens läsareberättelse tävling. Jag hade fixat ljuddämpare, en stalon whisper magnum med vakfront samt ett kikarsikte, Leupold VX.R 4-12x50mm. Super tack till hjälpen går till Jaktia Örebro som fixade gängning och montering av ljuddämparen. Efter inskjutning med 4 stycken skott så blev jaktsuget stort. Jag och pojkvännen begav oss ut i några nätter på vildsvinsvak. De två första nätterna var det lugnt, inga vildsvin i sikte när vi var ute. 3:e natten gillt så dök det upp ett gäng med årsgrisar efter ett par timmars vakande, en av dem, en liten gylta sprang 4 meter innan hon låg efter en träff som vid skottplatsen vittnade om ett perfekt lungskott. Fin invigning av mitt nya jaktvapen!

Året slutade inte där. Juldagen så var det en händelse utöver det vanliga. Runt kl 21:00 på kvällen hör jag hur mamma ropar efter mig. När jag pratar med henne så säger hon att hon mötte en räv i trädgården, en räv som kom oskyggt rakt emot henne där hon stod på trappen in till huset. Väl inne i köket så ser hon hur räven helt oblygt tassar upp på trappen och sätter sig på hundarnas favoritplats i lyktskenet. Jag och pappa beväpnar oss, pappa tar vakt i ett fönster som är på övervåningen ovanför ytterdörren. Jag smyger och knackar på fönster och dörrar för att få iväg den ifrån vår trapp tillslut försvinner den ut i trädgården. Jag ser den smyga runt men det smäller inte, springer upp när jag ser den fortsätter strosa i trädgården. Viskar vid lekstugan till pappa. Plötsligt stannar den och stirrar nyfiket mot oss mitt på gräsmattan. Två snabba hagelsvärmar och den ligger bara några meter ifrån skottplatsen.

Vi kollar räven och ser inga synliga tecken på rävskabb. Underligt beteende! Mamma menade däremot att den rörde sig annorlunda, kutigt med ryggen, men det hann jag aldrig se. Slutet gott och en räv mindre kring vår trädgård och hägnet. Räven visade inga tecken på skabb, men det sköts en hårt angripen skabbräv veckan innan.

Det var avslutningen på året 2014. Ingen mer jakt innan det nya året kickades igång! Önskar er ett år med jaktglädje och att ni får uppfylla någon jaktdröm, det blir inte bättre än så. Skitjakt på er!