Idag var det äntligen dags för lite hundjakt igen. Våra hundar Mini samt Assa var taggade och minst lika förväntansfulla som oss. På väg ut till pass i första såt så såg vi dovvilt som smög undan utom skotthåll. Vi överraskade också en hind och kalv som stannade i skydd av grannar, vi såg hinden skälla irriterat innan de försvann vidare. Väl på pass var det lugnt, en örn och några korpar kom och gled över oss i tornet. Vi hörde Assa väcka och driva några korta drev, max 5 minuter, men inget som kom i pass. Stilla och ro i skogen annars, men härligt att få njuta av vinterluften och det tunna lager snö som hade lagt sig under kvällen innan!

Vi gjorde ett nytt försök på en annan del av marken med vår hund Mini. Vi satte oss i ett torn längs med en väg men som är i skydd av granar. Lite dolda i skymundan. Det dröjde inte länge innan vi hörde Mini väcka på något och sedan driva, men åt en annan riktning än där vi satt. Vi hörde hur det gick runt en sjö men på minst 400 meter ifrån oss. Vi satt stilla och vänta, inte så mycket annat som hördes ur skogen. Plötsligt ser jag en skugga ibland ett parti av täta granar på ca 50 meter ifrån oss, det smög i väg för snabbt och i ögonvrån, så hann inte urskilja vad det riktigt vad för nåt. Jag fortsätter kolla mot riktningen där jag såg det rörde sig. Jag hoppas att det är ett stänkdjur, då jag fortfarande hör hunden driva längre bort åt en annan riktning. Skugga igen ibland träden! Men vänta, det är inget dovvilt!

Jag hinner få en funderare men sen är det tydligt när jag ser gångstilen och djuret komma fram ibland träden. Ett stort lodjur! Jag säger åt Kim som sitter med mig att vara beredd med mobiltelefonen och kamera då lodjuret rör sig mot vägen. Jag börjar härma muslock som jag brukar lura räv med för att se om det går att stoppa det för en bild och alldeles innan lodjuret kliver fram på vägen 80 meter ifrån oss så stannar det till med bredsida mot oss. Det står där under en halvminut innan den i långsam takt travar över vägen. Kim lyckas få en bild mitt i språnget över vägen. Vi skymtar hur det tar sig i väg i granskogen. Det går sakta fram och den stannar upp flera gånger för att se sig omkring och lyssna. Det dröjer kvar ca 150-200 meter bakom oss i ett par minuter innan det smyger vidare. En annorlunda upplevelse minst sagt ute på hjortjakt.

Innan vi begav oss hemåt så gick vi och inspekterade platsen där lodjuret korsade vägen. Skapliga tassar!