Varje höst så är dovhjortsbrunsten något som jag verkligen ser framemot. Det är ett så imponerande och häftigt skådespel när man ser brunsthjortar drabba samman i kampen om hindarna. I år har det stått ett antal rivaler och blickat in till hjortarna i vårat vilthägn. Så upptagna av att slåss igenom nätet att man har lyckats komma upp nära inpå dessa hjortar och även fått med dem på bild samt film.

I år så hörde jag de första brölen eka den 11 oktober. Jag kände mycket väl igen vilken hjort det handlade om så tidigt började förbereda sig för ett harem. En hjort som jag har haft glädjen att smyga på varje höst sedan år 2011. Den 11 oktober fick jag veta att han fortfarande var kvar i livet. Hjorten med tur skulle jag vilja kalla honom. Han har nu i många år lyckats hålla sig undan jägare.

Första gången jag lyckades få närkontakt med den här vilda hjorten i år var den 25/10. Jag och min pojkvän var ute på smygjakt med kameran. Vi lyckades smyga,krypa och åla in till brunstplatsen där vi slutligen blev överrumplade av hjorten som stormade fram med en hind 40 meter ifrån oss. Där stod han i en minut och brölade för fullhals. Så nära att lyfta upp kameran och stativet hade helt röjt oss och skrämt slag på hjorten. Men ännu var det inte många hindar som hade kommit in till hans harem och plötsligt vände även vinden, så hjorten och hindarna försvann in till skogs. Vi kändes oss besegrade men jag räknade att få revansch med kameran.

Helgen därpå var jag säker på att han skulle ha nått högbrunst. När jag var på väg mot brunstplatsen så hörde jag att jag hade haft rätt. Nu ekade brölen ut över skogen och även antalet hindar runt honom hade ökat markant. Nu var det liv och fullfart på hjorten. Med så många hindar runt omkring så fanns det ingen tid för honom att ta det lugnt. Unga hjortar cirkulera även kring brunstplatsen. En grupp med tre spetsar och en stånghjort ville hemskt gärna ta chansen att umgås med hindarna. Hjorten fick jobba hårt för att hålla dem på säkert avstånd ifrån sitt harem. Hindarna trängdes ihop till en liten grupp och runt ett gäng mindre granar som var grovt fejade och söndertuggade. Där hade han koll på dem och så fort de försökte smita så var han snabb på att mota tillbaka dem. Hjorten fick nu jobba oerhört hårt för att hålla samman sin grupp. Motvilligt stod hindarna där och trängdes  när det plötsligt bröt ut i ett utdraget hällregn. Hindarna kurade ihop sig och regnet höll dem kvar på plats, nu kunde hjorten vila lite. Nu lyckades jag smyga in i en glänta med täta smågranar som skapade bra kamouflage för min kamerajakt och det gjorde att jag hamnade på ett avstånd av 50-60 meter ifrån gruppen av hindar och den stolta platshjorten. Regnet dolde även minsta ljud av kameran och med mitt lövcamoställ så var jag inte lätt att upptäcka. Där höll jag till ett par timmar och jag lyckades att få en del av mina bästa bilder på hjorten någonsin. Nedan följer några bilder och även en film på hjorten ifrån årets brunst.

Film på den vilda hjorten och hans harem 

Mina egna dovhjortar har även dem bjudit på några fina fototillfällen. Vår äldsta hjort i hägnet skötte större delen av avelsarbetet. De yngre förmågorna har mest fått stå vid sidan om.

Filmklipp när en vild rival stångas med våra hjortar.