Det händer alltid mycket saker ständigt när man är djurägare och speciellt när man har mycket djur. Förra torsdagen var en ovanlig dag. Jag var ledig och tog då tillfället i akt att vara mer ute i hägnet och kolla till djuren. Mufflonfåren håller fortfarande på och lammar så det är ständigt något nytt som har hänt hos tackor och lamm. Jag fick syn på två nya lamm nästan direkt, ungtackor på helspänn med små vingliga lamm. Jag fick även se att det var en tacka som inte såg speciellt pigg ut. Jag märkte henne då hon låg i en rätt ovanlig ställning och några mufflonlamm stod och sparkade på henne. När jag kommer närmare så går hon först upp när jag börjar komma rätt så nära henne. Magkänslan säger att någonting inte är helt rätt ställt. Tackan smiter i väg men ser inte kry ut jag bestämmer mig för att hålla koll på henne resten av dagen. Hon är också en av de mest högdräktiga tackor jag någonsin sett. Oerhört runt,nästan sprängfärdig ser det ut som när hon går i väg med tunga steg.
Timmarna går och jag går ut och kollar till henne ett flertal gånger under dagen. Om hon skulle ha börjat föda eftersom det verkar som hon ska lamma. Det ser bara ut som livgnistan försvinner allt mer och mer. Hon är seg och öronen hänger. Inget bra tecken. En av tackorna som brukar vara absolut skyggast är nu som ombytt.Magkänslan ska man alltid lite på när man håller på med djur har jag lärt mig med åren. Jag ger henne någon timme till för att jag ska få mer hjälp hemma då jag känner på mig mer och mer att avlivning är det enda alternativet som kvarstår. Frågan är lever lammen fortfarande där inne.
När pappa kommer hem så berättar jag vad som har hänt. Han går med mig och tittar till tackan som fortfarande inte visar några tecken på bättring eller ork att lamma. Vi plockar i ordning bössa,knivar,plasthandskar och en låda. Vi har delade åsikter, jag tror det finns chans att lammen lever i tackan men han är rädd att de kan ha dött då tackan är dålig. Vi chansar ändå och tar med knivar så vi kan göra akutkejsarsnitt efter avlivning.
När vi kommer ut till henne är hon inte längre direkt kontaktbar. Det blir ett snabbt avslut och direkt efter skott kastar vi oss över henne och öppnar upp henne snabbt men är extra försiktiga vid magområdet. Vi ser att hon har fullväxta lamm i sig och när vi river ut två stycken så ser vi att de vrider lite på sig. De är vid liv! Vi tar stadigt tag om mage och ben på varsitt lamm och håller huvudena nedåt så fostervattnet får chans att rinna ur dem. Jag ser att de fortfarande ser ut som det är något kvar i livmodern och där ligger ytterligare ett lamm! Ett stort bruntrött tacklamm och hon visar också livstecken! Vi torkar,masserar och ger dem konstgjord andning tills de börjar hosta och håller dem sedan så slemmet får rinna ut. När vi ser att alla lammen har någorlunda andning så lägger jag dem i lådan och vi snabbar oss hemåt.
Hemma är hundar ytterst nyfikna. Inte varje dag det kommer in andra levande djur i huset än dom och katterna. Den enda hunden som får hänga med oss och hjälpa oss med lammen är vår gamla wachteltik Korall. Hon har tidigare haft ett par valpkullar men har inte haft valpar nu de senaste tre åren. Men så fort hon får se de små så kickar hennes moderskänslor igång. Hon tvättar och knuffar på dem för att få igång dem och trycker dem intill sig för dela hennes värme. Samma hund som biter tag i skabbrävar och grävlingar så fort hon får chansen behandlar lamm som det är hennes eget kött och blod. Korall är fantastisk hjälp då det är svårt att jobba med tre nyfödda lamm samtidigt, det hör verkligen till ovanligheter. Trillingar på mufflonfår är extremt ovanligt. Under våra snart 20 år som mufflonuppfödare så har det endast hänt två gånger tidigare i vårat hägn. Normalt föder mufflonfår 1-2 lamm. I hägn kan däremot tackorna vara i bättre kondition så de orkar att föda fler lamm och oftare än i det vilda.
Det blev en lång eftermiddag och natt då lammen behöver extra tillsyn, då man bör se till att de äter ordentligt första dygnet. Viktigt att de kommer igång så snabbt som möjligt för bästa start. Två av lammen kom igång bra redan under första kvällen, men den tredje var lite mindre och svagare. Så den fick hjälp av lammräddare som är en sond, det vill säga slang ner till magsäcken. Utan den så hade det lammet troligen inte klarat sig då han var alldeles för svag för att ta nappflaskan och det lammet hade svårt att hålla värmen så vi fick värma det genom att linda in det och hålla det i famnen.Korall fick ligga hos dem och värma dem första natten.
Vi märkte redan första kvällen att det egentligen var för tidigt för de här lammen att födas då de bland annat hade som tjockt fettlager under klövarna. Det är skydd under tiden som de växer och utvecklas i tackan och är skydd så de inte skadar tackan när de sparkar i magen. Den fettvävnaden brukar tillbaka bildas dygnet innan de föds så var första gången som vi fick se det på riktigt. Det minsta av det tre lammen kunde först stå mycket vingligt dagen efter födelse och dess ögon började att öppnas under lördagen och var helt öppna på söndagen. Normalt är lammen uppe och springer med tackan bara mindre än en timme efter födelse.
Lammen på fredagen, ett dygn gamla. “Kaninöron” på två av dem som några dagar senare utvecklades till vanliga öron. Tacklamm de två som kollar in i kameran.
Idag så var lammen ute tillsammans för första gången. Nu är alla pigga och glada precis som helt vanliga lamm även de hade en ovanlig och tuffare start på livet först!
Borntohunt - Alexandra Hellström 