Dagens tips! Föredrag “Vår drömresa till Nya Zeeland”

Bild

Föredrag som hålls via Jägareförbundet Örebro län. Unga jägare som berättar om sin drömresa till Nya Zeeland. Tid & plats = Folkets hus Pålsboda kl 18:30.Gratis inträde samt det bjuds på fika under föredraget.

Chans att se troféer ifrån Nya Zeeland samt fråga mer om jakt där. Jag kommer också vara på plats med en del av mina afrika troféer.

Sista anmälningsdag den 30/4. Anmälan sker till Anki Bergqvist på telefon 073-0919303 eller via mail på anki.bergqvist@vagaborjaprata.se

Passa på jägare i Örebro län!

My first moose – Gästbloggare Brent Norbury

In March, 2012  I entered a competition run by the Swedish Nordik Predator Game Calls which I saw when I was buying a new call from their website. The competition comprised of using one of the Nordik Predator calls to lure in specific game. This could be anything from Roe bucks to Moose. Then you had to take a photo of the kill with the call that was used. Also you were asked to write a short story about what you were calling, what happened, what call you used, what calibre of rifle you were using and the location it was shot.Nordikhomepage_logo copyThe story I wrote, was about when I called two adult foxes in the middle of the day with their Nordik Crying Bird Call from 350yds. I was able to shot one of them, but the other fox wouldn’t stop running. I thought it was a decent story so I entered the competition a bit late and I didn’t think I had much of a chance of winning. There were 24 prizes ranging from dvds to hunting trips abroad, so I thought I’d give it a try anyway.

photo-3

Later that year in August, I was called out to a farm because a fox that had taken some chickens. I spent the morning stalking around and doing a bit of calling but no fox. I decided to sit in a highseat for an hour near the farm and only saw Roe deer. Whilst sitting there I checked my phone and noticed I had an email titled ‘Locka Vilt’ (Game Calling). To my amazement I had not only just won a prize, I had won the first prize! I couldn’t believe it. I got to go to Northern Sweden to hunt a bull moose for 2 days all paid for, and if lucky I would get the trophy shipped home. I was asked to go over in the last week of September to go calling for a bull moose, but I was going to be too busy as I was working as a Ghillie in the highlands for the stag season. So, we agreed I could go the first week of September. This was the start of the moose hunting season. The method of hunting would be with a moose dog known as a Jämthund as it was too early in the season to call a bull. When the season starts you can shoot bulls, cows and calves. If it’s a cow and a calf the calf has to be shot first. I was going to be hunting in the north of Sweden in Robertsfors in the Västerbotten county. The trip over to Sweden was a bit hectic. I had to get 3 flights in one day from Edinburgh to Copenhagen to Stockholm and then to Umeå Airport, so their was a lot of running around airports to catch flights. When I arrived at Umeå I was picked up by the hosts assistant and drove to where I was staying. On the the way we saw a couple moose. I have seen moose before when I worked in the south of Sweden on an estate but the moose in the north were much bigger. I met P-A Åhlén the owner of Nordik Predator and his wife Emma at their home. We had a bite to eat and talked about the plans for the next few days. Then off to bed as we were getting up at 3.30. I had to do a moose hunting test so I had to go to a shooting range to shoot at a moose target free standing at 80m and also do it with a running target . I have never shot at a running target before but really enjoyed it.

SONY DSC

SONY DSC

The first morning I was out with Robert who also owned Nordik Predator and he designed the calls. The dog would work by tracking a scent, then baying at the moose by barking so the hunter can sneak in to take the shot. You have to make sure that the dog is away from the moose before taking the shot. It didn’t long before the dog was on a scent and soon it was barking. This really got me excited. The dog had a GPS collar on so we could see where he was, the dog was 800m in front of us. We got within 150m but we were not able to get a shot as there were too many trees. I got glimpse of it, it was a big bull moose 10-12 pointer. We tried to get closer to him but the wind turned and the bull got are scent and ran off, the dog went after it again but gave it up. P-A was out hunting the same morning by himself and shot a cow and a yearling bull together. I went with him to help drag them out with the 6 wheeler. For the first time I got to see what a moose looked like close up. I couldn’t believe how big they were!

DSC02013-2

photo-2

DSC02020

By the afternoon the weather was wonderful but too hot for the dogs so we decided to try for capercaillie or black grouse. First we had to get the moose to the larder and get them cleaned out and skinned. After that P-A and I went out with his German wirehaired Pointer. However, we had no luck but I did see some though the trees in the distance which was very exciting. Next morning I was out with P-A , it was a frosty start and slightly cold. The dog got on a track early and followed a moose for some distance, but wasn’t able to bay it so we never got a chance to see it. We did hear it at one point running through the trees very close but couldn’t see it as it was so dense. The afternoon was my last chance to get a moose. The weather was perfect, the sun was out, but it was nice and cool for walking. We only walked half a mile before the dog was on a scent of a moose, we could see on the GPS that the dog was 600m in front of us. Ten minutes later we could hear the dog barking and both of us had a big smile on our faces. We stalked into the area where the dog was and got within 100m. We couldn’t see the dog or the moose, a few minutes went by and I saw the dog running then I saw a bull moose! I quickly got ready and leaned against a tree. It was very difficult to get a shot as there were so many trees in the way. Eventually I could see the chest so I squeezed the trigger and fired a shot… it just stood there! I could the see the blood pumping out of its chest. At this point I wanted to get it down as quickly as possible, the dog was still baying it so it wasn’t going anywhere. The bull started to move forward and I could see a large gap through the trees, I thought when I see its neck in the gap I’m going to take the shot. It walked forward into the gap but I had to wait to take the shot because the dog was running in front of the moose. As soon as the dog moved out the way I took the shot and it dropped on the spot with a loud thud. I had shot my first moose! A 9 pointer bull moose! I couldn’t believe it. The size of the animal was overwhelming. We used the 6 wheeler to get it out of the forest but nearly got it stuck on the way! That night we had a bit of a celebration. What an amazing experience! A dream come true.

photo-5-2

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Next morning I got a tour around the Nordik Predator warehouse where they made the calls. I found this very interesting to see how they were made. I was really pleased to be given a number of animal calls to try once home. Around the warehouse there were a few trophies on the walls. One that really caught my eye was a bronze medal moose. I was also shown round their Game Enclosure which had Bison, mouflon, fallow and red deer.They had a very impressive 22 pointer red stag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

After this I said my thank you’s and goodbyes to everyone, I felt like I couldn’t say it enough! I didn’t want to leave Sweden! So eventually I got back to Scotland and carried on with the stag season in the highlands. When I finished at the end of October I went back home and within a week a huge parcel arrived which nordik predators stickers all over it! I opened it and there was my moose! He looked amazing. They had done an excellent job and now it looks great on my wall!

SONY DSC

Before going to Sweden I contacted a few sporting magazine to see if they would be interested in an article as I thought this would be something a little different that we don’t see in the UK. The only magazine to get back in touch with me was The Shooting Times which I was really happy because it was the main one I wanted to work with. So in december that year my article was published! My first article and I was very proud of it. I have never considered myself a writer of any kind, usually it takes me sometime to write because I always have to proof read and I make mistakes but to see my writing in full print in a leading sporting magazine really put a smile on my face!

Shooting times moose

photo-6-2My winning photo on the Nordik Predator stand at IWA exhibition last year

I would like to say a huge big thank you to everyone at Nordik Predator again for giving me a chance of a lifetime; P-A, Emma, Robert and Markus! It was truly an amazing experience and something I will never forget! This hunting experience was life changing.

Best Regards 

Brent Norbury 

http://www.brentnorburyhunting.co.uk/blog/

Mufflontroféer

Resultatet av hornkoket ifrån förra helgen, några bilder som jag glömde lägga till i förra inlägget! Jägarna fick med sig troféerna direkt och var super nöjda! En dags arbete med hornen och de blev riktigt bra. Högtryckstvätt är guld värt att ha tillgång till i samband med hornkok! Utan den hade det inte gått lika fort. Här är några bilder på troféerna samt nöjd troféberedare!

BildBild

Bild

Ifrån vänster – 68 cm (test bedömd till brons), 66-67 cm samt 60-61 cm. Fina trofébaggar! 

Mufflonjakt och Viltsafari

Under den gångna helgen var det åter dags för lite mufflonjakt på mufflonbaggar, den här gången selektionsjakt. Några baggar på tre år som skulle jagas då de i mina ögon inte höll måttet eller de krav jag har för avelsbaggar. De klarade sig vidare ifrån förra året då jag klassade dem då som “för små” att jagas eftersom de då höll under 60 cm. Jag vill gärna att de kommer upp i hornstorlek runt 60 cm för jakt. I år så höll de måttet för jakt. Jägarna ifrån Småland dök upp på fredag eftermiddag och det var sagt att vi skulle jaga på lördag. Fredag eftermiddag var det så härligt väder med varm vårsol så jag och en av jägarna gjorde ett försök efter en bagge som jag tippade på höll mellan 68-70 cm. Efter 3h så kom första riktigt bra skottchansen och då gick skottet. Perfekt träff och baggen sprang inte många meter. Längsta hornet höll 68 cm och vid en provbedömning så höll baggen en bronsmedalj, då den hade bra mått på hornen när det gällde grovlek samt utlägg så räckte den upp till brons trots den var under 70 cm. BildBild

Lördagen så var det upp och ut vid kl 08:30. Mufflonfåren var då i fullgång med att gå runt och beta gräs. En hel del regn under veckan samt kombination med stark vårsol så fanns det mycket nytt gräs. Jag tog med mig en av jägarna och smög ut i hägnet då jag fick se direkt en av baggarna som vi var ute efter att skjuta under helgen. Baggen gick och betade med några andra baggar. Vi lyckades smyga in oss på ca 150 meter ifrån gruppen på ca 8-10 baggar. Sedan var det att sitta och vänta ut bra läge. Aldrig lätt att jaga flockdjur, speciellt när man är ute efter ett specifikt djur. I den här gruppen så var det en bagge som vi var ute efter då de andra var baggar som jag ville spara vidare för avel samt växa sig större. Mufflonfåren gillar även att beta tätt, gärna så de nästan skrapar i hornen på varandra så anser de att de håller sig på perfekt avstånd till varandra. Baggen vi skulle försöka att komma åt höll sig mitt i gruppen eller intill andra baggar i nästan 2,5 timmar så det var omöjligt att komma till skott. Vi satt tålmodigt och väntade in det rätta läget. Tillslut stod baggen för sig och jag sa att jägaren fick skjuta. Alltid så får den jag guidar vänta tills jag ger klartecken för skott. Skottet gick och baggen föll i backen av ett högt bogskott. Baggen hade en hornlängd på 66-67 cm och jag hade gissat på runt 65 cm. Ibland med mufflonfår så är det svårt att pricka rätt storlek när de lever då en del hornvinklar kan vara svåra att bedöma. En vacker trofé som avslutade en trevlig förmiddag. BildBild

Efter lunch så var det dags för mufflonbagge nummer tre. Nu var önskemålet en bagge runt 60 cm. Jag hade en bagge i åtanke så vi begav oss ut och letade upp honom. Vi hittade i en grupp med ett tjugotal andra baggar ifrån under året upp till sju år. Baggen vi ville åt skuggade den äldsta baggen i gruppen på sju år. De gick tät och betade i timtal och då och då fattade den äldsta baggen i gruppen misstanke och de gick då ännu tätare så det var omöjligt att hitta någon skottchans. Efter att i lite mer än tre timmar ha varit inriktad på en bagge i 60 cm klassen som verkligen inte bjöd på någon skottchans så gick en annan avskjutningsbar bagge i 60 cm klassen för sig själv och betade. Jag viskade då till jägaren att han fick skjuta den istället om han ville då den gick med perfekt bredsida på ca 80 meter ifrån oss. Han tvekade inte och skottet ekade. Baggen hoppade högt i skottet och sprang till några andra baggar och tittade åt sedan åt vårat håll. Efter mindre än en halvminut så gav benen vika och baggen föll ihop på rygg. Mufflonbaggar kan vara mycket hårdskjutna och den här baggen hann aldrig förstå vad som hände innan det var slut.Baggen höll 60-61 cm, så var en perfekt bagge! Skönt avslut på mufflonjakten! Bild

På kvällen åkte vi en sväng på Boo Egendom för att spana dovhjortar. Det var några hjortar som jag var extra sugen på att fotografera och några av dem visade sig denna kväll! En av grupperna som jag var intresserade av att fotografera samt se på nära håll kom springandes framför bilen på ca 40 meter. Vi räknade 16 hjortar samt 2 hindar. Flera hjortar i medaljklass och totalt under kvällen så såg vi ett par hundra dovhjortar. Jag lyckades få en del trevliga bilder, en del av bilderna är också ifrån tidigare viltsafaris i år.

BildBildBildBildBild

Mufflonfår del 2- trofébedömning och trofétillvaratagande

Intresset för jakt på mufflonfår tycker jag ständigt ökar, många som frågar om jakten samt som är intresserade av att komma och jaga mufflonfår med mig. Det är stor efterfrågan på både mufflonjakt i hägn samt frilevande. Däremot så finns det inte så mycket fakta om mufflonfår på svenska sidor på nätet och inte speciellt mycket skrivet om dem i böcker. I den här delen av min serie om mufflonfår tänkte jag ta upp trofébedömning samt tillvaratagande av trofé.

Mufflonfår är ett exklusivt vilt och de har en mycket eftertraktad trofé och är en dröm för många svenska jägare. En mufflonbagge på 60 cm klassas som kapital trofé, fast håller inte medaljklass. De baggar som jag och min familj säljer för jakt håller ifrån 60 cm, då har de en vacker trofé som börjar se “färdig ut”, baggarna är då ca 2 år gamla, jämfört med vilda mufflonfår så växer oftast hägnade mycket snabbare då de har bättre födotillgång året runt. Det är vid den åldern som man börjar se mer självklart vilka baggar som får bäst horn och förutsättningar för avel.

Mufflonbaggar som är ideal att spara vidare ifrån två års ålder är de som inte ser “färdiga” ut ännu, de vill säga hornspetsarna har inte börjat vrida uppåt utan de fortfarande har mycket plats för att växa sig stora. De har bäst förutsättningar för att få en topp trofé samt de tar tid innan de börjar bryta hornspetsar eller nöta ner dem. Se bildexempel nedan på bra bagge hornmässigt för avel samt bagge som har trofé för avskjutning.

Bild

Bagge på 2 år med horn som vinklar in mot hals samt dels börjar nöta mot hals. Hornen har en kort båge och saknar ett djup,klent utlägg (dålig bredd mellan hornen) samt börjar att se “färdig” ut för sin ålder.  Ej lämplig till avel. Fin trofé men inte medaljklass. Ca 60 cm. 

Bild

Två stycken baggar på 2 ½ år (fotat hösten 2012). Dessa baggar passar både som avelsbaggar. Den högra baggen har riktigt bra hornanlag och den används i vårat avelsarbete, bra utlägg samt djup i hornen. Hornlängd på ca 60-65 cm på fotot. 

Medaljvittring hos mufflonbaggar nås först när trofén ligger på en hornlängd av ca 70 cm) , baggar som är under 70 cm är alltså oftast för “små” för att nå upp till medaljklass. Det finns däremot vissa undantag ibland att en bagge med trofé på ca 68-69 cm kan hålla bronsmedalj, men då krävs ett bra utlägg (större än 45 cm) samt grovlek på hornen där första omkretsen ligger på ca 27 cm +.

Oftast vid hornbedömning så kostar det inte pengar att bedöma om det skulle visa sig att trofén inte når upp till medalj,många jaktmässor har trofébedömning om du inte kontaktar en hornbedömare privat.Kom ihåg att om trofén  har en längd på 70 cm + så är däremot chansen störst till bronsmedalj.

Bild

Mätning av hornlängd på bagge som bedömdes till guldmedalj av Jägarnas Riksförbund 2014, 87 & 83 cm samt 206,6 poäng totalt.

Bild

Mätning av 2:a omkrets på bilden. Första omkretsen är alldeles vid hornetsbas. Omkrets 2 och 3 fås ut genom att man tar längden på hornet och delar på 3. T.ex baggen på bilden höll på vänster horn första omkrets 23,5 cm, andra omkrets 22 cm, tredje omkrets 19 cm. 

Bild

Mätning av utlägg på mufflonbagge. Bredaste punkten mellan hornen mätts ut. Inte alltid så lätt att få ut exakt mått.

Silvermedalj är först vid en hornlängd på ca 75 cm upp till 80 cm, flera mått än själva hornlängden är det som spelar viktig roll när det börjar närma sig toppmedaljerna. Guldmedalj brukar kunna nås ifrån 80-82 cm, men man ska tänka på följande också grovlek (3 punkter som mätts på vardera horn) samt utlägg (bredden mellan hornen,den mäts ej mellan hornspetsarna), mufflontrofén kan få avdrag ifrån 0-3 poäng kan ges om hornspetsarna är för tätt eller hornen vinklar in alltför mycket mot halsen, det vill säga om baggen är för “trång” i hornen. Färg och räffling samt hornets båge/cirkel bedöms. Mest poäng ger längd,utlägg samt de tre olika omkretsarna som mäts på hornet.

Längden på hornen är enkelt att få ut. Man mäter på hornets ytterkant och är noga med att hålla måttbandet så tätt på hornet som möjligt. Första omkretsen på hornet hittar du längst in på hornet. När man tillvara tar mufflontrofé så ska man vara mycket noggrann med att inte råka karva för nära hornbasen. Hornet är mjukare i tillväxtzonen så du kan av misstag skada hornet eller ta bort någon centimeter om du inte är försiktig med kniven.

Om du har tillgång till en högtryckstvätt så är den mycket praktisk i samband med hornkokning, den spolar bort mycket kött så du behöver då inte jobba lika mycket med kniven. Du bör då ha kokt kraniumet så pass länge att det har släppt kring ögonen på det annars är det svårt att spola rent. Mufflontroféer är däremot känsliga för kokning, samma tid som man kokar ett råbockshorn räcker för att få ett sönderkokt pussel till kranium. Så med mufflon bör man ha kokningen under uppsikt.

Efter användning av högtryckstvätt bör man tänka på att det pressas in vatten i hornen. Så trofén bör ligga på tork på tidningar under ett par dagar innan den hängs upp eller tas in i huset. Annars rinner det blodblandat vatten ur hornen och det kan lukta små surt. Då det börjar pressas ut då hornen torkar.

Bild

Mufflonbaggar upp till 60-65 cm så bör hornen kokas loss om det går så man kan såga av kvicket (växtmassa i hornet) annars så finns det stor risk att hornen släpper efter ett tag och det luktar ruttet. Nu kokar vi sällan däremot av hornen på trofébaggar utan vi kokar dem ordentligt och försöker jobba med kniven in under hornen vid basen.

Riktigt stora mufflontroféer går oftast inte att koka loss hornen, så man behöver inte slita ihjäl sig med att försöka då. Om man lyckas lossa hornen så bör man diska rent dem innan man sätter fast dem igen med plastic padding. Även om man inte kokar loss hornen så kan man täppa till med plastic padding som “säkring” för att hornen inte ska lossa.

Hornen spricker inne i rumstemperatur när det börjar torka så för att slippa detta bör det behandlas med stockolja (terpentin- och linolja, då mestadels linolja). Så om man är rädd om sin trofé så ska man använda någon slags behandling på hornen.

Montering av trofé finns flera varianter. Vi kör på att såga ett fyrkantigt hål i nackkotan och sedan träfast kraniumet på en hyllkonsol.  Troféen kan då vinklas i önskad vinkel och sedan låser man fast kraniumet på konsolen för att sedan skruva fast den på en trofésköld. Det finns också en variant med dubbla sköldar samt två sköldar med distans mellan sköldarna. Under är varianten som vi gillar och alltid använder när vi själva monterar mufflontroféer.

8886 8880

Hornmontage av guld- samt bronsmedalj baggar

Tidigare så var man tvungen att ha torktid i tre månader på mufflonfår också, men vad jag har hört nu så ska den vara borttagen. Mufflontrofén krymper någon centimeter ju längre den ligger, då den torkar ihop. Så man ska inte vänta för länge innan man lämnar trofén på bedömning utan om man är medalj intresserad så bör man snabba sig. Man går inte på vikt eller volym när man bedömer mufflonfår, så man kan lämna ett bogmontage av mufflon för trofébedömning.

Trofén krymper lite med tiden, någon cm per horn, så bäst är om man är intresserad av bedömning att lämna in din trofé så tidigt som möjligt. Enklast för bedömning av mufflonfår är att ta med trofé på jaktmässor eller kontakta Jägareförbundets kontor eller Jägarnas Riksförbund. För vid bedömning av mufflonfår krävs special utbildning. Vi har lärt oss med åren hur trofébedömningen går till men vi är inte utbildade för trofébedömning, jag har däremot anmält intresse till Jägareförbundet. Så förhoppningsvis blir jag trofébedömare i framtiden!

Bild0050

Uppgifter som du ska dela med dig av vid hornbedömning av mufflonfår…

Jägarnas Riksförbund =

  1. Mufflon fälldes den:
  2. Skottplats (hemman) :
  3. Kommun:
  4. Län:
  5. Jakträttsinnehavare (titel,namn,adress): * Då nämns bland annat om baggen är fälld i ett vilthägn.
  6. Skytt (titel,namn,adress):
  7. Ägare till hornet :
  8. Mufflonfårets ålder: * syns oftast på årsringar på hornen (det är som en åt snörpning då).
  9. Mufflonens passade vikt: *mufflonfår ska inte överstiga 50 kg i levande vikt.
  10. *= förklaring

Svenska Jägareförbundet =

  1. Baggen fälldes:
  2. Skottplats:
  3. Församling:
  4. Kommun:
  5. Län:
  6. Hägn (hägnets namn):
  7. Ägarens namn:
  8. Adress:
  9. Postadress:

På båda listorna så går frilevande samt hägnade mufflonfår under samma lista. På Jägareförbundets förtydligar man däremot om det rör sig om hägn eller inte.

Nedan är bilder på några mufflonbaggar i guldmedaljsklass.

8101853081737693

Baggar i silvermedaljsklass nedan

640564060177

Baggar i bronsklass nedan

DSC_7674 8926

Ifrån vänster på bilden nedan -silver-,guld-,bronsmedalj troféer

8460