Zebror är otroligt vackra djur. Första resan hade vi turen att se mycket zebror när vi var ute på jakt. Men då var inte vi intresserade av att jaga zebra för då hade vi massor av olika antiloper i tankarna. Första resan så var vi bara med på jakt när en av våra resekompisar lyckades nedlägga en gammal zebrahingst på 14 år. Hingsten var vacker men tydligt ärrad efter alla brunststrider under åren men köttet smakade mycket bra trots det var ett gammalt handjur. Man föreställer sig ofta zebror som fridfulla djur men när det kom till hingstarna så var de inte ovanligt att de hamnar i bråk med varandra.

Zebror är väldigt varska djur, speciellt inom områden där det jagas. Inte jaktguidernas favorit vilt när det gällde smygjakt på grund av deras skarpa ögon och att de är lättuppjagade, en skrämd zebra kunde springa långt innan de bestämde sig för att stanna upp igen. Om man smög på antiloper och det dök upp zebror så försvårades ofta ansmygning direkt eftersom de andra djuren gärna hängde på zebrorna om de bestämde sig för flykt.

Under andra resan hade vi innan mejlat lite fram och tillbaka med jaktfarmen som vi åter skulle besöka om vad för djur vi var intresserade av att jaga. Men det var först när vi var framme i Sydafrika som vi blev sugna på att jaga zebra, då vi under flera tillfällen ute i bushen hade kontakt med zebror bland buskar och snår. Det var först då som man upptäckte hur bra deras färger egentligen funkar med bushen. Det var flera tillfällen som zebrorna bara försvann eller var mycket svåra att upptäcka. Ett bra sätt att leta efter zebror var att följa dem via ljud. Flera gånger kunde man höra hur zebrahingstarna lyckades reta upp varandra och då gnägga frustrerat på några hundratals meter ute i bushen.

De zebrorna som vi var ute efter var Burchell zebra som har “smutsränder” mellan de tydligt svarta och vita ränderna.

Ett tillfälle lyckades vi stötta på en grupp med enbart tre hingstar ute på öppen mark. De kom i trav när de upptäckte oss ute på ett fält. De stannade aldrig upp utan bara fortsatte vidare in i bushen som var cirka 400 meter bort. Så det bjöds inte på något skott tillfälle den gången. Vi fick känna oss besegrade och fortsätta att leta vidare. Svårt att föreställa sig men zebror försvinner lätt i bushen med sin färg. Zebrorna verkade också för uppskrämda att smyga sig efter i bushen. Det här var sent på dagen och vi lyckades inte stöta på några fler zebror efter den gruppen.

Dagen där på så begav vi oss ut efter zebror tidigt på förmiddagen. Det dröjde inte många timmar innan vi hörde på håll hur det var zebror som skriade. Jaktguiden sa att det var hingstar som slogs så vi följde efter ljudet. Plötsligt är det impalor lite överallt omkring oss. En grupp med mesta dels hondjur samt en del unga handjur. Jaktguiden sa att vi skulle ta det försiktigt då zebrorna också troligen befann sig i närheten. Efter en stunds smygande ser vi något mer än impalor i bushen.Plötsligt bland den täta bushen på 80 meter så står det en grupp zebror och kollar åt vårt håll. De stannar upp och kollar på oss samtidigt som vi får se dem, det är fortfarande en hel del impalor runt omkring dem. De börjar trava iväg långsamt bortåt i bushen med impalorna, inte speciellt uppskrämda så vi hänger efter dem. Det börjar bli långt in på förmiddagen och solen riktigt steker i ryggen och temperaturen är upp mot 37 grader. Då känner man riktigt hur värmen börjar att ta ut sin rätt. Det är tät i bushen när vi följer efter dem, nu är sikten ca 50 meter med en del gluggar där man kan blicka uppemot 80 meter. Efter en stund tror vi att vi har tappat bort alla djur. Det är tyst vi hör inte längre zebrorna och ser inte heller några impala. Vi vänder tillbaka lite och får plötsligt syn på en glänta som blickar ut mot ett öppet fält. Zebrorna är på väg ut ur bushen skymtar vi ibland några akacia! Men ingen skottchans därifrån vi står! Vi snabbar på och rusar så tyst som möjligt framåt i bushen. Vi hittar en glänta med bra överblick och jaktguiden sätter sig ned framför mig. Han pekar på sin axel att jag ska lägga bössan emot den. Jag sätter mig snabbt ner bakom honom och lägger upp bössan och tar knästöd. Två zebror står ca 150 meter bort och blänger rakt emot oss. Båda står med bredsidan till och jaktguiden säger åt mig ” Take the one to the left”. Jag får in zebran i kikarsiktet men känner att korset far åt alla håll. Lite snurrig över plötslig rush i värmen. Jag tar ett djupt andetag och precis när jag börjar känna mig stadigare så fortsätter zebrorna vidare efter impala flocken och några zebror som vi hade missat. Men vi ser hur det är på väg fler zebror ut ur bushen. Det kommer ut en grupp med tre stycken zebror. Två av dem stannar upp. Den som står bäst till står nästan med fronten emot mig och jaktguiden frågar om jag vill skjuta och om jag känner mig säker på den vinkeln. Jag siktar in mig på bogveket och skottet går. Zebran faller ihop pladask på plats. “That was a great shot Alex!!” ropar jaktguiden efteråt . Glada,trötta och mycket lättade efter en lyckad jakt så går vi fram till zebran. Skottet tog i halskotpelaren och kulan fastnade även där. Det var ett mycket fint sto som jag bestämde mig för att göra ett bogmontage av den. Fördelen med det var ett sto var att det hade finare skinn oftast fria ifrån ärr, då de inte bråkar som hingstarna.

Vi la i ordning zebran snabbt för foto och en liten stund senare dök resten av jaktgänget upp för att hjälpa till med fotografering och sedan lasta zebran på pick-upen. Det krävdes både vinsch och några personer för att få upp den på flaket. Det var viktigt att fixa zebrorna så fort som möjligt efter skottet med tanke på skinn och då de har annorlunda tarmpaket än andra afrikanska vilt. Så vi körde iväg direkt till slaktplatsen där tre män väntade på att få börja jobba med den.

Zebror har rätt så grovt skinn men de flådde med största försiktighet så det tog nog ca 1h innan de var nöjda och belåtna! På kvällen firades det att vi efter två dagars jakt äntligen hade lyckats få tag i en zebra åt mig samt även min far lyckades fälla en mycket fin zebra. Slutet gott, allting gott!