Våren 2012 i nummer 4 av Svensk Jakt så var det en tävling. 10 stycken personer skulle få chansen att vara med på en björnjakt i Sidertjärn som pris. Tävlingen gick ut på att man skulle motivera “Vad krävs för att Svensk Jakt ska bli en ännu bättre tidning”. Jag blev lite sugen på att testa att delta i tävlingen då jag tyckte att jag ändå hade en del idéer till tidningen, bland annat om JAQT samt ungdomar inom jakt. Så jag började skriva ner mina tankar om vad som enligt mig fattades i tidningen och skickade iväg ett mail till redaktionen på Svensk Jakt med ämnesraden “Ja tack, jag vill gärna vinna en plats i björnjakten!”.

I april när jag med sitter med laptoppen i högsta hugg och söker runt på nätet angående mufflonfår i Sverige, så ringer det på mobilen. Jag svarar i mobilen lite okoncentrerat med mer fokus på datorn, plötsligt hör jag orden “Magnus Rydholm ” och “Svensk Jakt” i samma mening. Jag stannar upp i allt jag pysslar med när jag får höra att meningen “Du har vunnit en plats i björnjakten”. Jag stammar fram ett “va? är det sant?” och får sedan en blandad känsla av chock och ren glädje över mig. Jag som aldrig haft tur i tävlingar innan och nu så har jag vunnit det här! Stor känsla när jag senare ringde runt till familjen och berättade för dem. Det kändes overkligt men jakten skulle bli av i augusti. Så det fanns gott om tid för att förbereda sig inför björnjakten. Björnpasset var också riktigt kul! Då kände man sig ännu mer spänd inför jakten.

Sen kom den där dagen när det var dags att åka upp mot Sidertjärn. Jag kan inte beskriva alla känslorna jag kände när jag satte mig i bilen. Ensam bilfärd i ca 6-7h då jag inte hade frågat någon annan av de andra vinnarna om samåkning upp till jakten, vi var också rätt spridda geografiskt i Sverige så på det viset var det svårt. Från Norbotten till Blekinge och även en gotlänning. Vi var ett blandat gäng i olika åldrar och jag var enda tjejen som skulle vara med på jakten. Med vägbeskrivning i kuvertet ifrån Svensk Jakt samt GPS koordinater som jag hade lyckats fixa fram ifrån internet så började jag resan.  Många cd-skivor samt timmar senare så var jag framme, gpsen var klockren hela vägen fram och när jag rullade in vid jaktstugan i Sidertjärn möttes jag av de andra jägarna samt frasen “Du har anlänt till din destination” av gpsen.

När jag kom fram på fredag kvällen strax innan kl 18:00 så var det samling inne i jaktstugan och sedan åkte vi iväg till Hållberget. Vacker utsikt och ljuvt fiolspel som hälsade oss välkomna till morgondagens jakt. Jaktledare Karl-Evert informerade oss vinnare om hur jakten skulle gå tillväga samt vi fick pass tilldelade innan vi begav oss tillbaka till jaktstugan där middag väntade. På kvällen blev det mycket jaktsnack och vi fick mycket bra genomgång om hur man skulle bete sig på björnpass. Magnus Jensen som skulle vara hundförare under helgen berättade också om sina hundar som skulle användas vid jakten.

Lördag morgon var det upp tidigt och göra sig ordning för att bege sig ut på pass. Jaktområdet var stort så det var bra att komma ut så tidigt som möjligt för första såt. Jag blev placerad alldeles bredvid en mosse med fin sikt åt alla håll. Lämpligt vid passet så fanns det en platt sten som var cirka en meter hög som jag klättrade upp och satte mig på ryggsäcken för bättre överblick. Tiden tickar på och det är lugnt på min kant. Tyst och stilla. Plötsligt hörs det skott på håll. Vi får veta läget på jaktradio och en stund senare beger vi oss iväg för att gemensamt kolla på den fällda björnen.

Björnen var en gammal hona och fälldes av hundföraren Magnus Jensen för hans laika Zeb, kul då det var första fällda björnen för den hunden! Det krävdes några stycken för att få björnen ut ur skogen, då den vägde ca 100 kg. Jag följde med och dokumenterade med kameran. Tät skog så det var inte helt lätt först att få ut björnen. Men tillslut så gick det vägen ändå! Björnen behövde inte bäras så jättelångt utan det fanns en skogsväg på vettigt avstånd. Där lades björnen i ordning för fotografering samt i väntan på besiktningspersonal ifrån länsstyrelsen.

Några timmar senare och vi var på gång ut till nästa såt. Nu fick jag ett pass på inlandsbanan, öppet pass men två trädtätningar på var sida om mig på ca 30-40 meter. Spännande pass med vacker utsikt framåt. Efter att ha suttit och passat i ca 1h och stelt vänt sig om efter att ha hört rassel i grenar men besvikelse när det bara var en ekorre. Så var det i förövrigt lugnt hos mig. Men plötsligt börjar jag höra hundskall på väg emot mitt håll. Jag känner att pulsen börjar gå upp när det låter som det rör sig ca 200 meter ifrån mig, men då hör jag hur det vänder bortåt. Får höra senare när vi har brutit för dagen att det misstänktes att det var björnhona med ungar som hundarna hade följt. Så det blev inget med det. Nöjda med dagen så begav vi oss till jaktstugan igen. Då dök det upp en chans att få hänga med till kylrum och flå den fällda björnhonan, det kan man ju inte tacka nej till! Så jag och några av de andra vinnarna passade på att hänga med för att lära oss att flå björn!

Söndagen som var sista jaktdagen så var det också upp och ut tidigt. Jag fick ett pass vid ett hygge och njöt av en vacker soluppgång. Det hade under en annan jakt setts björn ifrån det passet så man kunde ju alltid hoppas att det skulle bli så idag med. Men tiden gick och ingen björn i sikte. Däremot hade övriga passkyttar hört hur en av hundarna skällde på björn. Vädret var inte heller lika behagligt den dagen utan plötsligt bjöds det på regn. Vi fick sen veta att ytterligare en björn hade fällts efter fint hundarbete. Den här björnen hade däremot träat och skjutits uppe i en tall, där den nu satt fast då den inte föll ur trädet i skottet. Så en motorsågs togs med när hela jaktgänget tog sig till platsen. Det tog inte lång tid innan problemet med björn i träd var löst! Den  som var en mindre björnen fick sedan avsluta jakten vid Sidertjärn. Det blev samling vid stugan med en gemensam lunch innan alla deltagare begav sig hemåt igen.

Jag vill tacka Svensk Jakt för en otroligt rolig och minnesvärd helg! Helt klart inget som jag någonsin kommer att glömma! Stort tack också till alla som var med och gjorde helgen så bra! Trevlig och lättsam stämning och jag kände mig absolut inte ensam som enda tjej där under helgen.

Mer att läsa om björnjakten finns i Svensk Jakts tidning nummer 8 ifrån 2013.