Katter överallt!

När vi skulle hem efter bläsbock jakten så åkte vi först på en fotosafari runda. Vi fick se mycket vilt!  Vi såg hundratals vilt! När vi kom runt hörnet av ett buskage med pickupen så var det fullt av impalor,zebror,bläsbockar,oryxer samt red hartebeest som var snabba på att försvinna ifrån oss. Men lyckades ändå få en del fina bilder innan alla djuren hade bestämt sig för att vi inte var nåt intressant.

Bild

Bild

Bild

Vi fortsatte vidare för bläsbocken behövde bli urtagen och undanstoppad i ett kylrum. Idag skulle vi däremot inte åka tillbaka till campen direkt utan vi skulle åka till ett annat ställe och ta reda på bläsbocken. När vi kommer fram så är det katter och prylar överallt. Ägaren till gården kommer ut och hälsar. Vi pratar lite och jag kan inte låta bli att fråga hur många katter det finns på hans gård, ägaren svarar ” Jag har nog ca 18 katter, men det kan nog finnas fler kattungar också. Jag ger dem endast mjölk. De får fånga och leta mat själva”. De flesta katterna är tunna och små. Påminner mer om vildkatter än tamkatter, ingen kommer fram och hälsar utan de skyggar. De håller gärna avstånd ifrån oss på några meter, tills de får se att det är urtagning av antilop på gång. Då vågar sig fler och fler fram mot slaktplatsen. Katterna sitter storögt och tittar på medans de jobbar med antilopen. Plötsligt blir några lite modigare och bestämmer sig för att sno lite blodlevrar.

Bild
Bild

Det kärvänliga beteendet som katterna visade varandra blir som ombytt. Nu blir det fullt slagsmål över minsta lilla mumsbit. De påminner nästan om en flock med lejon. Spännande att se hur de blir allt mer otåliga och fräckare ju längre tid som går då de inte får tag på någon köttbit. De ryter i riktigt åt varandra dessutom, morrar så de nästan skakar. Inälvorna ifrån bläsbocken läggs i en rostig gammal skottkärra och det dröjer inte länge efter att Brian har vänt sig om innan katterna ser sin chans. De hänger tag i den så fort han inte ser vad som händer.

Bild

Bild

Bild

Katterna får en del blodiga köttslamsor som de blir dragkamp om. Två kattungar kämpar över en blodlever. Tillslut får den ena övertag och försvinner iväg med sin vinst. Mitt i allt så råkade min jaktkompis DJ hugga sig själv med kniv i vaden,slant med kniven när han skulle skära huvudet av bläsbocken. Så han fick avbryta sitt jobb med bläsbocken och låta några ta över medans han blev omplåstrad. Jag frågar hur han mår men han säger bara ” jag mår bra, det gör inte ont” men ansiktet visar sitt tydliga språk.

Bild

Bild

Bild

Helt klart en annorlunda upplevelse att bevittna alla hungriga små katter. Helt klart mycket listigare och lurigare än man kan tro!

Advertisements

På jakt efter bläsbock

Under min andra jaktresa till Sydafrika så längtade jag efter att få se bläsbockar igen. De är Sydafrika för mig. Jag har verkligen fastnat för den antilopen. Deras vackra och något kaxiga språng och hur deras skinn lyser upp så vackert brons/rött i den afrikanska solen. De är ett spännande och roligt vilt.

Båda våra resor till Sydafrika så har vi varit till samma jaktfarm och jagat, farmen ligger i Limpopo provinsen. Roligt då man under första resan lärde känna familjen där. Så det var kul att återigen få chansen att träffa dem under vår andra resa till Sydafrika. Nu hade även ett av familjens barn börjat med guidning av jägare. Deras 19 åriga son DJ. Vi blev bra vänner nu på andra resan så han fick guida mig på några av jakterna i år. Riktigt roligt att bli guidad av en nästan jämnårig jaktgalen jägare!

Sista jaktdagen innan vi skulle åka på fotosafari till Kruger National Park så blev det bestämt att jag och min polare DJ skulle hitta en bläsbock till mig. Då de är spännande att jaga samt ett billigare jaktvilt, så tänkte jag varför inte en till bläsbock trofé till på väggen. Vi åkte till en jaktfarm där det finns mängder av bläsbockar, samma ställe där jag lyckades fälla en bläsbock under vår första resan faktiskt! Nästan direkt när vi rullade in med pickupen på farmen så fick vi se en mängd av olika vilt. Vattenbockar,Red Hartebeest var bland de första antiloperna som korsade vår väg. Vi fick också se en rätt fin kudutjur i en flock med kudus, DJ försökte även fresta mig att gå på smygjakt efter kudun istället,men jag förklarar att det får bli en annan resa som det blir kudujakt. Det är en vacker men lite små kylig morgon. Så vi åker vidare i jakt efter en bläsbock. 

Bild

Bild

Rätt snabbt fick vi syn på bläsbockar på långt håll. Men då får vi också se att det går två ensamma handjur i ett buskage som ligger insprängt mellan ett par öppna gräsytor. Bläsbocken är en antilop som gillar att leva öppet, helst mitt ute på en öppen slätt. De är sällan som man stöter på dem i tätbush. Så de här två handjuren gick för sig själva i skuggan. Skönt att inte ha för många ögon att behöva tänka på när man ska ta sig in inom bra skotthåll. Så jag och DJ hoppar av och bestämmer oss att testa att smyga oss på dem.

När vi är ca 150 meter ifrån dem så börjar de fatta misstanke och spanar åt vårat håll. Vi smyger ner på huk och försöker vänta ut dem lite för att se vad som händer. DJ kollar med kikare på dem och bedömer att den ena är en fin trofé och samt en äldre bläsbock, ett bra avskjutningsdjur. Vi smyger oss närmare och ser hur de långsamt går ifrån oss. Plötsligt tycker jag mig se en svans mellan ett par träd ca 50 meter ifrån oss, men tänker inte så mycket mer på det. En stund senare rusar det ut en giraffko med kalv. De var nästan helt osynliga inne i buskaget. Vi hade inte sett dem, eller jag hade bara sett en svans. De far ut ur buskaget på en öppen gräsyta. Då får vi se bläsbocken som jag är ute efter att skjuta. Han har klivit ut utanför buskaget och står och kollar åt giraffernas håll, då med aningen snedd bredsida, fast tillräckligt bra för att få iväg ett säkert skott. Avståndet är ca 80 meter då DJ smyger upp skjutkäppen, jag lägger upp bössan försiktigt, jag tecknar diskret åt DJ att jag vill ta stöd mot hans axel. Samma sekund som bläsbocken tittar åt vårt håll så smäller det. Han hoppar till i skottet. Vi är glada över att det ser ut som ett bra skott. DJ gratulerar och vi börjar smyga fram mot skottplatsen.

Bild

När vi kommer ut på skottplatsen så hittar vi blod. Vi spanar ut åt den riktning dit bläsbocken tog sitt sista språng. Där är det gräs som är över 1 meter högt. Vi börjar gå ut i gräset för att leta, då den andra bläsbocken kommer emot oss. Han bockar med huvudet och frustar och stannar upp ca 50 meter ifrån oss. Det är en ganska ung bläsbock förklarar DJ ca 2-3 år. Frågar på skämt om jag får skjuta om han kommer ännu närmare i “självförsvar”, men då kastar bläsbocken bakåt med ett språng och drar vidare för att leta efter andra bläsbockar. Vi går ca 60 meter och hittar min bläsbock. Skottet tog lite bakom ena bogen samt mitt i den andra. Vi lägger i ordningen bläsbocken för foto och ropar på de andra på radion. När vi vänder oss om står giraffkon med kalv kvar och blänger på oss. En riktigt tyst ljuddämpare skrämmer oftast inte de andra djuren. Men girafferna är knappt utsatt för jakt på många farmer så rädslan för människor är inte speciellt hög, de är också väldigt nyfikna av sig. De står kvar tills min far samt de andra kommer med pickupen där jag har kameran så jag lyckas få med dem på bild.

Bild

Bild

Bild

Bild 

När vi står där och pratar vid min fällda bläsbock och ska börja fixa i ordning det sista inför fotografering så får vi se två girafftjurar ett par 100 meter bort som är på väg rakt emot oss. Vi fortsätter att fixa och prata, sen slutligen när det är dags för foto så är de på väg mot giraffkon och kalven. Men de stannar upp och hamnar i bakgrunden av där vi ska fotografera bläsbocken, det blir dröm tajming för fotograferingen. Dagen kunde inte ha börjat bättre!

Sista bilderna ifrån årets dovhjortsbrunst

Tänkte passa på att ladda upp lite bilder ifrån årets dovhjortsbrunst som nu verkar vara över. Inte hört ett dovhjortsbröl sedan i lördags. För precis en vecka sen så begav jag mig åter ut med kameran till den svarta dovhjortens brunstplats. De blev som vanligt mycket ålande och krypande, men dovhindar är inte de lättaste att överlista. Alltid ser de eller hör något. Jag blev upptäckt ganska tidigt av hindarna, en av dem visade sitt missnöje genom att skälla på mig. Men de såg nog inte riktigt vad jag för något när jag låg och spanade på dem med kameran i högsta hugg mot en tall. Så de valde att stå kvar och stirra på mig. Den svarta helskoveln hade fullt upp med att hålla reda på sina damer. Samtidigt så hördes det också ytterligare en helskovel mindre än 150 meter ifrån hans brunstplats. Någon som försökte stjäla lite av hans hind harem, troligen en betydligt yngre hjort. Efter att legat på mage i blött mossa i över 30 minuter så började jag bli ganska less med kramp i armbågar av att hålla kamera uppe.

Så jag satte mig upp mot ett träd och i väg for hindar med helskoveln efter sig. Otur tänker jag när jag ser deras rumpor försvinna in bland buskar över 100 meter bort. Jag smyger mig in lite mer mitt på själva brunsplatsen och sätter mig bakom ett gäng granar som är ca 20 meter ifrån självaste mitten av brunstplatsen som är full av sparkade gropar och sönder fejjade små granar. Jag börjar kolla igenom bilder på kameran och blir lite smått besviken. Inte speciellt många bilder samt de är inte speciellt bra, då man på de flesta endast ser rygg eller bara huvud och horn på helskoveln. Plötsligt börjar brölen höras åter igen. De är inte speciellt långt bort!! Helskovlarna brölar i kapp men jag ser ingen av dem. Jag sneglar mot brunstplatsens mitt och där går en ljus halvskovel. Jag smyger fram kameran. Han går runt och luktar på alla fejjade små granar tills han får sikte på en dovhind som står längre bort bland träden. Jag vågade knappt fota eller röra mig då han var ca 15 meter ifrån mig som närmast. Några minuter senare så kommer han åter smygandes tillbaka till mig så då kommer ett guldläge för foto och jag lyckas få en riktigt bra bild när han är ca 20-25 meter ifrån mig.

Bild

Efter bilden däremot så blev halvskoveln lite fundersam och sprang i väg en bit för att åter stanna upp och se sig om innan han bestämde sig att det var bäst att smita i väg och leta efter hindar. Inte lång tid efter det så kommer en spets också fram för att kika läget på brunstplatsen, då han inte får vara med hindarna för brunsthjorten. Den också väldigt nära mig,rättare sagt ca 10 meter. Så nära att jag inte vågade röra mig med kameran utan de fick bli några bilder när han var på väg fram. Då jag inte ville skrämma i väg honom.

Bild

Efter ca 40 minuter så dyker helskoveln upp igen med några hindar. Han har fullt upp med att få ihop dem på ett och samma ställe så det blir mycket springande fram och tillbaka med hindar som inte riktigt vill samarbeta. Samt andra handjur som stör det. Väldigt rörigt och hindarna är nästan lika högljudda som hjorten. Mycket pipande och försök till att gömma sig under granar och andra buskar.

Bild

Bild

Bild

Hjorten hade det minst sagt besvärligt. Många handjur som försökte sno åt sig hans hindar och hindar som inte riktigt ville vara med på noterna. Under hela tiden såg jag en enda hind som blev betäckt annars sprang hjorten bara runt och försökte jaga ihop dem. Samt jaga bort de andra handjuren som ständigt försökte tränga sig på in bland hindarna. Spetsen var nog bland en av de jobbigaste inkräktarna och han överraskade inte bara hjorten. Jag kollar klockan på mobilen och slänger upp ett inlägg på facebooksidan, då känner jag mig iakttagen. Jag kollar upp och tio meter ifrån mig kollar spetsen lika förvånat tillbaka på mig. Jag släpper inte honom med blicken,släpper mobilen i knät och sakta lyfter jag upp kameran. Jag siktar mot spetsen och kollar in i sökaren. Det är bara grått. Spetsen trampar lite nervöst på stället. Fattar inte riktigt varför det är en buske med ögon som rör sig och stirrar på honom. Jag kollar objektivet och det är totalt igen immat. Jag försöker diskret ta min jacka och torka torrt. Men spetsen far i väg med fyrfota hopp bort mot brölen och alla hindar.

Bild

Bild

Bild

Inte blir det lättare när det plötsligt dyker upp en svart stånghjort bland träden. Han försöker smyga sig in i gänget men får rätt snabbt dra sig undan. Han kommer smygande åt mitt håll. Han kommer också upp nära och kollar läget.

Bild

Bild

Bild

Väntar med spänning redan inför nästa års brunst! Årets var en höjdpunkt på hösten!

Otur

Idag så var jag ute och letade efter ytterligare två stycken brunsthjortar som jag hade lyckats höra igår när det var vindstilla men dessvärre ösregn. Så tänkte i dagens fina väder skulle det passa bra med lite smygjakt med kameran. Men vinden var inte rolig idag, det var en del blåst och vinden bytte ständigt riktning. Så när jag var framme vid ena brunstplatsen så hörde jag inte ett bröl, det här var mitt på dagen så jag vet inte om hjorten hade bestämt sig för en paus eller hade vandrat längre in i skogen. Plötsligt står det en hind på ca 60 meter och blänger på mig. När hon bestämmer sig för att springa vidare ansluter sig ännu en hind med en kalv. Men inget handjur inom synhåll. Typiskt. Andra brunstplatsen hade jag inte lokaliserat men därifrån hördes inte heller bröl, oerhört svårt att höra bröl när det blåser för mycket.

Så när jag kände att det var dags för att ge upp de två hjortarna så gav jag mig i väg till min favorit ( se inlägget “The return of the king”) och hoppades på fotolycka där. Men det gav inte heller någon tur. Otur med hindar som lyckades upptäcka att det inte var ensamma med sin hjort. Skam den som ger sig. Får se om det blir nytt försök imorgon!

Bjuder på några bilder ifrån mina brunstande dovhjortar i hägnet!

Bild

Bild

Bild

The return of the king

Hela året har jag gått och hoppas. Igår så behövde jag inte hoppas längre. Hjorten som jag har följt ända sedan dovhjortsbrunsten 2011 är fortfarande i livet. jag kan inte beskriva den lyckan som kom över mig. Jag blev minst sagt överväldigad.

I år har brunsten börjat långsamt,jag har gått och lyssnat o spanat under veckan. Men det har varit dålig aktivitet. Brunsten i hägnet är inte ens på topp. Inte sett ett enda brunstslagsmål. De har varit betydligt lugnare än vad det brukar vara såhär års.

Jag tänkte först smyga ut direkt på morgonen igår. Men en trög start på dagen sköt upp det. Sedan kom regnet och åskan först efter lunch började det lugna ner sig och solen tittade till och med fram för ett ögonblick. Jag gick ut en sväng i hägnet och kollade läget då jag hörde tydliga bröl ifrån min favorit dovhjorts brunstplats. Jag gick in och slängde ihop kameraväskan samt kikare och tog på mig min mesh lövcamo-jacka samt camohuva.

När jag närmar mig brunstplatsen ekar brölen allt mer över skogen och jag korsar en granplantering, vilket inte alltid är det lättaste att ta sig igenom mer kameraväska. Jag lyckades fastna lite här och där men kom till slut igenom. Sedan följde jag en gammal skogsmaskinväg i kanten på ett gammalt hygge. Rätt snabbt bestämde jag mig för att det var bäst att fortsätta fram genom att krypa då. Så det var bara att offra sina torra kläder mot det alltför genomblöta gräset,dyngsur på ca 10 sekunder. Jag hinner krypa ca 50 meter då det plötsligt står en ljus stånghjort med hyfsade horn och spanar in mig på ca 40 meter. Jag rullar åt sidan utom synhåll och sliter ur kameran ur väskan. Bort med linsskyddet och rullar försiktigt tillbaka. Stånghjorten fattar ingenting och bara står där på stället. Jag ser hur han ser misstänksam ut men inte rädd. Han kanske hoppades att jag var en dovhind. Jag lyckas få flera bilder när han står där och spanar. Jag härmar lite dovhindslock och han kollar förvånat. Men en liten stunds betänketid och sedan travar han ut över ett kalhygge.

Bild

Jag kryper vidare och efter 50 meter så stöter jag på ytterligare en stånghjort, den här gången en svart och med ett avbrutet horn som fort kommer upp på benen och studsar iväg med karaktäristiskt dovhjortsprång. Sätter mig för ett ögonblick på knä och skymtar helskoveln bland träden. Det är fortfarande för dålig sikt. Hjorten är nu ca 200 meter bort. Jag bestämmer mig för att krypa vidare.  Efter ytterligare 50 meter så skymtar jag helskovel i en glänta. Jag lägger mig beredd i position med kameran. Då rasslar det till ibland ett par buskar och plötsligt kommer en dovhind och smyger ca 8 meter ifrån mig. Jag blir rädd för att röja mig så jag trycker kameran mot ansiktet och ligger så stilla det bara går. När hon är ca 5-6 meter ifrån mig hör jag att hon stannar till med ett ryck,jag kollar i ögonvrån och ser hur hon duckar och försvinner in bland meterhöga granar. Jag släpper långsamt ner kameran och när jag hör att hon har försvunnit så kryper jag iväg en bit till för att komma in på perfekt fotoavstånd ifrån hjorten. Jag hittar en tall som jag kan lägga mig emot som stöd. Plötsligt ser jag hjorten på ca 60 meters håll. Först ser jag bara hans skovlar röra sig mellan träden.

Bild

Det är nu jag känner igen honom ifrån tidigare år. Helt makalöst att han har klarat sig ännu en brunst och att hans harem bara har vuxit under åren. Den här gången var det också ett flertal handjur som höll sig runt omkring. Jag såg tre stycken olika stånghjortar samt en till två olika spetsar. Men de fick lägga benen på ryggen när han fick ögon på dem. De fick inte vara med i kampen om hindarna. De fick stå på behörigt avstånd och vara publik.

Bild

Bild

Bild

Bild

När jag sedan har suttit/halvlegat i ca 1,5 h och fotograferat hjorten så satte jag mig på knä för att få annan vinkel. Då när jag fotograferar hjorten så får han plötsligt se mig. Han stelnar till och tar en paus i brölandet. Han stannar upp mitt i ett steg och kollar på mig,men kan inte riktigt uppfatta vad det handlar om. Jag sitter blickstilla och försöker dölja ansiktet bakom kameran så gott det går. Hjorten går nästan rakt emot mig för att sedan vika av åt vänster och åter igen stanna. Nu dyker även några hindar fram ibland granarna. De står långhalsade och spanar emot mig. Ingen verkar direkt fatta vad det handlar om. Några av hindarna och hjorten börjar trava bortåt. Jag börjar locka lite. Hindarna höjer huvudet och vänder nosen upp mot luften. När de sedan börjar smyga i väg tar jag chansen och smiter hem igen. Utan camo-setet hade de varslat mig direkt och sprungit iväg livrädda,så det kommer användas flitigt. Helt skakis och överlycklig över det jag just fått uppleva så går jag hem igen. jag är fåordig senare när jag kommer hem. Men vilken härlig upplevelse i bagaget. Vilken dag!

Bild