Month: November 2013

Tänkte passa på att ladda upp lite bilder ifrån årets dovhjortsbrunst som nu verkar vara över. Inte hört ett dovhjortsbröl sedan i lördags. För precis en vecka sen så begav jag mig åter ut med kameran till den svarta dovhjortens brunstplats. De blev som vanligt mycket ålande och krypande, men dovhindar är inte de lättaste att överlista. Alltid ser de eller hör något. Jag blev upptäckt ganska tidigt av hindarna, en av dem visade sitt missnöje genom att skälla på mig. Men de såg nog inte riktigt vad jag för något när jag låg och spanade på dem med kameran i högsta hugg mot en tall. Så de valde att stå kvar och stirra på mig. Den svarta helskoveln hade fullt upp med att hålla reda på sina damer. Samtidigt så hördes det också ytterligare en helskovel mindre än 150 meter ifrån hans brunstplats. Någon som försökte stjäla lite av hans hind harem, troligen en betydligt yngre hjort. Efter att legat på mage i blött mossa i över 30 minuter så började jag bli ganska less med kramp i armbågar av att hålla kamera uppe.

Så jag satte mig upp mot ett träd och i väg for hindar med helskoveln efter sig. Otur tänker jag när jag ser deras rumpor försvinna in bland buskar över 100 meter bort. Jag smyger mig in lite mer mitt på själva brunsplatsen och sätter mig bakom ett gäng granar som är ca 20 meter ifrån självaste mitten av brunstplatsen som är full av sparkade gropar och sönder fejjade små granar. Jag börjar kolla igenom bilder på kameran och blir lite smått besviken. Inte speciellt många bilder samt de är inte speciellt bra, då man på de flesta endast ser rygg eller bara huvud och horn på helskoveln. Plötsligt börjar brölen höras åter igen. De är inte speciellt långt bort!! Helskovlarna brölar i kapp men jag ser ingen av dem. Jag sneglar mot brunstplatsens mitt och där går en ljus halvskovel. Jag smyger fram kameran. Han går runt och luktar på alla fejjade små granar tills han får sikte på en dovhind som står längre bort bland träden. Jag vågade knappt fota eller röra mig då han var ca 15 meter ifrån mig som närmast. Några minuter senare så kommer han åter smygandes tillbaka till mig så då kommer ett guldläge för foto och jag lyckas få en riktigt bra bild när han är ca 20-25 meter ifrån mig.

Efter bilden däremot så blev halvskoveln lite fundersam och sprang i väg en bit för att åter stanna upp och se sig om innan han bestämde sig att det var bäst att smita i väg och leta efter hindar. Inte lång tid efter det så kommer en spets också fram för att kika läget på brunstplatsen, då han inte får vara med hindarna för brunsthjorten. Den också väldigt nära mig,rättare sagt ca 10 meter. Så nära att jag inte vågade röra mig med kameran utan de fick bli några bilder när han var på väg fram. Då jag inte ville skrämma i väg honom.

Efter ca 40 minuter så dyker helskoveln upp igen med några hindar. Han har fullt upp med att få ihop dem på ett och samma ställe så det blir mycket springande fram och tillbaka med hindar som inte riktigt vill samarbeta. Samt andra handjur som stör det. Väldigt rörigt och hindarna är nästan lika högljudda som hjorten. Mycket pipande och försök till att gömma sig under granar och andra buskar.

Hjorten hade det minst sagt besvärligt. Många handjur som försökte sno åt sig hans hindar och hindar som inte riktigt ville vara med på noterna. Under hela tiden såg jag en enda hind som blev betäckt annars sprang hjorten bara runt och försökte jaga ihop dem. Samt jaga bort de andra handjuren som ständigt försökte tränga sig på in bland hindarna. Spetsen var nog bland en av de jobbigaste inkräktarna och han överraskade inte bara hjorten. Jag kollar klockan på mobilen och slänger upp ett inlägg på facebooksidan, då känner jag mig iakttagen. Jag kollar upp och tio meter ifrån mig kollar spetsen lika förvånat tillbaka på mig. Jag släpper inte honom med blicken,släpper mobilen i knät och sakta lyfter jag upp kameran. Jag siktar mot spetsen och kollar in i sökaren. Det är bara grått. Spetsen trampar lite nervöst på stället. Fattar inte riktigt varför det är en buske med ögon som rör sig och stirrar på honom. Jag kollar objektivet och det är totalt igen immat. Jag försöker diskret ta min jacka och torka torrt. Men spetsen far i väg med fyrfota hopp bort mot brölen och alla hindar.

Inte blir det lättare när det plötsligt dyker upp en svart stånghjort bland träden. Han försöker smyga sig in i gänget men får rätt snabbt dra sig undan. Han kommer smygande åt mitt håll. Han kommer också upp nära och kollar läget.

Väntar med spänning redan inför nästa års brunst! Årets var en höjdpunkt på hösten!

Idag så var jag ute och letade efter ytterligare två stycken brunsthjortar som jag hade lyckats höra igår när det var vindstilla men dessvärre ösregn. Så tänkte i dagens fina väder skulle det passa bra med lite smygjakt med kameran. Men vinden var inte rolig idag, det var en del blåst och vinden bytte ständigt riktning. Så när jag var framme vid ena brunstplatsen så hörde jag inte ett bröl, det här var mitt på dagen så jag vet inte om hjorten hade bestämt sig för en paus eller hade vandrat längre in i skogen. Plötsligt står det en hind på ca 60 meter och blänger på mig. När hon bestämmer sig för att springa vidare ansluter sig ännu en hind med en kalv. Men inget handjur inom synhåll. Typiskt. Andra brunstplatsen hade jag inte lokaliserat men därifrån hördes inte heller bröl, oerhört svårt att höra bröl när det blåser för mycket.

Så när jag kände att det var dags för att ge upp de två hjortarna så gav jag mig i väg till min favorit ( se inlägget “The return of the king”) och hoppades på fotolycka där. Men det gav inte heller någon tur. Otur med hindar som lyckades upptäcka att det inte var ensamma med sin hjort. Skam den som ger sig. Får se om det blir nytt försök imorgon!

Bjuder på några bilder ifrån mina brunstande dovhjortar i hägnet!